Det är över nu, och jag som aldrig gillat nostalgi!
Snart 5 hela rökfria dygn. Fem stycken. Jag lovade mig själv att jag detta år skulle lägga all fokus på mig själv. Och det är idén. Något som kommer genomsyra mitt år 2011. Alla som gör mig ledsna undanbedes. Vänligt men principfast ber jag alla problem att ta en paus detta året. All skit som jag fick uppleva 2010 mättade mig mer än nog och nu känner jag att mitt liv är mitt eget. Jag var till gymmet igår. En vana jag tänker upprätthålla så länge som jag är kvar här. Gymmet är i ett annex och är hela fyra våningar med diverse träningsredskap, hallar och massagerum. 31/1 ska jag på massage. Och jag tänker fortsätta ta hand om mig. Jag ska till tandis snart och fixa gaddarna.
Jag har förbisett mina egna behov för länge och känner nu att den enda personen jag tänker ha på min meny är jag själv. Jag har förbannat allt som har med kärlek att göra, och kommer så fortsätta till jag träffat någon som kan älska mig för den jag är. För Belma, inte för någon annan. Någon som inte är ett äckel. Jag har länge nöjt mig, men inte längre. Jag är värd det allra bästa. Det har jag kämpat för så länge. Jag är en snäll människa och förtjänar att endast ha sådana i mitt liv. Människor som vänar om mig och som vill mig väl.
Alla andra har jag successivt likviderat.
Idag är det stängningsdags. Det skulle ha varit halvdag eftersom det är en röd dag imorgon men så blev det inte för min del. Jag får sitta av min tid med fakturor och stängning. Trist. Men det är en del av jobbet och det visste jag när jag tog det. Jag har aldrig ångrat mitt beslut att bli ekonom. Det är en stor del av den jag är och jag är riktigt stolt över mig själv och det jag lyckats åstadkomma på mina 25 år. Jag har ett bra boende som jag själv skaffat, ett bra jobb som jag själv skaffat. Inga kontakter, inget fuffens. Bara kompetens och ren vilja. Mina vänner är från alla olika sociala skikt och jag älskar dem lika mycket. Jag har allt jag någonsin drömt om! En dag kommer jag att spawna, men innan dess ska jag njuta och inte alls stressa. Jag var så rädd så länge, men jag är för bra för att vara rädd. Odödlig attityd. Jag vill ha allt. Jag ska få allt. Jag bockar av från listan ständigt.
Kicking ass and taking names!
/Bells
Mitt nyårslöfte med :D
Jag älskar människan som skickade detta till PostSecret, för det är mitt nyårslöfte med!
Åh em ex
Jag undrar, såhär innan jag ska somna, om det är så att mitt liv är helt komplett nu..? Jag har allt. Jag har varken tur i kärlek eller i spel, men jag har en vilja och en dröm. Resten fixar sig självt.
Jag var länge kär i kärleken men det har gått över. Nu är jag singel och lycklig. Jag ska aldrig mer falla för pojkar. Jag behöver en man, inte en pojke som tror han kan...
Men med min charm hade jag kunnat snärja mannen med rösten. Som alla småflickorna gnabbas om, som har de där breda axlarna och det sneda leendet. Herr M, men jag vill inte ha honom. Jag vill ha hans vän. Hans söta, oskuldsfulla vän. Med ett leende att dö för och oskyldigt blå ögon. Ack ja, han som anförtror sig mig. Som lutar sig mot mig. Han som vet att jag finns där, som frågar om hjälp och råd. Ja, jag kommer sakna honom mycket. Och mannen som jag drömt om många gånger. Honom kommer jag också att sakna. Han har fyllt mina trista stunder med sensuella bilder. Mannen som har sin hand på mitt lår, så odiskret, medan lunch intas. Som ger mig varma blickar och som lägger sin hand på mig så ofta. Som värmer ett kallt hjärta.
Jag kommer att sakna mycket. Inte bara männen utan också töserna som jag lärt mig tycka om, massvis. Människor med vilka jag skapat relationer. Som betyder något. Som gör skillnad.
