The Pretentious Illiterate

Hej alla, Herregud, jag har jobbat sönder hela mig. Klockan 20 stämplade jag ut ikväll, denna valborsmässoafton. Jag var inte kvar sist på bygget. Bankavstämningarna var inte helt lätta denna månaden. Det var micket som diffade och många fel hade gjorts. Imorgon stänger vi, på gott och ont. Dvs att jag jobbar även på första maj. Surt, sa räven. Men man lär sig mycket. Helger får man ta ut sen :) Nu ska jag nanna, imorgon väntar mer arbete. Och kanske ska jag ta mig hem också. Det vore fint. /Bellz

Efter en tuff dag och en hård afton insåg jag att jag behövde sällskap. Sällskap, ett glas sherry och lite fin choklad. Han och jag har lekt vuxna nu, druckit ett varsit glas sherry, nej skålat i det. Tuggat i oss en halv chokladkaka och pratat ekonomi och politik. Mitt hjärta är på plats och han ligger bredvid med en bok och jag surfar på jobbdatorn. Varför kan inte allt vara lika självklart och lätt? Nejmen vänta... kanske är det just det.

Gracías hjärtat, du lyfter mig :)


/B

Ja, första gången jag är i Danmark där jag inte är dragen. Fint det. Nu sitter jag på det Danska Samsungkontoret och har det bra. Det är soligt och varmt, och det är sjöutsikt här så man kan inget annat än älska det. Danskar brukar generellt sett inte vara min favoritgrupp människor men herregud vilket bra intryck jag har fått. Nytt kapitel, for sure. Ja, detta blir sista resan nu. Det är skönt på ett sätt men lite vemodigt ändå, jag har lärt mig att tycka om folket man möter. Dock fortsätter handledningarna i Sverige så det blir väl på smma vis bara hemmavid nu. Inte lika skoj, men man har sina favoriter hemma ändå så det är ju positivt på det viset. Det är kul att kunna skutta ut med Marajah och röka och snacka lite skit om arbetet, en samtidigt är det kul att se hur andra länder löser sina vardagsproblem. Samma vardagsproblem som man själv står och möter varje dag.
Ah, för- och nackdelar finns varstans. Jag är bara glad att få ha sett de olika kontoren och mött alla roliga människor. Nu ska jag väl lägga ner verksamheten så smått och inta den danska taxfreen. Kanske även äta något och hoppas på bättre priser än i Norge.

Muchos gracías!

/Bellz

Han upphör aldrig att förvåna mig. Vilken idiot. Jag tror att jag gillar att bli upprörd, annars hade han aldrig fått ta plats i mitt liv. Jag dras till idioter. Han är typexemplet på det.

Usch. Vilket vidrigt kräk han ändå är.

Tackochadjö.

/B

Åh, ja. Precis som jag alltid tyckt; Finland har bland de snyggaste karlarna på denna sfär, som är vår värld. De är byggda som hela karlar, inte små taniga pojkar. Det här är generaliserat, ja, men ändock inte.
Jag ska inte säga alla männen på detta kontor är hela karlar, men 99% av dem är det. I Sverige ser alla ut som tonåringar. Som underutvecklade tonåringar. Jag tycker tyvärr inte att det är attraktivt. Inte någonstans. Jag vill gärna att killen jag dejtar är fullt utvecklad, både i huvud och kropp. Därför faller jag sällan för svenska pojkar. I like them big, damn it. Barnkroppar är inte tilltalande, i mina ögon. Därför är det kul att vara i Finland, man har äntligen lite ögongodis att lägga blickarna på.
Och så det finska språket. Jag kan vara den enda på denna planet som blir sjukt exalterad av detta språk. Det är så gulligt, speciellt när herrarna konverserar på detta språk.

Åh det är så kul att vara här. Helsinki är dessutom en av mina favvostäder, all time. Jag kan alltid hitta en massa skoj saker här, och så är det kul med allt ögongodis. Muchos nice.

Nu ska jag packa ihop här och vi ska börja röra på oss strax. Men först fika.

