Didn't we almost have it all?
Halloj alla,
Sådär lagom glassig dag idag. Dock med en massa huvudvärk och en massa snurriga frågor i huvudet. Måste nog ta mig ner till sjukhuset imorrn och kolla upp en grej. Har haft det på hjärnan en stund nu och varje gång man ska gå och lägga sig är det där och snurrar i huvudet.
Ryggont och knäont. Usch, varför ska man alltid ha ont nånstans eller bli sjuk jämnt när man är ledig? Aldrig någonsin har man bara fått njuta av ledigheten. Sitter redan och är uttråkad. Vill hitta på nåt. Something fun (:
Men vet inte vad, och än mindre med vem. Funderar på att färga håret igen, eller det kommer jag att göra dock vet jag inte i vilken färg denna gången... Röd igen? Jätteintensiv röd, kanske? Eller rosa? Fast då måste jag bleka håret och så blir det sådär underbart orange, fast nu har det växt ut för mycket så det skulle bli blont i botten och orange i resten av håret... Vilket jag iofs haft innan och trivdes med det, hmm... Eller nån mörkare nyans? Tillbaka till brun? Svart? Lila, igen?
Help me!
Vilka i-landsproblem man har. Och det är så fantastiskt hur lite jag uträttar under dagarna... Gör inget alls. Och jag vet; njut av ledigheten... Men jag kan inte. Jag vet inte hur man "njuter av ledighet". Jag har gjort allt som folk sagt åt mig att jag skulle tyckt om... Vart ner på stan och lunchat, shoppat lite, lyssnat på musik, kollat på film, läst, städat, vart ut och gått, tittat på tv, skrivit (massor, och åter massor), pluggat (skrev färdigt en uppsats som ska in innan sommaren), pratat i telefon, fikat med Frida, tänkt på honom, hjälpt kusin vitamin med en massa grejer, fixat musiklistorna, surfat runt, fixat naglarna, och allt detta på tre dagar!
I'm bored. Skulle undervisa en pianoelev idag, men det ställde jag in i förväg för jag trodde jag skulle göra nåt vettigt. Nu hoppar Jonas in istället. Borde inte ha ställt in det.
Vill egentligen bara åka till Teneriffa eller någonstans. Vill bort. Vill till lite varmare klimat. Bara några grader varmare, inte mycket. Just a little bit. Som förövrigt också är en titel på en låt som 50 Cent spelat in. Och anledningen till att jag tar upp det är för att jag är uttråkad.
Bättre titel på detta inlägg;
Tristesse.
/Belma
Sådär lagom glassig dag idag. Dock med en massa huvudvärk och en massa snurriga frågor i huvudet. Måste nog ta mig ner till sjukhuset imorrn och kolla upp en grej. Har haft det på hjärnan en stund nu och varje gång man ska gå och lägga sig är det där och snurrar i huvudet.
Ryggont och knäont. Usch, varför ska man alltid ha ont nånstans eller bli sjuk jämnt när man är ledig? Aldrig någonsin har man bara fått njuta av ledigheten. Sitter redan och är uttråkad. Vill hitta på nåt. Something fun (:
Men vet inte vad, och än mindre med vem. Funderar på att färga håret igen, eller det kommer jag att göra dock vet jag inte i vilken färg denna gången... Röd igen? Jätteintensiv röd, kanske? Eller rosa? Fast då måste jag bleka håret och så blir det sådär underbart orange, fast nu har det växt ut för mycket så det skulle bli blont i botten och orange i resten av håret... Vilket jag iofs haft innan och trivdes med det, hmm... Eller nån mörkare nyans? Tillbaka till brun? Svart? Lila, igen?
Help me!
Vilka i-landsproblem man har. Och det är så fantastiskt hur lite jag uträttar under dagarna... Gör inget alls. Och jag vet; njut av ledigheten... Men jag kan inte. Jag vet inte hur man "njuter av ledighet". Jag har gjort allt som folk sagt åt mig att jag skulle tyckt om... Vart ner på stan och lunchat, shoppat lite, lyssnat på musik, kollat på film, läst, städat, vart ut och gått, tittat på tv, skrivit (massor, och åter massor), pluggat (skrev färdigt en uppsats som ska in innan sommaren), pratat i telefon, fikat med Frida, tänkt på honom, hjälpt kusin vitamin med en massa grejer, fixat musiklistorna, surfat runt, fixat naglarna, och allt detta på tre dagar!
I'm bored. Skulle undervisa en pianoelev idag, men det ställde jag in i förväg för jag trodde jag skulle göra nåt vettigt. Nu hoppar Jonas in istället. Borde inte ha ställt in det.
Vill egentligen bara åka till Teneriffa eller någonstans. Vill bort. Vill till lite varmare klimat. Bara några grader varmare, inte mycket. Just a little bit. Som förövrigt också är en titel på en låt som 50 Cent spelat in. Och anledningen till att jag tar upp det är för att jag är uttråkad.
Bättre titel på detta inlägg;
Tristesse.
/Belma
En midsommarnattsdröm..?
Life sure can be a bit fun at times. It sure can be funny, though.
Halloj alla,
Så här sitter jag, ledig, fri men ändå fastkedjad i tankens kättjor. Jag saknar ljuset, som solen sprider. Jag saknar sommaren. Kanske inte den fysiska företeelsen, utan mer den där fantastiskt varma känslan som sprider sig från magen och uppåt... De där varma sommarnätterna när allt plötsligt verkar möjligt och så underbart okomplicerat. När all musik som spelas på radion är begriplig, igenkännlig och alldeles fantastiskt bra... perfekt. Och när inga mörka tankar når ens innersta rum. När allt känns enkelt, vackert och åh så rätt.
Ni vet de där stillsamma somrarna, när det känns som om tiden står still och att livet bara fastnat i ett vakuum. När inget dåligt kan komma in i ens liv. Men jag vet, jag har selektiva minnen av mina somrar. Jag väljer att bara minnas det som var bra. Jag vill inte minnas de oändliga nätterna när sömnen vägrade infinna sig och det enda som fanns var tankarna på honom, på Dennis, hur jag låg och tänkte på honom i detta tidsvakuum. Hur en natt plötsligt förvandlades till en evighetslång väntan på morgonsolen. Hur Lugna favoriter spelade låtar i bakgrunden, knappt ursklijbart i nattens sus och brus. Hur man satt och tittade ut genom fönstret, genom persiennerna ut i världen och tänkte; hoppas han tänker på mig med. Hur man sen gick och la sig igen, bara för att stirra upp i taket och tänka på alla de underbara saker han sagt, allt underbart han gjort.
Hur man låg där och tänkte att det här är nog den rätta. Han är nog den killen jag vill dela mitt liv med. Jag minns även de nätterna med viss glädje. Men precis som jag minns de nätterna minns jag de där ensamma nätterna då det tog slut, när hjärtat fick sig ytterligare en törn. Jag minns tårarna, jag minns tankarna, känslorna. Utbrotten. Jag minns hur livet aldrig riktigt kom igång igen, inte på väldigt länge. Jag minns dödsångesten som följde, depressionerna, avståndstagandet från vänner och familj, ilskan, självhatet och slutligen den där obotliga sorgen. Jag minns allt sånt där. Men ni vet hur det är... Ibland gör kärlek ont, det är en naturlig del av livet. Det är en läxa jag lärt mig först på sista tiden, och vad jag också lärt mig är att alla har genomgått något smärtsamt. Men de har hämtat sig, de har inte suttit och ältat det i all evighet.
Och den lärdomen har gjort mig till en starkare och bättre människa. Att veta att man inte är ensam i sin smärta, det finns alltid någon som vart med om något liknande. Och om man bara frågar så kommer de och berättar hur de hanterat sina problem. Det är jag så tacksam för, att ni underbara människor i min vänskapskrets fått mig att växa som människa. Att ni är en sån trygg hamn, och alltid ställer upp när man behöver er.
Ni ska ha eloge, riktigt stor eloge för hur underbara ni faktiskt är. Jag kanske inte säger det tillräckligt, men ni är helt fantastiska... Every single one of you. (:
Oj, det blev visst väldigt lång detta inlägg. Men jag var tvungen att skriva av mig detta. Får ut det, svart på vitt. Och det blev visst ytterligare ett Dennisbaserat inlägg, men jag börjar få distans till det som hände. Det är jag så lycklig över.
Nu ska jag ta en stor kopp kaffe och en mandelkubb för att fira att jag snart är helt Dennisfri (: Nåja... Den Dennis i alla fall.
/Belmis
Halloj alla,
Så här sitter jag, ledig, fri men ändå fastkedjad i tankens kättjor. Jag saknar ljuset, som solen sprider. Jag saknar sommaren. Kanske inte den fysiska företeelsen, utan mer den där fantastiskt varma känslan som sprider sig från magen och uppåt... De där varma sommarnätterna när allt plötsligt verkar möjligt och så underbart okomplicerat. När all musik som spelas på radion är begriplig, igenkännlig och alldeles fantastiskt bra... perfekt. Och när inga mörka tankar når ens innersta rum. När allt känns enkelt, vackert och åh så rätt.
Ni vet de där stillsamma somrarna, när det känns som om tiden står still och att livet bara fastnat i ett vakuum. När inget dåligt kan komma in i ens liv. Men jag vet, jag har selektiva minnen av mina somrar. Jag väljer att bara minnas det som var bra. Jag vill inte minnas de oändliga nätterna när sömnen vägrade infinna sig och det enda som fanns var tankarna på honom, på Dennis, hur jag låg och tänkte på honom i detta tidsvakuum. Hur en natt plötsligt förvandlades till en evighetslång väntan på morgonsolen. Hur Lugna favoriter spelade låtar i bakgrunden, knappt ursklijbart i nattens sus och brus. Hur man satt och tittade ut genom fönstret, genom persiennerna ut i världen och tänkte; hoppas han tänker på mig med. Hur man sen gick och la sig igen, bara för att stirra upp i taket och tänka på alla de underbara saker han sagt, allt underbart han gjort.
Hur man låg där och tänkte att det här är nog den rätta. Han är nog den killen jag vill dela mitt liv med. Jag minns även de nätterna med viss glädje. Men precis som jag minns de nätterna minns jag de där ensamma nätterna då det tog slut, när hjärtat fick sig ytterligare en törn. Jag minns tårarna, jag minns tankarna, känslorna. Utbrotten. Jag minns hur livet aldrig riktigt kom igång igen, inte på väldigt länge. Jag minns dödsångesten som följde, depressionerna, avståndstagandet från vänner och familj, ilskan, självhatet och slutligen den där obotliga sorgen. Jag minns allt sånt där. Men ni vet hur det är... Ibland gör kärlek ont, det är en naturlig del av livet. Det är en läxa jag lärt mig först på sista tiden, och vad jag också lärt mig är att alla har genomgått något smärtsamt. Men de har hämtat sig, de har inte suttit och ältat det i all evighet.
Och den lärdomen har gjort mig till en starkare och bättre människa. Att veta att man inte är ensam i sin smärta, det finns alltid någon som vart med om något liknande. Och om man bara frågar så kommer de och berättar hur de hanterat sina problem. Det är jag så tacksam för, att ni underbara människor i min vänskapskrets fått mig att växa som människa. Att ni är en sån trygg hamn, och alltid ställer upp när man behöver er.
Ni ska ha eloge, riktigt stor eloge för hur underbara ni faktiskt är. Jag kanske inte säger det tillräckligt, men ni är helt fantastiska... Every single one of you. (:
Oj, det blev visst väldigt lång detta inlägg. Men jag var tvungen att skriva av mig detta. Får ut det, svart på vitt. Och det blev visst ytterligare ett Dennisbaserat inlägg, men jag börjar få distans till det som hände. Det är jag så lycklig över.
