The Pretentious Illiterate

Halloj alla,


Och så trodde jag att jag aldrig skulle komma över honom, att aldrig lyckas panta den burken. Så såg jag det. Svart på vitt som så många andra gånger förr men denna gången var det annorlunda. Ingen svartsjuka i världen skulle kunnat tränga sig förbi min barriär. Jag älskar honom inte längre. jag vet inte om jag någonsin älskat honom. Jag vet dock att jag aldrig kan tänkas falla för denne kille igen. Inget på denna jord skulle kunna ske som förändrar det, varken lust eller tillfälle. Nej, nu öppnades inget sår. Nu slöts ett gammalt, och lika glad är jag för det men gladast... nej jag vet inte om den omtalade räven kan vara gladare.
Jag fick mitt avslt. Mitt efterlängtade, underbara avslut. Han är inte mer för mig nu än vilken annan föredetting. Det är som man säger, en tyngd har lyfts. Jag borde bege mig hem från den plats där jag är. Men taxi är dyrt och jag är bekväm. Jag kilar imorgon, en natt hos en vän har väl aldrig skadat någon.
Jag har fått nycklarna till den nya lägenheten, jag har städat som alltid innan en inflytt med klorin. Jag är en sån där människa som går loss totalt med den stora klorinflaskan och försöker få bort alla spår efter de gamla ägarna. Nu speciellt är det bara nyttigt då de förra ägarna hade en hel walk in closet till bredden full med gamla spritflaskor. Det är inget jag vill se hemma hos mig. Nej, jag ser fram emot lördagen då alla saker ska lastas in i lastbilen och lasset äntligen ska gå.
Imorgon väntar packande och städande. Nu, väntar family guy. Sen ska det sovas.

Allas eder.

/Belma




Life may not be the party we hoped for, but while we're here we should dance

Ja, så var det den tiden på året då sparpaket introduceras. Hejdå säger företaget till mig, en controller och en leverantörsreskontraansvarig.

Hejdå.

Såhär ser feber ut kl 23.30 i Casa de Belma



Så ser en febermiddag ut kl 23.30 i sama Casa.


Så här ostädad ser Le Arbeitsplatz ut kl 23.30 i Casa de Belms.


Resultat 1 av Torsdagens shopping.


Resultat 2.


Rezultat 3 och det slutliga resultatet som läggs upp. Bild på Le Cat följer:


Han dömmer mig otroligt hårt för att jag inte städar som jag borde. Who can blame him? Men inget förändras i Casa de Belma inte ens med Le Cat som smyger omkring och dömmer.

Det var lite bilder. Så, nu vet ni vem ni har att göra med :)

/Bell

Herregud jag glömde min nya skitfräna väckarklocka:

Helt vanlig kaffekopp framför, bara så ni ska kunna se hur bauta den är :D

Jag saknar mitt liv, det som jag levde i USA. När jag var lycklig, och hemma. Jag har aldrig känt mig som hemma i Sverige. Jag känner mig fel och utanför. Jag känner mig som en tiger som låsts in i en alldeles för liten bur. Frihetsberövad på ett vis som inte kan förklaras med ord. Det är tragiskt och taskigt av mig att tänka så. För jag vet att ett liv i USA inte är som här, det är svårare.
Det är så mycket mer osäkerhet och rädsla men ändå längtar jag till det. Eller inte riktigt det, men det liv jag levde när jag var där. När jag var barn. För jag var alltid trygg då, trygg och uttråkad men ändå så jäkla nöjd. Det livet ligger i det förflutna, när man hade någon som jobbade dygnet runt för ens frihet. Nu skulle jag behöva jobba dygnet runt för att kunna leva ett "värdigt liv" och det är inte riktigt det jag läntar till.
Så jag ska sluta drömma om sagofigurer och drömställen som inte finns i verkligheten. Nu får ni en lång lista istället :) Dålig kompensation men kanske kul ändå?

