The Pretentious Illiterate

Jag inleder med dagens titel: The best revenge is bitter sarcasm and unhappiness! Och det är väl så jag lever. I någon form av förbittrad tillvaro. Livet går på som vanligt. Jobbet fungerar bra och jag trivs. Bra kollegor och en bra atmosfär. Här kan jag tänka mig stanna i många år.

Livet i övrigt... Ja, det är ju där jag förtvinar. Dör, sakta men säkert. Jag har gett upp hoppet om att en gång kunna bli kär. Jag har bestämt mig för att inte tro på kärlek. Jag har nog aldrig trott på kärlek men jag är övertygad om att det nu inte gör annat än förstör mitt glada humör.

En gång i tiden hade jag en laissez faire inställning till kärlek, sen föll jag pladask för en snubbe som inte kunde annat än såra. Jag blev bitter och arg, men jag tog beslutet (ett fast beslut) att kärlek är för människor med för mycket tid på händerna. Nikos hade rätt, men jag ville inte låta mig övertygas. Jag förstår nu. Äntligen. 

Mitt liv är bra. Jag har alla saker jag vill ha, jag bor i en lägenhet utan dess like, min lön är bättre än jag någonsin vågat hoppas på och jag jobbar på mina drömmars arbetsplats. Jag har allt och mer därtill. Det verkar inte bättre än att jag bara ska bli nöjd.

En gång i tiden drömde jag om att skaffa barn. Den möjligheten finns inte längre. Därför kan jag nu börja stressa av. Ta det lugnt, bli bekväm och bara njuta. Nu finns ingen mer biologisk klocka att oroa sig för. Ingen mer längtan efter något som aldrig kommer bli. Jag fråntogs möjligheten att välja, eller nja, jag lät mig övertalas. Jag var så kär. Så dum i hela huvudet. Men aldrig mer nu.

Jag ska aldrig mer göra någon en prioritet i mitt liv. Jag ska i varje fall aldrig tillåta att någon prioriterar bort mig. Jag blev ett -utifall att- scenario och det är inte jag värd. Jag är värd så mycket mer. Jag har släppt taget nu.

Och aldrig har jag känt mig så fri.

Adjö till allt bullshit. Nu är jag en egen ö.


Jalla bye!

/Belmot

Jag vet inte varför, men ibland börjar dagen bara baklänges. Allt är udda, saker som hänt idag har alla varit så himla märkliga.

Jag har sagt upp kontakten med en långtida vän, jag kom till jobbet och plötsligt är jag den mest uppskattade medarbetaren. Jag flyttar upp i rang, från inget till den otroligt eftersökta allvetaren. Helt otroligt. Och till råga på allt detta kommer Björn imorgon. Mannen med de blåaste ögonen någonsin, som jag hade lunch med för någon månad sen.

Bara bra saker sker. Mycket nöje... :D

Jag ska packa och gå tidigt idag. Sätta mig i min sköna soffa och inta något gott medan jag gluttar på film. Som jag älskar mitt hem. Lika bra att njuta, jag kommer jobba i helgen så det blir inte mycket vila.

Ack ack, på onsdag kommer min lycka bli komplett!

Jag undrar, såhär innan jag ska somna, om det är så att mitt liv är helt komplett nu..? Jag har allt. Jag har varken tur i kärlek eller i spel, men jag har en vilja och en dröm. Resten fixar sig självt.

Jag var länge kär i kärleken men det har gått över. Nu är jag singel och lycklig. Jag ska aldrig mer falla för pojkar. Jag behöver en man, inte en pojke som tror han kan...

Men med min charm hade jag kunnat snärja mannen med rösten. Som alla småflickorna gnabbas om, som har de där breda axlarna och det sneda leendet. Herr M, men jag vill inte ha honom. Jag vill ha hans vän. Hans söta, oskuldsfulla vän. Med ett leende att dö för och oskyldigt blå ögon. Ack ja, han som anförtror sig mig. Som lutar sig mot mig. Han som vet att jag finns där, som frågar om hjälp och råd. Ja, jag kommer sakna honom mycket. Och mannen som jag drömt om många gånger. Honom kommer jag också att sakna. Han har fyllt mina trista stunder med sensuella bilder. Mannen som har sin hand på mitt lår, så odiskret, medan lunch intas. Som ger mig varma blickar och som lägger sin hand på mig så ofta. Som värmer ett kallt hjärta.

Jag kommer att sakna mycket. Inte bara männen utan också töserna som jag lärt mig tycka om, massvis. Människor med vilka jag skapat relationer. Som betyder något. Som gör skillnad.

Men har jag detta som jag bör ha det så är min lycka gjord. Den perfekta lägenheten. Det perfekta jobbet på den perfekta platsen, med den perfekta lönen. Min prins uteblir, men tur att man bor i Stockholm där alla får ligga. På så vis behövs ingen Mr Right, när man har tillgång till så många Mr Right Now :)

Ibland inser man att man har en helt okej lön, när man kan köpa en soffa med tillhörande fotpall, en 42" tv och en matta för färdiga pengar och ändå ha så mycket till övers att man klarar sig fint. Likväl har man räkningar för 10 000 kr. Men dem blir man inte av med hur man än vrider och vänder på det.

Lönen är okej!

Jag ska sluta klaga.


Kanske...