Nu ska jag ta en stor kopp kaffe och en mandelkubb för att fira att jag snart är helt Dennisfri (: Nåja... Den Dennis i alla fall.
/Belmis
Grâce à toi à nouveau je respire
En kamp mot klockan... (:
Halloj alla,
Personen som omnämndes i mitt tidigare inlägg hörde av sig idag, väldigt kort. Väldigt koncist.
Inatt kommer jag kunna sova igen. Nu är allt som det ska, nu vet jag att det inte finns något mer jag kunde ha gjort. Jag gjorde allt jag kunde och fick samma respons som alltid tillbaka; otacksamhet. Men det gör inget, jag tänker inte sluta upp med att ställa upp för mina närmaste bara för att ännu en man gjort allt och så mycket mer för bara vänder på klacken. Fast nog är jag irriterad alltid, men det går över.
Annars har dagen vart himlans bra. Kollat på Family guy, lagat mat, hjälpt kusin vitamin med inställningar till hans mp3... Und so weiter, und sofort.
Ledig hela nästa vecka. Så det blir till att göra en massa onyttiga saker, som färga håret (ingen som anmärkt på att jag inte gjort det på åratal), shoppa och förhoppningsvis även lite spontanresande...
Sen ska man göra lite nyttogrejer med, som att betala av skulder, räkningar och gärna ut till IKEA och köpa gardiner.
Men det är först på onsdag. Innan dess blir det bara vila och lökande hemma... Skönt det med.
Nåja, snabb update. (:
/Bellis
Halloj alla,
Personen som omnämndes i mitt tidigare inlägg hörde av sig idag, väldigt kort. Väldigt koncist.
Inatt kommer jag kunna sova igen. Nu är allt som det ska, nu vet jag att det inte finns något mer jag kunde ha gjort. Jag gjorde allt jag kunde och fick samma respons som alltid tillbaka; otacksamhet. Men det gör inget, jag tänker inte sluta upp med att ställa upp för mina närmaste bara för att ännu en man gjort allt och så mycket mer för bara vänder på klacken. Fast nog är jag irriterad alltid, men det går över.
Annars har dagen vart himlans bra. Kollat på Family guy, lagat mat, hjälpt kusin vitamin med inställningar till hans mp3... Und so weiter, und sofort.
Ledig hela nästa vecka. Så det blir till att göra en massa onyttiga saker, som färga håret (ingen som anmärkt på att jag inte gjort det på åratal), shoppa och förhoppningsvis även lite spontanresande...
Sen ska man göra lite nyttogrejer med, som att betala av skulder, räkningar och gärna ut till IKEA och köpa gardiner.
Men det är först på onsdag. Innan dess blir det bara vila och lökande hemma... Skönt det med.
Nåja, snabb update. (:
/Bellis
Waiting for a miracle...
Halloj alla,
Helt fantastiskt glad idag. Trots att ryggen gör så ont att man nästan vill krypa ihop och grina. Men nu är våren här på riktigt, och det känns nedrans bra.
Har börjat få ordning på datan också, känns så kaotiskt att inte ha ordning och reda. Jag må se oorganiserad ut men det kryper under huden på mig när jag inte vet exakt vart jag har allt... at all times. Och nu börjar en viss ordning infinna sig igen. Har dessutom fått det här nya officepaketet, som släpps om 2 månader. Och som tydligen kommer att kosta 12.000 kronor. Jag höll på att få hjärtslag när jag fick se prislappen. What the hell? Men å andra sidan är det nedrans bra. Verkligen snyggt gjort, och vilka funktioner... Vilken ordning.
Herregud vilken omställning det blev att sitta och skriva i Word imorse. Man ville bara sitta där och skriva och skriva, för allt bara flöt på. Inga avbrott, inga förslag på ändringar inget sånt alls, utan allt som kunde ändras och alla förslag fanns behändigt i en liten ruta och så kunde man välja att ändra eller ta bort meddelandet. Man blir så varm om hjärtat när allt flyter på.
Tack bror duktig som såg till att allt kom igång igen. And better than ever, if I might say...
Nu har jag Mamas & the Papas - California dreaming på i bakgrunden, en alldeles underbar låt... Och med min Arizona- T-shirt på känns det nästan som att man börjar få en viss 'hemlängtan'. Ni vet hur det är, ni vet hur jag är... Oh vad skönt ändå att våren är här. Inte så hemskt sugen på att lämna Uppsala för gott, längre. Jag trivs jättebra här. Det är så fullproppat med underbara människor, och dessutom är staden i sig alldeles underbar. Jag mår så bra när jag är här. Bättre så än i mitt Stockholm. Sthlm har förändrats så fasligt mycket på sista tiden. Det har blivit så osäkert, otryggt... Deprimerat.
Eller är det jag som förändrats? Blivit lyckligare? Tryggare..? Bekämare? Kan det helt enkelt vara så att jag... växt ifrån Stockholm?
Det känns nästan som så. För när jag läser gamla dagboksanteckningar om vår huvudstad så känns det närmast ångestfullt. Det som jag trodde var bra då skulle inte hålla i längden numer. Nej, jag har blivit kräsen. Blivit bättre.
Fy sjutton vad bra jag mår, i huvudet. Kroppen lär följa det exemplet nån dag. Men just nu är detta högst trivsamt. Tänk om någon hade talat om för mig för 6 månader sen att om 6 månader kommer du må underbart bra, du kommer trivas med dig själv, och med din livssituation. Oh vilket gott skratt jag hade fått mig då. Men sanningen är den, att jag faktiskt sällan mått så här bra. Och aldrig så här länge. Med bara ett par svackor här och där. Men inget större, ingen ångest, inga panikattacker. Det har jag inte haft på ganska länge. Några månader i alla fall. Ingen dödsångest heller. Ingen alls faktiskt. Jag mår så fantastiskt bra, tack och lov.
I'm out of that horrible daze... Out of the shadows, out from the swamp... And I've finally walked right into life (:
Lycka.
/Bellis
Helt fantastiskt glad idag. Trots att ryggen gör så ont att man nästan vill krypa ihop och grina. Men nu är våren här på riktigt, och det känns nedrans bra.
Har börjat få ordning på datan också, känns så kaotiskt att inte ha ordning och reda. Jag må se oorganiserad ut men det kryper under huden på mig när jag inte vet exakt vart jag har allt... at all times. Och nu börjar en viss ordning infinna sig igen. Har dessutom fått det här nya officepaketet, som släpps om 2 månader. Och som tydligen kommer att kosta 12.000 kronor. Jag höll på att få hjärtslag när jag fick se prislappen. What the hell? Men å andra sidan är det nedrans bra. Verkligen snyggt gjort, och vilka funktioner... Vilken ordning.
Herregud vilken omställning det blev att sitta och skriva i Word imorse. Man ville bara sitta där och skriva och skriva, för allt bara flöt på. Inga avbrott, inga förslag på ändringar inget sånt alls, utan allt som kunde ändras och alla förslag fanns behändigt i en liten ruta och så kunde man välja att ändra eller ta bort meddelandet. Man blir så varm om hjärtat när allt flyter på.
Tack bror duktig som såg till att allt kom igång igen. And better than ever, if I might say...
Nu har jag Mamas & the Papas - California dreaming på i bakgrunden, en alldeles underbar låt... Och med min Arizona- T-shirt på känns det nästan som att man börjar få en viss 'hemlängtan'. Ni vet hur det är, ni vet hur jag är... Oh vad skönt ändå att våren är här. Inte så hemskt sugen på att lämna Uppsala för gott, längre. Jag trivs jättebra här. Det är så fullproppat med underbara människor, och dessutom är staden i sig alldeles underbar. Jag mår så bra när jag är här. Bättre så än i mitt Stockholm. Sthlm har förändrats så fasligt mycket på sista tiden. Det har blivit så osäkert, otryggt... Deprimerat.
Eller är det jag som förändrats? Blivit lyckligare? Tryggare..? Bekämare? Kan det helt enkelt vara så att jag... växt ifrån Stockholm?
Det känns nästan som så. För när jag läser gamla dagboksanteckningar om vår huvudstad så känns det närmast ångestfullt. Det som jag trodde var bra då skulle inte hålla i längden numer. Nej, jag har blivit kräsen. Blivit bättre.
Fy sjutton vad bra jag mår, i huvudet. Kroppen lär följa det exemplet nån dag. Men just nu är detta högst trivsamt. Tänk om någon hade talat om för mig för 6 månader sen att om 6 månader kommer du må underbart bra, du kommer trivas med dig själv, och med din livssituation. Oh vilket gott skratt jag hade fått mig då. Men sanningen är den, att jag faktiskt sällan mått så här bra. Och aldrig så här länge. Med bara ett par svackor här och där. Men inget större, ingen ångest, inga panikattacker. Det har jag inte haft på ganska länge. Några månader i alla fall. Ingen dödsångest heller. Ingen alls faktiskt. Jag mår så fantastiskt bra, tack och lov.
I'm out of that horrible daze... Out of the shadows, out from the swamp... And I've finally walked right into life (:
Lycka.
/Bellis
Lonely no more...
Halloj alla,
Nu till ett mer traditionellt Belmiskt inlägg... Nåja, mer så än det förra.
Jag stod i duschen och tänkte lite, som man gör. Och jag beslutade mig för att släppa all oror, all ångest och alla tankar och bara gå vidare. Min mor sa något idag som fick mig att vakna till när det väl hade smält vad hon faktiskt menade, och detta smälte (så väldigt behändigt) medan jag var djupt försjunken i tankar, i duschen.
Ingen människa ska få tillåtelse att få en att må så dåligt psykiskt. Jag har undertryckt alla tankar på vederbörande att jag börjat ha fysiskt ont.But no more. This is it. Och detta gläds jag över, att jag tagit detta beslut. Nu återstår det bara att städa upp den skada som denna människa hittills åstadkommit. Och visst, det kommer säkert inte bli lätt, och jag kommer säkerligen ägna denna människa oändligt många tankar men det är en fas och som bekant är det av en övergående natur. Så väldigt klyschigt och cheesy men; pain is temporary.
Jag hoppas endast att min magvärk också är av en övergående natur. Men för mycket psykisk smärta brukar resultera i fysisk smärta. Fast å andra sidan kan det ju bero på de kopiösa mängder kaffe jag druckit på sista tiden... I vilket fall som helst är siktet inställt på välmående numer... Mitt eget välmående. Sen får man hantera alltsammans allteftersom. Just nu; jag. Senare; allt det andra.
Ska antingen gå och lägga mig nu, eller ta en macka och kika på tv alternativt lägga patience...
Vi höres gott folk. Take care now...
/Bellis
Nu till ett mer traditionellt Belmiskt inlägg... Nåja, mer så än det förra.
Jag stod i duschen och tänkte lite, som man gör. Och jag beslutade mig för att släppa all oror, all ångest och alla tankar och bara gå vidare. Min mor sa något idag som fick mig att vakna till när det väl hade smält vad hon faktiskt menade, och detta smälte (så väldigt behändigt) medan jag var djupt försjunken i tankar, i duschen.
Ingen människa ska få tillåtelse att få en att må så dåligt psykiskt. Jag har undertryckt alla tankar på vederbörande att jag börjat ha fysiskt ont.But no more. This is it. Och detta gläds jag över, att jag tagit detta beslut. Nu återstår det bara att städa upp den skada som denna människa hittills åstadkommit. Och visst, det kommer säkert inte bli lätt, och jag kommer säkerligen ägna denna människa oändligt många tankar men det är en fas och som bekant är det av en övergående natur. Så väldigt klyschigt och cheesy men; pain is temporary.