Tråkigaste sak att diska: Kastruller
Dricker du vin? Rödvin, aldrig mer vitt
Vad är det första du gör när du startar datorn? Kollar mailen
Vilken fot börjar du med när du sätter på dig skorna? Höger
Hur hoppar du på cykeln? Kliver på innan jag sparkar igång cyklandet
Spagetti eller makaroner? Makaroner
Gillar du Bush? Vi har aldrig träffats, så jag vet inte om det finns något att gilla eller ogilla
Tittar du hellre på TV på dagarna än på kvällarna? På kvällarna
Har du mycket tandkräm på tandborsten? Ett tjock lager
Har storleken betydelse? Nja, det är hastigheten som gäller
Vilken TV-kanal är mest populär hemma hos dig? TV6 och Femman
Vad har du för färg på mobilen? Svart
Kan du cykla utan att hålla händerna på styret? Ja, en kort stund
Vilken TV-reklam är din favorit? IQ-initiativets reklam, den kan man se i inlägget nedan
Vilken är din favoritjuice? Bravos äppeljuice
Berätta något som en nära vän till dig berättat för inte så länge sedan: Att  F och M har förlovat sig
Berätta en hemlighet som handlar om dig: Jag är rädd för att göra mig av med saker

10 FAVORITER
Färg: Rosa
Mat: Sushi
Band: Gnarles Barkley
Film: Medan du sov
Bok: On fortune's wheel av Cynthia Voigt (den har följt med sen högstadiet)
Sport: Pardans
Årstid: Höst
Veckodag: Söndag
Glassmak: Rocky Road
Tid på dygnet: Kväll, runt 22-23

FÖR TILLFÄLLET
Humör: Tungt
Smak: Vaniljlatte
Kläder: Singoallatop som jag naivt tror är en klänning (jag jobbar hemifrån idag)
Bakgrund: Duffy - Warwick Avenue (Den ger mig den sköna USA-känslan, känns som hemma)
Nagellack: Depends holografiska blå nr 132 och FACE Sthlms Top Coat
Tid: 15. 34
Omgivning: Latten, massa flyttlådor och väskor i olika utföranden
Irritationsobjekt: Ryggont, frusen och HAN

/Bell

Idag är jag klädd på ett sådant vis att från midjan uppåt ser jag svår och djup ut, medan från midjan ner ser jag ut som något man finner på en cirkus. Jag vet inte hur jag resonerade där men klockan var 5 när jag gick upp och jag är glad att jag inte gick ut med bar underkropp (som det så fint heter).
Nu till något mer spännande:
Jag såg Bridget Jones dagbok igår, och ett ljus gick upp för mig. Jag ska göra som hon, jag ska starta ett gör om mig projekt, och den enda inbjudna till kalaset är föremålet för förändringen... nämlich jag. Jag måste ta tag i det här med rökandet, börjar bli riktigt allvarligt igen. Jefla cigaretter som smakar så fasligt gott. Och så måste jag ju uppenbarligen gå ner en hel dröse kilon. Herregud jag har lagt på mig så mycket att jag inte längre känner igen mig själv :O Inte på det sista taget, men över åren. Helt plötsligt står man på vågen och inser att man har tur som inte slukas ner i marken var gång man tar ett steg. Hej å hå elefant, inte bara minnet även arslet numer. Och så herrarna i mitt liv, givetvis avsaknaden av bra sådana är temat för dagen. Jag har en tendens att dra till mig idioter. So far, no exceptions. Från den ena idioten till den andra, och snart inser man att man börjar bli som man umgås och det går bara inte för sig. Jag har givetvis en karl i åtanke, en riktigt bra sådan. Trevlig, en riktigt bra far till sin lilla dotter och mitt bästa röksällskap. Vi har flörtat lite av och till sen dag ett. Rökt ihop, pratat, skvallrat, flörtat och jag inser att denna kille kan vara något av en keeper. Men inget har hänt och så kanske det förblir, men han är fin han. Lång och reslig som det heter, mörka ögon (hah, that's a first) sådär härligt rufsvänligt hår, ett underbart leende och så är han runt 190 cm lång som känns som en frisk vind efter alla pygméer (alla karlar under 185 cm känns onådigt korta).
Ja det finns mycket bra där. Mycket, mycket bra. Men just nu ligger min fokus på mig och mitt liv. Och där ska den ligga ett tag till. Jag vill inte kasta mig hejdlöst in i ännu en dålig relation. Allt bra kan vänta, kan det inte vänta är det inte bra och därför vinner jag endast på att hålla mig från det hela.
Ja, så får det vara från och med nu. För att slippa ett PS skriver jag in det i texten direkt: ja, jag har köpt en årsdagbok och en tillhörande penna. Nu börjar arbetet med att fylla sidorna. Första gick bra, men det är ju oftast de som följer som är den svåra biten.

/Bell

Halloj alla,

Jag har om möjligt fastnat ännu mer på Gnarles Barkley och Bo Kaspers Orkester.
Lyssnar på de två grupperna dagarna i ända, och inser hur desperat jag försöker hänga mig fast vid den underbara känslan bägge förmedlar.

