The Pretentious Illiterate

I och för sig så har jag ingen normalitetsstandard i mitt liv så ingen dag är en "vanlig" dag. Men idag är en himla speciell dag, jag fyller år. Jag fyller så mycket att det ser bra ut på CV:n men inte är för mycket så det avskräcker. Ergo: detta är ett bra år.
22 var en turbulent tid, nu kommer 23 med sina utmaningar. Och ja, jag är alltid så här exalterad när jag fyller år. Som det barn jag är. Jag var till och med ut och köpte en tårta. Detta förkylningen till trots.
Jag var in till Stockholm och fick en mobil såld. Och jag insåg att jag har världens tur. Jag träffar alltid de intressantaste människorna på denna planet. Kan vara för att jag tar mig tiden att lyssna på de som har något att berätta. Denna damen hade en story att berätta, hon var så söt och rar och jag ville bara krama henne och klappa henne på huvudet och säga att det blir bra och att hon är en fin människa.
Jag gjorde en tjänst, säger hon. Men den där telefonen hade hon gott kunnat få. Ibland finner man sig utanför sin lilla bubbla, och när man sen hittar tillbaka till den känner man sig som en större människa. Jag gillade denna lilla dam, hon fick mig att inse att man kan klara allt. Jag är glad att jag tog mig tiden att åka in till stan, trots att jag egentligen inte orkade. OCH så träffade jag en lirare på tåget som jag först stirrade på (för han hade väldigt unika ögon) sen flyttade han på sig och satte sig bredvid mig. Vi pratade hela vägen in till stan... Jag sa att vi kunde ses på tåget igen på måndag. Samma tid. Inte för att jag vet vad jag skulle in till Sthlm att göra på måndag... Men jag kan nog hitta på nåt att göra.
Nåväl, det har blivit firande. Jag har fått paket som jag ÄLSKAR. Jag är nog en av få människor som kan glädjas åt 5 kg kött. Men jag fick (bland annat) 5 kg kött i form av lövbiff, oxbiffar och pepparbiffar. När jag öppnade det paketet höll jag på att svimma. Jag är inte så politiskt korrekt av mig men för mig är kött lycka. Fint kött är rena himmelriket, om man heter Belma och är förkyld i skrivandets stund.
Nåväl, nu ska jag runda av köttsnacket och tacka ALLA som mindes mig på min stora dag. Ni är så underbart fina vänner och vad gäller familj så har jag den bästa av sorter.

Jag avslutar med ett citat jag plockade ur Frank Caliendos stand up rutin, jag har hört den innan när jag var liten men under åren tappat den... now it's back and better than ever: "Talk to the fist, 'cause the hand don't exist".

/Bell

Får nu se hur många som minns... Imorgon avslöjas vad... Men först en lång lista:

Tre saker som alltid finns i min;
Kyl: Mjölk, smör, sylt
Frys: Broccoli, haricot verts, bröd
Skafferi: Pasta, tomatkross, ris
Handväska: Skippar gärna den helt och hållet
Sminkväska: Mascara, ögonskugga, ögonpenna
Badrumshylla: Tandborste, ansiktsvatten, ansiktskräm
Skohylla: Dojjor, flipflops, ballerinadojjor
Förråd: Skor, hårfärg, två dörrar
Hjärna: Pengar, musik, mat
Jackficka: Nycklar, mobiltelefoner, tändare
Kryddskåp: Salt, peppar, buljongtärningar
Balkong: Cykel som behöver byggas ihop, en askkopp och en matta
Barskåp: Jag har sällan alkohol hemma
Köksbänk: Diskmedel, diskställ, disktrasa