Jag hoppas endast att min magvärk också är av en övergående natur. Men för mycket psykisk smärta brukar resultera i fysisk smärta. Fast å andra sidan kan det ju bero på de kopiösa mängder kaffe jag druckit på sista tiden... I vilket fall som helst är siktet inställt på välmående numer... Mitt eget välmående. Sen får man hantera alltsammans allteftersom. Just nu; jag. Senare; allt det andra.
Ska antingen gå och lägga mig nu, eller ta en macka och kika på tv alternativt lägga patience...
Vi höres gott folk. Take care now...
/Bellis
Datavirus...
Tjohoj,
Igår säckade min kära dator ihop. Helt och hållet. Så jag ringde, "smått" panikslagen till bror och väckte honom... V-v-varför funkar inte min dator..? Den startar inte. Den gör inget alls. Min dator är helt död, du måste hjälpa mig. Varpå jag börjar hyperventilera.
Brors svar; Men skärp dig. Jag kommer dit imorrn, koppla ur (minns inte vilka sladdar han sa) och gör bla bla bla. Sagt och gjort. Och bror dök upp imorse med mor och far och fixade min dator. Sparade allt som skulle sparas och rensade min disk sen... Sen installerade han nåt specialantivirussystem som tydligen skyddar mot i stort sett allt, även om jag besöker mina cp-sidor som är fulla med buggar och virus... Som typ astrology.com (:
Mor och jag promenixa ner till stan och sen köpte vi med oss pizza och burgare. Fasiken vad gott med pizza.
Pengar på onsdag, såg att de var reserverade på kontot. Sen bär det av antingen till Kroatien eller England. Har funderingar på att hälsa på Slyham (: D.v.s om jag åker till England. Annars blir det väl Kroatien... Mamma tyckte jag borde ta mig neråt Turkiet eller nånannanstans där det är lite sol och värme. Men vi får se som sagt. Ska kika på lite olika alternativ och åka nånstans nästa vecka eller så. Vill bort från Sverige en stund, för att få perspektiv på saker och ting...
De sista dagarna har varit hektiska. Bra, men hektiska. Och någonstans på vägen så förlorade jag fotfästet och blev orolig, och oro är bara ett steg från sammanbrott i min värld... fortfarande. Och bryter jag ihop, så blir jag deprimerad och sömnlös. Och nu sover jag rätt oroligt, så det blir nog bra med lite miljöombyte. Få shoppa lite, kanske även sola något. Nåja, bara få komma ifrån en stund.
Men det är först nästa vecka, och nu har jag ryggvärk. Så den ska jag försöka råda bot på genom att ta en jättelång dusch. Men först besvara Dennis. My sweet little dollface.
/Bellis
Igår säckade min kära dator ihop. Helt och hållet. Så jag ringde, "smått" panikslagen till bror och väckte honom... V-v-varför funkar inte min dator..? Den startar inte. Den gör inget alls. Min dator är helt död, du måste hjälpa mig. Varpå jag börjar hyperventilera.
Brors svar; Men skärp dig. Jag kommer dit imorrn, koppla ur (minns inte vilka sladdar han sa) och gör bla bla bla. Sagt och gjort. Och bror dök upp imorse med mor och far och fixade min dator. Sparade allt som skulle sparas och rensade min disk sen... Sen installerade han nåt specialantivirussystem som tydligen skyddar mot i stort sett allt, även om jag besöker mina cp-sidor som är fulla med buggar och virus... Som typ astrology.com (:
Mor och jag promenixa ner till stan och sen köpte vi med oss pizza och burgare. Fasiken vad gott med pizza.
Pengar på onsdag, såg att de var reserverade på kontot. Sen bär det av antingen till Kroatien eller England. Har funderingar på att hälsa på Slyham (: D.v.s om jag åker till England. Annars blir det väl Kroatien... Mamma tyckte jag borde ta mig neråt Turkiet eller nånannanstans där det är lite sol och värme. Men vi får se som sagt. Ska kika på lite olika alternativ och åka nånstans nästa vecka eller så. Vill bort från Sverige en stund, för att få perspektiv på saker och ting...
De sista dagarna har varit hektiska. Bra, men hektiska. Och någonstans på vägen så förlorade jag fotfästet och blev orolig, och oro är bara ett steg från sammanbrott i min värld... fortfarande. Och bryter jag ihop, så blir jag deprimerad och sömnlös. Och nu sover jag rätt oroligt, så det blir nog bra med lite miljöombyte. Få shoppa lite, kanske även sola något. Nåja, bara få komma ifrån en stund.
Men det är först nästa vecka, och nu har jag ryggvärk. Så den ska jag försöka råda bot på genom att ta en jättelång dusch. Men först besvara Dennis. My sweet little dollface.
/Bellis
Allt för er mina söta läsare... allt för er
Halloj alla,
Nu har jag ändrat utseendet på min lilla blogg... om än temporärt. För att ni ska få bättre överblick och också för att det är vår och då ska man göra om så mycket det bara går (:
Hoppas ni gillar det nya utseendet...
/Bellis
Nu har jag ändrat utseendet på min lilla blogg... om än temporärt. För att ni ska få bättre överblick och också för att det är vår och då ska man göra om så mycket det bara går (:
Hoppas ni gillar det nya utseendet...
/Bellis
All the things I could do... If I had a little money...
Halloj alla,
Fruktansvärt vårig stämning här hemma idag. Och en lycklig Belma, om än lite irriterad. Var ju till sjukan och de tömde den där vätskan ur knät, tack för den räkningen det gör lika ont nu som då... Nåja, sitter här och ringer till jobbet. Inga pengar på kontot än och jag är skyldig en god vän pengar... =0/
Inte vart på skolan sen förra veckan, får nog ta om den här kursen för att de kräver 100% närvaro och jag kan som bekant inte gå, så jag har vart hemma sen i lördags. Bara åkt ner till Karolinska då och då för att kolla upp så allt är ok. Var dock ut till Netto igår, känner mig sådär lagom stolt att jag fixade det. Sen vart jag faktiskt till tvättis också, dock inte utan hjälp från söta Frida som är något av en ängel. Alex you've found yourself a keeper, darling (:
Har ABBA på i bakgrunden, fönstret på glänt och en stor kopp kaffe framför mig. Livet känns bra, det känns väldigt bra trots vissa motgångar på det ekonomiska och fysiska planet.
A var här i förrigår och vi kikade på Saw 2, eftersom vi sett Saw 1 redan. Tvåan var bra mycket läskigare, men inte alls lika bra film-mässigt än ettan. Så drömde jag mardrömmar, men inte såna där vanliga som man blir tokrädd och vaknar av utan såna där lite kusliga där man skulle lösa mysterier för att rädda dem i nöd (som råkade vara min mor och bror)... Som sagt, vi hade just sett Saw 2 so don't blame me for the corny dreams.
Nåja, för att kunna drömma så måste man sova djupt, och för att drömma mardrömmar måste man sova ännu djupare. Och för att jag ska kunna sova så djupt måste jag känna mig bekväm och trygg, och det gjorde jag. Han var där, och låg vid min sida. Så som jag kände för honom då, har jag aldrig känt... för honom. Han väckte mig ur min mardröm med sina mjuka läppar. Det var en obeskrivbar känsla jag fick i den stund. Han var så tillgiven, och på sista tiden har han vart det väldigt mycket... Och min analytiska sida skriker och klöser för att få göra sitt, men någon glömd sida i mig står sig starkare. Och därav glädjen. Det må vara naivt, men det är jäkla trevligt.
Det är vår och jag är lycklig. Det är något nostalgiskt över det. Har inte varit glad på mycket länge. Inte så här glad, över så mycket. Och det här med knät och pengarna hade knäckt mig för bara så sent som för två månader sen. Men nu känns det som att allt kommer att ordna sig förr eller senare.
Så länge jag inte faller för honom så har jag mitt på det torra. Just nu njuter jag verkligen av livet, så mycket så att jag lätt glömmer smärtan i knät och går upp och dammsuger lite då och då. Städar och gör fint här hemma. Sakta men säkert verkar allt ordna upp sig för mig. Sakta men säkert.
/Belma
Någonting så rätt, någonting så fel...
Halloj alla,
Satt och lyssnade på lite Peter LeMarc, närmare bestämt låten Tess som jag anser är en av de bättre låtarna som gjorts... (:
Har varit en lugn helg, vart ut på St. Paddy's day. Första gången jag kom hem halvnykter på denna dag. Så dan efter kände jag att; cudos till mig. Sen vart jag ner till Sthlm och hade det übertrevligt. Kom hem nu på söndagen och kollade på lite Sex and the City, innan A sms:ade och undrade om jag kunde svänga förbi. Jomenvisst.
Så vi satt hemma hos honom till 03 eller 04 på morgonen och lyssnade på musik och samtalade om gamla och lite nyare minnen. Men mest satt vi och lyssnade på musik. Sen vart det 2 intensiva timmars sömn innan jag var tvungen att gå upp och masa mig ut till skolan och sitta av en föreläsning. Men det gör inte så värst (:
Sen tog jag igen missad sömn, käkade riktigt gott och nu ska jag strax till läkaren för att kolla knät igen... De ville öppna upp det igen, efter att jag halkade till. Verkar ha blivit nån skada på mina redan opererade korsband. Hoppas man slipper nyoperatin, för det är smärtsamt =0/
Nåja livet i övrigt är precis så bra som jag vill ha det. Och jag hoppas denna trenden håller i sig. För nu är det molnfritt i mitt huvud. Helt skuldfritt och bra. Nu mår jag helt perfekt. Alldeles underbart bra.
With just smooth sails ahead.
Chip o'hoy!
/Belma
Satt och lyssnade på lite Peter LeMarc, närmare bestämt låten Tess som jag anser är en av de bättre låtarna som gjorts... (:
Har varit en lugn helg, vart ut på St. Paddy's day. Första gången jag kom hem halvnykter på denna dag. Så dan efter kände jag att; cudos till mig. Sen vart jag ner till Sthlm och hade det übertrevligt. Kom hem nu på söndagen och kollade på lite Sex and the City, innan A sms:ade och undrade om jag kunde svänga förbi. Jomenvisst.
Så vi satt hemma hos honom till 03 eller 04 på morgonen och lyssnade på musik och samtalade om gamla och lite nyare minnen. Men mest satt vi och lyssnade på musik. Sen vart det 2 intensiva timmars sömn innan jag var tvungen att gå upp och masa mig ut till skolan och sitta av en föreläsning. Men det gör inte så värst (:
Sen tog jag igen missad sömn, käkade riktigt gott och nu ska jag strax till läkaren för att kolla knät igen... De ville öppna upp det igen, efter att jag halkade till. Verkar ha blivit nån skada på mina redan opererade korsband. Hoppas man slipper nyoperatin, för det är smärtsamt =0/
Nåja livet i övrigt är precis så bra som jag vill ha det. Och jag hoppas denna trenden håller i sig. För nu är det molnfritt i mitt huvud. Helt skuldfritt och bra. Nu mår jag helt perfekt. Alldeles underbart bra.
With just smooth sails ahead.
Chip o'hoy!
/Belma
Nostalgicigg och fylle-sms
Hellou peoples (:
Sitter här, med vårsolen kikandes genom fönstret och en snart tänd Blend i handen...
Nåja, nu har det rökts fyra cigaretter sen jag började skriva. Men vem räknar, right?
