Galet
Tröttare folk får man leta efter. Hela dagen har spenderats i sängen, med undantag fören prommis för att äta tårta och lite annat trams.
Efter gårdagen och kvällen innan kan man inget annat än ligga i sängen och andas. Herregud. Vilket ställe. Meow.
Nu ska jag fanimej somna till Absolutely Fabulous. Fyfan vad död jag är. Usch.
Att festa som om dagen efter ej fanns
Vilken episk natt. En sån där natt som separerar pojkar från män. En natt som gör att man somnar med huvudet i en papperskasse med en tanke i huvudet, om jag kräks så är det okej.
Herregud vilken afton, och herregud vilken natt! Det var som att vandra i en film. Alla Kroatiens kändisar, i en inrökt sekelskifteslägenhet. Det var högljutt, det fanns dans. Det var inget alls som hemma, det var bättre. Igår kommer gå till historien som en av de bästa nätterna i mitt liv.
Allt hände. Alla var där. Från kända stylister, till PR-folk, till radio och tv-folk. Så mycket vin, så många samtal. Allt. Det var bättre än hemma. JAG var bättre än hemma.
Men nu återstår en rejäl baksmälla av bibliska proportioner och 3% av min redan kassa lungkapacitet.
God dag, och varma hälsningar fråb ett galet Zagreb!
I want you, and I want you to genuinely and sincerely want me too...
Sommar. Ett ord. En säsong. Jag har mött den med bävan, i många år. I rädsla. Men inte nu.
Jag ser fram emot sommar 2011. Jag är inte längre bunden till mitt förflutna. Jag är fri. Ensam. Jag är inte kär längre. Jag är inte den Belma jag en gång varit. Som varit så fäst vid den person som lämnat henne. Men jag tror att det ligger något i att tiden läker alla sår. Det gör den. Man kommer över människor, man kommer över sig själv. Går vidare. Möter nya människor. Reser och ser nya delar av världen. Upptäcker sin egen stad, sitt eget land. Man måste inte alltid fly Sverige, ibland kan man bara vara kvar här och se sig om. Umgås med vänner. Och med deras vänner
Jag trodde aldrig att jag skulle se slutet på den gamla affären, som hemsökt mig i många år. Men jag tror vi nått en punkt där vi kan vara vänner. Och jag är glad att vi gjort det. Nu kan jag äntligen gå vidare utan skuldkänslor. Och jag tror jag vet åt vilket håll jag vill röra mig. Jag tror jag vet vem jag vill träffa mer. Se mer av. Men alternativen är många och alla bra.
Herregud, jag är visst förälskad. I en låt av Cee Lo Green. Den ena personen bakom duon Gnarles Barkley. Jag har hans nya skiva på repeat, med en låt som speciellt utvald. Som snurrar runt oftare än de andra. Jag lämnar er med den låten. Vänligen lutar er tillbaka och njut!
Patong, Thailand
Nya jag
Jag känner mig som en ny människa. Jag vet inte vad som flugit i mig, men jag känner mig som en bättre människa, förnyad. Snyggare, bättre. Det är inte "Eat, pray, love" som har fört med sig detta, för jag hann läsa en halv sida igår innan jag slocknade. Nej, jag vaknade nästintill död imorse. Jag kände mig inte speciellt sexig, om vi så säger. Så jag beslöt mig för att göra något åt det.
Medan jag nallade lite på min ciabatta lade jag grunden för det som skulle bli den fasta idén om att jag måste klippa mig. Nu är det gjort. Håret plattat. Jag känner mig otroligt snygg i denna frilla. Helt klart värdig N. Mer så än någonsin.
Trots en otroligt jobbig förkylning som gjort mig hemmavarande (men arbetande, ändå) känner jag mig ovanligt levade idag. Jag mår psykiskt bra, även om den fysiska biten ligger i sängen med jobbdatorn och jobbtelefonen i högsta hugg. Det är rätt skönt att kunna jobba hemifrån, när man mår så här och inte bara vill ligga och vältra sig i sin egen misär.