Nämn något som gjorde dig glad igår: Erik var rar, M med :)
Vad gjorde du kl 08 imorse? Sov
Vad gjorde du för 15 min sedan? Hostade mest
Det sista du sa högt? Little Bunny Foo Foo
Det senaste någon sa till dig: "Jamenherregud det fattar du väl själv att du inte kan" sen la jag på, i all min ilska
Vad ha du druckit idag? Te, kaffe, varm choklad samt citronvatten
Vad var det senaste du åt? Korv med ris och italiensk tomatsås
Vad var det senaste du köpte? Te och kattgodis
Vad är det för färg på din ytterdörr? Vit?
Vad är det för väder hos dig nu? Mörker som döljer väderlek
Godaste glassmaken? Rocky Road (inte den svenska varianten)
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej
Sover du tungt? Nej, vaknar vid minsta rörelse
Drömmer du mardrömmar? Drömmer gör väl alla, men jag minns sällan mina
Trivs du med ditt jobb? Jag hoppar den frågan
Favoritklädsel? Jeans, t-shirt och dojjor
Favoritlåt just nu? Last night (Remix) - Keyshia Cole, Lil Kim, Busta Rhymes & Diddy
Vad ser du om du tittar till höger? Min läshörna
Vad gör dig glad just nu? Musiken och morgondagen
Vad ska du göra härnäst? Ta mer mat och fortsätta min stand up comedy-afton
Höger el vänsterhänt? Högerhänt
Humör just nu? Bra men sjuk
Favoritgodis? Haribos nallebjörnar
Kläder just nu? Gråa  nikebrallor, stor begie niketröja som tillhör M
Sommarplaner? Holy crap, jag har inte ens jul/nyårsplaner
Hur många kuddar sover du med? Har tre kuddar i sängen men jag sover på en
Spelar du ngt instrument? Piano, men har en svag känsla av att jag hunnit bli ringrostig. Var nog ett halvår sen sist jag spelade... om inte mer ändå
Morgon eller nattmänniska? Natt
Vad är viktigast för dig? Min familj och jag
Är du kittlig? Mycket
Snarkar du? Ibland
Stjärntecken? Skytt
Äckligaste insekten? Räknas spindlar? De äe arakner, annars är nog kackerlackor högt på listan
Stökigt el välstädat? Stökigt (Bless this mess)
Längtar du mest efter just nu? Att febern ska gå ner och att jag ska tillfriskna.


/Bell

After the show it's the afterparty, then...
After the party it's the hotel lobby, then...
After the Belve then it's probably Cris.
And after the original it's probably this!

En olycka kommer sällan ensam, heter det. Och det stämmer så väl så in på denna damen. Innan jag glömmer det; jag var på väg hem från M tidigare idag och medan jag väntade på buss160 vid Gullmars svängde jag in i mobilaffären där och plockade upp en ny handsfree. Liraren i butiken sa damen till mig 10 gånger (jag räknade) under en 2 minuters period. Fantastiskt. Varför jag köper en till handsfree nu är för att min senaste gått förlorad i slaget om tunnelbanemuzak.Jag har i år bytt 9 handsfree och 5 mobiltelefoner. Nu suktar jag vidare, men min ekonomi tillåter inga större utsvävningar så jag håller i pengarna och hoppas att denna handsfree ska hålla till 2009. För vem som helst annars skulle det vara en pärs, jag vet inte om den överlever november ens. Jag är oförsiktig med prylar, generellt sett... men framförallt telefoner och deras tillbehör åker på mycket stryk. I get my money's worth, om man så säger.
Jag har blivit förkyld, än en gång. Få se nu hur länge detta håller i sig. Jag hostar för kung och fosterland och min hals känns alldeles rå. Näsan är täppt, så det är som sig bör och jag har på känn att denna förkylningen kommer suga musten ur mig.
NO MAS!
Säg till om det är oversharing, men på sista tiden har mina bröst varit pubertalt ömma och de vill inte längre passa in i den bh-storleken som de tidigare glidit in i. Jag borde vara orolig, men jag måste få erkänna att jag är närmast nostalgisk. Dock har det blivit ett praktiskt problem eftersom jag måste ha en sportbh över min ordinarie. Känns instängt och läskigt. Man kanske skulle kunna hitta nöjet i större tuttar om man inte var så jefla förkyld. Dagens vandring utan ytterkläder, i blöta skor minus strumpor kan ha bidragit till utvecklingen av förkylningen.
Nu ska jag snyta mig ett antal gånger till, brygga mig kamomillte (kära läsare, alla som någonsin plockat upp en ordbok och som kan läsa dess inehåll samt ta in det och som inte är imbecilla vet att i Sverige stavar vi te: TE inte thé eller något annat spexigt!).

Så med en rinnig näsa, ett illamående som antagit bibliska proportioner, vattniga ögon och otroligt ömma halsmandlar lämnar jag er för att inta mitt te och rå om mina ömma öron och alla andra kroppsdelar som behöver rås om.