Tack till en viss ängel och hennes syster. Det blir visst utgång på St. Paddy's day för mig, trots allt. Gud så underbart! Och ikväll blir det filmkväll med en viss A. Det ser man också fram emot lite grand. Men borde plugga innan dess, tyskatenta på lördag. Helvete... Hur ska det se ut? Äh vem bryr sig? Tyska kan jag... Om det är nåt jag kan så är det väl ändå Tyska.
Fick en massa fylle-sms av ovannämnda filmkamrat... Och när jag säger massa så är det nästan en underdrift. Sen när jag väl somnade så fick jag sms av en annan A, som undrade om jag skulle ha mina kläder tillbaks eller om hon kunde ha dem lite längre. Äsch, no stress. Jag har gott om kläder, behåll dem ett tag till (:
Ser lite smått fabulous ut idag, känns bra... Hela idag känns bara bra. Stort tack till söta Dennis som fick mig på toppenhumör imorse... (:
Nu ska jag nog fortsätta att lyssna på min feel-good musik och slappa på hög nivå. Sen blir det film och imorgon, oh imorgon blir nog bra det med ska ni se.
/Belma
Sitter här, med vårsolen kikandes genom fönstret och en snart tänd Blend i handen...
Nåja, nu har det rökts fyra cigaretter sen jag började skriva. Men vem räknar, right?
Tack till en viss ängel och hennes syster. Det blir visst utgång på St. Paddy's day för mig, trots allt. Gud så underbart! Och ikväll blir det filmkväll med en viss A. Det ser man också fram emot lite grand. Men borde plugga innan dess, tyskatenta på lördag. Helvete... Hur ska det se ut? Äh vem bryr sig? Tyska kan jag... Om det är nåt jag kan så är det väl ändå Tyska.
Fick en massa fylle-sms av ovannämnda filmkamrat... Och när jag säger massa så är det nästan en underdrift. Sen när jag väl somnade så fick jag sms av en annan A, som undrade om jag skulle ha mina kläder tillbaks eller om hon kunde ha dem lite längre. Äsch, no stress. Jag har gott om kläder, behåll dem ett tag till (:
Ser lite smått fabulous ut idag, känns bra... Hela idag känns bara bra. Stort tack till söta Dennis som fick mig på toppenhumör imorse... (:
Nu ska jag nog fortsätta att lyssna på min feel-good musik och slappa på hög nivå. Sen blir det film och imorgon, oh imorgon blir nog bra det med ska ni se.
/Belma
Sex and the City-moment!
Halloj,
Jag satt lite halvdeppad och tänkte lite allt möjligt, ville inte riktigt vakna... Det var mycket jag inte ville. Men så slängde jag på ett avsnitt av Sex and the City, ett avsnitt jag inte sett innan, ett avsnitt som fick mig att le med hela ansiktet. Ni vet, när man blir så lycklig att hjärtat tar ett extra skutt.
Avsnittet jag såg var från säsong 1, avsnitt 4 "Valley of the twenty-something guys". Det som SJP's karaktär sa i slutet fick mig att vilja skrika ut i ren lycka. Och jag gjorde det som egentligen inte bör göras; jag spolade tillbaka och lyssnade på det igen.
Maybe guys are a drug, sometimes they make you feel good, sometimes they make you feel bad. Fyfan. Spot on. Spot fucking on. Jag mår så bra nu. Jag vill röka. Hade kunnat ge vad som helst för ett par cigg. Men denna flickan har supit upp alla pengar. Och nu finns bara 5 kr på mitt konto. Helvete.
Om jag ändå sett det där avsnittet innan. Om jag bara vetat att jag inte är ensam i att göra vissa misstag. Jag är en novis när det gäller kärlek, och det sticker jag inte under stolen med. Men nu vet jag att det finns andra som gjort samma misstag. I'm not alone in my striving for a better future... A less lonely future.
Men just nu har jag det bra. Jag ska ner till Sthlm snart, så fort jag får min lilla lön. Då ska jag besöka mitt "Sex and the City-ragg". Han, vars nummer jag råkade radera. Och som ringde mig men jag hann aldrig ta samtalet. Honom ska jag besöka, be om ursäkt till och ask out. För han var himla söt.
Sen ska jag även höra av mig till D... För han är den sötaste lilla raringen jag träffat på. Och nästa gång jag är nere i Skåne ska vi banne mig gå ut. Men innan dess ska jag träffa A, föredragsvis ikväll. Because he drives me crazy.
My 20-something guy (:
Jag har fullt upp, och detta säger jag med ett leende på läpparna. This time, I'm game. This time I'm prepared, and there's no shame in that.
En mycket nöjd och glad,
/Belma
Jag satt lite halvdeppad och tänkte lite allt möjligt, ville inte riktigt vakna... Det var mycket jag inte ville. Men så slängde jag på ett avsnitt av Sex and the City, ett avsnitt jag inte sett innan, ett avsnitt som fick mig att le med hela ansiktet. Ni vet, när man blir så lycklig att hjärtat tar ett extra skutt.
Avsnittet jag såg var från säsong 1, avsnitt 4 "Valley of the twenty-something guys". Det som SJP's karaktär sa i slutet fick mig att vilja skrika ut i ren lycka. Och jag gjorde det som egentligen inte bör göras; jag spolade tillbaka och lyssnade på det igen.
Maybe guys are a drug, sometimes they make you feel good, sometimes they make you feel bad. Fyfan. Spot on. Spot fucking on. Jag mår så bra nu. Jag vill röka. Hade kunnat ge vad som helst för ett par cigg. Men denna flickan har supit upp alla pengar. Och nu finns bara 5 kr på mitt konto. Helvete.
Om jag ändå sett det där avsnittet innan. Om jag bara vetat att jag inte är ensam i att göra vissa misstag. Jag är en novis när det gäller kärlek, och det sticker jag inte under stolen med. Men nu vet jag att det finns andra som gjort samma misstag. I'm not alone in my striving for a better future... A less lonely future.
Men just nu har jag det bra. Jag ska ner till Sthlm snart, så fort jag får min lilla lön. Då ska jag besöka mitt "Sex and the City-ragg". Han, vars nummer jag råkade radera. Och som ringde mig men jag hann aldrig ta samtalet. Honom ska jag besöka, be om ursäkt till och ask out. För han var himla söt.
Sen ska jag även höra av mig till D... För han är den sötaste lilla raringen jag träffat på. Och nästa gång jag är nere i Skåne ska vi banne mig gå ut. Men innan dess ska jag träffa A, föredragsvis ikväll. Because he drives me crazy.
My 20-something guy (:
Jag har fullt upp, och detta säger jag med ett leende på läpparna. This time, I'm game. This time I'm prepared, and there's no shame in that.
En mycket nöjd och glad,
/Belma
Röster i natten
Hejsan alla,
Inatt har jag drömt konstigt igen. Hela nätterna drömmer jag så intensiva, konstiga drömmar om människor i mitt liv. Jag ser ansikten, jag kan känna deras närvaro. Det är så konstigt. Alla pojkarna i mitt liv. Och jag sover mycket, massor. Min sömnterapeut är orolig för att jag ska ha rubbat min cykler... Jag undrade vilka cykler, de då jag inte sov nåt alls? Hon är så knasig ibland, men ändå förstår jag vad hon menar... Men jag trodde sömn var målet, men tydligen inte vilken sömn som helst.
Igår kände jag av ångesten en stund. En flyktig känsla i en vakendröm. Jag måste börja rå om mig själv. Strunta i andra, strunta i deras krav och deras önskemål. Jag måste börja tänka om, göra upp nya prioriteringar, hamna högre upp på min egen att-göra-lista... I need to redo myself. Och sluta fåna mig med skolan, bli lite mer seriös.
Det är på tiden att jag växer upp, för helvide. I'm a big girl now, can't always run home to mommy every time something goes wrong. Nej gott folk, nu är det dags att samla sig och få ordning på vissa saker. Det ska jag försöka göra idag, bara slappna av och ta in så mycket av känslorna som snurrar runt mig i någon knasig känslo-orbit. En bana av tankar, känslor och intryck. Vacker poesi egentligen, om man bara tillåter sig att känna, tillåter sig att se och framförallt inser att det finns där.
Jag vet, it makes no sense what so ever... Men ibland är det så, ibland måste man bara få skriva det man tänker på. Analysen kommer senare, mycket mycket senare.
Ända sen en viss D återäntrade mitt liv har jag pendlat mellan extas och misär. Why that is I don't know. Vad jag känner för A, har jag ingen aning. Men en sak är säker; jag borde må bättre än jag gör. Och det är det jag ska börja ägna min tid åt; att må mycket mycket bättre!
/Belma
No I just can't pretend that all the time we spent could die...
Halloj,
Trött jag är. Slutkörd. Utmattad. Förstörd. Jag saknarhonom. Och detta trots att vi sågs igår... Vi skulle ju ses idag. Vi skulle fika. Det var hans förslag dessutom. Men det dök upp nåt, en uppgift. Och jag kände att det kanske var lika bra. Men det var det inte. Det är det inte. Jag ville ju träffa honom. Bli pigg.
Träffade istället Frida och lunchade ihop med henne. Sen skulle hon iväg och jag segade vidare hemåt... Är så ofantligt sugen på öl.
Kan inte nån bara knacka på min dörr och erbjuda mig öl? Jag hade gift mig med dem direkt. Så sugen är jag på öl. Corona, närmare bestämt.
Orkar inte gå till systemet. Har ont i knät än. Aj aj aj.
I will survive i bakgrunden. It's true though... I will survive. Come what may. Det känns tryggt att veta det. Att oavsett vad som händer så kommer jag att överleva, klara mig. Fyfan. Jag är för trött för att orka tänka. Och än mindre pigg på att skriva...
Nej nu ska jag stänga av telefonen, och sova lite...
/Belma
Trött jag är. Slutkörd. Utmattad. Förstörd. Jag saknar
Träffade istället Frida och lunchade ihop med henne. Sen skulle hon iväg och jag segade vidare hemåt... Är så ofantligt sugen på öl.
Kan inte nån bara knacka på min dörr och erbjuda mig öl? Jag hade gift mig med dem direkt. Så sugen är jag på öl. Corona, närmare bestämt.
Orkar inte gå till systemet. Har ont i knät än. Aj aj aj.
I will survive i bakgrunden. It's true though... I will survive. Come what may. Det känns tryggt att veta det. Att oavsett vad som händer så kommer jag att överleva, klara mig. Fyfan. Jag är för trött för att orka tänka. Och än mindre pigg på att skriva...
Nej nu ska jag stänga av telefonen, och sova lite...
/Belma
Don't ask me no questions...
Halloj alla,
Bra natt igår, efter en helspänd dag med massor av skrik och bråk. Jobbigt när vissa dagar inte riktigt funkar, men turligt nog var det av en övergående natur den där ilskan som hade hunnits byggas upp under lingonveckan. Jag blir bara så tjurig jämnt. Darn it.
Kollade just på The blue collar comedy tour, för fjortonde gången på tre dagar, men det är ju så underbart! Ron White och Larry the cable guy är ju två av mina all-time-favourites, sen att Bill Engvall och Jeff Foxworthy också är med, det gör det bara bättre. I love them, and I loveeeeeeeeeee the accents. True southernboys, speciellt Ron White... A Texan extraordinaire (:
Fruktansvärt kallt här hemma. Men jag är ju outsövd så det är nog mer det än den faktiska kylan. In Flames på radion, kaffe och chokladbanan... Livet blir sällan bättre än så här. Sällan, sällan, sällan. Därför njuter jag extra mycket nu. Det enda som saknas just nu är... inget alls. Inget alls, överhuvudtaget. Jag mår så bra just nu. Jag kan med all säkerhet säga att jag A L D R I G mått så här bra. Aldrig. Kan ni tänka er det? Jag trodde inte man kunde må så här bra.
