The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Vilken dag det har varit idag. Man känner sig smått populär. Sånt är kul. Dock är jag lite förvånad att städgubbarna ser vår korridor som någon form av cafeteria eller deras egna privata krypin. De blir bara fler och fler som kommer och käkar hos oss. Och går igenom våra skåp. Hmm, städpojkar, så får man inte göra... Nåja. (=
Det ska flyttas till hösten. För min del givetvis. In i ett nytt rum, högre upp med badkar (: Har saknat att ha badrum hemma istället för att dela dusch. No offence men jag är lite lat av mig och orkar inte stå och torka av mig på stubben. Och sen gå ner för en hel korridor för att komma hem igen... Nåja det låter mer melodramatiskt än det egentligen är, men varför inte vara bekväm om man nu har möjlighet att vara det, inte sant?!
Det är något rofyllt över den här dagen. Känner mig at ease så att säga. Väldigt lugn och välmående, trots den ihållande kvasiförkylningen. Det har varit en lugn och behaglig sommardag. Även om persiennerna varit fördragna, så känner jag solens strålar smyga in i alla dessa mörka vrår. Jag ser fram emot min flytt mer än någonsin. Man behöver inte dra för persiennerna, för på tredje våningen går det inte folk utanför och man har definitivt inget cykelställ precis utanför fönstret så allt och alla ser in om man mot förmodan skulle lämnat persiennerna uppdragna. Man blir ganska så isolerad här, märker jag. Om man inte är exebitionist, vilket jag inte är. Så det här rummet har funkat lite som min egna privata bunker... =/ Väldigt trist när man tänker efter. Så det är god tid att jag rör på mig, byter miljö, människor och kanske även vanor. Who knows. Nåja, man ska kanske inte gå omkring och tro att mirakel sker. Men det kan inte skada att få byta miljö lite (=
Yes yes, it'll be dandy. Plus att man får tillfälle att ställa till med kalas, sånt uppskattas alltid. Från mitt håll sett i alla fall, att ha alla vännerna samlade på en och samma plats. Kalas kalas.
Nåväl, nu ska jag börja göra mig i ordning och ta mig söderöver. Till Sthlm närmare bestämt.
Smell you later guys,
Belma

Halloj alla,

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna när jag sitter och läser bloggarna idag. Folk verkar ha tappat greppet om verkligheten, helt och hållet. Nicole Ritchie hyllas till höger och vänster... Flickan som är smalare än min klädhängare. När blev det acceptabelt att se så ut, och än värre... fashionabelt? Flickebarnet (ja, jag vet att hon är äldre än mig) ser sjuk ut. Förr i världen hade man tvångsintagit henne på något rehabiliteringshem, numer ser man upp till henne. Jag vet inte jag, det känns som att intelligensnivån på barnen av idag har sjunkit markant. Flickor kan ni inte se att detta "modet" är sjukt, på så många plan. Inte bara att barnen av idag inte ser hur sjuka de ser ut, de verkar vara allmänt hjärntvättade eller mer lobotomerade än något annat. Som en stor skock får, utan någon egen vilja eller egen smak. Det som dessa modeoffren presenterar ska följas slaviskt.
Om jag hade kunnat få välja hade jag velat sektklassera dagens modeindustri, som plötsligt öppnat upp betesmarker på alla samhällsskick. Och det har gått ner i åldrarna... LÅT BARNEN FÅ VARA BARN!
Helvete. Jag blir bara så förbannad, när jag ser samma sak stå i allas bloggar, vi ska hylla dessa människor som inte ens kan klä på sig själva på morgonen utan behöver någon som gör det åt dem. Sist jag kollade kunde mitt kusinbarn (som är två år gammal) klä sig själv. Varför kan då inte dessa fullvuxna människor göra det? Varför måste man regrediera för att kunna bli känd? Varför måste man vara en komplett idiot för att lyckas? Och sen när behöver vi någon annan människa för att hjälpa oss att klä oss? Herregud, vad hände med individualiteten? Vad hände med individen..?
Människor är inte flockdjur, varför envisas NI med att fostra om varandra? Varför kan vi inte bara gå tillbaka till det mest basic, att klä oss själva, att tänka själva och att klara oss utan stödhjul. Skärp er folk! Det här börjar bli pinsamt... Barn som beter sig som vuxna och tvärt om. Det finns ingen balans längre. Och jag kan inte bara sitta där och se på när mänskligheten sakta men säkert tar död på sig själv.
Det här är pinsamt!
Bäääää!
/Belma

Halloj alla, här kommer lite kort från resan... Enjoy (:



Resan började lite lätt med att vi hyrde en fyrhjuling, för att ta oss fram med (:

Här är vi, strax innan vårt motorstopp med nämnda fyrhjuling. Glatt ovetande (:

En pose med badringen som vi senare kom att sova i på balkongen och som gick sönder behändigt nog.