Men har jag detta som jag bör ha det så är min lycka gjord. Den perfekta lägenheten. Det perfekta jobbet på den perfekta platsen, med den perfekta lönen. Min prins uteblir, men tur att man bor i Stockholm där alla får ligga. På så vis behövs ingen Mr Right, när man har tillgång till så många Mr Right Now :)
Jag var länge kär i kärleken men det har gått över. Nu är jag singel och lycklig. Jag ska aldrig mer falla för pojkar. Jag behöver en man, inte en pojke som tror han kan...
Men med min charm hade jag kunnat snärja mannen med rösten. Som alla småflickorna gnabbas om, som har de där breda axlarna och det sneda leendet. Herr M, men jag vill inte ha honom. Jag vill ha hans vän. Hans söta, oskuldsfulla vän. Med ett leende att dö för och oskyldigt blå ögon. Ack ja, han som anförtror sig mig. Som lutar sig mot mig. Han som vet att jag finns där, som frågar om hjälp och råd. Ja, jag kommer sakna honom mycket. Och mannen som jag drömt om många gånger. Honom kommer jag också att sakna. Han har fyllt mina trista stunder med sensuella bilder. Mannen som har sin hand på mitt lår, så odiskret, medan lunch intas. Som ger mig varma blickar och som lägger sin hand på mig så ofta. Som värmer ett kallt hjärta.
Jag kommer att sakna mycket. Inte bara männen utan också töserna som jag lärt mig tycka om, massvis. Människor med vilka jag skapat relationer. Som betyder något. Som gör skillnad.
Men har jag detta som jag bör ha det så är min lycka gjord. Den perfekta lägenheten. Det perfekta jobbet på den perfekta platsen, med den perfekta lönen. Min prins uteblir, men tur att man bor i Stockholm där alla får ligga. På så vis behövs ingen Mr Right, när man har tillgång till så många Mr Right Now :)
JAG BORDE VETAT BÄTTRE!
Som för att säga något...
Today is going to be a great day for you, Sagittarius.
You aren't one to embrace rules, constraints, or restrictions of any kind, preferring instead to reside in a fantasy world where no limitations apply.
Have you considered that it's possible for you to join the rest of us here on earth and still retain your liberty and ideals?
You aren't one to embrace rules, constraints, or restrictions of any kind, preferring instead to reside in a fantasy world where no limitations apply.
Have you considered that it's possible for you to join the rest of us here on earth and still retain your liberty and ideals?
Drömmar
Jag drömmer sällan, och när jag drömmer så drömmer jag märkliga drömmar om labyrinter och liknande. Inatt gick jag in i nåt jag kallar fas 2. Jag drömde en mycket sexig dröm (undrar om jag pratade i sömnen, och i så fall undrar om Magz hörde) som innefattade en kollega. En man som är lika gammal som min mor, och som är gift och har barn. En man som inte är min typ och som till råga på allt är dubbelt så gammal som jag. Men likförbannat så spelade han huvudrollen i min hittills andra 'sådan' dröm.
Drömmen i sig var väl inte märkvärdig. Inte speciellt sexig egentligen, men på något vis sensuell. Och egentligen var inte mycket av det hela barnförbjudet men sättet han höll mig på och som han tittade på mig var i det närmsta makabert. Han såg på mig så som jag ville bli sedd. Det var sexigt, inte snuskigt.
Jag är väl för tam, även i mina drömmar kan jag inte släppa loss.
Nåväl, det första som sker när jag kliver in på kontoret idag är att han kommer fram och hälsar. Tittar mig i ögonen, länge och intensivt. Något denna man aldrig gjort. Jag förvånades, som om han kunde läsa mina tankar. Som om JAG kunde styra mina drömmar. Dumheter. Men jag skämdes. Detta är ändå någons far och make. Fast han ser faktiskt ut som en nallebjörn. Av den smalare sorten, men ändå en nalle.
