The Pretentious Illiterate

Varför gör jag så här mot mig själv. På arbetstid, dessutom.

Jag var så lycklig innan. Sen tog jag ett dumt beslut och nu är jag "sådär" igen. Sambo hade rätt förut. SAMBO DU HADE RÄTT!

Fan.

Och Therese spelar "I want to know what love is". Den låten är så jävla bögig, och jag är tankspridd och alldeles uppe i varv. Och jag vet varför. Jag tittar på telefonen ständigt, som om det betyder något. Som om jag bryr mig. Men jag gör. Jag bryr mig. Även fast jag hatar honom, på ett plan som inte går att nå. Jag hatar allt med honom. Men ändå kan jag inte släppa taget.

VAFAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG SOM GÖR SÅ HÄR MOT MIG SJÄLV!?

Någon sa att vi var som två magneter som drogs till varann. Att det var onaturligt. Jag skrattade bort det. Jag hade fel. Jag borde aldrig skrattat. Jag borde gråtit.

Dags att släppa detta.

Dags att gå ut och röka. Låta tankarna vandra tillbaka till honom. För de gör det ändå. Jävla hjärna, så himla enformig. Ge mig något nytt att tänka på. Och inte den andra Hagberg. Att det skulle finnas en till där ute, vem fan hade kunnat tro det. En kopia, som bär samma namn. Vad är oddsen? Och de liknar varann. Väldigt mycket. Samma ben, samma händer. Samma ögon och ögonbryn. Samma-lika. Och samma namn. VAD ÄR ODDSEN!? Varför ska jag alltid fastna för fel killar?

Jag borde gå i kloster. Rensa bort orena tankar.

Jävla bajsapor, hela högen.

Nej, röka var det. Stackars Malin och Patrik som får stå ut med mig.

/Bell