Den tidigare omtalade frillan.
Present :)
Vi fyller 40 år. Detta firas, och presenter delas ut.
Vad finns att INTE älska med detta företag!?
/Bell
Dag 18, inga cigg
Hej å hå vad det INTE går undan just nu. Allt är relativt stillastående och jag är ganska trött just nu. Jag skulle behöva semester. Hemskt mycket semester. Jag står i valet och kvalet. Ska jag åka eller ska jag inte det. En vecka, vad gör väl det kan man tycka. Men blir det för mycket. Kommer jag känna mig för ensam om jag åker så långt på egen hand? Men vad är väl en ensamvecka i paradiset? Det kan ju inte slå fel. Eller kan det göra det?
Jag har en del att tänka på. Mycket mer att reda ut innan jag kan ta tag i nya saker.
Jag måste börja tänka på mig själv. Sluta tänka på vad som varit och vad som kunnat bli. Jag ska bli en bättre singel!
En bättre 25- åring.
/Bell
Jag borde vetat bättre!
Klicka på bilden för att se den i större format.
n00b
Noterat och understruket
There's a great deal of grounding energy in your world today, Belma, which might work to smother your fire.
Whatever happens, don't let the embers burn out.
One of the assets you bring to the group is a strong dynamism that gives people the courage to change.
Be a fighter in the ring. Remember that at the end of the day, you need only be satisfied with the performance of one person - you.
Finito
Ett nytt år, en ny vänskap. Ännu ett ex på hyllan. Det här var verkligen ÅRET! Marajah, du vet vad jag menar. Och än en gång tack för ditt stöd, gumman, vad hade jag gjort utan ditt stöd?
/Bells
Konklusion
/Bells
The boy who cried wolf
The villagers came running up the hill to help the boy drive the wolf away. But when they arrived at the top of the hill, they found no wolf. The boy laughed at the sight of their angry faces.
"Don't cry 'wolf', shepherd boy," said the villagers, "when there's no wolf!" They went grumbling back down the hill.
Later, the boy sang out again, "Wolf! Wolf! The wolf is chasing the sheep!" To his naughty delight, he watched the villagers run up the hill to help him drive the wolf away.
When the villagers saw no wolf they sternly said, "Save your frightened song for when there is really something wrong! Don't cry 'wolf' when there is NO wolf!"
But the boy just grinned and watched them go grumbling down the hill once more.
Later, he saw a REAL wolf prowling about his flock. Alarmed, he leaped to his feet and sang out as loudly as he could, "Wolf! Wolf!"
But the villagers thought he was trying to fool them again, and so they didn't come.
At sunset, everyone wondered why the shepherd boy hadn't returned to the village with their sheep. They went up the hill to find the boy. They found him weeping.
"There really was a wolf here! The flock has scattered! I cried out, "Wolf!" Why didn't you come?"
An old man tried to comfort the boy as they walked back to the village.
"We'll help you look for the lost sheep in the morning," he said, putting his arm around the youth, "Nobody believes a liar...even when he is telling the truth!"
Är det där vi är nu?
Bell säger:
2 sekunders samtal med herrn jag smsade om och jag blir uppspelt som ett barn på julafton
Shine säger:
haha
Bell säger:
:$
Shine säger:
lillaste då
Bell säger:
hahaha
Shine säger:
^^
---
How DARE you kalla mig "lillaste". Jag cuttar, direkt!
Cuttning ackompanjerat av följande låt.
Weak as I am, no tears for you
Jag har alltid älskat denna låten. I love it to smithereens.
D'aw.
Jag är visst sån här, jag. :)
Sammy...
Syrran insisterar på att vi ska dejta. Han och jag. Men jag stretar emot. Varför? Han är snygg, framgångsrik, brittisk. Han har fina händer och tänder och är klart intresserad av mig. Herr VD :)
Men nej. Varför skulle jag falla för någon som är bra för mig? Varför skulle jag tycka att en man, som verkligen tycker om mig, är intressant?