Träffade F, en klasskompis, på väg till skolan idag. Himla trevlig. Blev medbjuden till Morrisseykonserten. Den ska jag ju givetvis följa med på sa jag, biljetten kostar bara 300 spänn och då får man fan se Morrissey... Duktigt glad jag blev, eftersom jag inte haft sällskap annars. Men nu har man sällskap, så det ska bli nedrans skoj faktiskt.
Vad mer händer? Tenta imorgon. Som Anders sa idag; "Du har ju tenta varje dag."
Jo. Nästan.
Men det är sånt som påminner en om att man lever. Stressen. Bristen på tid och ork. Bristen på pengar. Brister, kort och gott. Men nu har jag ett överflöd av allt. Framförallt ett överflöd av glädjeämnen i mitt liv. Allt rullar på. Det rullar på rätt bra, till och med. Har fått ut det mesta av min ångest. Mycket press och stress försvann i samband med att jag klarade politiktentan, sen att jag och D fick prata ut och att jag träffade A. Vart till CSN idag och ansökte om lån igen, inga problem pengarna hamnar på kontot om lite mindre än två veckor. Ni ser. Allt är ordnat nu. Allt är bra igen och jag kan äntligen pusta ut lite smått.
Det enda irritationsmomentet i mitt liv just nu är min mor, som alltid varit väldigt förstående men som nu inte riktigt faller under samma kategori längre. Och egentligen vet jag att hon vill mitt bästa men nog fan är det inte alltid lätt att se. Men jag försöker verkligen, jag gör det. Jag försöker bita ihop och lita på att hon vet bäst, men ibland tror jag inte att hon hör det jag har att säga. Och vi tycker så olika jämnt, numer. Men mor vet bäst. Det gör hon, så jag försöker ta in det hon har att säga utan större irritation. Även om det är svårt. Hon kryper under huden på mig. Den enda som kan gå på alla mina nerver samtidigt... Men bara de som känner mig väl kan irritera mig, so no complaints there.
Nej gott folk. Nu ska jag nog ta och nanna lite. Sen ska man försöka sig på lite grammatik och om jag känner mig själv så lär det nog bli lite stand up med Ron White, strax innan sänggående inatt.
With all my love and compassion,
/Belma
Bra natt igår, efter en helspänd dag med massor av skrik och bråk. Jobbigt när vissa dagar inte riktigt funkar, men turligt nog var det av en övergående natur den där ilskan som hade hunnits byggas upp under lingonveckan. Jag blir bara så tjurig jämnt. Darn it.
Kollade just på The blue collar comedy tour, för fjortonde gången på tre dagar, men det är ju så underbart! Ron White och Larry the cable guy är ju två av mina all-time-favourites, sen att Bill Engvall och Jeff Foxworthy också är med, det gör det bara bättre. I love them, and I loveeeeeeeeeee the accents. True southernboys, speciellt Ron White... A Texan extraordinaire (:
Fruktansvärt kallt här hemma. Men jag är ju outsövd så det är nog mer det än den faktiska kylan. In Flames på radion, kaffe och chokladbanan... Livet blir sällan bättre än så här. Sällan, sällan, sällan. Därför njuter jag extra mycket nu. Det enda som saknas just nu är... inget alls. Inget alls, överhuvudtaget. Jag mår så bra just nu. Jag kan med all säkerhet säga att jag A L D R I G mått så här bra. Aldrig. Kan ni tänka er det? Jag trodde inte man kunde må så här bra.
Träffade F, en klasskompis, på väg till skolan idag. Himla trevlig. Blev medbjuden till Morrisseykonserten. Den ska jag ju givetvis följa med på sa jag, biljetten kostar bara 300 spänn och då får man fan se Morrissey... Duktigt glad jag blev, eftersom jag inte haft sällskap annars. Men nu har man sällskap, så det ska bli nedrans skoj faktiskt.
Vad mer händer? Tenta imorgon. Som Anders sa idag; "Du har ju tenta varje dag."
Jo. Nästan.
Men det är sånt som påminner en om att man lever. Stressen. Bristen på tid och ork. Bristen på pengar. Brister, kort och gott. Men nu har jag ett överflöd av allt. Framförallt ett överflöd av glädjeämnen i mitt liv. Allt rullar på. Det rullar på rätt bra, till och med. Har fått ut det mesta av min ångest. Mycket press och stress försvann i samband med att jag klarade politiktentan, sen att jag och D fick prata ut och att jag träffade A. Vart till CSN idag och ansökte om lån igen, inga problem pengarna hamnar på kontot om lite mindre än två veckor. Ni ser. Allt är ordnat nu. Allt är bra igen och jag kan äntligen pusta ut lite smått.
Det enda irritationsmomentet i mitt liv just nu är min mor, som alltid varit väldigt förstående men som nu inte riktigt faller under samma kategori längre. Och egentligen vet jag att hon vill mitt bästa men nog fan är det inte alltid lätt att se. Men jag försöker verkligen, jag gör det. Jag försöker bita ihop och lita på att hon vet bäst, men ibland tror jag inte att hon hör det jag har att säga. Och vi tycker så olika jämnt, numer. Men mor vet bäst. Det gör hon, så jag försöker ta in det hon har att säga utan större irritation. Även om det är svårt. Hon kryper under huden på mig. Den enda som kan gå på alla mina nerver samtidigt... Men bara de som känner mig väl kan irritera mig, so no complaints there.
Nej gott folk. Nu ska jag nog ta och nanna lite. Sen ska man försöka sig på lite grammatik och om jag känner mig själv så lär det nog bli lite stand up med Ron White, strax innan sänggående inatt.
With all my love and compassion,
/Belma
Nostalgitrip down memorylane
Hi ya'll,
Jag vill börja med att be om ursäkt till alla jag skulle hört av mig till igår för jag sov bort hela dan. Hade så fruktansvärt ont i knät (har det än) och var inte kapabel till att få mig själv att må nåt vidare. Så jag sov, och sov och sov. Och när jag väl vaknade imorse kände jag mig... outsövd. Så efter frukost ska jag, precis som igår gå och lägga mig. Känner mig helt utmattad. Mentalt såväl som fysiskt.
Vet egentligen inte vad det handlar om, men jag hoppas att det bara är återställning av förlorad sömn och inte början på en ny depressionsperiod. För mina depressioner börjar alltid med en trevlig liten sömnperiod, lik denna.
Så nu sitter jag här, med Tom Jones i bakgrunden sjungandes Love is in the air och för första gången tror jag honom. Jag vet inte varför men för första gången i mitt liv känns det som att allt kommer att bli bra, tids nog. Och att, rest asured, jag kommer att må bra. Även om det så innebär en ny depressionsperiod, för efter regn kommer solksken och jag inväntar solskenet with anticipation. (:
Och hur jag än gör så är A den jag tänker på, det är bara han som får mig att le, bara han som får mig att skratta och bara han som finns i mina tankar. Och när detta skedde vet jag inte, men en sen natt i mars slog det mig att det faktiskt är honom jag vill ha. Knasigt värre, inte sant?!
Nåja, nu ska jag slänga på lite Shirley Clamp - Lever mina drömmar för det är ju det jag gör, och bara njuta av denna dagen. För det är den värd; att levas fullt ut.
/Belma
Några godbitar från igår (:
There you go, blowing kisses my way...
Halloj alla,
Idag är en mardrömsk dag egentligen, rent fysiskt. Psykiskt är jag på topp. Riktigt på topp.
Igår var det som bekant kalas hemma hos mig, lite smått. Himla mycket trevliga människor på samma ställe. Var himla mysigt. Är dock lite sur över att en viss person tog sig rejält med frihet och försatte mig i otrevligheter, för att hon tyckte att det var ok att ta andras grejer. Men live and learn.
Ut bar det också. Skulle till Värmlands, men så blev det inte. Kanske lika bra. Istället hamnade man på se7en, och för er som inte bor i uppsala så är det lite av ett fjortisdisco. Det begicks inga dödssynder där mer än att de spelade värdelös musik och jag kände att det där är nog inte mitt gäng längre. Thank God for that. Jag stod still mitt på dansgolvet när det slog mig, Gud vad bra mitt liv är och Gud så lycklig jag är med att det har blivit så bra.
Jag behöver inte utsätta mig för det här fler gånger för att känna mig levande. Så när de satte på Green days basket case tänkte jag; ah punkrock. Mysigt. det närmsta man kommer till nåt halvbra på ett sånt här ställe så skriker en ungjävel: Fyfan vad hårdrock de är (syftandes till Green day) där var måttet rågat och jag ursäktade mig från mitt sällskap tog min kappa och gick. Förnärmad. Damn ignoramuses. I don't like their people.
På väg hem har jag sällskap av C och kompis och jag halkade och knäet åkte ur led. Den smärtan. Som förövrigt är lika närvarande nu som då, den är inte att leka med.
What happens next surprised even me. Dennis, that's what happens. Och vi satt hela natten och pratade, på telefon, via msn... All that, och jag kände lite för mycket misstänker jag. För mycket för mitt eget bästa. Det är inget bra. Men men, sånt som händer när två weirdos språkar. So, you know. Uhm, here we go again...
Idag blir det en massa komedi. Massa massa komedi och sen möjligen festande ute i Sthlm med A och F. Om knät blir bättre dvs.
/Belma
Idag är en mardrömsk dag egentligen, rent fysiskt. Psykiskt är jag på topp. Riktigt på topp.
Igår var det som bekant kalas hemma hos mig, lite smått. Himla mycket trevliga människor på samma ställe. Var himla mysigt. Är dock lite sur över att en viss person tog sig rejält med frihet och försatte mig i otrevligheter, för att hon tyckte att det var ok att ta andras grejer. Men live and learn.
Ut bar det också. Skulle till Värmlands, men så blev det inte. Kanske lika bra. Istället hamnade man på se7en, och för er som inte bor i uppsala så är det lite av ett fjortisdisco. Det begicks inga dödssynder där mer än att de spelade värdelös musik och jag kände att det där är nog inte mitt gäng längre. Thank God for that. Jag stod still mitt på dansgolvet när det slog mig, Gud vad bra mitt liv är och Gud så lycklig jag är med att det har blivit så bra.
Jag behöver inte utsätta mig för det här fler gånger för att känna mig levande. Så när de satte på Green days basket case tänkte jag; ah punkrock. Mysigt. det närmsta man kommer till nåt halvbra på ett sånt här ställe så skriker en ungjävel: Fyfan vad hårdrock de är (syftandes till Green day) där var måttet rågat och jag ursäktade mig från mitt sällskap tog min kappa och gick. Förnärmad. Damn ignoramuses. I don't like their people.
På väg hem har jag sällskap av C och kompis och jag halkade och knäet åkte ur led. Den smärtan. Som förövrigt är lika närvarande nu som då, den är inte att leka med.
What happens next surprised even me. Dennis, that's what happens. Och vi satt hela natten och pratade, på telefon, via msn... All that, och jag kände lite för mycket misstänker jag. För mycket för mitt eget bästa. Det är inget bra. Men men, sånt som händer när två weirdos språkar. So, you know. Uhm, here we go again...
Idag blir det en massa komedi. Massa massa komedi och sen möjligen festande ute i Sthlm med A och F. Om knät blir bättre dvs.
/Belma
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Mitt hjärta kommer att explodera känns det som!
JAG KLARADE MIN POLITIKTENTA! En tenta jag förberedde på två dagar. En tenta som ger mig my fucking money back!
Now who's your daddy, baby?! (:
Lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka.
Jotack, nog är jag lycklig allt. Och imorrn ska det festas. Antingen med A eller med J och E. Eller kanske skulle man slå ihop det? Anywho, nu är jag lycklig.
YES!
/Belma
JAG KLARADE MIN POLITIKTENTA! En tenta jag förberedde på två dagar. En tenta som ger mig my fucking money back!
Now who's your daddy, baby?! (:
Lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka.
Jotack, nog är jag lycklig allt. Och imorrn ska det festas. Antingen med A eller med J och E. Eller kanske skulle man slå ihop det? Anywho, nu är jag lycklig.
YES!
/Belma
En del av mitt hjärta...
Halloj,
Ironiskt nog lyssnar jag inte på Ledin. Även om jag önskar att jag gjorde det.
Idag vaknade jag så konstigt, jag hade krupit upp och kramat herrn som låg bredvid mig. Det gör inte jag. Jag ligger alltid så långt bort, men nånting gick rätt till, eller fel. Jag vet inte men så vaknade jag i alla fall. Jag låg nära honom.
Jag är rädd. Rädd för vad jag känner för honom, för att jag aldrig kommer få utlopp för de känslorna, att de aldrig kommer besvaras... Jag är vettskrämd. Vad gör man när man vaknar bredvid någon och slås av tanken; Så här vill jag ha det varje dag, för att i samma sekund inse att det inte kommer att hända. Maybe once in a blue moon, but where we are... The moon is never blue.
Jag har redan fallit, frågan är om jag kan ta mig upp innan det är för sent? Innan det blir som det blev den gången då jag inte kunde resa mig igen..? Innan jag faller samman helt och tappar förmågan att någonsin mer välkomna en ny människa i mitt liv? Innan smärtan blir alltför stark och jag ger upp?
Det skulle ju inte bli så här. Jag skulle inte känna så här.
Jag minns osökt den tid då Dennis och jag slutade ses. Jag minns den känslan, den smärtan. Jag minns hur jag satt med gråten i halsen och svalde alla uppmaningar jag fick om hur jag skulle gå vidare. Hur jag skulle lämna allt bakom mig och träffa nya människor. Träffa en ny pojke. En bättre sådan. Men den pojken finns inte. Och jag kan än idag tänka, undrar hur livet hade varit om han och jag fått det att funka... Tänk om... Und so weiter, und sofort...
Men nu är man där igen. Ofrivilligt, även denna gång. Och egentligen borde jag glädjas över att ha hittat en likvärdig lekkamrat men vissa tankar kan bara inte raderas. Ni vet de där gnagande tankarna; om bara... Men jag måste lära mig att slå bort dem. I alla fall denna gången. För nu gör jag inget annat än bäddar för ett rejält hjärtekrosseri, on my behalf of course. Vems annars..?
Tenta om några timmar. Politik. Ytterligare en 5 poängare som jag slängde upp på schemat i förra veckan. Kommer kännas skönt att ha det avklarat. Sen blir det fest. Come what may. Eller kanske skulle man bara supa ner sig som ett svin och glömma allt? Haha, ja... Det är ju ett väldigt "bra" sätt att hantera saker på, om inget annat. Enda nackdelen är dock att jag blir ännu mer deprimerad när jag dricker, så det blir nog ingen alkohol för mig. Får ta 10 koppar kaffe och bli speedad... Om ändå koffein hade den effekten på mig. Då hade jag banne mig druckit kaffe konstant. Istället går man omkring likt en zombie och hoppas på bättre dagar.
Men imorrn kommer familjen upp en sväng. Det ser jag fram emot som aldrig förr. Och jag är glad att jag fått vara ifrån dem ett tag. Man lär sig uppskatta dem på ett helt nytt sätt. Och glädjen när man ses, även om det så är varje helg, är obeskrivbar. Sann lycka.
Nu ska jag återgå till mina politikstudier. Klockan är 04.01 och jag känner mig totalt slutkörd. But it's just one day in a very long life. That, I can deal with. It's him I worry about... How will I deal with him?
/Belma
Ironiskt nog lyssnar jag inte på Ledin. Även om jag önskar att jag gjorde det.
Idag vaknade jag så konstigt, jag hade krupit upp och kramat herrn som låg bredvid mig. Det gör inte jag. Jag ligger alltid så långt bort, men nånting gick rätt till, eller fel. Jag vet inte men så vaknade jag i alla fall. Jag låg nära honom.
Jag är rädd. Rädd för vad jag känner för honom, för att jag aldrig kommer få utlopp för de känslorna, att de aldrig kommer besvaras... Jag är vettskrämd. Vad gör man när man vaknar bredvid någon och slås av tanken; Så här vill jag ha det varje dag, för att i samma sekund inse att det inte kommer att hända. Maybe once in a blue moon, but where we are... The moon is never blue.
Jag har redan fallit, frågan är om jag kan ta mig upp innan det är för sent? Innan det blir som det blev den gången då jag inte kunde resa mig igen..? Innan jag faller samman helt och tappar förmågan att någonsin mer välkomna en ny människa i mitt liv? Innan smärtan blir alltför stark och jag ger upp?
Det skulle ju inte bli så här. Jag skulle inte känna så här.
Jag minns osökt den tid då Dennis och jag slutade ses. Jag minns den känslan, den smärtan. Jag minns hur jag satt med gråten i halsen och svalde alla uppmaningar jag fick om hur jag skulle gå vidare. Hur jag skulle lämna allt bakom mig och träffa nya människor. Träffa en ny pojke. En bättre sådan. Men den pojken finns inte. Och jag kan än idag tänka, undrar hur livet hade varit om han och jag fått det att funka... Tänk om... Und so weiter, und sofort...
Men nu är man där igen. Ofrivilligt, även denna gång. Och egentligen borde jag glädjas över att ha hittat en likvärdig lekkamrat men vissa tankar kan bara inte raderas. Ni vet de där gnagande tankarna; om bara... Men jag måste lära mig att slå bort dem. I alla fall denna gången. För nu gör jag inget annat än bäddar för ett rejält hjärtekrosseri, on my behalf of course. Vems annars..?
Tenta om några timmar. Politik. Ytterligare en 5 poängare som jag slängde upp på schemat i förra veckan. Kommer kännas skönt att ha det avklarat. Sen blir det fest. Come what may. Eller kanske skulle man bara supa ner sig som ett svin och glömma allt? Haha, ja... Det är ju ett väldigt "bra" sätt att hantera saker på, om inget annat. Enda nackdelen är dock att jag blir ännu mer deprimerad när jag dricker, så det blir nog ingen alkohol för mig. Får ta 10 koppar kaffe och bli speedad... Om ändå koffein hade den effekten på mig. Då hade jag banne mig druckit kaffe konstant. Istället går man omkring likt en zombie och hoppas på bättre dagar.
Men imorrn kommer familjen upp en sväng. Det ser jag fram emot som aldrig förr. Och jag är glad att jag fått vara ifrån dem ett tag. Man lär sig uppskatta dem på ett helt nytt sätt. Och glädjen när man ses, även om det så är varje helg, är obeskrivbar. Sann lycka.
Nu ska jag återgå till mina politikstudier. Klockan är 04.01 och jag känner mig totalt slutkörd. But it's just one day in a very long life. That, I can deal with. It's him I worry about... How will I deal with him?
/Belma
Ännu en dag på Carolina
Halloj alla,
Jodå nu sitter man här igen. Med huvudet fullt av tankar och hjärtat på bristningsgränsen... Jag trodde han glömt bort mig, den där killen jag träffade när jag var i Sthlm för några veckor sen och hade min Sex and the city- dag. Men så fick jag ett sms igår, som jag idiotiskt nog raderade. Jag har ju glömt bort honom, varför minns han då mig? Och att han hör av sig, efter all denna tid. Precis som bestämt. Jag är förvånad och väldigt lycklig... Har jag verkligen sån tur att jag kan träffa en kille som han, nej vänta... en man som han? My gosh, sometimes I really am on a roll.
Han ringde mig idag men jag hann inte plocka upp telefonen. Hoppas han inte ger upp. Jag vill ju träffa honom igen, det vill jag. Det har jag velat all denna tid. The tall, dark, handsome one. With the great smile and the wonderful body. Får väl slå honom en pling nån dag snart, eller så gör han det. Vem vet?! Men han minns mig och som jag fattar det vill han nog ses igen. So help me God we will, you handsome fuck, you... Men som sagt, inte idag. Inte när jag är på Carolina, i Uppsala. Oh no. Not today.
Nu sitter jag mitt emot min söta granne, och hur länge har inte jag spanat in honom och han mig. Några stulna blickar i mörkret, dolda bakom cigarettröken i kylan. Maybe I'll nail him too. Maybe I won't, who's to say what the future brings..?
Jag är lycklig idag, nöjd, lycklig, belåten, glad... Ni vet, hela kittet (eller ska det vara kitet, tro?). Och det är förnöjsamt. Det enda som saknas ikväll är en långhårig pojk och väldigt mycket metal... Undrar vart man kan hitta en sån? Haha, jaja jag vet vad ni tänker. Men han är hårdrock... Jag vill ha metal, nej death metal eller black metal. Jag vill ha en riktigt hårdhudad sate. Men jag finner alltid de snälla, söta, rara pojkarna. Och tur är väl det kanske? Men jag vill ha nån som är som jag. Mångsidig och gärna nån som är skarp. Kan jag ha funnit en sån tro? Möjligt, men just nu är våren här och jag vill inte ha nåt förhållande. Nu är jag på riktigt lekhumör. Och jag tror mig ha hittat ett par roliga lekkamrater.
Nu är det bara att plocka fram hinken och spaden och vänta på att snön ska smälta; för det är sandlådetider och jag vill bygga slott. Och för er som inte snappade upp liknelsen eller analogin; my bad I'll do better next time. Och förövrigt måste jag säga att det inte var sexuellt menat, även om det kanske verkar vara det.
Nej, idag är en bra dag. En mycket bra dag på alla sätt och vis. Ingen mer ångest, även om den närvarar och stressar mig lite. Jag ska inte ge mig hän den, det ska jag inte. Jag ska passa på att njuta.
Kalas.
Vi synes gott folk, N, C och A vi synes imorrn och om ekonomin tillåter så ses vi på fredag J och E (:
Med varma hälsningar från ett ljummet bibliotek,
Belma
Jag hatar honom.
Jag gör det. Jag fullkomligt hatar det grepp han har om mig. Men det räcker, snart är det över. Jag jobbar på det.
Halloj förresten,
Idag skulle jag gjort massor. Men har inget gjort. Fick nästan en ångestattack, en seriös sådan. Men jag la mig ner och gick igenom allt. Och nu känner jag mig väldigt harmonisk, om än lite blue. Men det hör till. Så nu sitter jag här och lyssnar på Monorock och hans stämma. Det kan inte vara hälsosamt. Men jag blir så glad.
Kanske ska ut på fredag, luncha på onsdag och bara löka resten av tiden.
Varför läser han mina dagböcker? Tittar på mina kort? Varför är han som han är? Varför gillar jag honom egentligen?
Såna här frågeställningar är inte bra för Belma, och att referera till sig själv i tredje person är heller inte det. Men ni vet hur det kan bli. Jag stör mig så ofantligt på att jag inte lyckats 'keep my cool' och det finns en inre konflikt; jag vill ju inte vara tillsammans med honom, men ändå så vill jag det. And it sucks! Big fucking time...
