The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Ännu en sen natt som väntar på att bli tidig morgon. Ännu en natt när tankarna blivit så många att de inte längre kan trängas i mitt hufvud. De röda har gjort rummet ogenomträngligt, det ser ut som Los Angeles under högtrafikerade helgdagar. Eller ett biljardrum någonstans i någon källare. Foggy, and dull. Inte ens den självklara Build me up buttercup kan få mig på bättre tankar. Den är bittrare än man kanske tror, om man tar sig tiden att lyssna på vad som faktiskt sägs. Sjungs.
Rosorna jag fick har börjat sin nedgång, de har börjat se ledsna ut. Det känns som om fjärilarna i min mage blivit magsjuka, vilket sprider en nervös och orolig känsla i hela min kropp. Den där väntande känslan. Fastän allt är bra är oron där och gör sig påmind. Jag tänder en till röd. Smoking kills, står det på paketet och jag kan inte undgå att skratta åt ironin.
Jag känner mig offatbart ensam. Just nu. Helt apropå. Jag hatar honom. Det vet han nog. Jag tror man känner sånt på sig. Hatet. Det gör ont i min själ, men jag hatar verkligen honom. Det gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag känner mig så utnyttjad. Naiv och godtrogen. Idag verkar förövrigt vara något av en synonymdag för mig. Äsch, ibland har man såna.
Jag har tröttnat så. På allt. Jag skulle behöva komma ut lite. Men var gång sånt varit inbokat har jag dragit mig ur, jag har blivit folkskygg tror jag. That'll change. I just know it will. It has to. Men mitt hat mot honom, det vet jag nog inte om det går över i första taget. Bitterljuvt är det. Vackert i sin helhet men delar man upp det blir det så fult. Så jag håller hatet på en vacker nivå. Med allt vad det nu innebär.

You were meant for me... perhaps as a punishment.

/Belma

Halloj alla,

Majoriteten av min lön verkar vara på vift. Ett antal tusenlappar verkar ha gått vilse och jag är mäkta orolig över att mina små älsklingar inte ska hitta hem. På grund av denna oläglighet var jag tvungen att avboka min efterlängtade nagelförlängning, vilket gjorde mig aningens ledsen. Och upprörd. Och än mer upprörd skulle jag bli när jag ringde min chef och hon hade icke koll på vart en mastig bit av min lön förlagts. Nu väntar jag med spänning på att få veta om och när den kommer, så jag kan boka en ny tid och unna mig själv lite trefligheter. Jag har, som tur är, lagt undan pengar sen förra månaden så jag klarar mig. Men man blir ju inte himla positiv när delar av lönen inte betalas ut. Framförallt när merparten är på vift.
Fy bubblan.
Såg Mr. Woodcock igår. Helt okej film. Lämnade inga större intryck. Ska nog se om There will be blood ikväll, den var mastig. Jag gillar Daniel Day Lewis. Han är en så fasligt begåvad skådespelare och något av en sensuell karl. Jag gillar honom, sen får man väl tycka vad man vill om det.
Jag har även sett stora delar av Meet the Spartans, eller vad den nu heter. Huvudrollsinnehavaren, är den väldigt heta killen som spelade karaktären Ian i en av mina favoritserier; Off Center. Ögongodis - ja, underhållning - inte lika mycket. I och för sig var den fete liraren från Borat med, det fnissade jag åt lite men det var ingen film man direkt skriker om. Till skillnad från Horton hears a Who, som jag var och såg på bio med Annelie. Jag är kär. Den filmen är fantastisk. Mest sevärd hittills i år.

Nej gott folk, nu ska jag återgå till arbetet. Min lunch är över. Och så ska jag avnjuta en klubba med grönt-äpple-smak.

/Bell

Men åh, så glatt överraskad jag blev när de ringde från gnesta blommor och sa att de hade en leverans till mig. Runt 20 kommer en kille och plingar på dörren och levererar 7 helt fantastiska, röda rosor. Och en nalle. Åh, min lilla nallen :D
Mack skickade blommor helt apropå. Den lilla nallebjörnen. Jag vart jätteglad. En riktig överraskning. Och ikväll ska jag åka över till honom och krama ihjäl honom. På söndag ska jag fixa naglarna. En liten förlängning, så man ser anständig ut :)

Ja gott, folk. Det mesta är bra nu. Väldigt bra. Få se hur länge det håller i sig. Det ska bli en kul period.

/Bellis

Herregud, jag har inte varit såhär sliten på år och dar. Jag känner mig helt slut i huvudet och kroppen. Som om man kört över mig med en ångvält... Jag vet inte riktigt varför, men det måste nog vara att jag sover 2 timmar/natt i snitt. Men jag försöker komma i säng i tid. Så jag kan slippa somna på tåget eller på bussen och missa min station. Och ja, gott folk, det har hänt mer än en gång.
Och samtidigt som det är jobbigt är det inte det heller. Jag mår toppen. Utöver tröttheten. Jag träffar gamla vänner, går på bio, går ut och äter - fikar. Umgås. Mår utmärkt. Ja, trots den enorma bristen på sömn så mår jag bättre än jag gjort på flera år. Trots alla svackor har jag återhämtat mig. Jag mår så bra i mitt eget skinn. Och den sista tiden har varit väldigt turbulent. Fruktansvärt. Och någonstans mitt i all turbulens så insåg jag att oavsett hur saker och ting går så kommer allt ändock att bli bra. Alla sorger går över. Alla bekymmer är av en övergående natur. Inget är för evigt, för att klyscha till det ordentligt. Här slår vi på den stora trumman, kära läsare.
Jag försöker, denna gången ger jag det ett ärligt försök, att retirera. Att lugna mig lite, att inte vara så agressiv i mitt sätt att vara. Att låta saker ta den tid de behöver, låta känslor utvecklas i sin egen takt utan att försöka trycka på något slags ideal. Jag försöker helt enkelt strukturera upp mig själv. Ett försök att lugna ner mig lite och inte stressa fram saker. För de resultaten blir ändå aldrig bra. Som sagt, inget är för evigt och även väntan tar ju slut som bekant. Förr eller senare lugnar jag väl ner mig, men processen innan dess är ju som bekant den jobbiga biten. Det är ju svårt när man är otålig, att behöva sitta och vänta på resultat. Men jag har börjat inse att sakta men säkert, väldigt sakta och med ruskig precision börjar resultat synas.
Nu återstår fortsättningen. Och den följer härmed...

/Belma

Jag shoppade en sväng igår, två väskor och två halsdukar. En fin cremevit ordinarie och en kamel/beige-färgad i cashmere. Väskorna från Don Donna. :)

    /Bell

2007-06-11 00:58:57 Lina Så det är bara till att tuta och köra

2007-06-11 00:59:26 Belma jawohl, tuta och köra... eller ja, klicka och köra om man ska vara fascist... och det ska man

/Bell

2007-06-11 00:48:04 Lina Behöver man inte visa källa efter varje citat?

2007-06-11 00:48:18 Belma har ju det

2007-06-11 00:48:31 Belma inte det första men det var hämtat från vår definition

2007-06-11 00:48:58 Lina Jomen jag ser inga källhänvisningar till citaten i utvärderingen.

2007-06-11 00:49:11 Belma jaha, de är fotnoter

2007-06-11 00:49:14 Belma ser du dem ej?

2007-06-11 00:49:16 Lina Ahaaa

2007-06-11 00:49:23 Lina Det är mitt program som stör.

2007-06-11 00:49:32 Belma aha, vad kör du för nåt?

2007-06-11 00:49:39 Lina Belma Openoffice

2007-06-11 00:49:42 Belma :-O

2007-06-11 00:49:50 Belma vill du ha Works

2007 2007-06-11 00:49:53 Belma så säg till

2007-06-11 00:49:57 Lina :OO

2007-06-11 00:50:02 Lina Jag säger till.

2007-06-11 00:50:03 Belma har både svenska och amerikanska versionen

2007-06-11 00:50:14 Belma vill du ha det nu?

2007-06-11 00:50:17 Lina Oh ja

2007-06-11 00:52:41 Belma ska bara hitta den så skickar jag omgående

2007-06-11 00:52:47 Lina Okej

2007-06-11 00:54:45 Belma där får du tillgång till hela mappen

2007-06-11 00:54:52 Belma så kan du plocka det du vill ha

2007-06-11 00:54:53 Lina Holy hell

2007-06-11 00:55:32 Belma där får du den större mappen

2007-06-11 00:55:47 Belma jävla massa filer :-O

2007-06-11 00:56:00 Lina Ja jag märker det :O

2007-06-11 00:56:01 Belma hade kunnat komprimera men jag är cp så det får vara :-O


/Belma

Manhandled säger (00:40): Jag har existentiella problem

Manhandled säger (00:40): alla involverar bowling


PS. Jag nickar Manhandled. DS.

Nåväl...

I know that its late and I really must leave you alone. But you're too good to hold that I feel such a long way from home. Och jo, jag är a long way from home. Jag är hos honom igen. Lycklig denna gången. Dum, men lycklig. Tom Jones strömmar ur mina hörlurar i afton. Imorgon börjar en ny tjänst hos Karamellkungen, ekonomiassistent. Leverantörsreskontra. Jag som jobbat på andra hållet med kundreskontra men jag tror det blir en väldigt bra erfarenhet jag samlar på mig här. Det är nytt, men det är det ju så mycket annat som är just nu.
Eller så gör man som man brukar, att man bara intalar sig en massa strunt för att få uppleva lycka. Man gör det man kan för att få känna värme. Glädje. Jag vet inte jag, jag är nog lycklig oavsett. Jag saknade, men sen slutade jag med det. Jag slutade sakna honom. Jag slutade sakna det vi en gång hade. Jag vet inte varför men jag kände att det bara var dumt att sitta och sakna något man aldrig haft. Så jag slutade. Men han kom tillbaka.
I let him go and he came back. Or so it would seem. Jag saknar oftast inte folk förrän jag ser dem. Då kommer den där retroaktiva saknaden. Sån är jag. For better or for worse.

Och så börjar jag på Karamellkungen imorgon. Jag vet inte vem som designade detta arbetet men den måste ha varit på väldigt bra humör då den gjorde det. Jag är lyckligt lottad, det känner jag. Jag är väldigt lycklig över det faktum att jag får lov att visa vad jag kan på en plats som jag enbart annars hade fått drömma om. Jag får jobba på en godisfabrik. Det är jag och Willy Wonka, men hans arbetsplats var begränsad till en sort. Min, åh, vilken lycka... Nej gott folk, ikväll blir det inte mycket sömn. Fast det känns skönt att slippa vara själv när man är så här. Jag gillar att kunna krama på honom och hålla i hans hand. Jag känner mig trygg här. Och så väntar en natt mot en morgon där lyckan börjar.

/Belma

I'm sorry, but I can't wait.

Tonårsångest någon? Det känns lite så just nu. Det blir alltid så när jag sover illa, eller inte illa men på knasiga tider. Och på tok för lite. Dock har jag varit otroligt nyttig idag, hushållsmässigt. Var ut till Tumba och inhandlade allt som behövs till imorgon/helgen. Ska ju ha middag för lite vänner, behöver träffa lite bra människor igen. Efter min isolering från dem i nästan 2 år.
Jag har lagat mat till imorgon, bakat en tårta och städat här hemma. Det känns bra. Jag har ätit en banan, druckit två koppar kaffe och rökt upp 1½ paket röda. Den biten är mindre bra. Men jag är inte hungrig. Jag är snarare illamående efter allt släpande och all matlagning. Jag är övertrött och har en svag känsla av att jag borde ätit något innan. Kanske ska ta och äta lite broccoli, det gör mig alltid så glad :)
Jo, så ska jag göra. Ångkoka lite broccoli och slå på nåt simpsons-avsnitt. Sen ska jag försöka mig på att sova lite.

/Belma

Jag har haft en sån där dag. En SÅN där dag. När jag rökt upp ett helt paket cigaretter, tittat på Bill Hicks, druckit ett glas vin och tagit ett långt bad med de tända ljusen glimmandes runtom mig.
Jag insåg avsaknaden av intellektualism i min vardag. Bill Hicks får mig alltid på så bra humör. Vart finns sådana människor numer? Vart finns dessa personer som tycker om att läsa? Som tycker om att ta till sig av världen runtomkring dem? Jag vet inte jag... det är nog jag som är malplacerad. Jag är inte krogtypen, jag vet inte varför men det livet har aldrig riktigt lockat. Nog för att jag försökte och ansträngde mig i ett par år, med diverse typer. Fast jag har insett att jag inte är typen som går ut och dansar av sig allt. Jag är den där dryga saken som bråkar ut all ångest. I nån hetsig debatt om helt oväsentliga saker.
Ju mer jag är ifrån det, desto mer inser jag att jag saknar studentlivet. Inte supandet, utan det andra. Skitsnacket, om världsliga saker. Timmarna på Storken. Eller O'Connors eller korrefesterna. Flogsta och Kantorn. Uppsala. Anorna. Jag hatar mig själv för att jag älskar det så. Man behöver en paus ifrån det för att inse hur mycket man saknar det. Hur väl man passar in, fastän man inte gör det. Jag älskar att vara fel, och i Uppsala så är jag så fel men ändå så hemma. Eller inte i Uppsala, men i det liv jag levde i Uppsala.
Imorgon måste jag se om jag ska hitta på nåt sånt där igen. Jag har funderat ett tag nu, men nu när det är slut med Marcus och jag verkligen vantrivs med att jobba på alla olika skitställen... så inser jag hur mycket jag saknar att få vara 22. Att kunna gå ut på Orvars och dricka 20 kronors öl och ha ångest över tentor.

Idag börjar allt. Jag har saknat det. Jag har saknat er och mig och allt runtomkring. I just got over you, baby.

/Belma