The Pretentious Illiterate

Jag har hittat hem. Till tryggheten. Till en plats där jag kan släcka alla lysen och inte vara rädd. Jag har hittat en plats där jag kan vara jag. På gott och ont. Och det är mycket tack vare denna trygghetskänsla som jag sakta men säkert börjat avverka allt negativt i mitt liv.

Det har nu gått nio dagar sen jag sist rökte, och jag känner att denna gången är det för att jag vill och inte för att jag måste. Jag vill inte röka mer. Det är, trots mina tidigare invändningar, äckligt. Folk som röker luktar fruktansvärt illa. Det märker man inte när man själv röker. Men nu vänder det sig i magen så fort jag står eller sitter nära en rökare. Och inatt drömde jag att jag rökte och blev så deprimerad att jag ville gråta. Allt i sömnen. Jag har sakta men säkert börjat träna och jag sover bättre nu än jag någonsin gjort.

Jag bestämde mig att när jag for från en viss person senast att det skulle vara sista gången. Ett löfte jag inte tänker gå tillbaka på. Visst tänker jag på honom ibland, men jag tänker på att röka med. Två dåliga vanor som ska bort i detta 2011.

Slutligen insåg jag att den person jag trott varit mig nära varit precis så som väntat var av den. Jag litar inte på människor. Inte på någon. Ens min egen mor. Jag tror inte på tillit och jag tror inte på kärlek. Människor är elaka till naturen och de är bara ute efter att ta hand om sig själva. En människa som förolämpar mig är inte värd min tid. Därför har jag beslutat mig för att avverka alla som inte värderar min vänskap.

Marcus, du och jag kommer aldrig kunna vara vänner. Det är allmänna fakta.

Maria, så som du betett dig mot mig skiljer du dig inte mycket från Marcus. Och du vet hur jag känner inför honom. Jag trodde inte du medvetet skulle placera dig själv i samma kategori.

Men nytt år, nya utmaningar, nya vänner och bekantskaper.

Det är en viss man i en viss lila tröja som väntar. Det blir min nästa utmaning. Och den utmaningen ser jag fram emot. 2011 har hittills varit bra mot mig och jag har många planer för detta året. Nu ska jag bara arbeta lite för att de ska infrias.

Spexigt!


/Bells