/B

Halloj alla, Jag må vara sist med det men jag har ÄNTLIGEN skaffat en fon med qwerty tangentbord och wifi. Samsungs egna chefsmobil, SGH-i600. Nu ligger jag på päronens soffa och snålsurfar på deras trådlösa nätverk och förundras över hur långt tekniken nått. Jag minns ännu mina barndoms dagar då internet inte fanns i var mans hushåll. Åh, oskuldens tid är förbi. Nu kan man leta upp allt om alla. Man samlar hela databanker med info om enskilda människors liv. Vi har ingen integritet mer, privatliv är en ovanlig lyx. En raritet. Nej, idag är vi en massa utan egenheter eller personlighet. En massa som styrs upifrån och som väntar på att bli matade med andra människors åsikter och moderåd. När blev vi så osjälvständiga att vi måste tvångsmatas? Måste vara i samma veva som alla andra ätstörningar började. Människor med skåp överfulla med mat svälter, samtidigt som andra människor väntar på att få råd av någon sektledare om vad de får och inte får ha på sig, väntar på att någon ska tala om för dem vad de ska tycka och tänka. Detta i en värld fylld med all frihet man kan tänka sig. Kanske är det så lätt som att vissa människor är begränsade och inte inser vad världen har att bjuda på. Heja fårmentaliteten. Telefonen funkar bra i alla fall :D /Belma

Jag älskar min lillaste Oskar, men han verkar inte gilla mig mer och han verkar endast trivas med att urinera på mina kläder, skor och tingestar. Detta endast på mina pryttlar. Han bodde i Kista hos mina päron, där hittade han mina strumpor som han kissade på. Inget annat, bara mina strumpor.
Jag vet att han inte trivs här, eftersom jag är hemma 6-7 timmar av dygnet under vilka jag ligger och sover. Jag har inte tid för honom just nu, jag hade helst velat låna ut honom några månader men jag vet att det inte går så därför ger jag bort honom. Men då ska han komma till ett bra hem, där han kan få den uppmärksamhet han behöver. Inte nån som är på resande fot för jämnan.
Vet ni nån som är bra, och snäll tveka inte att höra av er.

Idag var jag i Norge. Jag åt en vanlig burgare, och lite pommes frites. Nästan 200 NOK. Inte ens läsk ingick i detta pris. Norge verkar leva i ett parallellt universum, där ockerpriser är okej. Jävla idioter. En liter fin cognac kostar lika mycket som en påse med mini-toblerone. Hur får man ihop matten där? Fyfan. Jag vill inte tillbaks dit än på ett tag. Vem skulle kunna tro att gamla pålitliga Sverige skulle visa sig vara favoritlandet... just nu. Muchos strange.

Nu ska jag sova och vårda mitt mycket trasiga öga. Inflammation eller vagel, jag vet inte vad det är eftersom jag aldrig haft någon av dem. Men ont gör det och tårarna flyter på som om det inte fanns en morgondag.

Nuff said.

/Belma

Jag vet inte varför, kanske är det en form av regression att finna sig själv i låttexter. Kanske är det inte det. Regression är en skyddsmekanism så det kan vara av ren självbevarelsedrift som jag söker en jämlik utanför min egen sfär. Kanske är det något helt annat. En sak är säker, jag känner mig otillräcklig, trött på allt och besviken på mig själv och mina egna insatser i mitt eget liv.
Det känns ibland som att jag skulle behöva ett break från verkligheten. Eller kanske skulle jag behöva ett break i verkligheten för den isolerade verkligheten i denna lilla håla är inte ett värdigt liv. Det är inte en verklighet jag vill uppehålla mig i alltför länge. Jag orkar inte med den här katten, jag vill kunna komma hem och trivas. Jag flyr mitt eget hem numer, gör vad som helst för att slippa komma hem och sanera. Varje gång. Katthår och piss. Jag orkar inte med honom längre men det är för svårt för mig att släppa taget om honom.
Men jag tror att jag har bestämt mig. Jag klarar inte av att leva på detta viset. Mitt hem är MITT hem, inte en klosett. Jag vill ha honom kvar men det har blivit alltför uppenbart att det inte kommer att funka. Jag äcklas av bara tanken på att komma hem, för jag vet vad som väntar mig. Sanering, från golv till tak. Antingen det eller en stinkande bostad. Och det går inte för sig.
Jag kommer gråta floder när han försvinner, men kunde jag förlora ett barn kan jag nog smälta förlusten av en katt. Nuff said.

