The Pretentious Illiterate

Jamen det är dags att säga adjö. Till en period i mitt liv som kantats av misär och tomhet. Adjö Uppsala, may we never get in eachother's paths ever again. For this is not a sad goodbye. Nej. Det är med glädje jag säger mina sista adjön till denna stad. Jag tar på mig min kulturkofta igen, det är dags att än en gång inta Hufvudstaden. Nu på ännu högre hästar. Jag har saknat mitt, MITT, Stockholm. Kärleken till de kalla nätterna vid Slussen. Där kommer jag jobba numer. Börjar på måndag. På Slussen. Iklädd min varma kulturkofta. Närheten till kulturen, människorna, caféerna. Shoppingen. Och så kärleken. Närheten till föräldrarna och föräldrahemmet. Jag har sagt det förr, men det tåls att upprepas: Jag är en bättre människa i Stockholm. Mer sansad. Mer... mig?
Och som jag älskar MIN stad. Jag var på jobbintervjun idag, när jag fick veta att mitt nya liv verkligen börjar på en gång. På måndag. På MÅNDAG. Herregud. Vad underbart. Jag lämnar misärens Uppsala för att genast återgå till ett alldeles normalt liv i mitt hjärtas stad. Jag har varit rädd för att misslyckas igen. Men nu kan jag inte göra det. Och gör jag det har jag alltid min underbara stad att falla tillbaka. Mitt eget säkerhetsnät. Jag vet att allt kommer bli bra igen, när jag är i mitt Stockholm. Människorna är bättre, finare... Stockholmare. Detta underbara släkte. Jag känner det. Förändringens tid är här. Min metamorfos.
Så på måndag är det min tur att börja på en ny kula. Uppsala och hela det kapitlet i mitt liv; I bid you adieu.

/Bell

Ny fascination. Chuck "The Iceman" Liddell.

I likes what I sees.





Konst.

/Bell

Jag har just hittat till en fantastisk sida. Den har funnits till väldigt länge, men det tog sin lilla stund att gå igenom mitt lilla hörn av internet. En kille, eller karl, sitter och skriver lite olika artiklar om olika ämnen, väldigt vinklat. Men så är det med all media idag, det är väldigt vinklat. Jag tycker mig i alla fall ha hittat en guldgruva.
Kanske en möjlighet till att finna min väg tillbaka till mitt politiska intresse.
Jag tror jag tappade det efter att jag flyttade till Uppsala. Plötsligt stod man utanför allt och snart slocknade intresset helt. Men det blir väl så att man lämnar alla ideal åt sidan när man känner att man tappat bort hela sig. Sakta har det gått. Ett steg fram och två tillbaka. En hal uppförsbacke. Men nu verkar isen sakta släppa, den smälter lite smått.
Jag tycker fortfarande att jag hoppar över många sociala situationer mest för att jag inte orkar vara bland folk jag känner som kräver att jag förklarar mig hela tiden. Jag orkar bara inte svara på en massa frågor just nu. Tyvärr. Det är så det är, kosta vad det kosta vill. Jag är ledsen. Jag börjar sakta inse vad det är som stör mig så himla mycket. Dessa falska, nästan påtvingade sociala situationer. Med en massa kallprat och tidsödslande. Jag trivs i stora grupper. Grupper som inte super sig redslösa men heller inte sitter och låtsas vara något annat, bättre än de faktiskt är. Nej, nu umgås jag på mina egna villkor. Det blir inte mycket umgänge, men jag har fått mer än nog av enskilda personer och deras sätt.
Tyvärr tappar man en del som man kanske velat bevara, men några oskyldiga stryker tyvärr alltid med. Tål man inte mitt sätt, kan man istället vända sig om och umgås med sådana man trivs bättre med. Sådan är leken. Jag har inte klagat, och kommer heller inte att göra det. Men jag kommer heller inte att förändras snabbt nog.
Nu tar jag det lugnt. Gör det som passar mig, när det passar mig. Jag har inga tider att passa mer, nu är det jag som sätter schemat. Jag som gör det som passar mig, när det passar mig. Och passar det inte era scheman så säg bara till så slipper vi försöka få det att klaffa.
Nu orkar jag inte längre göra mig till för någon annan. Så här har ni mig, så som jag är.

Take it or leave it, at least I'm offering you the choice.

/Belma

3 saker som gör dig glad:

• Goda vänners sällskap
• Pengar
• Få en stund för mig själv ibland

3 saker som gör dig arg:

• Obildade människor
• Vara rastlös/sysslolös
• Oförskämdhet

3 saker som får dig att skratta tills du får ont i magen:

• De otroligt kassa skämten som jag och L levererar till varandra
• Family Guy
• Stand up comedy á la Comedy Central

3 mumsiga saker:

• Tårta, I love cake, oh how I love cake
• En rejäl stek med stekt potatis till och kantarellsås
• Lussebullar

3 saker du drömmer om att göra:

• Skaffa mig ett bra jobb med vilket jag trivs
• Få resa jorden runt
• Hitta stabiliteten i livet igen

3 favoritsånger just nu:

• Timbaland - The way I are
• Rhianna - Umbrella
• Leonard Cohen - Everybody knows

3 saker du gärna spenderar pengar på:

• Smycken, allra helst örhängen och klockor
• Resor
• Heminredningsdetaljer

3 favorit radioprogram:

• Mix Megapol (älskar Alsing och Forsell på morgonen)
• The Voice
• Svenska Favoriter

3 saker du gärna gör på fritiden:

• Umgås och socialiserar gärna med nära och kära
• Kollar på någon serie
• Spelar nåt spel på king.com