Jag brukar (som alla redan vet) bara dras till skitstövlar, som ALLA vet är skitstövlar. Tror det har att göra med nån del av mig som är lite masochistisk. Som tycker om att bli nedtryckt. Jag kanske inte får nog av det i det verkliga livet, jag måste föra in det i alla relationer. Låta det spegla något. Jag önskar jag visste vad.
Livet rullar på. Igår pratade vi i telefon. Vi ringde först om varandra. Han var trött, det märktes. Hans röst är så annorlunda när han är trött. Riktigt manlig. Sexig. Hes. Han hade just kommit hem från Dubai. Med en snabbvisit i London och Abu Dhabi. Vi pratade om allt och inget. Jag kom på mig själv att gilla att prata med honom. Jag var bekväm. Vi har bara setts 2 ggr innan, men det kändes som om han varit min för evigt. Han betedde sig så. Ack! Sammy...
Nog om honom nu. Nog om allt.
Mail till Mr. Mittens via Fru Hök
Kära psyksjuka Mr. Mittens,
Jag tycker Ni borde ägna mer tid till att ta han om Er fru, och mindre tid på Fru Höks skrivbord. Era försök till att förföra Fru Hök kan inte annat än tolkas som ren desperation efter uppmärksamhet, något ni bör lägga på Eder fru och motta från samma källa. Istället söker ni Er vidare, och aspirerar att få ett objekt som till synes inte visar något som helst intresse för Er eller Er person.
Jag vill även härmed påpeka att desperation, i kombination med Era händers utformning, är en synnerligen dålig blandning och därför något som garanterat inte kommer resultera i ett ligg med det begärda objektet (se Fru Hök).
Jag ber Er därför att förlägga övrig arbetstid på faktiskt arbete och Er privata tid tillägnad att ta vara på den relation som Ni i dagsläget befinner Er i. Om Ni så önskar kan jag erbjuda terapisessioner, cirkus 90 minuter långa, där vi diskuterar varför Er mamma inte kramade Er och varför Ert begär efter att bära kvinnokläder uppstått.
Med vänlig hälsning,
Dr. Belma Efternamn
Leg. Psykiatriker
Märstas Psykakut
Direkt: 0738 33 24 87
Mail: [email protected]
Samboliv
I fredags och lördags var det partaj. Bedroom på fredag och Kelly's på lördagen. Micke märkte mig, och blåmärkena samt telefonnumret är fastetsade som en hemsk påminnelse om dumheter man sysselsätter sig med on occasion. Bedroom var lagom kul. Det var väldigt "mörkt" på den klubben. Men musiken var oldskool. Lite loungigt.
Klockan hinner bli mycket när man har kewl. Tiden flyger, och pengarna med den. Jag hinner knappt med längre, allt är ställt på ända. Mycket händer samtidigt och många beslut ska fattas. Man blir trött. Seg. Jag har varit sjuk i två veckor, tror inte min kropp orkar så mycket action som den får på daglig basis. Det är mycket slit och släng just nu. Man förflyttas mellan platser och människor. Som en runaway vante på upptäcksfärd.
Tiden blir ett främmande begrepp. Allt flyter samman. Ansikten. Händelser. Drömmar. Tankar vävs samman med drömmar, fantasier aom sedan får liv i verkligheten. Jag har inte varit vaken i tre veckor. Jag väntar på the rude awakening. Men det kommer inte. Jag går på autopilot. Längtar efter fantasifoster. Jag måste ta mig samman. Leva lite. Nej, uppleva litet. Uppleva den värld jag lever i. Autopiloten kan inte landa. Den kan bara fortsätta på den utstakade banan. Vad händer om jag missar en avfart som jag kanske måste uppmärksamma..? Vad händer om jag måste byta kurs för att överleva? Vad händer om jag inte stänger av autopiloten..? Hur länge ska jag bara drömma mig igenom min verklighet... Det kanske är dags att vakna. Det kanske är dags att göra något annat än det jag gör idag? Eller så kanske det är dags att vakna upp och göra något av det jag har. Något bra. Njuta av mitt jobb. Bli nöjd.