Jag måste samla mina tankar. Samla hela mig. Jag sov konstigt inatt och 1½ timme kortare än vanligt. Men jag hade en mycket trevlig afton med Magz, vi såg på Drawn Together och Eddie Izzard och lyssnade på skitmusik från tidigt 90-tal. :D
Så imorse när jag vaknade, lagom trött men alldeles uppspelt fick jag börja dagen på det enda sätt jag visste hur. Med hjälp av musik. Jag älskar "The Garden" och har så gjort sen jag först hörde den som en del av en koreografi på 'So you think you can dance'. Den fastnade från första sekund. Sen har det gått nåt år men imorse kunde jag inte tänka på något annat än den låten och lite sängdans. Så jag sysselsatte mig med det en stund innan jag gick upp.
Sen blev det sedvanligt frukost framför Jims Värld. Och mina morgonrutiner börjar påminna om de jag hade när jag gick i grundskolan. Frukost och kaffe framför tvn, sedan masa sig ut i snön och kylan för att sätta sig på bussen och tåget och bussen igen. Så mycket minnen. Så kul som jag haft det i skolan. Så många vänner jag bytt. Så många skolor och städer. Ansikten, drömmar. Allt har bytts ut. Allt utom jag. Jag är mig lik. Utanpå och inuti. Och jag inser att medan jag försökt hitta mig själv överallt har jag egentligen vetat vem jag är hela tiden. Den som inte känner sig själv förändras. Den som hittat sig själv förblir sig själv. Och jag vet inte vad det är jag letat efter ändå.
Mitt liv är fulländat. Nästintill i alla fall. Jag vill hitta någon jag kan älska så som jag älskat M. Egentligen vill jag ha sagda M, men det är lika sannolikt som att mannen i mina drömmar tillika min kollega skulle svepa in ochgöra okristliga saker med mig i kontorsförrådet. Så jag måste börja acceptera tanken på att jag behöver träffa en ny. En process som hittills stagnerat p g a min envishet. Kanske är det dags att släppa M och träffa någon ny. Han letar febrilt, kanske ska jag låta dem som uppvaktat mig få en ärlig chans.
Time will tell.
Nu arbeit och väntan på strumptorkning.
Trots vinterstövlar är mina strumpor dyblöta och mina tår nästan förfrusna. Jävla skitstövlar.
Nu får jag gå runt i dessa fula innetofflor. Jag vet inte vems de är men de är fula och Scholl. Finn fem fel-exempel. Tur att man är ekonom. På så vis tittar ingen åt ens håll... I wish!
Belms
I might never get there
Mark Twain kunde verkligen formulera sig. Måhända att det är därför han är en av våra största författare? Litet vet jag, men ett vet jag är sant. Ovanstående ord berör mig. Sanningen gör ont. Även för mig.
Hjälte!
Bell säger:
hur fan slash kunde röka med det där håret övergår min intelligensnivå
någon säger:
pipa
Bell säger:
I wish
Bell säger:
det blåser as, han har tre ton hår i facet och ciggen i mungipan
Bell säger:
hjälte, right there
hur fan slash kunde röka med det där håret övergår min intelligensnivå
någon säger:
pipa
Bell säger:
I wish
Bell säger:
det blåser as, han har tre ton hår i facet och ciggen i mungipan
Bell säger:
hjälte, right there
Nothing lasts forever...
Idag regnar det. Novemberregn. Dagens temalåt är ett enkelt val. Guns 'n' Roses sjöng det bäst och varför ändra på ett vinnande koncept.
Jag har älskat den låten för länge. Spelat den varje regnig novemberdag. Utan undantag har jag den alltid i lurarna på regniga novemberdagar. Mitt favoritminne var när det var så fasligt kallt förra vintern. Tågen gick väldigt ojämnt och många ställdes in på grund av frusna spår. Jag frös så till den milda grad, regnet hade sakta börjar falla. Som genom en sil. Jämna droppar. En kall vind svepte med sig det sista av hösten och alltmedan jag frös spelade jag November rain.