Jag måste gå ut och röka, för mitt hjärta vill hoppa ut ur bröstkorgen på mig. Jag vill så mycket och så ligger jag här efter en bortkastad ledighet och känner mig mer meningslös än någonsin. Fyfan, att det ska bli på det här viset igen.

/Belma

I wasn't jealous before we met,
Now every woman I see is a potential threat
And Im possessive, it isn't nice.
You've heard me saying that smoking was my only vice
But now it isn't true
Now everything is new.
And all I've learned has overturned
I beg of you...

Don't go wasting your emotion
Lay all your love on me...

It was like shooting a sitting duck
A little smalltalk, a smile and baby I was stuck.
I still don't know what you've done with me
A grown-up woman should never fall so easily!
I feel a kind of fear
When I don't have you near...
Unsatisfied, I skip my pride
I beg you dear...

Don't go wasting your emotion
Lay all your love on me...
Don't go sharing your devotion
Lay all your love on me!

I've had a few little love affairs
They didn't last very long and they've been pretty scarce.
I used to think that was sensible
It makes the truth even more incomprehensible
cause everything is new
And everything is you
And all I've learned has overturned
What can I do...

Don't go wasting your emotion
Lay all your love on me
Don't go sharing your devotion
Lay all your love on me...



Please... make it stop!

Jag träffade honom på tåget. Han med den skarpa uppsynen, det långa blånda håret. Polisongerna och skägget. De många, men smickrande piercingarna. Herregud. Mitt hjärta tog ett extra skutt. Vilken lycka.



Nej. Jag ska sluta drömma om alla dessa karlar, jag har ju Oskar.


Maria, titta... Jag nämner dig nu ;D


/B

För var dag som går så tycker jag om dig allt mindre. Allt du säger, allt du gör... Jag har aldrig varit där och stöttat dig i dina val och jag kommer aldrig att göra det för du verkar inte kunna ta bra beslut. Du är elak för jämnan och får mig att tvivla på mig själv. Jag är glad att jag inte behöver ta hänsyn till dig och dina förvridna åsikter, dina obildade och oerfarna idiotiska idéer. Nejdu, jag har det bättre utan dig. Jag har det så bra så. Men ibland, bara ibland... väldigt sällan, kan jag sakna vissa stunder. Sakna något jag aldrig haft. Jag tänker inte så mycket på dig längre, fastän vi hörs, i princip, dagligen. Du är bara en statist i en såpa som slutat dra tittare.
Ja, mitt liv är inte spännande längre. Inte som det en gång var. Men igår insåg jag att lågan finns kvar. Jag hittade ett par örhängen, ett par såna där som jag brukade ha en gång för länge sen. Innan vi ens träffades och du fick utrymme att döda det som en gång var jag. Det blixtrade till. Jag vaknade, om så bara för en sekund. Men det var allt som krävdes, det där lilla hoppet om liv. Det finns kvar. JAG finns kvar! Djupt begraven under all din skit. Det finns hopp alltså. Och vilken lycka! Vilken underbar lycka! Som att vakna ur en mycket lång koma och inse att jag finns kvar, jag är inte helt död. Nu ska jag bara leta mig tillbaka, till den jag en gång var. Ruthless!

Tack örhängena, ni räddade livet på mig!

/B

Jag har suttit och snackat skit om min brors flickvän hela långa dagen, framför honom givetvis. För att jag håller på och går under av arbete på jobbet. Inte så sexigt. Möten ersätter varandra, handledningar i allt från AP-delen till Closing-utbildning och treasury... ifall ifall någon blir sjuk.