Jag började skriva för ett tag sen, sen la jag ner det. Det är jag glad över. För ni märker temat i ovanstående text. Jag var på en tråkig plats, men nu sitter jag här igen. Med lite Children of Bodom i bakgrunden, chips och mjölk och ska just till att sätta på en rulle.
Utan skuldkänslor för att jag inte pluggat nåt idag. Jag tar igen det imorrn. Och dagen efter det. Jag vet att jag kan om jag vill, och imorrn vill jag. Det är nåt som är säkert.
Det är lite knasigt i mitt huvud, pratade med Alex om det. Han är förståndig, och har samma tankar som jag allt som oftast, och då är det skönt att få höra hur jag borde göra. Idag kom han inte med några råd eller uppmaningar, han lyssnade bara. Och det var nog det som behövdes, bara att nån lyssnar. Att nån märker när jag inte har det toppen, att nån visar att de bryr sig om mig. Att mitt välmående spelar roll för dem. Sånt kan lyfta vem som helst, vetskapen att det finns folk där ute som faktiskt vill en väl.
Iofs är jag lyckligt lottad med vänner som är stjärnor, men han är nåt extra. Han är där när ingen annan är det, han är där när smärtan är där. Det är tyvärr ingen annan, inte på samma sätt. Alla bryr sig men ingen lyssnar... Han lyssnar. Och det känns skönt att veta. Alex, this one's for you. But that you know (:
Du är mitt ♥:egull.
Glad är jag även över att jag börjar bli lite trött, vilket indikerar att jag kommer att sova inatt. Och det är alltid ett glädjeämne.
Nej gott folk, nu vill jag nog kika på film innan det blir för sent. Åh, något som måste nämnas är att Backstreet boys låt "As long as you love me" är på i bakgrunden. How cheesy is that?
/Bellis
Halloj förresten,
Idag skulle jag gjort massor. Men har inget gjort. Fick nästan en ångestattack, en seriös sådan. Men jag la mig ner och gick igenom allt. Och nu känner jag mig väldigt harmonisk, om än lite blue. Men det hör till. Så nu sitter jag här och lyssnar på Monorock och hans stämma. Det kan inte vara hälsosamt. Men jag blir så glad.
Kanske ska ut på fredag, luncha på onsdag och bara löka resten av tiden.
Varför läser han mina dagböcker? Tittar på mina kort? Varför är han som han är? Varför gillar jag honom egentligen?
Såna här frågeställningar är inte bra för Belma, och att referera till sig själv i tredje person är heller inte det. Men ni vet hur det kan bli. Jag stör mig så ofantligt på att jag inte lyckats 'keep my cool' och det finns en inre konflikt; jag vill ju inte vara tillsammans med honom, men ändå så vill jag det. And it sucks! Big fucking time...
Jag började skriva för ett tag sen, sen la jag ner det. Det är jag glad över. För ni märker temat i ovanstående text. Jag var på en tråkig plats, men nu sitter jag här igen. Med lite Children of Bodom i bakgrunden, chips och mjölk och ska just till att sätta på en rulle.
Utan skuldkänslor för att jag inte pluggat nåt idag. Jag tar igen det imorrn. Och dagen efter det. Jag vet att jag kan om jag vill, och imorrn vill jag. Det är nåt som är säkert.
Det är lite knasigt i mitt huvud, pratade med Alex om det. Han är förståndig, och har samma tankar som jag allt som oftast, och då är det skönt att få höra hur jag borde göra. Idag kom han inte med några råd eller uppmaningar, han lyssnade bara. Och det var nog det som behövdes, bara att nån lyssnar. Att nån märker när jag inte har det toppen, att nån visar att de bryr sig om mig. Att mitt välmående spelar roll för dem. Sånt kan lyfta vem som helst, vetskapen att det finns folk där ute som faktiskt vill en väl.
Iofs är jag lyckligt lottad med vänner som är stjärnor, men han är nåt extra. Han är där när ingen annan är det, han är där när smärtan är där. Det är tyvärr ingen annan, inte på samma sätt. Alla bryr sig men ingen lyssnar... Han lyssnar. Och det känns skönt att veta. Alex, this one's for you. But that you know (:
Du är mitt ♥:egull.
Glad är jag även över att jag börjar bli lite trött, vilket indikerar att jag kommer att sova inatt. Och det är alltid ett glädjeämne.
Nej gott folk, nu vill jag nog kika på film innan det blir för sent. Åh, något som måste nämnas är att Backstreet boys låt "As long as you love me" är på i bakgrunden. How cheesy is that?
/Bellis
I'm not every girl...
Halloj alla,
Skrev ett så väldigt personligt inlägg senast och visste inte hur man tog bort det. Satt och läste igenom det och kände att så nära vill jag nog inte släppa in folk. Inte riktigt redo för det.
Funderar rätt starkt på att uppsöka en psykolog. Känns som att det finns en del för mig att jobba på. Jag mår visserligen väldigt bra just nu, är inne i en bra period. Men jag känner att det dalar lite just nu och jag vill inte ner i en sån där ångestfylld period igen. Jag vet att jag har en hel del att bearbeta, som jag inte riktigt kan på egen hand. Och man vill ju inte besvära folk runt sig.
Kanske gör det denna gången... söker hjälp alltså. Vore nog bra för mig att få ut all smärta.
Idag är en sån där pluggdag igen. Ska strax ner till Carolina och inta pluggpose (: Öppet till 21.00 idag och som vanligt lär jag väl stannat till en kvart innan stängningsdags. Sen ska jag sova. För det saknar jag. Sömn. Och kaffe, men vet inte vart jag ska gräva fram det. Vill ha riktigt gott kaffe. Har inte druckit kaffe på väldigt länge nu och jag saknar dess ljuva runda smak.
A och jag har blivit tajtare, men jag känner mig lite ambivalent inför det. Skumt egentligen, trodde det var det jag ville... Men sånt vet man ju aldrig, vad man vill förrän allt serveras på ett silverfat. Då vill man välja och vraka, och det är inte alltid huvudrätten som är intressant. Jag är en sån där förrätssmänniska. För och efterrätt. Men vad gör man med huvudrätten? Vad vill jag, egentligen?
Inget seriöst åtagande i alla fall, eller..? Kan inte nån bestämma åt mig? Bara tala om för mig hur jag ska göra. Denna ambivalens kommer en dag bli min död. En dag om många många år.
Det är väldigt trivsamt, om än stressigt, att vara jag just nu. Vet egentligen varför jag är så down with the blues idag. Men det är nog sömnbristen. Kanske ska ta en powernap innan jag far till Carolina.
Jo så gör jag.
Vi ses sen,
/Bellis
Jag ger dig min morgon...
Jag ångrar mig. Det som stod här var för privat. Never mind (:
Efter ett par underbara dagar, och lika många ljuvliga nätter
Halloj alla,
Long time no see... Himla mycket som hunnits med de senaste dagarna. Massa festande, socialiserande, dansande, drickande, hånglande och annat skoj. Man har hunnit träffa alla underbara människor som man aldrig tar sig tiden att träffa men som man saknar så ofantligt när de inte finns inom räckhåll.
Vaknade upp bredvid min allra sötaste A och kände att det här kanske är precis vad livet ska gå ut på. Oh, just det; notera vaknade upp dvs efter en kort natts sömn. Fy sjutton vad kul vi hade igår. Förfest (som det inte var menat att vara) gick av stapeln lite senare än planerat då jag skulle hämta F som tog sig hit från Sthlm (: A skulle dyka upp sent, och den andra A och H visste jag skulle bli lite sena. Så jag rusade ut för att hämta F men när vi kom hem hade hela gänget redan samlats, och sötaste A hade dykt upp himlans tidigt. Helt underbart att ha så mycket bra människor på samma ställe.
Det snackades om allt möjligt, röktes, dracks och lyssnades på diverse rockiga låtar. J blev smått rastlös och kom på att vi borde ta oss ner till Värmlands, där även A, F och H skulle komma in, trots bristande ålder och kårleg. Så det ringdes några samtal och så var det fixat. In i en taxi där jag och allra sötaste A fick sitta i "hundluckan". Himla mysigt. Flickorna pratade om diverse fyrkanter och A var helt på idén, haha (:
Väl framme vid Värmlands ville A dansa med mig, han som aldrig dansar. Tyckte jag lät som en kalasidé och vi skulle precis smyga iväg när E dyker upp från ingenstans. Hon är så söt. Hon skulle in för hennes pojk var redan där inne. Så vi tre kilade in medans de andra väntade på att smyga in bakvägen. Jag skuttade neråt toahållet, och blev nerputtad i trappen av en tös som hade lite för brått så jag skrapade mig på både armar och ben. Mindre kul. Men sen skulle det dansas, och dansas gjordes det. F ville inte dansa, tycker jag är lite trist. Men A stod och headbanga med J och E och jag stod och dansade lite vid sidan av. A och H tappade bort oss lite av och till men vi hittade tillbaks till varandra. J hade hittat H och de stod och flörtade i baren. Underbart.
A och jag håller tummarna för dem. A är himla förtjust i H, som han påstår är en bra kille. Jag kan inget annat än hålla med. H är en bra kille, och bra för J tycker jag. Det var en del snack om dem när vi kom hem. Jag bäddade ner F i köket och A och jag låg mest och prata innan det var dags att sussa. Underbar afton som ni märker. En av många i raden. Jag kan inget annat än le åt det som hänt och fortfarande händer. Ni är så bra, gott folk. Ni som finns runt mig nu, och denna cirkel av vänner vill jag aldrig förlora. Dock saknade jag J, som stannade hemma =0/ We miss you.
Nej, nu ska jag äta lite och sova. Sen blir det film hemma hos A. Jisses vad vi ses hela tiden. Underbart, det är alldeles underbart.
/En alldeles lycksalig Bellis
Long time no see... Himla mycket som hunnits med de senaste dagarna. Massa festande, socialiserande, dansande, drickande, hånglande och annat skoj. Man har hunnit träffa alla underbara människor som man aldrig tar sig tiden att träffa men som man saknar så ofantligt när de inte finns inom räckhåll.
Vaknade upp bredvid min allra sötaste A och kände att det här kanske är precis vad livet ska gå ut på. Oh, just det; notera vaknade upp dvs efter en kort natts sömn. Fy sjutton vad kul vi hade igår. Förfest (som det inte var menat att vara) gick av stapeln lite senare än planerat då jag skulle hämta F som tog sig hit från Sthlm (: A skulle dyka upp sent, och den andra A och H visste jag skulle bli lite sena. Så jag rusade ut för att hämta F men när vi kom hem hade hela gänget redan samlats, och sötaste A hade dykt upp himlans tidigt. Helt underbart att ha så mycket bra människor på samma ställe.
Det snackades om allt möjligt, röktes, dracks och lyssnades på diverse rockiga låtar. J blev smått rastlös och kom på att vi borde ta oss ner till Värmlands, där även A, F och H skulle komma in, trots bristande ålder och kårleg. Så det ringdes några samtal och så var det fixat. In i en taxi där jag och allra sötaste A fick sitta i "hundluckan". Himla mysigt. Flickorna pratade om diverse fyrkanter och A var helt på idén, haha (:
Väl framme vid Värmlands ville A dansa med mig, han som aldrig dansar. Tyckte jag lät som en kalasidé och vi skulle precis smyga iväg när E dyker upp från ingenstans. Hon är så söt. Hon skulle in för hennes pojk var redan där inne. Så vi tre kilade in medans de andra väntade på att smyga in bakvägen. Jag skuttade neråt toahållet, och blev nerputtad i trappen av en tös som hade lite för brått så jag skrapade mig på både armar och ben. Mindre kul. Men sen skulle det dansas, och dansas gjordes det. F ville inte dansa, tycker jag är lite trist. Men A stod och headbanga med J och E och jag stod och dansade lite vid sidan av. A och H tappade bort oss lite av och till men vi hittade tillbaks till varandra. J hade hittat H och de stod och flörtade i baren. Underbart.