Varje vindpust förstärkte musiken. Lyfte den till nya höjder. Det var skymning och spåret var kusligt öde. Alla trängdes inomhus och försökte spara det sista av värmen. Inte jag. Jag stod utomhus. Lyssnade till vinden bakom lurarna, hur den susade. Kände de kalla dropparn på min kind. Kände hur de strömmade nerför min hals, innanför min krage. Kylan spred sig, pulserade fram från de exponerade delarna av min kropp.
Jag var som i trans. En trans som blott förstärktes av musiken. Av tonerna från Slash:s gitarrsolo.
"And when your fears subside, and shadows still remain... I know that you can love me, when there's no one left to blame. So never mind the darkness we still can find a way. 'Cause nothin' lasts forever... Even cold November rain."
Vackert.
/Bells
November rain.
Shut up...
Jag ÄLSKAR när de har den feta gubben med. Jag älskar honom.
Det är en grej jag har. Jag gillar lite rundare former. Mycket rundare former. Inte bara på tecknade figurer, utan på riktiga människor också. Allt blir så gulligt då. Tjockisar. Inte feta jävlar, utan tjockisar. Har alltid varit min grej. Och män med fina tänder. Och händer. OCH ben. Och gärna en lång karl med breda axlar. Men också tjockisar. Mest dem. Och så skägg. De måste ha skägg. Men det vet ni redan. Jag fullkomligt älskar skäggiga karlar. Med söta små ögonbryn och gärna blåa ögon.
Jag ska sluta ha en typ. Jag borde träffa en ny. Jag är fast vid samma kille. Har alltid haft honom högst på min lista sen dag ett. Men jag måste släppa honom. Släppa in andra i mitt liv. Även fast jag egentligen inte vill. Jag vill egentligen bara ha en kille. Men jag är ensam om de tankarna. Han har sitt liv. Jag har mitt. Men i mitt liv saknar jag en stor del som inte kan ersättas med andra. Det vet jag. Jag har haft så många tillfällen. Bra killar. Men det blev inte så. Jag vill ju inte ha en ny. Jag vill inte återvinna.
Jag borde lobotomeras.
Bells
Stanna hos mig
Jag kan inte längre motstå denna. Som du fattas mig.
Jag undrar om det syns
Jag undrar om jag skulle varit lyckligare då. Med honom. Utan saknaden. Utan tankarna. Jag tror inte det. Jag tror inte jag skulle vara något annorlunda. Inte han heller. Allt skulle vara som förr. Nu är det bättre. Det blir bättre för var dag som går, övertalar jag mig själv. Nej. Jag försöker övertala mig själv om att jag gått ifrån allt gammalt. Att jag släppt taget helt och att jag är ointresserad. Men jag skriver om honom jämnt. Jag skriver om sådant som varit och sådant som kunde varit.
Jag skriver för att överleva...
Jag läste någonstans att det tar 1½ år innan man kommit över alla känslor för någon. Och tiden går ju, som bekant. Snart kan jag se tillbaka på allt och skratta. Se tillbaka utan att vara uppriven och ledsen. Utan att känna att den del av mitt liv, den enda jag verkligen velat ha där är annanvart och lycklig. Jag tänker mig att han är lycklig. Det måste han vara. Han är inte med mig.
Jag är lyckligare. Det ska föras fram. Men i mitt huvud får många tankar plats samtidigt. Och samtidigt som jag är lycklig är jag ändå olycklig. Han finns inte här. Aldrig mer. Det har jag lovat mig själv. Det är min morot. Att aldrig mer ska han få ta del av mitt liv. Men det utesluter inte andra tankar samtidigt. Att kanske... Nej. Den tanken är farlig. Den ska jag avbryta, utan undantag. Varje gång jag tänker på honom tänker jag på andra också. Så jag kan gå över till de andra tankarna snabbt om det börjar gå åt fel håll.
Ibland vill jag skicka ett meddelande. Ibland skulle jag vilja ses. Men jag håller mitt avstånd och ju längre tiden går desto lättare blir det. Men så länge jag är arg, uppriven, så kommer inget att funka. När jag till slut släpper taget kommer det att vara för evigt. När jag väl beslutar mig för att det räcker så kommer jag att bryta alla band. Plåstra om mig själv, rätta till kragen, sträcka på ryggen och besvara Sammys invit.
