Don't go wasting your emotions, lay all you love on me
Det är fredag, gott folk. Det är fattigfredag. Jag är djupt road av idén att jag har 100 kronor innan nästa lön. Hela hundra riksdaler. Så mycket som man kan göra med dessa pengar. Hur ska jag någonsin spendera dem? Ska jag lyckas, tro? Jag har förvisso 10 dagar på mig att spendera dessa 10 guldslantar, men då gäller det att jag ligger i! Tur att jag passade på att tanka igår. Jävla dumhuvud!
Jag ska byta bloggadress, förresten. Jag har länge hatat att jag inte kan blogga från min iPhone och nu har jag helt lagt av att bry mig om blogg.se. Jag har slutat vara hängiven. För inte fan ska jag väl ändå behöva betala för att få blogga från telefonen (i vilken jag har hela mitt liv). Vilken tröttsam och bakåtsträvande idé. Tacka vet jag wordpress.
Om jag inte kan flytta hela historiken får jag väl begrava den med denna bloggen.
Livet är för kort för att sitta vid en dator, men precis så långt för att hänga över en telefon. Och eftersom jag gör allt från att betala räkningar till att boka tvättstugetid via telefonen så ser jag inget behov av en dator. Jag har förvisso 100/100 bredband hemma som jag betalar dyrt för och två datorer, men ändå sitter jag över den lilla, lilla skärmen på min iPhone. Med den kan jag checka in på flygplatsen, ha mina tågbiljetter sms:ade till mig och i den har jag alla minnen. Alla foton, alla sms, alla mms. Alla kärlekar och alla ex. Alla vänner, min familj. Jag har hela mitt liv i telefonen. Och att inte kunna blogga utan att behöva knåpa med html-kod känns väldigt bakåt. Att inte kunna integrera denna del av mitt dagliga nätverkande känns otroligt tråkigt. Men då får man leta nya källor. Någon som uppskattar teknik.
Dags för ett nytt hem för mina tankar.
Goddag!
/B
Långa nätter...
Nätterna är inte långa. Inte nu. Men det fanns en tid. Ett mörker, som omslöt allt. Men det är ljust ute nu. Det är ljust. Och tyngden som vägde ner mig den är borta. Allt sånt. All smärta. All rädsla. Paniken. Det är borta nu. Och idag står jag, jag står upp. Jag är inte längre rädd. Inte längre panikslagen. Jag har överlevt mardrömmen. Jag överlevde vintern. Och Shakespeare skrev det bäst i Richard III då han skrev:
Now is the winter of our discontent
Made glorious summer by this sun of York;
And all the clouds that lour'd upon our house
In the deep bosom of the ocean buried.
Now are our brows bound with victorious wreaths;
Our bruised arms hung up for monuments;
Our stern alarums changed to merry meetings,
Our dreadful marches to delightful measures.
Grim-visaged war hath smooth'd his wrinkled front;
And now, instead of mounting barded steeds
To fright the souls of fearful adversaries,
He capers nimbly in a lady's chamber
To the lascivious pleasing of a lute.
But I, that am not shaped for sportive tricks,
Nor made to court an amorous looking-glass;
I, that am rudely stamp'd, and want love's majesty
To strut before a wanton ambling nymph;
I, that am curtail'd of this fair proportion,
Cheated of feature by dissembling nature,
Deformed, unfinish'd, sent before my time
Into this breathing world, scarce half made up,
And that so lamely and unfashionable
That dogs bark at me as I halt by them;
Why, I, in this weak piping time of peace,
Have no delight to pass away the time,
Unless to spy my shadow in the sun
And descant on mine own deformity:
And therefore, since I cannot prove a lover,
To entertain these fair well-spoken days,
I am determined to prove a villain
And hate the idle pleasures of these days.
Plots have I laid, inductions dangerous,
By drunken prophecies, libels and dreams,
To set my brother Clarence and the king
In deadly hate the one against the other:
And if King Edward be as true and just
As I am subtle, false and treacherous,
This day should Clarence closely be mew'd up,
About a prophecy, which says that 'G'
Of Edward's heirs the murderer shall be.
Dive, thoughts, down to my soul: here
Clarence comes.
Made glorious summer by this sun of York;
And all the clouds that lour'd upon our house
In the deep bosom of the ocean buried.
Now are our brows bound with victorious wreaths;
Our bruised arms hung up for monuments;
Our stern alarums changed to merry meetings,
Our dreadful marches to delightful measures.
Grim-visaged war hath smooth'd his wrinkled front;
And now, instead of mounting barded steeds
To fright the souls of fearful adversaries,
He capers nimbly in a lady's chamber
To the lascivious pleasing of a lute.
But I, that am not shaped for sportive tricks,
Nor made to court an amorous looking-glass;
I, that am rudely stamp'd, and want love's majesty
To strut before a wanton ambling nymph;
I, that am curtail'd of this fair proportion,
Cheated of feature by dissembling nature,
Deformed, unfinish'd, sent before my time
Into this breathing world, scarce half made up,
And that so lamely and unfashionable
That dogs bark at me as I halt by them;
Why, I, in this weak piping time of peace,
Have no delight to pass away the time,
Unless to spy my shadow in the sun
And descant on mine own deformity:
And therefore, since I cannot prove a lover,
To entertain these fair well-spoken days,
I am determined to prove a villain
And hate the idle pleasures of these days.
Plots have I laid, inductions dangerous,
By drunken prophecies, libels and dreams,
To set my brother Clarence and the king
In deadly hate the one against the other:
And if King Edward be as true and just
As I am subtle, false and treacherous,
This day should Clarence closely be mew'd up,
About a prophecy, which says that 'G'
Of Edward's heirs the murderer shall be.
Dive, thoughts, down to my soul: here
Clarence comes.
