Länkat lagom

Jag har just hittat till en fantastisk sida. Den har funnits till väldigt länge, men det tog sin lilla stund att gå igenom mitt lilla hörn av internet. En kille, eller karl, sitter och skriver lite olika artiklar om olika ämnen, väldigt vinklat. Men så är det med all media idag, det är väldigt vinklat. Jag tycker mig i alla fall ha hittat en guldgruva.
Kanske en möjlighet till att finna min väg tillbaka till mitt politiska intresse.
Jag tror jag tappade det efter att jag flyttade till Uppsala. Plötsligt stod man utanför allt och snart slocknade intresset helt. Men det blir väl så att man lämnar alla ideal åt sidan när man känner att man tappat bort hela sig. Sakta har det gått. Ett steg fram och två tillbaka. En hal uppförsbacke. Men nu verkar isen sakta släppa, den smälter lite smått.
Jag tycker fortfarande att jag hoppar över många sociala situationer mest för att jag inte orkar vara bland folk jag känner som kräver att jag förklarar mig hela tiden. Jag orkar bara inte svara på en massa frågor just nu. Tyvärr. Det är så det är, kosta vad det kosta vill. Jag är ledsen. Jag börjar sakta inse vad det är som stör mig så himla mycket. Dessa falska, nästan påtvingade sociala situationer. Med en massa kallprat och tidsödslande. Jag trivs i stora grupper. Grupper som inte super sig redslösa men heller inte sitter och låtsas vara något annat, bättre än de faktiskt är. Nej, nu umgås jag på mina egna villkor. Det blir inte mycket umgänge, men jag har fått mer än nog av enskilda personer och deras sätt.
Tyvärr tappar man en del som man kanske velat bevara, men några oskyldiga stryker tyvärr alltid med. Tål man inte mitt sätt, kan man istället vända sig om och umgås med sådana man trivs bättre med. Sådan är leken. Jag har inte klagat, och kommer heller inte att göra det. Men jag kommer heller inte att förändras snabbt nog.
Nu tar jag det lugnt. Gör det som passar mig, när det passar mig. Jag har inga tider att passa mer, nu är det jag som sätter schemat. Jag som gör det som passar mig, när det passar mig. Och passar det inte era scheman så säg bara till så slipper vi försöka få det att klaffa.
Nu orkar jag inte längre göra mig till för någon annan. Så här har ni mig, så som jag är.

Take it or leave it, at least I'm offering you the choice.


/Belma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0