The Pretentious Illiterate

I think I better leave right now, before I fall any deeper.

Jag kan inte summera känslorna bättre än så, den låten har snurrat i mitt huvud sen dag ett. Jag borde gå härifrån, lämna allt detta bakom mig och börja på nytt. Två herrar sitter och väntar, på minsta antydan om vidaregång. Men jag sitter där jag en gång satt. Och jag sitter fast. Men det är en bekant position, en bekant känsla. Ambivalent. Jag vet inte om jag vill ut eller in, eller om jag vill vara på båda platserna samtidigt. Det är svårt att bestämma sig för vad man vill när man vet att konsekvenserna är desamma oavsett hur man än gör. Alla val slutar på samma vis.

Så jag sitter här. Iförd hans t-shirt. Hans mjukisbyxor, med honom bredvid mig och jag kan inte hjälpa att le lite. Det är säkert dumt, men han är den enda stora nallebjörnen jag inte är allergisk mot. Det måste väl betyda nåt?

Kanske inte, men i detta nu trivs jag med det enkla. Det som följer kan bli väldigt otrevligt, men stunden är bra. Denna stund är bra. Jag tar det som kommer med en stor nypa salt och om jag blir sårad igen ska jag fanimej skada kräket på det enda sätt jag vet hur: fysiskt.

/B