/Bell

Halloj alla,


Nu har jag vilat upp mig från mitt datoranvändande. Jag har läst ut två böcker sedan i måndags. A spot of bother, som överraskade. Och så läste jag Dublinbor (den svenska översättningen till Dubliners). Som bekant gillar jag James Joyce sätt att skriva. Han är magnifik. Den svenska översättningen kändes som ett skämt. Jag vet inte varför man låter kompletta idioter översätta mästerverk.
Nu ska jag sparka igång Kleopatras kam (fick den som avskedspresent när jag slutade vid Semper) och sedan Bejing Babes eller vad den nu heter (fick den som avskedspresent när jag fick gå från Universum). Jag har även en hel del mail att skriva, ett paket att hämta ut och så jobb att söka. På söndag ska jag bege mig till storstan och fika med herr N. Det var inte igår sist så det ska bli spännande. Och nästa helg ska jag till fröken K för att shoppa upp alla pengarna. Intensiva vardagar och trevliga helger. Plötsligt gillar jag vintern. Och så fyller jag ju år. Det innebär att jag blir äldre, vilket känns välkommet. Ser bättre ut på CV:n om inte annat.
Nu väntar en rolig afton; fylld med trevligt sällskap, ett par öl och film. Eventuellt blir det en fortsättning framåt natten. Och kanske sover en viss herre över. Only time will tell.

/Bell

Halloj alles,

Jag och Oskar ligger här, den ena sover den andra är kär. Jag har tjatat om hur underbart det är att ha sin musik hemma igen. Främst låten Last Night ger mig ett lyckorus som antar omänskliga proportioner. Herregud. Jag vill för evigt kunna sjunka ner i en dvala av lyckokänslor som nu.
Jag köpte rött nagellack. För er som känner mig vet ni att jag inte har mycket till övers för rött... Men detta var riktigt klassiskt. Riktigt old skool. Jag hittade ett matchande läppglans i samma nyans men det var det givetvis slut på. Jag som tänkte köra en klassisk black&gray sminkning med röda naglar och läppar. Nu blir jag utan den ena atteraljen. Jag har förvisso YSLs nya röda läppstift som verkligen är kung men jag gillar mig lite glans. Nåväl får ge mig ut och jaga vid något annat tillfälle.
Jag har på den senaste tiden hemsökts av en låt: Jolene... Jag hör den i huvudet vid alla olika situationer. Men av någon anledning verkar jag sakna min Dolly Parton samling, jag vet inte var de låtarna kan ha försvunnit. I vilket fall så har jag funnit låten igen och ikväll tänkte jag slänga den på repeat och sova tills jag vaknar :)

Kan det vara så, käre du, att du insett att du saknar mig? Eller har du fallenhet för att plåga dig själv och därigenom mig?

Nu blir det senrökning på balkongen, sen ska jag nog ansluta mig till Oskars sovande. Om mitt lyckorus släpper, annars blir det svårt att sova.

/Bell

Ja, som väntat så blev det ingen heldag i Stockholm.
Istället blev det ännu en hemmadag men denna något mer produktiv än de dessförinnan. Jag har rensat ut en hel del saker ur lådor som innan inte hade rörts sen flytten. Jag har även läst en hel del i mitt nya projekt: A spot of bother av Mark Haddon (han som skrev The Curious Incident of the Dog in the Night Time). Denna boken har ännu inte riktigt fångat mig på samma sätt som The curious incident... men jag gillar Marks sätt att skriva.
Han är inte en författare som skriver med någon annans språk. Om ni undrar vad jag menar där är att alltför många författare idag försöker sig på ett språk som de alltför uppenbart inte behärskar. Man använder sig av analogier som inte riktigt klaffar och mer ofta än inte känns det som att de suttit med synonymordböcker och slagit upp synonymer på måfå till vardagliga ord. De skönjar synonymer, som inte alltid kan användas i det kontext som de så naivt petar in dem i.
Mark Haddon använder sig av ett alldagligt språk men ger sig inte hän det helt. Det finns mycket i hans sätt att skriva som känns vardagligt men också fint på ett litterärt vis. Man kanske inte slukar denna boken på en eftermiddag men det är fin frukostläsning och jag försöker nu införa eftermiddagsläsning. Bara för att upprätthålla någon slags normalitet över min numer ganska tråkiga och enformiga vardag.
Jag såg filmen About a boy, eller Om en pojke om ni så vill. I filmen så gör Hugh Grants figur som så att han delar upp sina dagar i "units". Varje unit är 30 minuter lång och jag börjar allvarligt fundera på att införa ett liknande system. Jag behöver börja röra på mig, ha ett stadigt schema för det och likaså för fixande runt hemma. Så att det inte bara blir högar av allt som ska göras. Både skoj och mindre skoj uppgifter.
Kanske börja med piskan och moroten-metoden..? Nåt som blivit uppenbart är att jag inte har struktur på mig själv och mitt liv. Jag har alltid temporära lösningar som faller sönder och samman varje gång det sker minsta lilla förändring i mitt liv. Jag tror jag behöver något mer hållbart.
Nu ska jag ge mig på att städa ur mitt lilla klädskåp och börja med att fylla på det med kläder istället för med alla andra pryttlar, som nu står och tar upp värdefull plats.

