Sammy...


Syrran insisterar på att vi ska dejta. Han och jag. Men jag stretar emot. Varför? Han är snygg, framgångsrik, brittisk. Han har fina händer och tänder och är klart intresserad av mig. Herr VD :)

Men nej. Varför skulle jag falla för någon som är bra för mig? Varför skulle jag tycka att en man, som verkligen tycker om mig, är intressant?

Jag brukar (som alla redan vet) bara dras till skitstövlar, som ALLA vet är skitstövlar. Tror det har att göra med nån del av mig som är lite masochistisk. Som tycker om att bli nedtryckt. Jag kanske inte får nog av det i det verkliga livet, jag måste föra in det i alla relationer. Låta det spegla något. Jag önskar jag visste vad.

Livet rullar på. Igår pratade vi i telefon. Vi ringde först om varandra. Han var trött, det märktes. Hans röst är så annorlunda när han är trött. Riktigt manlig. Sexig. Hes. Han hade just kommit hem från Dubai. Med en snabbvisit i London och Abu Dhabi. Vi pratade om allt och inget. Jag kom på mig själv att gilla att prata med honom. Jag var bekväm. Vi har bara setts 2 ggr innan, men det kändes som om han varit min för evigt. Han betedde sig så. Ack! Sammy...

Nog om honom nu. Nog om allt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0