3 platser du trivs på:

• Hemma, vilket är ett mycket brett begrepp
• Södra USA (åh dena fantastiska mentalitet och gästfrihet)
• Den stora läsesalen på Carolina Rediviva

3 sätt du kopplar av på:

• Kollar på någon serie, film eller stand up routine
• Spelar något spel
• Socialiserar med vänner

3 favorit tv-program:

• Family Guy
• Futurama
• The Simpsons

SpongeBob Gaypants säger (23:22): Nej, så Ewan och Chris får sparas till efter mina problem är lösta för kvällen... I'm not getting any at all... I'm desperate
SpongeBob Gaypants säger (23:22): I die
Lina säger (23:22): Claim it!
SpongeBob Gaypants säger (23:22): I tried, and he was all like not now honey I have a headache
Lina säger (23:22): ... Bitch :l
SpongeBob Gaypants säger (23:22): and I was like, screw you I'll take care of this as soon as you leave the room

Halloj alla,

Nu sitter man här. I Uppsala igen, efter mycket om och men. Jag ville inte hit. Jag vill fortfarande inte vara här. Jag vill vara därborta, hos honom. Och gnälla om att vi inte spenderar nog med tid med varandra, men i smyg trivas jättebra. Och få vara larvig och jobbig, men ändå få en värmande kram mot slutet av dagen. Få pussa på honom. Eller fjanta mig med kattorna. Busa med Benke och reta upp Patty så hon gnäller men lägger sig bredvid mig så jag kan klappa henne på magen. Jag saknar normaliteten, den som jag bara känner där. Eller hemma hos päronen. Ställen där jag känner mig som hemma, och där jag alltid känner mig välkommen.
Ute skriker fulla studenter. Killar. Säkerligen mycket äldre än jag men inte en dag mognare. Lika osäkra på sig själva som på omgivningen. Jag saknar inte det. Jag saknar inte studentlivet. Men jag saknar samhörigheten jag brukade känna förut. Nu känner jag inte längre det. Och jag känner inte suget efter utekvällar, nätter då man kramade toastolen extra hårt. Jag saknar inte längre det. Överkonsumptionen av alkohol, tobak och killar. Fast tobaken kan jag sakna ibland. Ibland ger jag även efter. Men jag finner inte längre samma lycka i det där levernet, jag gillar att träffa goda vänner och socialisera. Och gå ut och dansa. Men jag gillar även att kunna ta tunnelbana hem utan att behöva göra tankeövningar för att inte spy ner mig själv. Jag gillar att kunna vakna upp dagen efter och kunna äta om jag är hungrig utan att behöva oroa mig för hur många steg det är till toaletten. Nej jag saknar inte det redlösa supandet. Men gemenskapen, den saknar jag som fan.
Jag ska återhämta mig, och få arslet ur vagnen och gå ut lite oftare nu när jag flyttar tillbaka till Sthlm. Träffa gamla vänner och komma igen. Börja leva igen :) Leva mer socialt.

/Bell

Halloj alla,

För lite drygt två veckor sedan la min rygg av helt, och jag har tampats med den sen dess. Det gör ruggigt ont i ryggen och numer även i bäckenet, jag har årets kanske knäppaste cravings mitt i natten och jag kan inte för allt i världen sova ordentligt. Jag vet inte vad som händer i min kropp, men jag gillar det inte. It's making kitty scared :O
Nåväl, till råga på allt detta blir damen i fråga sjukskriven. Hon blir också tvungen att flytta ut ur sitt hem. Så mot slutet av månaden avslutar jag min Uppsalavistelse med en flytt som varit efterlängtad. Nu äntligen kan jag få lov att ta mig tiden att läsa en sväng och ta hand om det som faktiskt varit förbisett så länge: jag själv. Jag ska ta den här tiden seriöst och göra något av mig. Bli människa igen och inte en zombie som bara slungas runt från en institution till en annan, från ett jobb till ett annat. Från vänskapskrets till vänskapskrets. Nu får det nästan räcka med allt det. Jag ska försöka sansa mig och uppskatta det jag har i mitt liv. De underbara människorna som förgyller min tillvaro och allt därtill. Jag har inte haft tid eller ork att vara uppåt, men nu ska det ändras. Nu ska jag ta vara på mig själv och er med. För ni fattas mig så.
Jag har varit för nere för länge och missat så otroligt mycket på grund av det, men jag har tröttnat på det och jag ska ta tag i det på riktigt nu. Inte bara sopa allt under mattan. För förr eller senare så ploppar skiten upp igen och då räcker inte mattan längre till.
Jag ska börja träna igen, för jag har saknat det väldigt mycket. Möjligheten att kunna springa på ett löpband, att kunna träffa människor och må bra fysiskt såväl som psykiskt. Och så tar jag ett uppehåll från skolan, en liten liten stund. Poängen täcker min frånvaro tack och lov. Sen kan man börja om på ny kula igen. Det känns skönt. Mina problem reder sakta ut sig, jag hoppas jag följer med i svängarna denna gången och inte bara förslappas som sist.
Annars händer inte mycket nytt, jag hänger mest med Marcus och Benke, och så Lina och Ciccie. Bara tar det lite lugnt, såhär innan flytten och allt. Tar in allt det nya, bearbetar allt det gamla. Försöker bara vara, och se hur länge den taktiken håller.

I'll keep you posted.


/Bell

Jag gör en allmän efterlysning:

Käre författare bakom tripphult.blogg.se,

Din blogg och du fattas mig så. Kom tillbaka. Snälla.

/Belma