Imorse (05:30 på bussen till Gnesta) lyssnade jag på en låt som fick mig att tänka tillbaka på en film jag såg med M i söndags: The Strangers. Handlar om 3 ungdomar som är ute och ränner och hittar ett par (som kämpar med sina egna demoner) i en stuga och som de under en natt trackasserar och till slut mördar. Tydligen bygger den på en sann händelse, något som skedde 2005 i USA. Filmen var helt sjuk. ”Jag var så rädd att jag trodde att jag skulle skita på mig”, för att citera Metro anno augusti 2008. Men det sjuka var att när Liv Tyler, som spelade den ena parten av det misshandlade paret, frågade dessa förövare varför de valt ut just dem så får hon svaret: ”Because you were home”.

Så hela den mörka resan till Gnesta såg jag min egen bild i bussfönstret och tänkte på det… because you were home. Vilket jefla öde, vilken sjuk anledning.
Kan ni tänka er? Jag kan säga som så, om någon kommer hem till mig och söker efter en Tamara då ringer jag fanimej polisen på stubb. Inte för att sånt händer där jag bor, för mina två grannars hus sitter praktiskt taget i min trädgård. Eller det känns så ibland.
Men snart movar jag till en lägenhet igen, det ska bli skönt som bara den.
Jag hittade ett rött durkslag idag på DUKA som jag föll pladask för. Det var sött som sjutton. Givetvis inhandlades det innan min sushilunch. Det har blivit många sådana. Sushiluncher inte durkslag. Tokigt men ibland fastnar man på en maträtt och sen nallar lite på det tills man tröttnar. Jag försöker trötta ut mitt omättliga sushibegär.
I’ll keep you posted vad gäller den utvecklingen.

Nu ska jag sakta plocka ihop mitt och dra innan någon börjar slita i mig igen. Gäller att passa på när man har sin chans.
Yay läkarbesök… :/

/Bell

Idag har jag gjort en alldeles egen mall för påminnelser för ett systerbolag. Mina klippa och klistra samt knåpa-för-fulla-muggar- kunskaper kom väl till hands. Jag är nöjd.
Huvudvärk, magvärk, illamående, ständiga kisspauser och en extremt täppt näsa lider jag av nu. Men idag jobbar jag till 16:30 sen blir det läkarbesök. Så roar jag mig.
Sedan hem för att fortsätta packa inför en stundande flytt. Plötsligt slår det mig varför jag är så trött hela tiden, jag får ju ingen lugn stund. Den enda stunden då jag inte arbetar är när jag sover och då har katten utflykt på mig. Så ja. Jag förtjänar så mycket ledighet att huvudet sprängs. Men ingen ledighet kommer än på ett tag. Men jag har flytten att se fram emot, sen lite vila och en födelsedag som jag tvivlar på att jag vill fira. Jag blir 23. Det känns äldre än gammalt i mina termer så jag bävar en skvätt.
Men nu ska jag ta kisspaus nummer 152 i raden och sen skicka ut påminnelser. Yaay, mina hemmagjorda påminnelser. Proffsigt ;P

/Bell

Jävla torsdag.

Ja, idag har varit en sån där härligt fullspäckad dag. Många möten med människor, många mail, mycket jobb. Men jag sov så gott inatt.
Jag sov som en stock, med en tung, jamandes, kurrandes katt på mig. Han puttades, och trängdes och ville kela. Inte kan jag göra mig av med honom, even though that’s why I can’t have nice things.

Igår gjorde jag precis ingenting. Jag kom hem, sen satt jag mest av min tid innan det var läggdags. Det övergår min intelligensnivå hur jag fick tiden att gå men likförbannat gjorde jag det, för jag tittade inte på tv, satt inte vid datorn, lagade inte mat eller packade.
Jag städade synnerligen inte, inte mer än jag rullade med mig soptunnan som blivit tömd och gav tissen mer mat. Så vad jag gjorde igår vet jag ärligt talat inte, men likförbannat gick tiden och jag kom inte i säng förrän midnatt.
De senaste veckorna har jag betat av travar med böcker. Nu arbetar jag på den ganska intressanta ”Låt den rätte komma in” av John Ajvide Lindqvist. Inte riktigt min kopp te. Jag gillar mig en kopp Kafka, stark sådan. Boken innan denna var mycket mer min typ av litteratur ”Allt är bara bra, tack” av Moa Herngren. En mycket mörk bok, med få solskenstillfällen.
Mycket i den boken kunde jag identifiera mig med. Och det beslutet som huvudrollsfiguren ”Lea” tar är det beslut jag själv önskar jag tagit. Jag grämer mig över det än idag. Men det är något man inte kan återta, fattar man det beslutet är det definitivt.

