CHUCK NORRIS
Chuck Norris was born on May 6th, 1945.
Coincidence? I think not.
Dag 18, inga cigg
Hej å hå vad det INTE går undan just nu. Allt är relativt stillastående och jag är ganska trött just nu. Jag skulle behöva semester. Hemskt mycket semester. Jag står i valet och kvalet. Ska jag åka eller ska jag inte det. En vecka, vad gör väl det kan man tycka. Men blir det för mycket. Kommer jag känna mig för ensam om jag åker så långt på egen hand? Men vad är väl en ensamvecka i paradiset? Det kan ju inte slå fel. Eller kan det göra det?
Jag har en del att tänka på. Mycket mer att reda ut innan jag kan ta tag i nya saker.
Jag måste börja tänka på mig själv. Sluta tänka på vad som varit och vad som kunnat bli. Jag ska bli en bättre singel!
En bättre 25- åring.
/Bell
Ett brev, vänner emellan, publiceras
Jag ska skicka en länk sen, jag vill inte gärna göra det iom att personen i fråga har FULL tillgång till mailen. Så du får ge dig till tåls, lillaste vän :)
Så i alla fall, vad gäller mina tankar så är de ganska spridda. Det snurrar mycket just nu. Framtidsplanering, revision av livet so far. Du vet, same old same old. Mycket tankar på varför jag lät Marcus komma in i mitt liv igen. Om än på ett kortbesök. Men med varje besök rubbar man min existens. Han gör mig nervös och förväntansfull. Och i teorin har jag kommit över honom. Men i praktiken kan jag inte sova om nätterna i väntan på att han ska höra av sig. Jag blir så lätt beroende av honom. Jag önskar att jag kunde stänga av allt även när jag ser honom. Men så fort jag ser på honom, du vet, är nära så jag kan känna hans doft så finns inget annat. Och allt blir så självklart. Det är så sjukt att beskriva. Men har du någon gång blivit så fokuserad på en punkt att allt runtomkring bara försvinner. Det blir alldeles grumligt, och just punkten för din fokus är det enda som finns kvar. Han är så för mig. Han är en fast punkt i en värld där allt snurrar.
Och jag hatar mig själv för det, men så fort jag är nära honom så försvinner ALLT. Precis allt försvinner, och det enda jag vill det enda jag kan tänka är att jag vill känna hans hud mot min. Inte på nåt snuskigt vis, utan bara känna hans (vääääldigt) mjuka hud mot min. Om så bara att hålla handen. Eller peta på honom ens. Jag vet att det låter efterblivet. För det är efterblivet, men han är den enda jag känner så med. Jag hade kunnat skriva prosa om honom. Vilken jävla idiot man är, att alltid vilja ha det man inte ska ha. Jag kan få snällare, snyggare, smartare... BÄTTRE killar, och ändå ska bajsapan till expojkvän vara centrum för mina drömmar. Jag borde straffas.
Sen var jag så uppspelt igår. Som ett litet barn. Jag vet inte varför, mer än att det är dryga 8 dagar till att jag blir skuldfri. Du vet, sånt driver mig till vansinne. På ett bra sätt. Det börjar bli påtagligt nu. Man har det nästan i handen. Kommer inte kunna sova till efter lön. Fyfan.
Och nu ringde jag till Academic Work och tydligen får jag inte min slutlön förrän i FEBRUARI. Jävla könsorgan. I brist på bättre ord.
/Belmurt
En halv hästsvans
Här sitter jag, i min lilla graviditetspolo. Fråga inte vad jag menar, förklaring uteblir. Nåväl, här sitter jag utan en tråkig tanke i närheten. Jag är nöjd. För första gången i mitt liv är jag helt nöjd.
Jag hade fantastiskt kul igår. Det var söndagsmiddag i Casa de Belms, och det bjöds på trerätters. Jag har snöat in mig på italiensk mat och det var givetvis därifrån inspirationen kom. Jag hatar egentligen att ha folk över när saker inte är fullt färdigställda hemma och jag fick en del kommentarer om att jag borde byta stolar i köket och så vidare. Mycket riktigt, behöver jag det, men jag har andra saker att tänka på.
T ex min hemska tandvärk som hållt på och härjat loss i min mun. Jag har ont konstant, och har så haft i 5 dagar nu. Hade jag varit snäppet rikare hade jag gått till min nya tandis genast. Men Peter är dyr, och jag är fattig så det får vänta i veckorna två.
Mycket sker nu, samtidigt. Förändringar i kroppen. Påtagliga sådana, tandvärk (ständig sådan) och så har jag slutat röka. Att jag är lättirriterad nu är inget underverk. Att jag överhuvudtaget kan kommunicera med människor utan att bita dem är däremot just det, ett underverk. Av bibliska proportioner, dessutom.
Arbetet flyter i varje fall på bra. Jag känner mig varmare i kläderna, lite tryggare i mina arbetsuppgifter. Snart ska jag börja fundera på vart jag ska åka i sommar. Semester blir det, hem till USA troligtvis. För när jag tänker hem tänker jag alltid på USA. Men var, ja den biten ska jag försöka luska ut.
Tänker mig NY, men det blir för varmt där. Kan tänkas att jag åker till Philly eller Chicago. Dit har jag inte varit på år och dagar. Jag har förvisso gott om tid på mig att tänka. Och det blir nog något ad hoc innan.
Nu arbeit!
//Bells
Om att hitta hem
Jag har hittat hem. Till tryggheten. Till en plats där jag kan släcka alla lysen och inte vara rädd. Jag har hittat en plats där jag kan vara jag. På gott och ont. Och det är mycket tack vare denna trygghetskänsla som jag sakta men säkert börjat avverka allt negativt i mitt liv.