Jag med min ROSA badring, som även den gick sönder efter en tuff natt på balkongen. (:

Sista kvällen på Cypern, ser ni ränderna efter bikinisarna? (:

Kalas, kalas...
/Bellis

Halloj alla,

Nu sitter man pa ett internetcafe i Ayia Napa, eller Agia Napa som det stavas har. Solbrand som aldrig forr och nagot sugen pa att ta mig ner till stranden. Annelie ar pa vag till partybaten, jag ar lite av en partypooper och avstar. Jag har inte partat alls, jag kor lite pensionarsstilen och solar och utflyktar dagarna i anda. Sen ater man gott, badar och sover lite...
Tontigt egentligen, men himla trivsamt. Jag gillar att vara lite nordig, och det star jag for. Men det ska bli lite utgang aven for min del, det lovar jag.
Forlangde naglarna idag och det blev himlans tjusigt (: I ovrigt ar allt toppenbra, vadret, maten, kulturen och givetvis de underbart snygga pojkarna. Grek-Cyprioterna ar ett himla sexigt slakte... Sant blir man glader av (:

Allas eder,
/Bellis

Ayia Napa, gott folk...

17,55 lyfter planet med mig och Annelie från Arlanda och fem timmar senare landar vi nere på Cypern för en veckas solande, festande och diverse andra aktiviteter (=

Kalas, kalas. A, ja han var här inatt och filosoferade om livet. Skönt att ha nån som håller en sällskap när man är lite stressad och tankspridd. Någon som håller en vaken i en annars drömsk situation. För imorgon bär det av.

Nåja vi höres igen. Och ett och annat kort lär åka upp sen (=
/Belma

Halloj alla,

Klockan är nu 02:48. Sent med andra ord. Det har redan hunnit bli torsdag, utan att onsdagen riktigt tagit slut. Idag vann mitt Liebes Deutschland mot Polen, med 1-0. Den sämsta och mest pinsamma match jag någonsin sett, och med en domare som made my 'stablist'. För er som inte vet så är jag möjligen världens största Bayern München-fan och även ett otroligt stort Tyskland-fan, när vi pratar fotboll. Eller egentligen faller jag in i kategorin: huliganer. Jag är ett aggressivt (med reservation för felstavning) fan. Nåja, jag skrek och gormade åt tv:n, svor åt domaren och tappade behärskningen en och annan gång. Stackars F som fick se en jätteilsken Belma. Men jag är passionerad...
Nåja. A och jag åker ner till Magalluf imorgon 16/6. Och blir där i en vecka. Hoppas på att vara tillbaka till midsommar. Ser fasligt mycket fram emot resan. Eller ja, jag ska inte överdriva. Det hela har gått så snabbt, från imorse till nu. Och allt är klart. Bara till att packa... Huu, ska man göra sånt också. Och inhandla en baddräkt. Och annat smått och gott... Gaah. Sen; Mallis. Imorgon för sjutton gubbar. Imorgon! En veckas minisemester med A. Sällskapet kan i alla fall knappast bli bättre. Hoppas att vädret och humöret är på samma nivå. Eller att det stannar på en relativt hög nivå... Man vill ju inte gapa efter mycket, för ni vet väl vad som händer då...
Nåja, jag ska smygpacka lite så får vi se hur det här slutar... Bilder lär komma upp om inte annat... Men vi höres mer gott folk. På återseende.
/Belma

Halloj alla,

Klockan är sent, inatt igen. Men inatt är en natt utan dess like, en natt då fullmånen skiner så stor och gul mitt på den annars ljusa sommarnatten. När det är så stjärnklart att till och med jag vågar gå igenom dessa annars mörka och läskiga gränder. Jag var ut med F på en midnattspromenad för att hon skulle ta sin cykel, och på vägen hem pratar jag med Alex, som alltid. Men vad som skiljer inatt från andra nätter är att jag går genom 'våldtäktsallén' som jag alltid, alltid, annars undviker om nätterna.
Och utanför skolan, som ligger alldeles öde en sen lördagsnatt som denna, ser jag en stor vit katt springandes mot mig, i full fart. För er som känner mig vet vad jag har för erfarenhet med katter, och i vanliga fall hade jag blivit alldeles vettskrämd av en stor katt som springer rakt mot mig. Men inte nu. Istället ställer jag mig blickstilla och tittar på den söta kissen vars ögon nu reflekterar gatulampans sken.
Och som föredetta hundägare gör jag det jag brukade göra när jag kallade på min vovve, jag böjer knäna lite och slår lite lätt på höger knä.
Och likförbannat kommer kissen till mig, hon kommer till mig! Katter skyr mig som pesten annars, alla katter, men inte denna alldeles kritvita kisse. Hon gillar mig. Det har aldrig hänt, att en katt gillar mig. Men där står jag i månens frånvarande sken och klappar en jättegosig liten varelse. Och turen ville sig att jag skulle ha mina flipflops på mig, så när hon gosar ner sig vid mina bara fötter känner jag exakt hur mjuk hennes päls är.
Tiden måste ha stått still, för jag vet inte hur länge jag uppehöll mig med denna katt som vägrade låta mig gå genom denna allé alldeles själv, så i hennes envisa sällskap traskade jag stillsamt och alldeles säkert fram. Så när jag kommer hem igen sitter jag alldeles varm om hjärtat, denna lilla varelse såg till att jag glömde bort min rädsla, fick mig att glömma allt och bara tycka att livet nog är finfint ändå. Tänk vad en liten gest från en katt kan göra. Inte bara för att jag kände mig alldeles trygg i hennes sällskap, utan också för att jag numer vet att jag inte är ett hatobjekt för alla katzen. (:
Yaay, nu ska jag smaska en syltmacka till och sen nanna kudde. Alldeles nöjd över dagen, och att jag fick min soffa såld. Extra pengar, solsken och en förälskelse som bara smög sig på. Lyckan har aldrig tidigare varit så påtaglig som nu.
/Belma

Halloj alla,

Idag blev jag biten av 'the cleaning bug' och blev fasligt sugen på att städa ur ett hörn av mitt rum. För man ska ju som bekant börja smått. Nåväl, jag städade ur det värsta hörnet, nämligen mitt arbetshörn som på sista tiden mer och mer börjat likna en avfallsstation än en arbetsvänlig miljö.
Så jag plockade och plockade. Och nu ser det himla trevligt ut. Problemet är bara att man förr eller senare (i detta fallet alldeles jättesnart) måste ta ut alla soppåsarna. Och det blev en hel del, som vanligt. Och precis som vanligt sitter jag och förundras över hur allt fick plats i de där utdragna lådorna och vråna. Mitt rum är ju bara några kvadrat, vart får allt skräp plats? Beats me.
Men det visar sig gång på gång att jag spelat för mycket Tetris i mina dagar. För det är omänskligt mycket sopor här. Eller sopor och sopor, mestadels är det gamla papper och diverse prylar som jag aldrig tagit mig tiden att använda. Saker som står och samlar damm. Och så foton. Gamla, roliga foton. Minnen på papper. Vad gör man av alla dessa foton? Jag kan inget slänga och jag vill heller inte slänga in dem i album som jag ändå aldrig tittar igenom och gång på gång tappar bort bland alla dessa mängder av saker.
Jag har massvis kvar att göra, för imorgon ska jag ha besök och då vill jag ha det lite finare än vanligt här hemma. Även om det var det som var den primära inspirationen, så kändes det väldigt trevligt när man väl kom igång med städningen. Man kände sig mäkta duktig och resultatet, oh det var värt varje timme. För det är precis så mycket jag har att städa; att det tar timmar att bli halvklar. Men imorgon försvinner min soffa och sen förhoppningsvis även mitt lilla bord. Sen har man frigjort en massa yta. Och dessutom frigjort sig från alla avlastningsytor.
Sen ska jag till IKEA och köpa hem en del roliga lådor. Och så två puffar som man kan sitta på. Eller två såna där jättekuddar. Vi får se vad som ser roligast ut. Och jag vill gärna att det matchar gardinerna. Det ska vara lite somrigt här hemma nu, har jag bestämt. Something to cheer me up.
Jag vill gärna återgå till mitt städande nu med en gång, men min dumma axel krånglar. Den gick visst ur led. Kan inte riktigt röra på vänster arm, så detta inlägget tar något längre tid att skriva... Och det är lite smått smärtsamt, för jag är så van att skriva med båda händerna. Inte alls kul. Men smärta är också en del av livet, så det är bara att bita ihop och stänga fönstret så folk inte undrar varför jag skriker hela tiden. Son of a gun, vad smärtsamt det visade sig bli.
Huu, nej gott folk. Jag kan i alla fall ta ut soporna med en arm, så det ska jag passa på att göra. Sen blir det en kopp kaffe och nån syltmacka. Oh, nej. scones. Det ska jag smaska på. Med nån sylt och en kopp kaffe. En varm kopp kaffe med mjölk. Åh så syndigt gott. Japp, då har ni fått ett jätteutlåtande om en stor bit av min dag, idag. Så nu ska denna damen slänga på sig ett par jeans och ta ut soporna och sen till Statoil för att inhandla mjölk och sylt.
På kärt återseende.
/Belma

Halloj alla,

Japp nu sitter man här. Igen. Men idag, ja idag känns allt så bra! Allt har bara gått som på smort. Först vårt uppbrott, det är slut. På riktigt nu. Och jag är så stolt över mig. Sen har jag sökt jobb. Senare på dan vart S, F och jag till McD och beställde mat men de tog inte kort. Jag vart grinig och mumlade nåt halvtaskigt när det rusar en tös med headset efter mig och säger: "Vill du ha maten du beställt gratis? Det var ju faktiskt inte ditt fel att vi inte kunde ta kort." Jag stod och blängde på henne en kort sekund sen tackade jag ja, givetvis... Och tänkte högt, samt sa det; "Har jag tur eller har jag tur?!".
Jisses Amalia, ibland vill det sig bara. (:
Jag såg honom också, Honom! God damn it he's fucking fine. Pardon my French children, pardon indeed. Men han har ju ett utseende som är svårt att matcha. Lord knows I find him as attractive as anything. Nåja, in toto har dagen varit strålande och jag är himlans lycklig. Men det framgår nog (:
/Bellis

Hörrni gott folk,

Har ni märkt att sommaren är här? Även om vädret inte förtäljer det så känns det i luften, och nog sjutton är sommaren här. Det har gått några dagar i Juni nu och jag sitter här och tänker på året hittills. Det här visade sig bli ett bra år ändå.
Jag har sytt gardiner, träffat ett antal nya människor och fikat som om mitt liv hängt på det.
Jag blev kär, hittade tillbaka till min passion; musiken. Jag lärde mig hantera min depression och hamnade av en konstig slump ute i Danmark. Jag gick på fest efter fest efter fest och började plötsligt trivas med mig själv. Jag slutade röka, sen slutade jag igen och sen ett par gånger till. Jag ramlade omkull men fann en väg att resa mig igen.
Och när man ser på allt som hänt på detta korta lilla halvår så måste jag nog bara stanna upp och känna mig lite ödmjuk inför livet. För vem hade kunnat tro att det skulle bli så här bra?
Vem hade vågat hoppas..? Inte jag, det är något som är sant. Men jag är glad att jag fått uppleva det jag fått hittills det är ju trots allt det som format mig och gjort att jag bättre kan njuta av det goda i livet, nu (:
Jag hoppas detta året fortsätter i samma anda, för det har varit trivsamt hittills (:
/Belma

 
Blåmärke 11,5 cm i diameter, sitter på mitt vänstra lår... Sexigt va... :P
PS. Ja, jag var "tvungen" att signera det. Makes it all the more fun... (: DS.