/Belma

Herrejösses, jag insåg när jag klädde på mig för att handla att jag var samma jag i nya miljöer. Precis som alltid annars, denna personen ändras inte. Trots miljöombytet. Jag ska nog ta mig i kragen, för jag har börjat bli som jag var i Uppsala. Lika deprimerad och därmed isolerad. Funderade starkt på att ställa in min inflyttnings- och födelsedagsfest som går av stapeln på lördag bara för att jag är så jävla låg. Men sen kom jag ihåg att jag bara bjudit folk som gör mig gladare, och att ställa in vore ytterst dumt.
Jag har handlat cigg, ja. Jag har rökt en, ja. Och det kommer bli fler, ja. Inte många, men bara för att lugna suget litet.

Jag är arg och besviken. På mig. Som låter såna här smärre set backs ställa hela mitt liv på ända. Ska ta mig samman. Titta på family guy, eller någon film och inta säsongens första glas julmust.

Apropå det. Är det ingen mer än jag som undrar vad fan det är som händer? Sen när börjar julen redan i oktober? Jag minns när jag var liten, så var julen något som var exklusivt för december. Sen ruckades det på gränserna och julpynt och annat skit började redan i november... Nu vet jag inte ens om jag är sugen på jul, för man kommer in i 'julstämning' redan i juli och innan december har man hunnit bli mätt på pynt och insinueringar om reor som komma skall. Jag är trött på att jul kommer innan Halloween. Det är fel och konstigt och jag har tröttnat på det.
Ja, jag vet att julklappshandel och annat skit som har med jul att göra drar in summor. Men kom igen! Den som väntar på nåt gott? Ingen som hört det? Jag har svårt att se någon rusch runt jultid eftersom man annonserar redan i oktober och folk hinner handla långt innan den faktiska julen kommit. Jag är så trött på jul redan att jag inte kan se det för mig att jag skulle kunna vara på bra humör när the jule tide kommer.
Dessutom har jag för många smärtsamma minnen som följde jul 2007 för att bara glömma sådär huxflux. Jag fick uppleva det där lilla miraklet som så många skriver om, för att sen se det slitas bort från mig. Usch, han var en hemsk människa. Och folk som skyltar med juleljus och annat pynt är lika hemska de.
Vet ni vad. Jag såg den första adventsljusstaken idag och ville gå över och knacka på hos tanten som hade den. Men vad skulle jag sagt: "Ursäkta mig frun, men DET ÄR INTE ADVENT ÄN!"
Inget är heligt längre.

Ja, jag är en 40+:are som tröttnat på dagens ungdom. Förklädd till en 22- åring, med en ovana att röka och världens absolut sämsta kondition.
Det ni!

/Bell

Jefla rygg. Det är allt jag kan säga. Ett antal dagar nu, har min rygg vägrat vara med och leka. Kan ha att göra med det faktum att jag konstant flyttar om min dubbelsäng, en fotölj som väger mer än sängen och så soffan.
Jag är omåttligt lycklig över att ha tillbaka min dator med all min underbara musik. Herregud vad det fattats mig. Man inser inte hur mycket man saknar en sån vital sak som musik förrän man får tilbaka det. Fantastiskt.
Jag har hängt upp bilder som gör mig lycklig runt om i lägenheten. Nu är det verkligen MITT hem det här, och jag kan inte riktigt ta in det helt. Det kommer ta mig tid att fatta att detta är mitt. Jag vet att jag tjatar men jag har varit "hemlös" så länge att jag glömt bort hur bra det kan kännas att ha ett eget hem. Jag har haft 'ställen jag bott på', men inga hem. Nu har jag ett hem och jag tjatar om det för jämnan, and will keep doing so for a long time to come. Annat jag lär tjata om en sväng är att jag blivit singel. Och är omåttligt nöjd över att inte längre ha en viss persons närvaro i mitt liv. Men det ska tilläggas att han blivit en vana och som med så många andra dåliga vanor kan man få för sig att man saknar det. Men på samma sätt som jag lagt av med cigaretter för en stund framöver ska jag lägga ner verksamheten runt honom. Det är slut. På bådas begäran. Ingen av oss trivdes med den andra. Minst jag. Jag har en ersättare. En liten herre som kryper ner hos mig och håller mig varm hela nätterna. Mer ofta än inte klättrar han upp på mig och kurrar för fulla muggar. En liten uppmärksamhetssökande liten nallebjörn som insisterar på sig själv.
Idag är det jobbsökardag i Casa de Belms. Det ska bli spännande att se om det finns jobb där ute, ännu. Eller om man får jobba på att tömma sparkontot en stund innan det är dags att hoppa på nästa jobbkarusell. We shall see, we shall see indeed. Hur det än blir är jag rätt nöjd med mitt liv just nu. Nytt kapitel, ett bättre sådant. Bara ryggen ger med sig så kanske jag kan skutta runt ett tag till innan vintern gör sig redo för att bädda ner oss i ett snötäcke. Justja, jag har ett solarium runt hörnet (800 meter från min lgh) som jag länge funderat på att besöka. Kanske köra en stekarvinter och bli orange? Bara för skojs skull, bara för att jag kan. Köra en Paris Hilton, fast för egna hårt förvärvade pengar. Så blir det nog. En orange vinter.