Det har nu gått nio dagar sen jag sist rökte, och jag känner att denna gången är det för att jag vill och inte för att jag måste. Jag vill inte röka mer. Det är, trots mina tidigare invändningar, äckligt. Folk som röker luktar fruktansvärt illa. Det märker man inte när man själv röker. Men nu vänder det sig i magen så fort jag står eller sitter nära en rökare. Och inatt drömde jag att jag rökte och blev så deprimerad att jag ville gråta. Allt i sömnen. Jag har sakta men säkert börjat träna och jag sover bättre nu än jag någonsin gjort.
Jag bestämde mig att när jag for från en viss person senast att det skulle vara sista gången. Ett löfte jag inte tänker gå tillbaka på. Visst tänker jag på honom ibland, men jag tänker på att röka med. Två dåliga vanor som ska bort i detta 2011.
Slutligen insåg jag att den person jag trott varit mig nära varit precis så som väntat var av den. Jag litar inte på människor. Inte på någon. Ens min egen mor. Jag tror inte på tillit och jag tror inte på kärlek. Människor är elaka till naturen och de är bara ute efter att ta hand om sig själva. En människa som förolämpar mig är inte värd min tid. Därför har jag beslutat mig för att avverka alla som inte värderar min vänskap.
Marcus, du och jag kommer aldrig kunna vara vänner. Det är allmänna fakta.
Maria, så som du betett dig mot mig skiljer du dig inte mycket från Marcus. Och du vet hur jag känner inför honom. Jag trodde inte du medvetet skulle placera dig själv i samma kategori.
Men nytt år, nya utmaningar, nya vänner och bekantskaper.
Det är en viss man i en viss lila tröja som väntar. Det blir min nästa utmaning. Och den utmaningen ser jag fram emot. 2011 har hittills varit bra mot mig och jag har många planer för detta året. Nu ska jag bara arbeta lite för att de ska infrias.
Spexigt!
/Bells
Det är över nu, och jag som aldrig gillat nostalgi!
Snart 5 hela rökfria dygn. Fem stycken. Jag lovade mig själv att jag detta år skulle lägga all fokus på mig själv. Och det är idén. Något som kommer genomsyra mitt år 2011. Alla som gör mig ledsna undanbedes. Vänligt men principfast ber jag alla problem att ta en paus detta året. All skit som jag fick uppleva 2010 mättade mig mer än nog och nu känner jag att mitt liv är mitt eget. Jag var till gymmet igår. En vana jag tänker upprätthålla så länge som jag är kvar här. Gymmet är i ett annex och är hela fyra våningar med diverse träningsredskap, hallar och massagerum. 31/1 ska jag på massage. Och jag tänker fortsätta ta hand om mig. Jag ska till tandis snart och fixa gaddarna.
Jag har förbisett mina egna behov för länge och känner nu att den enda personen jag tänker ha på min meny är jag själv. Jag har förbannat allt som har med kärlek att göra, och kommer så fortsätta till jag träffat någon som kan älska mig för den jag är. För Belma, inte för någon annan. Någon som inte är ett äckel. Jag har länge nöjt mig, men inte längre. Jag är värd det allra bästa. Det har jag kämpat för så länge. Jag är en snäll människa och förtjänar att endast ha sådana i mitt liv. Människor som vänar om mig och som vill mig väl.
Alla andra har jag successivt likviderat.
Idag är det stängningsdags. Det skulle ha varit halvdag eftersom det är en röd dag imorgon men så blev det inte för min del. Jag får sitta av min tid med fakturor och stängning. Trist. Men det är en del av jobbet och det visste jag när jag tog det. Jag har aldrig ångrat mitt beslut att bli ekonom. Det är en stor del av den jag är och jag är riktigt stolt över mig själv och det jag lyckats åstadkomma på mina 25 år. Jag har ett bra boende som jag själv skaffat, ett bra jobb som jag själv skaffat. Inga kontakter, inget fuffens. Bara kompetens och ren vilja. Mina vänner är från alla olika sociala skikt och jag älskar dem lika mycket. Jag har allt jag någonsin drömt om! En dag kommer jag att spawna, men innan dess ska jag njuta och inte alls stressa. Jag var så rädd så länge, men jag är för bra för att vara rädd. Odödlig attityd. Jag vill ha allt. Jag ska få allt. Jag bockar av från listan ständigt.
Kicking ass and taking names!
/Bells
Don't go wasting your emotions
Lyssna till texten. Herregud, bara LYSSNA!
/Bell
En årskrönika
Nej, det blir faktiskt inte någon årskrönika för 2010. Jag är redo att lämna allt som hände 2010 bakom mig. Gårdagen började på bästa möjliga vis, genom att min enda önskan gick i uppfyllelse. Jag åkte sedan till mina föräldrar och åt. Mitt i allt sällskapande såg jag att Mamma Mia! skulle börja 20.30 och då fick jag fart. Åkte till hemköp och handlade lite drinkvirke sedan började filmen och Magz kom förbi. Vi såg inte bara Mamma Mia utan också Love Actually och slutligen Knocked Up. Jag hade lyckats glömma bort hur bra den är. Jag skrattade så jag höll på att kikna.
Imorse vaknade jag i en tom lägenhet. Magz hade smitit för de har städ-dag, medan jag själv rensade ut gamla fakturor som ska arkiveras i källaren. Idag har jag för avsikt att fixa lite här hemma och sedan se ett par filmer innan det blir läggdags för att möta arbetet imorgon.
Jag lämnar er med dagens tema-låt:
