Är det där vi är nu?
Bell säger:
2 sekunders samtal med herrn jag smsade om och jag blir uppspelt som ett barn på julafton
Shine säger:
haha
Bell säger:
:$
Shine säger:
lillaste då
Bell säger:
hahaha
Shine säger:
^^
---
How DARE you kalla mig "lillaste". Jag cuttar, direkt!
Cuttning ackompanjerat av följande låt.
Crazy
Igår, när jag låg sömnlös i min säng, när jag vred och vände på mig kom jag att tänka på en låt jag hört för många år sen. Ingen märkvärdig låt, av ett obskyrt hippieband. Jag har inte hört några andra låtar från dem, men denna spelade min kusin för mig cirkus '92.
Och nu, 18 år senare, kom jag att tänka på den när jag låg alldeles sömnlös och utmattad i min sköna säng. Jag kunde inte hjälpa det. Jag satte på telefonen, som alltid är i flygplansläge när jag sover, och letade upp låten på Youtube. Jag var förvånad och glatt överraskad över att jag, 18 år senare, ännu kunde låttexten.
Så innan jag somnade lyssnade jag till låten ett par gånger och sjöng för mig själv i mörkert med skuggornas dans som ackompanjemang. Och medan skuggorna dansade längs väggarna, dansade mina tankar kring diverse händelser i mitt liv.
Jag kunde inte somna. Jag var för arg och besviken på min chef. Och med en medvetenhet styrde jag om mina tankar till hans anlete. Hans leende. Jag vet mycket väl att endast det kan lugna mig när jag är upprörd. Och mycket riktigt somnade jag fort.
Tack M, för ditt leende som ger mig sådan ro att jag kan somna trots känslostormarna. Tusen gånger tack.
/Bells
Ovan nämnda låt.
Förvirring
Om jag var förvirrad förut, så ska jag inte ens börja förklara hur det känns just nu. Jag kan endast säga en sak: jag önskar att det funkade lika bra att vara tillsammans som det gör att vara vänner. Jag önskar att jag inte var så possessiv när vi var tillsammans, för hans existens i mitt liv gör mig en gladare människa. Och jag håller honom alltför nära hjärtat för att kunna släppa taget helt.
Tack för igår. Tack för allt.
Idag kom jag till jobbet tidigt, han skjutsade mig hit. Och det är sådana saker som man måste kalla vardagslyx, för det är vad det är. Att kunna se på honom i smyg när han kör. Att kunna ge honom onda ögat och skratta åt det. Han gör mig lycklig. Hur illa vi än behandlat varandra förr, så funkar vi väldigt bra ihop när vi är vänner. Och efter ett samtal med Fru Hök så kom jag fram till att hon hade rätt... Why push your luck. Vi ska fortsätta vara vänner. Varför insistera på mer, när det som vi har nu är perfekt. Det kommer en dag, då han lämnar mig. Det vet jag. Men varför vara så rädd för den dagen att man missar de bra sakerna som sker idag? No need.
Idag slutar jag tidigare. Klockan 4, till och med. Då ska jag fara ner till Gamla Stan och byta mina ringar i läpparna. Läkringarna är på tok för stora för mina läppar och jag har lite svårt att säga vissa bokstäver när jag pratar för jag kan inte sluta mina läppar.
Efter det ska jag kika på en jacka. Nu när vintern är här behövs det verkligen lite värme. Och värme ska det bli. Jag såg en Race Marine- jacka på Stadiums hemsida, som var jättetjusig. Ska se om den är varm, och sen ska den inhandlas, på måndag. När lönen kommer.
Nu blir det arbete. Sweatshops are great!
/Bells
I sure do.
Ett brev till alla
Jag skrev detta mail nyss. Det är en uppmaning till alla! Just leave me be...
"Allt, Fru Hök. Precis allt är jobbigt just nu. Jag känner mig helt död. Jag skulle behöva en hel vecka där jag bara är. Inte gör ett jävla skit, mer än att vakna och finnas.
Ska jobba i helgen, IGEN! Ska bli skitkul… ” ”
Jag har inget privatliv, och jag känner att hela den där incidenten mellan dig och Herr Hök bara fick mig att öppna ögonen för hur jävla mycket jag saknar Marcus. Och hur dåligt jag mår, både med och framförallt utan honom. Jag tror det är dags att sluta prata om män. Överhuvudtaget. Jag vill inte veta mer om någons relation, varken min egen eller någon annans. Dvs. inget mer snack om snubbarna på ditt jobb, inget snack om er relation och jag har redan meddelat alla att upphöra med samtal om relationer. Jag orkar inte med mer nu och nu stänger jag av. Helt.
Nog snackat om allt som rör relationer. Jag måste få tid att bara vara. Mer fokus på mig, mindre på alla andra.
No offense, varken mot dig eller någon annan, men jag orkar bara inte lyssna på mer sånt. I alla fall ett tag. Jag vill kunna fira min 25- årsdag utan dessa tankar, och ju mer jag får höra om andra desto sämre mår jag. Så fråga inte hur det är med mig, nu vet du.
Jag behöver tid. För att sortera upp allt i huvudet, så jag kan vara tillbaka. In full force :D"
Livligt
Som jag älskar denna.
Idag är jag trött. Jag somnade inte förrän klockan ett. Inte bara för att jag inte kunde sluta tänka på dumheter utan också för att syrran ringde och pratade i en timme. Hon lider så som jag gör. Måste vara ett släktdrag, att alltid lida. Att sakna en viss någon även fast man vet att de är hemska och behandlar en som skit. Men så saknar man dem i alla fall. Så vi pratade. Skrattade. Gjorde upp planer, utan mening eller mål.
Alltid nån som blir över. Ja, visst. Men varför ska den någon alltid vara jag?
Vilket liv. Jag har tröttnat. Jag sov även som en idiot inatt och klämde någon nerv i vänsterarmen så den är bortdomnad och gör sådär fasligt ont, som bara vitala kroppsdelar kan.
Idag är en sådan dag då jag vill sitta invirad i en filt, på någon uteservering, dricka dyrt kaffe och röka alltför mycket. Jag vill läsa en bok och känna mig precis så pretentiös som jag är. Förmer. Jag vill sitta där och observera hur andra stressar vidare med sina liv. Se hur tiden faktiskt flyger. Känna den kalla vinden och vira filten om mig hårdare. Känna dess varma omfamning, när vinden tar fart.
Vintern är här. Du vet det, jag vet det. Alla vet det. Snön har ännu inte fallit över vår Kungliga Hufvudstad, men vintern är här! Det vet man när vattenpölarna börjar frysa. Imorse var en sån dag. På min väg till jobbet passerade jag både en och två "pölar" som nu frusit. Och jag är utan vinterjacka. Jag måste köpa en. Den jag hade var jag tvungen att slänga. Jag hade haft den då jag begått det största misstaget i mitt liv, so far. Och pappret från Nacka Närsjukhus fanns ännu i fickan när jag slängde jackan.
Jag var tvungen att göra mig av med hela paketet för att slippa påminnas om beslutet varenda dag.
Nu ska jag ut och röka, sen ska jag göra lönerna. Neat!
/Bells
Shut up...
Jag ÄLSKAR när de har den feta gubben med. Jag älskar honom.
Det är en grej jag har. Jag gillar lite rundare former. Mycket rundare former. Inte bara på tecknade figurer, utan på riktiga människor också. Allt blir så gulligt då. Tjockisar. Inte feta jävlar, utan tjockisar. Har alltid varit min grej. Och män med fina tänder. Och händer. OCH ben. Och gärna en lång karl med breda axlar. Men också tjockisar. Mest dem. Och så skägg. De måste ha skägg. Men det vet ni redan. Jag fullkomligt älskar skäggiga karlar. Med söta små ögonbryn och gärna blåa ögon.
Jag ska sluta ha en typ. Jag borde träffa en ny. Jag är fast vid samma kille. Har alltid haft honom högst på min lista sen dag ett. Men jag måste släppa honom. Släppa in andra i mitt liv. Även fast jag egentligen inte vill. Jag vill egentligen bara ha en kille. Men jag är ensam om de tankarna. Han har sitt liv. Jag har mitt. Men i mitt liv saknar jag en stor del som inte kan ersättas med andra. Det vet jag. Jag har haft så många tillfällen. Bra killar. Men det blev inte så. Jag vill ju inte ha en ny. Jag vill inte återvinna.
Jag borde lobotomeras.
Bells
Stanna hos mig
Jag kan inte längre motstå denna. Som du fattas mig.
Weak as I am, no tears for you
Jag har alltid älskat denna låten. I love it to smithereens.
100 "snabba"
1. My name is Belma.
2. I was born November 28th, 1985.
3. I was born in Derventa and raised everywhere.
4. I left home kind of young.
5. I wish I could move to Paris.
6. I have no pets of my own.
7. I have no kids.
8. I am not spoken for.
9. I am getting to be pretty tidy.
10. I had a hate/love- relationship towards high school.
11. I don't like feet.
12. I am not in a hurry to get married or have children, but I would love to have kids.
13. I am no longer waiting for the right person... I've realized they're as real as Santa.
14. I have a hard time falling asleep on my back, and perfer the flamingo-position when sleeping.
15. I confess: I love to write.
16. I have got two piercings I've dreamed about for years now, and yes I'm very happy I had them done.
17. I love to discuss politics and religion with pretty much anyone.
18. I love my mommy.
19. I can flare my nostrils. On command and to annoy.
20. I can roll my tongue.
21. I am a recovering Marcus- junkie.
22. I was thinking at one time to get my tongue pierced, but it seems scary.
23. I love red wine.
24. I can't drink vodka without watering it down with soda or other stuff.
25. I'm allergic to my own tears, very sensitive to the sunlight and nickel.
26. I still have my tonsils.
27. I can speak 6 languages.
28. I chew food on both sides of my mouth pretty equally.
29. I rarely tie my shoes.
30. My favorite color is pink.
31. You'd be surprised at how many credit hours I have from the few years of college I've attended.
32. I have a hard time dealing with people who can't spell.
33. I love to sing. But I sort of suck at it, I've been told time and time again.
34. I love to dance. I'm white, you figure that one out.
35. I’m addicted to my iPhone.
36. I can't stand it when people say they don't like to read.
37. I'm pretty opinionated.
38. I love kissing.
39. I love Fanta and Cherry Coke.
40. I can stand my current occupation.
41. I want to learn to play the violin.
42. I am 5′10½″.
43. I hate animated ads.
44. I am comfortable with the way I look.
45. I want to learn French.
46. I wear a size 9 shoe.
47. I love the way the veins in many guys arms look like they're gonna pop out. I think that's sort of masculine.
48. I continually have a song running through my head.
49. I'd never admit to being a smoker. But I'm coming to terms with my addiction.
50. I'm pretty forgetful.
51. If I could date any celebrity, it would be Robert Pattinson.
52. I've made out with more chicks than I can count.
53. I LOVE tattoos and plan to get a whole hell of alot more than the ones I have now.
54. I am bossy, but I mean well.
55. I like cool highlighters.
56. My parents are pretty neat.
57. My brother is pretty darn awsome too (:
58. I like to make my bed just before I go to bed.
59. I dream of being a star.
60. My hair is naturally curly. Very much so.
61. I think the word panties is pretty funny.
62. Big boobs are awsome.
63. I love Spongebob Squarepants.
64. I can't stand to go a day without watching cartoons.
65. I'm very impatient.
66. I'm slowly becoming a lot like my mother.
67. I used to be a partyanimal, 'til I met him.
68. My favorite flower is gerbera.
69. I love flowery scents. Anything that smells pink.
70. I’m a Family Guy fanatic, probably the biggest fan ever.
71. I don't have a favorite song overall. It changes just about every hour.
72. I don't want to miss a thing, by Aerosmith and Coat of many colors, by Dolly Parton make me cry.
73. I love reading. Anything. Even labels.
74. I am jealous of toys today. I wish they made cool stuff like that when I was a kid.
75. I have intimacy issues. The size of China.
76. My first job was in a bag/glove-store, when I was 14. Stayed there for three years.
77. I am not a flirt. Unfortunately. I am stuck up because I am shy.
78. I love coffee.
79. I love sushi.
80. I don't blush very easily.
81. I hate to go to the zoo. I'm not a big animal-fan.
82. I like photography.
83. My hair hadn't been its natural color in years. 'Til I cut it all off.
84. I don't have a favorite cereal. But I did love the weetabix with chocolate chip, when it was around.
85. I'm a big wuss when it comes to needles. Except when tattoos are involved.
86. I have a fetish for teeth.
87. I’m overly obsessed with a certain someone, but I'm getting better at handling him.
88. I like taking hot showers.
89. My feet are the first part of my body to get cold. Closely followed by my hands.
90. I don’t fall out of love easily. Not at all, as a matter of fact.
91. I love watching chick flicks.
92. I wish I had more money to spend on bodyart.
93. I don’t understand men. I don’t think I ever will.
94. I don't dislike any number.
95. I am scared of the dark. Not what's in there, just the concept of darkness. Emptyness.
96. I like boys in general, one in specific.
97. I do not get enough sleep because I stay up too late.
98. I write better at night than I do in the daytime.
99. That must mean I'm weird.
100. I like big butts and I cannot lie.
Sad but true
Jag känner igen mig alltför väl.
Francine...
Jag identifierar mig med Francine. Ofrivilligt. Jag har ingen anledning, men ibland känner jag mig så bara. Idag är en sån dag.
Jag vill egentligen bara ligga i min säng och stirra upp i taket i timmar. Låta tiden, och molnen, bara sväva förbi. Låta mig själv vandra runt i det landskap som är mina tankar. Låta honom sluta plåga mig. Låta mig själv sluta plågas. Sluta plåga.
Jag saknar mig själv. Den jag en gång var. Eller nej, den jag en gång ville bli. Jag var så nöjd med det lilla då. Jag var nöjd med att ha någon som älskade mig. Nu när jag har det, vill jag ha mer. Så mycket mer! Jag vill ha det som på film. Jag vill ha någon som är en poet. Som kan uttrycka sig så som jag själv ibland gör. Fast någon som är mer konsekvent i sitt språkbruk än vad jag själv är. Jag är inkonsekvent. Ibland kan jag formulera de vackraste texterna, texter jag med stolthet visar upp.
Men jag är för tankspridd. Jag anpassar mig efter miljön, och man ser när jag haft mycket att tänka på. När mina texter inte håller mer än en gymnasieelevs standard. Då vet man att jag inte varit närvarande i processen. Jag har varit annanstans. Tankarna har varit på alla olika håll samtidigt.
När jag är så tankspridd kan jag inte formulera mig. Jag kan inte fokusera på uppgiften och kvalitén blir lidande. Men jag skriver ändå. För att överleva.
Jag ska lämna er med ett citat, idag. Det är vackert på ett sätt som gör att man blir alldeles varm om hjärtat.
Det vackra med en kvinna är inte de kläderna hon har på sig, inte heller den Kropp hon har, ej heller hur hon har sitt hår. En kvinnas skönhet skall ses i hennes ögon, för det är huvuddörren till hennes hjärta - det stället där kärleken bor.
/Bells
PS. Jag måste få lova att flika in en sak; jag har blivit riktigt grym på att trixa med html-kod på sista tiden. Jag ska bli bättre. Det ska bli kul att göra något bra av denna blogg. DS.
Ansvar
Jag har blivit företagets minijurist och megaekonom. Alla frågor man har landar på mitt skrivbord. Och det är lätt att börja känna sig viktig och oumbärlig. Det är sådana idéer som ger en hybris. Och jag tror att jag måste skärpa mig, för med min solallergi i kombination med hettan kan det nog sluta sämre för mig än det gjorde för Ikaros.
Gårdagen tog aldrig slut. Hade det inte varit torsdag hade jag nästan blivit religiös. Långfredag, nej långtorsdag. Jag rökte för lite, det måste vara det. Inga raster gör att det känns som om dagarna aldrig tar slut. På kvällen såg jag Drawn Together och käkade nachochips med smält ost. Det var så jädra gott. Fram för ÄN mer ost, till folket.
Helgen kommer bli spännande. Jag ska få finbesök. Mina föräldrar kommer och fikar. Det ska bli spexigt. Jag har ännu tre lådor som ska tömmas ikväll, plocka bort allt från respektive bord och jag kommer ha ett helt hem! Neat. Sen kan alla komma på besök. Långväga. För att betrakta min lya. It will be awsome.
Nu måste jag ta en kisspaus, rensa tankarna lite. Min syster har kärleksproblem. Hon sörjer sitt ex. Haha, det är en familjegrej hos oss att sörja ex. Fan vad jag är glad att jag har henne. Man måste få gnälla parallellt, ibland.
Nu, kisspaus. Sen rökpaus. Och sedan ett möte med en snygg pilot och hans sekreterare. Bra dag.
/Bells
Viktiga saker reds ut via MSN
Bell säger:
http://asofterworld.com/clean/priya.jpg
Bell säger:
It's funny, but so sad
Phindus säger:
it's sad because it's true
Bell säger:
Bazinga
Phindus säger:
asdfd
Phindus säger:
bazinga
Phindus säger:
kan nya bbt komma ut kanske
Bell säger:
sluta säg saker
Bell säger:
jag har ingen putor hemma
Bell säger:
I cannot see it
Bell säger:
Jag känner mig som Scotty i Star Trek
Bell säger:
It cannot be done, Captain
Bell säger:
Inget kunde han göra
Bell säger:
Enda jobbet han hade var att trycka på knappar
Bell säger:
Och det kunde han helt enkelt inte fixa
Bell säger:
Jag tror han gick in i väggen
Bell säger:
Får försäkringskassepengar numer
Bell säger:
Är min teori
Phindus säger:
HAHAHA
Phindus säger:
jag minns inget om Start Trek, men det minns jag fan i mig.
Bell säger:
Han var ju för hemsk, kunde inget... Fanns säkert en massa andra twinkly eyed irländare som skulle tagit hans plats
Bell säger:
men nej, de väljer den mest inkompetenta i hela högen
Bell säger:
Som inte ens försöker, hans svar var alltid I cannot do it eller It cannot be done
Phindus säger:
Jag kontrar med
Phindus säger:
I can't let you do that, Dave
Bell säger:
HAL!?
Bell säger:
DU KONTRAR MED HAL!?
Phindus säger:
Det gör jag.
Bell säger:
I cannot be done, cpt
Phindus säger:
Jag har aldrig sett Hal in action, bara hört citatet ur kontext
Bell säger:
2001: A space oddysey
Bell säger:
tråkigaste filmen i mannaminne
---
En stund senare:
Bell säger:
Indeed, old chapette
Bell säger:
Vår konversation ligger numer på min blogg
Bell säger:
Jag kräver godkännande
Bell säger:
Cake or death
Bell säger:
MANIFEST DESTINY! osv
Phindus säger:
Åh herrejävlar
Phindus säger:
cake
Just out of the blue
Varför gör jag så här mot mig själv. På arbetstid, dessutom.
Jag var så lycklig innan. Sen tog jag ett dumt beslut och nu är jag "sådär" igen. Sambo hade rätt förut. SAMBO DU HADE RÄTT!
Fan.
Och Therese spelar "I want to know what love is". Den låten är så jävla bögig, och jag är tankspridd och alldeles uppe i varv. Och jag vet varför. Jag tittar på telefonen ständigt, som om det betyder något. Som om jag bryr mig. Men jag gör. Jag bryr mig. Även fast jag hatar honom, på ett plan som inte går att nå. Jag hatar allt med honom. Men ändå kan jag inte släppa taget.
VAFAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG SOM GÖR SÅ HÄR MOT MIG SJÄLV!?
Någon sa att vi var som två magneter som drogs till varann. Att det var onaturligt. Jag skrattade bort det. Jag hade fel. Jag borde aldrig skrattat. Jag borde gråtit.
Dags att släppa detta.
Dags att gå ut och röka. Låta tankarna vandra tillbaka till honom. För de gör det ändå. Jävla hjärna, så himla enformig. Ge mig något nytt att tänka på. Och inte den andra Hagberg. Att det skulle finnas en till där ute, vem fan hade kunnat tro det. En kopia, som bär samma namn. Vad är oddsen? Och de liknar varann. Väldigt mycket. Samma ben, samma händer. Samma ögon och ögonbryn. Samma-lika. Och samma namn. VAD ÄR ODDSEN!? Varför ska jag alltid fastna för fel killar?
Jag borde gå i kloster. Rensa bort orena tankar.
Jävla bajsapor, hela högen.
Nej, röka var det. Stackars Malin och Patrik som får stå ut med mig.
/Bell
Ge mig skohornet så jag kan ta av mig t-shirten och visa vem som är bäst häromkring
Jag fullkomligt ÄLSKAR varje bit av denna man. En intellektuell, kedjerökande, otroligt snygg poet med en ådra för komedi. Det finns inte ett fel med honom. Hans utseende, hans intellekt, hans humor. Han är fullkomlig. Åh! Dylan Moran. Jag har sett honom live. Jag älskade honom redan innan, men efter ville jag flyga ner på scen och bara se på honom. Pick his brain. Beautiful.
Bara njut.
Tjugofem
Jag undrar om det syns
Jag undrar om jag skulle varit lyckligare då. Med honom. Utan saknaden. Utan tankarna. Jag tror inte det. Jag tror inte jag skulle vara något annorlunda. Inte han heller. Allt skulle vara som förr. Nu är det bättre. Det blir bättre för var dag som går, övertalar jag mig själv. Nej. Jag försöker övertala mig själv om att jag gått ifrån allt gammalt. Att jag släppt taget helt och att jag är ointresserad. Men jag skriver om honom jämnt. Jag skriver om sådant som varit och sådant som kunde varit.
Jag skriver för att överleva...
Jag läste någonstans att det tar 1½ år innan man kommit över alla känslor för någon. Och tiden går ju, som bekant. Snart kan jag se tillbaka på allt och skratta. Se tillbaka utan att vara uppriven och ledsen. Utan att känna att den del av mitt liv, den enda jag verkligen velat ha där är annanvart och lycklig. Jag tänker mig att han är lycklig. Det måste han vara. Han är inte med mig.
Jag är lyckligare. Det ska föras fram. Men i mitt huvud får många tankar plats samtidigt. Och samtidigt som jag är lycklig är jag ändå olycklig. Han finns inte här. Aldrig mer. Det har jag lovat mig själv. Det är min morot. Att aldrig mer ska han få ta del av mitt liv. Men det utesluter inte andra tankar samtidigt. Att kanske... Nej. Den tanken är farlig. Den ska jag avbryta, utan undantag. Varje gång jag tänker på honom tänker jag på andra också. Så jag kan gå över till de andra tankarna snabbt om det börjar gå åt fel håll.
Ibland vill jag skicka ett meddelande. Ibland skulle jag vilja ses. Men jag håller mitt avstånd och ju längre tiden går desto lättare blir det. Men så länge jag är arg, uppriven, så kommer inget att funka. När jag till slut släpper taget kommer det att vara för evigt. När jag väl beslutar mig för att det räcker så kommer jag att bryta alla band. Plåstra om mig själv, rätta till kragen, sträcka på ryggen och besvara Sammys invit.
När jag väl bestämmer mig, ska jag bli lycklig.
Men nu vill jag vältra mig i min egen dramatiserade lidelse. Nu vill jag lida lite extra mycket. Bara som för att bestraffa mig själv för att jag är så dum som ens ägnar honom en tanke.
Och ibland undrar jag varför det inte märks att jag tänker på honom...
/Bell
D'aw.
Jag är visst sån här, jag. :)
Sammy...
Syrran insisterar på att vi ska dejta. Han och jag. Men jag stretar emot. Varför? Han är snygg, framgångsrik, brittisk. Han har fina händer och tänder och är klart intresserad av mig. Herr VD :)
Men nej. Varför skulle jag falla för någon som är bra för mig? Varför skulle jag tycka att en man, som verkligen tycker om mig, är intressant?
Jag brukar (som alla redan vet) bara dras till skitstövlar, som ALLA vet är skitstövlar. Tror det har att göra med nån del av mig som är lite masochistisk. Som tycker om att bli nedtryckt. Jag kanske inte får nog av det i det verkliga livet, jag måste föra in det i alla relationer. Låta det spegla något. Jag önskar jag visste vad.
Livet rullar på. Igår pratade vi i telefon. Vi ringde först om varandra. Han var trött, det märktes. Hans röst är så annorlunda när han är trött. Riktigt manlig. Sexig. Hes. Han hade just kommit hem från Dubai. Med en snabbvisit i London och Abu Dhabi. Vi pratade om allt och inget. Jag kom på mig själv att gilla att prata med honom. Jag var bekväm. Vi har bara setts 2 ggr innan, men det kändes som om han varit min för evigt. Han betedde sig så. Ack! Sammy...
Nog om honom nu. Nog om allt.
I'm gonna miss you more and more each day
Helgen som var passerade inte i en dimma. Inte alls. Jag var på bio i fredags, så käkade vi middag. Tror Johan blev rädd :O Det var roligt.
Lördagen ägnades åt nyttogöra, som att tvätta från 9 på morgonen till det att jag fick fara till jobbet i all hast. Ingen hockey denna gången, tack herr slavdrivare. Men det blir en fin lön som kommer resultera i roliga evenemang. Det ser jag fram emot :D
Söndagen var spexig, inget viktigt uträttat men jag fick fira min käraste mamma och äta tårta, samt se South Park avsnitt jag missat på broderns rum. Det är tur att vi har samma kassa humor, annars vete fan. I've taught him well.
Utöver det händer inget nytt. Livet rullar på. Man vaknar, äter, lyssnar på radio, dricker sitt kaffe. Beger sig till och från jobb. Lagar mat och äter den. Rutinen har överhanden. Jag är på autopilot. Tror inte jag kommer vakna innan sommaren kommer. Jag går i mental ide.
En resa till Paris och en resa till Kroatien, det har jag att se fram emot. Då ska jag vara vaken. Utöver det: nothing.
Man träffar människor. Man ser på film. Man tvättar och städar, organiserar och jobbar. Man gör viktiga saker och får undan gammalt. Sen samlar man på nytt och allt börjar om. Inget märkvärdigt. Till och med känslor avtar. T o m för HONOM. Han som gjorde mig alldeles besatt för en kort tid sen. Men det jag kände då, det var så riktigt. Så alltomfattande. Men det är inte så längre. Kanske för distansen. Kanske för att jag inte har bråttom längre. Jag låter känslorna gro, växa, bli starkare. Jag är nöjd.
Han gör mig lycklig. Hans anlete. Hans sätt. Så som han var, inte som han blivit. Men man går alltid tillbaka till sig själv, när det värsta lagt sig. Och då kommer jag stå där. Vänta. Med öppna armar.
Exet hörde av sig förut. Hälsade på mig på jobbet. Det var kul att ses. Men jag insåg hur lite jag kände för honom. Han var mitt allt så himla länge, och han slängde bort allt. Bortprioriterade mig helt. Det gjorde för ont då. Sen släppte det, och nu är de känslorna borta. Jag är inte sårad längre. Jag är inte ledsen. Jag har gått vidare och släppt taget. Kanske kan vi bli vänner en dag. Troligtvis inte. Men man vet aldrig, han kanske överraskar och ändrar på sig. Hah!
Nåväl, arbetet kallar. Livet likaså. Jag måste nog återgå. Snart stänger jag av helt. Ikväll ska jag göra mig onådbar. Ikväll ska jag fira mig själv.
Tack och adjö.
/Bells
Shoot for the moon
In medias res, allt är bra. Jag har insett att jag slutat hälsa, min blogg är numer en dagbok. Nej, en loggbok över mina tankar.
Jag är rädd. Ständigt. Konstant. Det är den enda konstanten i ett liv av variabler. Rädd för att bli av med det jag har. Det kommer från en tid då jag förlorade allt. Gång, på gång, på gång. Jag har lärt mig fel. Människor är, i min värld, ersättningsbara. Saker; det är i saker jag finner ett värde. Mitt värde. I alla dessa tingestar.
Men den idén är bakvänd. Människor kan inte ersättas. Eller ja, vänskap och känslor kan inte ersättas. Eller jo. Jag vet inte hur det blivit så här. Eller så vet jag alltför väl varför och hur det blivit på detta vis. Men jag ser väldigt lite värde i vänskaper, i kärlek. Känslor kommer och går, vänner likaså. Familjeband klipps och återskapas. Människor är lättare att hantera.
Om en sak går sönder, så är den trasig. Den kan aldrig repareras eller införskaffas igen under samma premisser. Jag har svårt att skilja mig från mina ägodelar. De är mina. Och så ska de förbli. Människor, ja människor kan man bryta kontakten med. Det kan gå månader och år. Sen tar man sitt förnuft till fånga, pratar och återskapar det band man en gång haft. Måhända att det tar en ny form, men det TAR form. Tingestar som är borta är det förevigt.
Människor kommer och går. Man vet att de inte finns i ens liv för evigt. Det är jag ständigt beredd på. Jag har en ganska laissez faire syn på döden. Man lever så länge som man gör, sen går man bort och så är det slut. Finito. Boken är stängd. Men man kan inte äga en människa, därför kan de aldrig bli 'borttagna' ur ens liv. Man lånar människor. Som böcker i ett bibliotek. De är kul att ha en stund, men förr eller senare måste de returneras. Ibland har man dem för länge och åker på en straffavgift. Ibland lämnar man tillbaka dem för tidigt och kommer på att man säkert skulle ha mycket nöje av att låna dem igen. Så gör man det efter några år. Vissa böcker kan man läsa om många gånger.
Men saker är oersättliga. Minnena bundna till dem kan inte återskapas om man ersätter en trasig vara med en ny. Det blir aldrig samma sak, och det blir synnerligen ALDRIG bättre. Nej. I min värld är mina saker de som jag vakar över. Som en hök.
Kanske är det för att jag är trygg i mina relationer. Jag vet var jag har mina vänner. Jag vet att även om vi blir ovänner så blir vi sams, tids nog. Eller så har det förflutna lärt mig att när en försvinner så kommer en ny i dess ställe. Det är inte samma relation, men möjligheten till någon roligare, någon annorlunda, är överhängande. Kanske är det så. Eller så är jag bekväm nog att veta att oavsett var jag kommer, så kommer jag skapa vänskapsband för jag är en sådan person. Som drar till mig människor.
Kanske är det min trygghet i mig som gör allt detta. Kanske är det min ekonomiska obalans som satt fokus på fel saker. Jag kanske ska vårda mina relationer mer och mina saker mindre..? Men jag vet ett, och det är att det man äger det finns kvar så länge som man själv behagar.
Vänner vänder ryggen till. Det gör inte saker.
Och där kommer rädslan igen. Rädslan över att bli lämnad. Att vara ensam. Men i ett fullt hem, är man aldrig ensam. Därför skaffar jag det jag vill ha. För när allt kommer kring är vi alla ensamma, oavsett om vi har en partner eller ej. Man har aldrig någon till 100% men ett bord har du tills det går sönder. Likaså en lampa och en ljusstake. Därför lägger jag mycket energi på att få till ett hem där jag aldrig behöver känna mig ensam, där jag är omgiven av allsköns vacka ting och där jag kan vara precis så som jag är.
Mitt hem är min fristad. Nu och för alltid.
/Bells
En tanke.
A, B, C... It's easy as 1, 2, 3...
I hopped on the bandwagon, but I won’t force you to read it.
A - Age: 24 ¾
B - Bed size: 120 cm. Enough for my frame :D
C - Chore you hate: Laundry. I HATE doing the laundry! HATE IT!
D - Don’t eat: Asparagus, turkey, liver, blodpudding and so on...
E - Essential start your day item: Breakfast in general, coffee specifically.
F - Favorite board game: Monopoly.
G - Gold or Silver: Silver.
H - Height: Between five nine and five ten.
I - Instruments you play: Piano, not as well as once but nevertheless.
J - Job title: Financial accountant.
K - Kid(s): No.
L - Love or lust: What is one without the other?
M - Mom’s name: Mom.
N - Nicknames: Bell, Bells, Belms, Belmot, Bubica, Bekma, Bellis...
O - Overnight hospital stay other than birth: Loads.
P - Pants or pantyhose: Pants, pantyhoes make me feel trapped. Panicky, even.
Q - Famous Movie Quote: “BFFF? Best Fuckin' Friends Forever, man!"
R - Right or left handed: Right.
S - Sibling(s): Little brother, 2 step sisters.
T - Time you wake up: 7.30
U - Underwear: Optional.
V - Vegetable favorite: Tomato.
W - Ways you run late: I don’t.
X - X-rays you’ve had: Can't remember why I've had the x-rays I've had :O
Y - Yummy food you make: Loads and loads of different ones.
Z - Zoo favorite: The motherfucking snakes.
Kärleken är funnen <3
Jag började skriva något. Jag vet inte vad eller varför. Sen snubblade jag och föll pladask för en blogg. Sen råkade jag snubbla vidare till denna blogg och såg aldrig mer tillbaka på mitt liv.
Jag älskar genuina människor. Med genuina intressen. Med liv som är snurriga och konstiga och bra. Inte bara bra: utsökta!
Jag ska bli en sådan person, som tvättar mitt i natten och som läser så mycket som hon själv önskar och vill. Jag ska låta mitt liv, mitt kulturella liv, ta fart. Inte bara hemma, på jobbet med. Jag ska bli så som det är meningen att jag ska vara. En person med burrigt hår och ett stort leende på läpparna. Jag ska bli en koftbärare. Stolt sådan.
Nu åker kulturkoftan på. Jag är trött på att vara tråkig och under-radarn- grå. Jag ska bli en beige person. Nej, gammelrosa.
Fuck it! Jag ska ha basker om jag så önskar och vill, och ingen kan stoppa mig.
Jag har funnit lyckan: den heter Runby!
/Belms