Det kanske är dags att bli vuxen?
Måhända. Men innan något sker ska jag sova lite till. Imorgon är det dags att återvända till verkligheten. Slitsamt. Godnatt.
Bells
Surfin' teh interwebz
Systemet ligger nere. Jag är hungrig, trött och grinig.
I want to get my luncheons on.
xkcd.com
Så jävla spot on!
Betala först, bråka sen
Så fungerar det i verkligheten. Att bråka med företag och myndigheter kan bli mycket kostsamt. Speciellt om man inte betalat notan först.
Anmärkningar är dagens tema och med så många företag som ringer och undrar om extradebiteringar och påslag kan man inte annat än fundera på sin egen situation och egentligen alla andras med. För i företagssammanhang kan man bestrida fakturor och göra det till en process som varar i flera år. Som privatperson är man mer låst. Man kan bestrida fakturor och beslut, man kan hänvisa till paragrafer och rida på dem bäst man vill. Så länge man betalar först. Och bråkar sedan.
För i privata sammanhang åker man på smällar man får dras med i flera år. Tre för att vara exakt. Företag får en anmärkning som varar i tio år. Men vad gör väl en anmärkning på ett enormt bolag. Jag vet ett multinationellt elektronikbolag som fick hälsningar från Kronofogden på daglig basis. Utan att mista sitt näringstillstånd. Eller ens få en smäll på fingrarna.
Bolag är bekvämare. Processerna är utdragna och man kan bestrida ärenden i all oändlighet. Ett system som inte fungerar som det ska. Men har man ett tillräckligt starkt varumärke är man utom räckhåll. Man står över rättssystemet. Man står över sista betalningsdag och kravbrev. Man är onådbar.
Tänk om man hade den friheten som privatperson. Man skulle skuldsätta sig upp över öronen och sen skulle man inte ha råd att betala tillbaka. Så skulle landet bli lidande och ekonomin skulle krascha. Oj, deja vu. Hej marknadsekonomi á la USA. Se på fan. Ibland behöver man reglering av medborgare. Ibland måste regeringen kliva in och säga nej. Så stökigt. Så intressant.
BlueStep, som lånar ut pengar till människor som inte har någon kreditvärdighet. När blev detta en aktualitet i vårt Sverige? I ett land där ingen behöver lida. När köpte vi idén med att köpa först och betala sen? Jag trodde att vi tjäna bra nog för att kunna betala samma stund som vi köper en vara. Men dagens samhälle är hysteriskt. Man ska ha ALLT, nu. Helst igår. Man ska vara först och störst och ha alla leksaker och de ska uppdateras med jämna mellanrum. Går nåt sönder så lagar man det inte, man köper nytt. Oftast även utan att det ens gått sönder. Folk köper nya tv:n på löpande band.
Det som en gång var en lyxvara är idag en självklarhet som inte ens ska diskuteras. När en ny LCD-tv variant kommer ut så ska man givetvis ha sin kopia. Kosta vad det kosta vill. Och råd? Ja, råd det har ju alla. Oavsett om man kan betala tillbaka eller ej. För i en värld där vi skickar Kronofogden till Kronofogden för att de inte betalar sina fakturor i tid. Vem är då befogen att peka finger och vara myndigheten som ser till att vi gör rätt för oss. Regering och riksdag åker taxi till och från arbetet för skattepengar och köper godis. Alltmedan vi belånar oss och sedan shoppar tills vi inte längre kan stå. Vänder oss till det redan själv skuldatta Kronofogdemyndigheten för skuldsanering för att slutligen hamna som en skattebörda för de enstaka få som bär upp detta land.
Låt oss hylla konsumenterna. Det är ju vi som ska rädda landet genom att shoppa mer. Tjoho!
Idag är jag trött och bitter, trots att jag fått massage. Det fick jag igår med. Och imorgon ska jag än en gång gå på massage. Vilken lycka!
/Belmut