När jag väl bestämmer mig, ska jag bli lycklig.
Men nu vill jag vältra mig i min egen dramatiserade lidelse. Nu vill jag lida lite extra mycket. Bara som för att bestraffa mig själv för att jag är så dum som ens ägnar honom en tanke.
Och ibland undrar jag varför det inte märks att jag tänker på honom...
/Bell
All that I have, is all that you give me
En dag på jobbet... Ännu en i raden. Jag trivs bra här, till skillnad från alla andra ställen jag arbetat på.
Här får jag vara PRECIS som jag vill. Jag kan lägga upp mitt lilla schema som jag vill och ingen klagar på att man kommer hit halv 10, de dagar man gör det. Inte heller säger de något om att jag knatar hem vid 4 de dagarna då jag kommer sent.
Och just därför ställer jag upp och jobbar hela helger om och när det krävs. Det känns som ett rättvist upplägg. Jag kan surfa facebook och blogga, så länge jag sköter mitt dagliga arbete. Och det gör jag. Galant, som alltid annars. Skillnaden nu från då är att man ser det jag gör. Det påverkar företaget mer direkt, än om det är ett multinationellt bolag. Förvisso ser man hur mycket jag gör, där med, men det påverkar inte företagets likviditet på samma sätt.
Piercingarna gör mindre ont idag. Och det verkar svälla av lite. Jag liknar Jay Z allt mindre.
Jag har tankar på att kanske träffa någon ny. Jag vet inte om jag är redo. Men å andra sidan vet jag heller inte om jag gillar idén på att vara själv mycket längre till. Det är en idé, än så länge, och inget jag tänkt omvandla till någon slags aktion inom en alltför snar framtid.
Jag måste släppa taget om honom först. Min dröm. Han förföljer mig in i mina drömmar. Jag ser hans anlete. Det pratas om honom. Jag saknar och längtar efter honom. Efter något jag aldrig haft. Någon jag aldrig haft! Men hans ansikte har en dragningskraft av bibliska proportioner. Jag finner mig själv LÄNGTA. Tråna. Bedja. Han gör något, blott hans närvaro gör mig alldeles knäsvag. Och att se hans vackra ansikte, det sista jag gör om natten och det första jag ser på morgonen. Det underlättar inget.
Att vara så nära, men ändå så långt bort. Flera oceaner. Kontinenter. Flera världar ifrån varandra. Och ändå fyller han det tomrum som uppstår. Bara tanken på honom gör mig upplyft. Får mig upp ur sängen även dagar då jag helst hade dragit täcket över huvudet och glömt att världen finns.
Bara att han finns. Bara att han andas gör mig lycklig.
Så okaraktäristiskt av mig. Att önska honom genuin lycka med sin nuvarande. Att mena det. Det trodde jag aldrig om mig själv. Jag trodde aldrig någon annans lycka kunde betyda mer för mig än min egen. Men jag tror att ibland, en enda gång i en hel livstid (om man har tur) finner man det man alltid velat ha. Det man aldrig haft. Och sedan bestämmer man sig för att denna person är det viktigaste i ens liv, so far. Och han tog den platsen och fyllde det tomrum mitt ex lämnade efter sig.
Saknaden, längtan jag en gång hade för M kan inte mäta sig med detta. Som en droppe i havet. Mina sinnen är överväldigade av de känslor som hans anlete ingiver. Hans ögon. Hans leende. Hans framtoning. Allt.
Som jag älskar nu, vill jag älska för evigt.
En dag, mina vänner. Jag lovar er. En vacker dag, eller en gråmulen dag. Men den dagen kommer. That I'm sure of!