A och jag håller tummarna för dem. A är himla förtjust i H, som han påstår är en bra kille. Jag kan inget annat än hålla med. H är en bra kille, och bra för J tycker jag. Det var en del snack om dem när vi kom hem. Jag bäddade ner F i köket och A och jag låg mest och prata innan det var dags att sussa. Underbar afton som ni märker. En av många i raden. Jag kan inget annat än le åt det som hänt och fortfarande händer. Ni är så bra, gott folk. Ni som finns runt mig nu, och denna cirkel av vänner vill jag aldrig förlora. Dock saknade jag J, som stannade hemma =0/ We miss you.
Nej, nu ska jag äta lite och sova. Sen blir det film hemma hos A. Jisses vad vi ses hela tiden. Underbart, det är alldeles underbart.
/En alldeles lycksalig Bellis
Min tokförälskelse...
Halloj alla,
Nu sitter jag här på Carolina igen. Min stora, nyvunna, kärlek, och småler åt allt som är och allt som varit. Man hinner tänka en hel del medan man sitter och pluggar på diverse modala hjälpverb. Dessutom fick jag inte min plats idag. Den där jäveln som spanade in mig igår, satt där. Jag blir paranoid, why can't I just keep my ordinary spot? Damn you, you bastard. [:
Jag blir sådär när folk tar saker som jag använder. Har ju en hel läsesal men nej, nej han måste sitta på plats 130, och vrida lamporna så som jag gör. Ja ni ser, smått paranoid blir jag ju. Haha, knasboll.
Träffade på J idag, fredagen is all set (nåja, om en spontanfest utan inbjudningar kan bli all set?). Tänkte jag skulle bjuda in folk ikväll. Knåpa ihop nåt roligt litet mail. Ni får det ikväll, i alla fall, då får ni se resultatet. (: Hoppas ni kan dyka upp. 4 personer är säkra på att de skulle kunna och ytterligare två ska bjudas in. Nej fyra till, eller kanske fler. Vi får se hur humöret ter sig inatt när mailen skickas ut.
So, uhm, do wait up for it (:
Vad mer har vi på schemat, ja nåt som J sa som jag tyckte lät himla betryggande; Nja, men ni två har det ju bra... Refererande till min och A:s 'relation'. Ja... tänkte jag för mig själv, på väg till Carolina, det har vi ju. Om jag bara kunde njuta av det istället för att gå omkring och överanalysera allt ner till minsta atom. I'm somewhat of a nutjob when it comes to feelings of that sort.
Sen har jag tagit på mig ytterligare en halvkul grej. Jag har nämligen bestämt att jag vill ha de där poängen jag tog på HS2 så på torsdag (9/3) gör jag en tenta. Kul va? Veckan därpå har jag först en Sv-tenta och sen även en Ty-tenta på lördagen. Sen ska jag festa till det ordentligt. Typ i stil med att gå ut och handla på ICA, istället för Netto. Om det inte är festligt, så vet inte jag vad som är. Nej, då vill jag helt enkelt inte ens veta det. (:
Vet egentligen inte varför jag är så förbannat glad idag. Men jag är som bekant alltid glad när jag är omgiven av litteratur. Inget annat än ren kunskap och en vilja att lära sig. Jag är så glad, och jag har en massa att glädja mig över. A och jag har det bra, det har vi. Skolan går bra, turen har vänt och snart gott folk får man ju festa till det lite också. Himla trevligt. (:
Nej, dags att slå en pling, smaska i sig en macka och återgå till grammatikpluggandet.
Tjohoo, så länge.
/Bellis
En gång i tiden...
Halloj alla,
Sitter här, mitt i natten med tårar i ögonen. Det är så sjukt hur påverkad jag blir av Queens musikvideo (och låten generellt sett) - The show must go on. Så jäkla värdelöst att Freddie gick bort, dog. Vilken talang. Fy fan.
Har fått en hel del gjort idag. Trots att det inte var planerat. Hur kan jag må så här bra? Hela tiden undrar jag hur detta kunde ske, hur min långa depression bara vände. Som en vind, och på ett nafs befann jag mig i detta paradis. Bland alla dessa underbara människor, och få uppleva allt som jag fått uppleva. Björn Skifs - Håll mitt hjärta är på i bakgrunden. Och jag vet att den är cheesy den låten, men so be it.
Känns väldigt bra att vara jag just nu, trots att jag har 4 PM att lämna in, ett att revidera, en uppsats att bli klar med och två tentor att plugga inför (jo, så är det när man läser 50 p och vill vara ambitiös). Rena looneybin hemma hos mig, men det är temporärt och det känns skönt att hålla sig sysselsatt. Även om det är dygnet runt. (:
Nu får jag i alla fall sova om nätterna. Sova gott dessutom. Magiskt (:
När jag sitter såhär och tänker efter hur mycket mitt lilla liv förändrats i detta, 2006 så kan jag inget annat än le. Le med hela ansiktet. Att ens våga drömma om en sån här verklighet var nog för mycket för bara nån månad sen, bara drömma om det. Nu är det verkligt, han är verklig, de är verkliga... Och musiken, viljan, orken... SÖMNEN. Allt, verkligt. You are a merciful God. Thank you.
Det är så knasigt allting, att det bara slog om. Att min tur vände, eller snarare återvände. Jag är så lycklig. På riktigt.
Nu är det inte mycket i mitt liv som behöver struktureras. Skolan är det full koll på, även om det är kaotiskt så finner jag tid och rum för det. Den biten har fallit på plats. Nu återstår hemmet och sen, slutligen; jag. Lever lite mer hälsosamt nu, får en massa motion (ser till att gå minst 5 km varje dag) äter bättre och mer varierat och jag stressar mindre. Dricker knappt kaffe alls, röker inte (nåja, två cigaretter på J:s fest var bara belöning för a job well done) och jag har sakta men säkert jobbat bort min ångest.
Som ni märker försöker jag verkligen att förändra det som går att förändras, även sånt som är på längre sikt. Hur olikt mig det än må vara, men som sagt; jag har lärt mig ett nytt mönster. Nu gäller det att släppa taget om det gamla helt. Och någonstans känns det inte så farligt längre, jag har funnit trygghet annanvart. Bättre trygghet, tryggare trygghet. Lycka.
Nu ska jag strax sova. Men innan dess lär jag lyssna på en massa kärleksballader och drömma om honom. För han gör mig så lycklig, även om det inte betyder nåt. Eller gör det, det? För mig gör det sannerligen det, och det känns väldigt vuxet att kunna erkänna en sån sak. Kan det vara att distansen mellan mig och människor håller på att krympa, eller rent av avta? Oh God, that'd be a glorious day; when I no longer have to distance myself in order to feel OK. So help me God, I'll do it! [:
Mycket "God" i detta inlägg. Populärt uttryck. Modernt. Jag brukade vara en "troende" satanist en gång i världen. Undrar när jag tappade intresset, och varför. Det ska jag nog fundera över. Men jag känner ingen attraktion till den religionen här i Sverige, då det inte finns någon Satanism, bara Djävulsdyrkan och jag tänker då fan inte dyrka Djävulen. Det är inte min grej, that's just weird. And creepy.
Nej, idag är Belma en deist och har inga planer på att byta tillbaka till något annat. Jag tror på en högre makt, men inte på religioner (som jag anser fördummar människor, men som sagt det är vad jag a n s e r). Mycket att tänka på inatt. Och så ska det sovas, det ser jag fram emot. (:
/Bellis
Sitter här, mitt i natten med tårar i ögonen. Det är så sjukt hur påverkad jag blir av Queens musikvideo (och låten generellt sett) - The show must go on. Så jäkla värdelöst att Freddie gick bort, dog. Vilken talang. Fy fan.
Har fått en hel del gjort idag. Trots att det inte var planerat. Hur kan jag må så här bra? Hela tiden undrar jag hur detta kunde ske, hur min långa depression bara vände. Som en vind, och på ett nafs befann jag mig i detta paradis. Bland alla dessa underbara människor, och få uppleva allt som jag fått uppleva. Björn Skifs - Håll mitt hjärta är på i bakgrunden. Och jag vet att den är cheesy den låten, men so be it.
Känns väldigt bra att vara jag just nu, trots att jag har 4 PM att lämna in, ett att revidera, en uppsats att bli klar med och två tentor att plugga inför (jo, så är det när man läser 50 p och vill vara ambitiös). Rena looneybin hemma hos mig, men det är temporärt och det känns skönt att hålla sig sysselsatt. Även om det är dygnet runt. (:
Nu får jag i alla fall sova om nätterna. Sova gott dessutom. Magiskt (:
När jag sitter såhär och tänker efter hur mycket mitt lilla liv förändrats i detta, 2006 så kan jag inget annat än le. Le med hela ansiktet. Att ens våga drömma om en sån här verklighet var nog för mycket för bara nån månad sen, bara drömma om det. Nu är det verkligt, han är verklig, de är verkliga... Och musiken, viljan, orken... SÖMNEN. Allt, verkligt. You are a merciful God. Thank you.
Det är så knasigt allting, att det bara slog om. Att min tur vände, eller snarare återvände. Jag är så lycklig. På riktigt.
Nu är det inte mycket i mitt liv som behöver struktureras. Skolan är det full koll på, även om det är kaotiskt så finner jag tid och rum för det. Den biten har fallit på plats. Nu återstår hemmet och sen, slutligen; jag. Lever lite mer hälsosamt nu, får en massa motion (ser till att gå minst 5 km varje dag) äter bättre och mer varierat och jag stressar mindre. Dricker knappt kaffe alls, röker inte (nåja, två cigaretter på J:s fest var bara belöning för a job well done) och jag har sakta men säkert jobbat bort min ångest.
Som ni märker försöker jag verkligen att förändra det som går att förändras, även sånt som är på längre sikt. Hur olikt mig det än må vara, men som sagt; jag har lärt mig ett nytt mönster. Nu gäller det att släppa taget om det gamla helt. Och någonstans känns det inte så farligt längre, jag har funnit trygghet annanvart. Bättre trygghet, tryggare trygghet. Lycka.
Nu ska jag strax sova. Men innan dess lär jag lyssna på en massa kärleksballader och drömma om honom. För han gör mig så lycklig, även om det inte betyder nåt. Eller gör det, det? För mig gör det sannerligen det, och det känns väldigt vuxet att kunna erkänna en sån sak. Kan det vara att distansen mellan mig och människor håller på att krympa, eller rent av avta? Oh God, that'd be a glorious day; when I no longer have to distance myself in order to feel OK. So help me God, I'll do it! [:
Mycket "God" i detta inlägg. Populärt uttryck. Modernt. Jag brukade vara en "troende" satanist en gång i världen. Undrar när jag tappade intresset, och varför. Det ska jag nog fundera över. Men jag känner ingen attraktion till den religionen här i Sverige, då det inte finns någon Satanism, bara Djävulsdyrkan och jag tänker då fan inte dyrka Djävulen. Det är inte min grej, that's just weird. And creepy.
Nej, idag är Belma en deist och har inga planer på att byta tillbaka till något annat. Jag tror på en högre makt, men inte på religioner (som jag anser fördummar människor, men som sagt det är vad jag a n s e r). Mycket att tänka på inatt. Och så ska det sovas, det ser jag fram emot. (:
/Bellis