Någonstans inser man att man är blott en människa och att detta tempo så när som på garanterar undergång. Men snart kommer en efterlängtad, NEJ, en MYCKET efterlängtad ledighet och jag tänker inte ha några som helst måsten. Det blir fyra mycket stilla dagar i mitt eget sällskap. Mitt och Oskars, eventuellt. Kanske matar jag den knäppa röda katten med honom, om han fortsätter på samma vis som nu. Jefla bajsapa till katt som kissar inne och bits utan anledning.
Jag borde gå ut och köpa vin imorgon, om jag hinner. Annars får jag spendera påsken alldeles nykter, ensam och trött. Men det kanske är för allas bästa att jag gör så. Eller sällskapa med Stefan. Picnica igen :D

Hur som havers... nu är det sömn som gäller. Jag har en halv dag att ladda inför.

/B

Idag jobbades det minsann över. Tyvärr jobbade inte vederbörande under, men det lär väl ordna upp sig.
Jag sitter och tittar (mycket nöjt, om jag får tillägga) på mitt senaste inköp. En 19" skärm. Givetvis var det ju inte den jag köpte, jag köpte en futtig 15" men den hade man sålt till en annan anställd så jag fick en 19" widescreen istället. Denna blev jag inte bestulen på, på vägen hem. Men livet är långt och jag är en sån som glömmer att låsa ytterdörren. So there's time.
Mitt liv står still just nu, i mångt och mycket. Jag har lite energi till övers men den ödslas givetvis framför dumburken (jag alternerar mellan datorn och tv:n). Inte tar jag mig ork och ställer mig och lagar mat, som jag då borde göra. Men men. Snart är det påsk, då tänkte jag fixa och dona här hemma. Vad det nu innebär.
På tisdag bär det av till Oslo, för en handledning i ett nytt system som vi implementerar. Ett system jag räds för att introducera. Det är så mycket dåligt i det att det kommer innebära korsfästelse för mig. Nu får man verkligen spänna pedagogi-musklerna, och visa vad Uppsala Universitet har lärt ut. Dvs inget. Vi får korsa den bron då vi kommer till den. Just nu ser jag mest fram emot mer handledning och mindre ledig tid. Mer övertid och mer gnäll, då jag inte har möjlighet att slutföra de projekt som ligger öppna på mitt bord och skriker efter uppmärksamhet.

Plötsligt känner man sig viktig. Sådär lagom egoistisk också, och extra duktig då två personer med mer utbildning än jag inte fixade det som fixas skulle och sedan skyllde på mig. Idioten till ex-chef svalde deras story med hull och hår, men den nya synade bluffen. Tack för det, chefen, det behövdes. Nästa gång får piff och puff hålla sig i sitt lilla hörn, eller göra som man ska.
BOYAH!
Fan vad jag är töntig. Ibland kan man inte annat än skratta åt sig själv. Jag bjöd på den där... På samma sätt som jag bjuder på alla andra.
Nåväl, nästa vecka blir en spexig en. Mer spexig än denna. Jag ska inte bara till Oslo jag ska även till Vantaa. Och alla som känner mig vet om min fallenhet för finnar (finländare, inte acne). Så det ser jag fram emot extra mycket. Men vi har nog med finnar på kontoret, så jag får min dagliga dos där. Men jag hade gärna haft en riktig finsk björn att vila ögonen på, om så bara i några timmar :)

Well put. Nu ska jag inta horisontalläge, då detta vertikala inte håller i längden. I needs my sleepz.