/Bells
Håll käft och le
Jag är frusen. Inifrån och ut. Han stal mitt hjärta, hah, jag var så dum då. Jag var så kär, så blind. Men det var då. Idag är jag äldre. Visare. Ny. Jag är pånyttfödd. Galen. Alldeles galen av förtvivlan över denna nya man. Denna, ja herregud, MAN. Fast ändå inte. Jag vet inget längre. Det finns inget vett i mina ord. I mina tankar än mindre. Jag saknar och jag längtar. Suktar efter något, någon, jag inte kan få i detta nu.
Jag ville vara lycklig. Så jag blev ensam. Inte mycket lyckligare för det. Men mindre utelämnad. På egen hand utan att känna sig ensam. Det borde vara vackert. Poetiskt. Men det känns desperat och krystat. Hur blev det så här?
Jag är för tankspridd. Mina minnesnoteringar är för alla att se. Björn, får jag (snällasnällasnälla) ta på dig? Åh! Saker som jag skulle vilja göra med dig. Okristligt!
Dagens tillstånd: Obalanserad.
Dagens klädsel: Jeans och en pullover med tillhörande kofta.
Dagens frisyr: Perfekt.
Dagens planer: Efter detta väntar några sidor till i Wuthering Heights sen lilla döden.
Dagens borde: Tvätta. Valde att fika hos favoriterna istället.
Dagens nedräkning: Sovtajm om 29 minuter.
Dagens fundering: "Får jag ta på dig, Björn!?"
Dagens materiella vill ha: TV och Soffa.
Dagens beroende: Marlboro light.
Dagens roligaste: Uteliggarkimmis.
Dagens textrad: "I could almost go there, just to watch you be seen. I could almost go there, just to live in a dream."
Dagens låt: Norah Jones - I've got to see you again
Bells
Htmlkod på bloggen IS A BITCH! Mycket meck för lite resultat!
Jag ville vara lycklig. Så jag blev ensam. Inte mycket lyckligare för det. Men mindre utelämnad. På egen hand utan att känna sig ensam. Det borde vara vackert. Poetiskt. Men det känns desperat och krystat. Hur blev det så här?
Jag är för tankspridd. Mina minnesnoteringar är för alla att se. Björn, får jag (snällasnällasnälla) ta på dig? Åh! Saker som jag skulle vilja göra med dig. Okristligt!
Dagens tillstånd: Obalanserad.
Dagens klädsel: Jeans och en pullover med tillhörande kofta.
Dagens frisyr: Perfekt.
Dagens planer: Efter detta väntar några sidor till i Wuthering Heights sen lilla döden.
Dagens borde: Tvätta. Valde att fika hos favoriterna istället.
Dagens nedräkning: Sovtajm om 29 minuter.
Dagens fundering: "Får jag ta på dig, Björn!?"
Dagens materiella vill ha: TV och Soffa.
Dagens beroende: Marlboro light.
Dagens roligaste: Uteliggarkimmis.
Dagens textrad: "I could almost go there, just to watch you be seen. I could almost go there, just to live in a dream."
Dagens låt: Norah Jones - I've got to see you again
Bells
Htmlkod på bloggen IS A BITCH! Mycket meck för lite resultat!
Alors on danse
Svinto till hår...
Flyttpacka, diska, städa och må illa
Under en längre period har jag haft problem med mina höfter och min rygg. Jag har haft så ont att jag inte kunnat kliva ur sängen många morgnar utan en redig voltarenhit. Citodon är jag allergisk mot annars hade jag tagit de föreskrivna citodonen som ligger på sängbordet.
Jag flyttar. På fredag. Om en dag, dvs. Jag har packat 7 lådor och 3 är halvklara. Jag har ytterligare 58 kvadrat att packa ner i inget alls. Nu ska jag slänga... Jag ska slänga ALLT!
Jag är trött. Jag spydde på jobbet idag, det var föga roande. Och halva natten igår låg jag och grät. Bara grinade och grinade. Det gjorde så ont i hjärtat på mig. Hans ord sårade mig så. Som aldrig förr. Han var hänsynslös och brutal och jag blev genuint ledsen. Så jag grät. Och jag grät och grät och grät. Och när jag vaknade imorse, svullen och trött insåg jag att detta måste få ett slut. Och nu ska det det... På ett eller annat sätt. No more tears.