Nåväl, nog om det. Jag känner mig inte nådigt manad att börja recensera böckerna jag slukar. Men jag vet inte om jag känner att jag är engagerad nog att göra det. Jag hade velat, men å andra sidan hade jag velat ta mig tiden att packa ihop mitt skit så jag kan flytta…

Nåja, man vill mycket. Men här sitter jag på jobbet och känner mig otroligt o-kramad. Det var länge sen jag fick en varm kram. Jag kan inte minnas när jag fick det sist, och nu (som aldrig förr) är jag i behov av en varm kram. That’s it. No more, no less. Bara en endaste, stor, varm genuin kram.

/Bell

Jag har funnit mig själv, jag har funnit Jesus. Fyfan, inte har jag funnit någon mystisk, skäggig karl. Om jag hade, hade jag varit rätt mycket lyckligare.
Jag ska ta mig i kragen och börja flyttstäda och packa, men först ska jag jobba klart. Göra det jag är betald för och kamma mig. Känns som att jag slentrianjobbar. Men det blir så när man inte vet vad som finns att göra och vad man borde ta tag i. Nåväl, det kanske löser sig med tiden. In the mean time sorterar jag sådant jag borde sorterat för länge länge sen. Fyller hyllmetrar med pärmar, kastar och skriver ut.
Jobbar på så att dagen går fortare och jag kan åka hem till min tissetatt och mina lådor som ska fyllas med kläder och böcker, med prylar och minnen. Jag ska vara duktig och göra mitt jobb. Göra det som jag måste, sen ska jag bara slappa när jag väl flyttat in. Laga god mat och leva ett anständigt liv, så som jag alltid velat men aldrig kunnat.
Ja, allt ska bli bra nu. Nu när jag själv har koll på allt, när det inte längre är någon annans uppgift att se efter mig. Nu när jag blivit helt ensam och frigjord ska jag göra allt sånt som jag skjutit på innan. Som att må bra och att rå om mig själv.

Indeed.


/Belma

Det smakar beskt i min mun hela tiden och jag kissar som en kamel på vandringsfärd. Bah!
Jag stupade i säng alldeles för sent igår och drömde inte om killen, istället drömde jag om stickade träningsbyxor. Vita, stickade jazzbyxor med matchande topp.
Symbolik i all ära men när till och med ens undermedvetna vill säga att man är fet och behöver träna då kanske man ska börja lyssna på den rösten och ta sig en omgång på cykeln. Eller ta en shoppingrunda i Vingåker imorgon.

Resan ner blir dyrare än planerat men jag gillar att kanta runt där nere och känna mig alldeles varm bland alla de underbara plaggen som presenteras. På söndag kanske jag ska träffa M, kanske inte. Just nu vet jag inte var jag har honom och för första gången är jag inte så sugen på att veta. Blir det nåt så blir det, annars har jag en ledig söndag helt enkelt. Bara jag och katten :)
Nej gott folk, jag ska arbeta litet. Sen ska jag rå om min stackars brutna nagel, som jag höll på att slita av mig i en konfrontation med en ring från Pilgrim. Halva nageln gick av och jag köpte inte ringen som en protest men nu ångrar jag mig. Kanske kan sluta tidigare och ta en sväng förbi Pilgrimbutiken och köpa den där ringen i alla fall.

/Bell

Jag åt en stor vit champinjon, som jag köpte på T-Jarlen idag. Den smakade mycket udda... Kan det finnas stora vita flugsvampar som ser ut som champinjoner..?
Oavsett så förstörde det min middag, usch. Nu är jag hungrig men äcklad. Ska nog passa på att ta mig en sovstund innan det är dags för frukost igen :)

/Bell


PS. Killen på perrongen idag gjorde min dag. Denna underbara, goa, fina killen som jag kommer minnas en bra stund framöver. Vår stund blev för kort, hade jag kunnat hade jag förlängt den markant. Vilken kille! Ja, nog har man ett och annat att le om ikväll. Hoppas nu bara jag inte åt en flugsvamp så jag ligger och hallucinerar om denne drömprins med de fina benen fint inslagna i ett par träningsbyxor. Åh. DS.