God natt kära läsare :D

/B

Mitt nagellack torkar medan tankarna vandrar kring vardagsbestyr. Vardagskärleken som flimmrar vid alla olika tillfällen. Inatt drömde jag konstigt. Jag vaknade alldeles omtöcknad. Inte vet jag var de där tankarna kom ifrån, jag blev överrumplad. Jag har varit på helspänn hela dagen. Dumma drömmar. Jag var på picnic med Stefan idag, skulle grillat men kände att jag hellre umgicks med honom en hel dag. Kom hem halv 10. Jag tror jag behövde en hel dag ute. Det var inte så varmt, men sällskapet var i världsklass trots mitt mycket dåliga humör. Visst blev det lite bråk, men det blir det jämnt... när jag är med. Jag har insett att jag är lite av en dramaqueen. Men man får helt enkelt stå ut med mig. Eller så går man ifrån, jag ställer få krav på människor. Bara att de visar mig rätt mängd uppmärksamhet, ömhet och respekt. Och ger mig utrymme. Jag vill inte tro att jag är så jobbig att umgås med.
Jag har länge funderat på en del saker som jag bör ändra i mitt liv. Men jag är så otroligt lat, det är en sjukdom. Eller så är det inte det. Jag kan inte förmå mig själv att ta tag i saker, som om jag var rädd för förändring. Vilket jag nog är i smyg. Men jag blir totalt nollställd inför att göra fint hemma. Det är lättare att fly problemen än att ta tag i dem... Kanske skulle man ta hjälp utifrån. Men jag vet inte om jag vill. Jag vet inte vad jag vill längre. Allt jag vet är att jag är rädd för vad som komma skall, baserat på det som varit. Inget nytt har någonsin varit bra. Men man vet inte, nästa steg jag tar kanske blir ett bra sådant. Kanske inte, men den bron får man korsa när man kommer till den.

Jag ska sluta turista i mitt eget liv. Det är dags att ta kontroll över mig själv, allt annat har jag lyckats tämja. Allt utom besten, som är jag själv.

I want to live like common people... I want to do whatever common people do. I want to sleep with common people.. I want to sleep with common people like you.

/Bell

Vad händer sen... när jag inte längre vet vägen ut..?

Jag hittade ett SL- kort på väg till jobbet idag. Det gick ut 25:e april. På lönedagen dvs. Mitt går ut den 14:de, långt innan lön. Jag hade behövt spara in på de där 700 kronorna, jag hade kunnat leva anständigt då. Men jag bytte inte ut mitt mot det upphittade. Jag lämnade det i hotellreceptionen nära mitt jobb. Många skulle säkert behållt det, eller bytt ut sitt mot det upphittade. Men inte jag. Gott folk, det är det som är skillnaden mellan folk och fä. Jag vet vad som är mitt, och även om jag blev av något som var mig värdefullt och kommer få betala dyra pengar för att kunna ersätta det kan jag inte tänka mig att behålla något upphittat. Även om det så är något som skulle ge mig frihet i en hel månad.
Det har inte med uppfostran att göra eftersom min egen bror behöll en telefon han hittat på bussen en helgdag då han intagit ett antal dl alkohol. Inte ens på fyllan hade jag kunnat behålla något som är någon annans. Mitt samvete skulle mörda mig. Jag vet att jag är naiv i mitt tänkande att människor kan vara goda bara de vill. Eller "goda" är fel ord, osjälviska... det var det jag menade.
Nog om det nu... Filip var temat på tapeten och Filip är det som ska diskuteras.

Jag vet att enskilda personer inte ser "det" i honom men jag gör. Som idag när jag tappade andan, som jag sällan gör. När han låg ner på sin stol så som jag också gör och såg ut som en hel karl. Trots sin ringa ålder. Och allt jag kunde tänka var tankar som inte bör omskrivas i en blogg som är för allmän granskning. Egentligen bör man inte skriva ut folks namn utan deras godkännande men han är min secret crush och jag tvivlar på att han hittat hit. Och om han har hoppas jag att han fattar att han är min secret job-crush :D
Herregud jag har förälskat mig i en tonåring. En alldeles underbart söt tonåring som jag gärna hade bekantat mig med närmare. Men Flippen slutar hs oss snart och jag tvivlar på att våra vägar kommer mötas igen. Så jag passar på och insuper honom medan jag ännu kan. Sen kommer det vara för sent, och han kommer säkert att efter en tid falla i glömska... som så många andra har.

Så... det var det. Nu ska jag vänta en stund till på att min hårfärg verkligen går in i håret och tar död på de där röda pigmenten som smyger sig ut så fort solen strålar.

Nuff said.


/Belma