Idag: Fika
Igår: Middag med vän och filmtittande
I förrgår: Söta A's skiva
Imorgon: Återstår att ses
I övermorgon: Plugg inför tenta
Humör just nu: Seg
Stjärntecken: Skytt
Väder: Äckelväder, moln med übervarmt och fuktigt i luften
Bästa egenskap: Social
Sämsta egenskap: Selektiv
Favoritmånad: Juli
Tv eller film: Film, ser inte på tv längre
Bok eller tidning: Gärna böcker, dock även modetidningar ibland
Bar eller nattklubb: Beror helt på sällskap och humör
Arbete eller skola: Egentligen båda, men äsch; semester det är ett kul tredje alternativ (:
Morgon eller kväll: Kväll, alltid och jämnt; kväll
Klädsel just nu: Jeans, massa armband, dojjor och t-shirt (rosa sådan)
Sällskapspel eller Tv-spel: Sällskapsspel
Kramas eller pussas: Båda (:
Promenad eller bio: Jag är en promenadmänniska
Öl eller vin: Öl, men gärna vitt och rosé också
Godis eller snacks: Humörsstyrt
Byxor eller kjol: Byxor
Senast sedda film: Orange County
Komiker: Holy Lord Almighty, nu börjas det; Dane Cook, Robin Williams, Dave Chapelle, Chris Rock, Daniel Tosh, Eddie Izzard, Adam Ferrara, Denis Leary, George Lopez, Zach Galifianakis, Dylan Moran, Dave Attell, Lewis Black, Ron White, Jeremy Hotz, Carlos Mencia, Brian Regan, Gabriel Iglesias, Richard Jeni, Greg Giraldo, Tony Woods, Jim Gaffigan, Dat Phan, Frank Caliendo, Demetri Martin, Mitch Hedberg (rest his soul), Russel Peters och ibland även George Carlin.
Skådespelare: Dustin Hoffman och Emma Thompson
Artist: Slash's Snakepit, Leonard Cohen, ACDC, DIO, Cannibal Corpse, Children of Bodom, Dusty Springfield, Elvis, Janis Joplin, Frank Sinatra, Motörhead, Frank Zappa, Led Zeppelin, Freddie Mercury, QUEEN, Lamb of God, Judas Priest, Rolling Stones, Soilwork, Darkane och givetvis Black Sabbath.
Stamgäster på din blogg: N och Alex vet jag inte tjyvläser, resten är hemliga.
Förhållande eller singel: Snigel
Hetro, bi eller homo: Hetro
Kärlek eller vänskap: Både och
Glasögon eller linser: Glasögon
Storstad eller småstad: Storstad
Stökigt eller städat: Stökigt
Restaurang eller hemlagat: Beror lite på humör
Tävling eller lek: Lek
Jacka eller kappa: Kappa
Stark eller svag: Stark
Brun eller blek: Vill gärna vara solbrun, men är en genuin blekfis
Favoritbutiker: H&M och en massa obskyra butiker
Favoritnöje: De tre M:en; Musik, Mat, Människor.
Favoritmat: Kinamat och min egen matlagning
Fjantig eller tuff: Beror lite på sällskap och humör
Händer eller fötter: Alltid händer
Sparare eller slösare: Jätteslösig

Snott från; http://spaderdam.webblogg.se/

Halloj alla,

Bra dag idag. Även om det blev lite trassligt till en början. Men han får mig alltid att le, även om imorgon är slutet. Då är slutet här och med ett bitterljuvt adjö skiljs vi visst åt av ödet. Men sådant är livet ibland. Eller dagen markerade vårt adjö, detta fruktansvärda adjö som jag aldrig ville skulle komma. Och visst han kanske inte är en Romeo men han var ju den jag ville ha. Eller han är det än. One way or another, right..? Nåja, även om vi aldrig mer ses är jag evigt tacksam bara för de underbara blickarna, de korta sekunderna vi fick. Och allt det andra. Men på nåt sätt fastnade nog blickarna mer än något annat. Han gav mig den glädjen och sorgen som jag så behövde känna efter en lång period utan känslor. En avdomnad period av evig ensamhet och tomhet.
Han gav mig min längtan tillbaka, och min livslust. Och för det är jag honom evigt tacksam. Fullt förståeligt, tycker man. (: Och tänk vad en flyktig liten affär kan ge. Vilken livsgnista. Vilken underbar känsla. Han förmedlade något obeskrivbart, nåt så stort och mäktigt att jag blev alldeles knäsvag varje gång. Jag blev knäsvag inför honom, och alla killar hädanefter kommer för evigt vara mina second choices. Det må låta mörkt och cyniskt, men det är inte det. För jag fick uppleva det som jag alltid längtat efter. Enkelheten. Han gav mig allt jag drömt om. Och för det kommer jag aldrig att glömma honom. Honom och hans fantastiska, bruna ögon (:
I övrigt börjar festandet imorgon. Tidigt imorrn. Sen fortsätter det i fyra dagar framöver, sen får vi se om man lever. Men som alltid annars, I think I'll live. Bara han finns i mina tankar (och det är mer en garanti än en önskan) och med töserna vid min sida så kan inget gå fel... Eller ja. Ni vet. Det mesta kan bara gå rätt. Jag ser en del fula scenarion men dem ska man försöka undvika (= Men det känns lite olycksbådande att i skrivandets stund så börjar The Eagles låt Heartache tonight, spela. Känns udda på sätt och vis, men ändå känns det bara som att man är alldeles odödlig idag, som att allt man rör vid kommer att bli till guld... Och jag ska njuta av denna underbara och så väldigt lyckliga känsla ty den är alldeles för flyktig (:
Allas eder,
/Belma