Nu ska jag packa ner 58kvm i 3 lådor. 2 kvm upptar redan sju lådor. Denna matte ger mig bekymmer.
Vi får la se hur det ter sig.
/Belmot
Sexy bitch
Jag är tillbaka i rullning, back on track!
Mitt internetabonnemang kom igång då jag kom hem idag. Lite konfigurationer med ip-adressen sen var jag online. JAG ÄR FANIMEJ ONLINE!
Gott folk jag finner inte ord, det har tagit mig FYRA år av elände men jag har uppkoppling. Jag kan se filmer igen. Serier, ta hem musik. Sen jag sist hade ett riktigt bredband har mycket skett för att legaliserade delar som är intressanta.
Spotify och filmstreaming. Jag behöver inte längre spara shit på datorn, jag kan bara se och höra det jag vill och sen stänga sidan utan vidare filer och delar av detsamma.
Lycka, ditt namn är Belma.
Nu ska jag se Brian Regan, äta en korv och sedan ska jag bege mig till sänghalmen där min kelgris till katt inväntar. Allt medan Mackot är på Kanarieöarna och intar groggar framför bra fotboll med sina gubbar.
Den jäveln :)
/Belmot
Vin...
Så det blev ett till inlägg.
Verklighetsflykt har ej hjälpt. Jag måste nog sluta tänka ett tag, supa till. Så som förut. I goda vänners lag. Innan jag drunknar. Innan jag dukar under helt.
Inga pengar än. Min ångest har tagit sig an bibliska proportioner. Hur ska jag klara detta? Jag vet inte om jag orkar mycket längre till.
Men jag måste. Finns inget annat val. Bara bita ihop. Inte gråta. Inte deppa. Bara bita ihop och hoppas. Hoppas att det ordnar sig snart.
Ja... Nytt år imorgon. Kl 00:00 är detta år, 2009, äntligen ett minne blott. Jag längtar efter ett nytt år och ett nytt kapitel!
/Bell
We will be victorious
Jag skulle behöva jobba. Jag skulle behöva söka jobb mer intensivt, men fokus har hamnat fel. Jag har fokuserat på mig själv, att få ordning på allt annat runt omkring. Jag har fått ordning på mig själv, gått ner i vikt, fixat till mig. Jag har fixat min lägenhet. Fått igång vettiga rutiner. Allt är bra.
Nu återstår jobbsituationen, och då den åtgärdats är jag komplett. Får jag dessutom flytta tillbaka till Sthlm inom en vettig tid kommer jag till och med ha det där efterlängtade gräddet på moset.
/Bells
Why make it strong, just to break it once again
I think I better leave right now, before I fall any deeper.
Jag kan inte summera känslorna bättre än så, den låten har snurrat i mitt huvud sen dag ett. Jag borde gå härifrån, lämna allt detta bakom mig och börja på nytt. Två herrar sitter och väntar, på minsta antydan om vidaregång. Men jag sitter där jag en gång satt. Och jag sitter fast. Men det är en bekant position, en bekant känsla. Ambivalent. Jag vet inte om jag vill ut eller in, eller om jag vill vara på båda platserna samtidigt. Det är svårt att bestämma sig för vad man vill när man vet att konsekvenserna är desamma oavsett hur man än gör. Alla val slutar på samma vis.
Så jag sitter här. Iförd hans t-shirt. Hans mjukisbyxor, med honom bredvid mig och jag kan inte hjälpa att le lite. Det är säkert dumt, men han är den enda stora nallebjörnen jag inte är allergisk mot. Det måste väl betyda nåt?
Kanske inte, men i detta nu trivs jag med det enkla. Det som följer kan bli väldigt otrevligt, men stunden är bra. Denna stund är bra. Jag tar det som kommer med en stor nypa salt och om jag blir sårad igen ska jag fanimej skada kräket på det enda sätt jag vet hur: fysiskt.
/B