/Bell

Klädsel
Vad har du på dig idag: Gråa joggingbrallor med mudd á la Nike, svart t-shirt i 'Old New York' - style från Tiger
Vad använder du just nu för skor: Sitter alldeles naken om tossorna
Favoritfärg på kläder: Jag gillar det mesta, ingen enstaka som jag föredrar före någon annan 

Senaste
Person som sov i din säng: Jag, om inte jag räknas så blir det nog min bror
Du pratade med: Stefan
Du gick på stan med: Far
Skällde på dig: Kärringen på Willys igår
Senaste låt du hörde: T.I. ft. Lil' Kim - Get ya shit together
Film du såg: About a boy
Mat du åt: Thaigryta på fisk och grön curry
Kram: Stefan
Puss: Stefan
Kyss: Mack
Känslan:  "Herregud jag har ett eget hem"
Resa: Weda
Dröm: Minns sällan drömmar
Boken du läste: Ta makten över din ILSKA av W. Robert Nay
Personen du träffade: Mor und far samt Stefanopolous
Personen du pratade i telefon med: Moder
Personen du fick sms av: Fredde
Gången du åt en 7-eleven korv: 5-6 år sen
Gången du var utomhus: Nyss, var ut med soporna
Gången du sov: Natten till idag
Gången hela din familj åt middag tillsammans: 2-3 veckor sen
Saken du köpte: Upphäng till 2 taklampor

Om dig
Namn: Belma
Ålder: 23 to be
Smeknamn: Bellis, Bell, Bells, Bubica, Bubic, Sefika, Kickica, Belmica osv... Alla har ett eget smeknamn pour moi
Sysselsättning: Nyvarslad även känt som arbetssökande
Bra egenskaper: Ärlig, rolig, allmänbildad.
Dåliga egenskaper: Intetexisterande stubin, rastlöshet, otroligt otålig både när det gäller saker som ska ske och människor.
Hårfärg: Nu är det rött, au naturale är det mellanbrunt
Ögonfärg: Gröna
Skostorlek: 39-41

Trivia

• Jag har bara strumpor på mig när jag verkligen MÅSTE annars skyr jag dem som pesten.
• Jag har sett alla Family Guy avsnitt som någonsin gjorts minst 5 gånger, och kan många av avsnitten helt utantill. Likaså Simpsons dock tycker jag att Simpsons blivit otroligt dåliga på sista tiden och har tappat all respekt för skaparna. Jag hoppas de storsatsar på Futurama nu när det ska lanseras igen.
• Jag fullkomligt älskar rap, trots att jag är född och uppväxt metal-head.
• Jag är övertygad om att jag skulle vara en bättre kille än jag är tjej. Mina intressen är väldigt märkliga och jag kan inte tänka ett liv där jag har kjol på mig. Jag har problem med självhävdelse och trivs bättre i herrars sällskap än damers. Inte på ett sexuellt plan utan i fråga om trivsel. 
• Jag är pryd, vilket motstrider allt ovanstående.
• Jag är ombytlig, och tröttnar otroligt lätt på allt och alla. Jag har alltid varit så. Det är en försvarsmekanism.
• Under två år levde jag i ett krigshärjat land, och det har lämnat djupa avtryck i min personlighet.
• Jag är en perfektionist utan dess like, dock ger jag gärna upp för lätt om jag inser att något kan bli tufft. JAg utsätter mig inte gärna för tråkigheter. Om varje människa har en kvot att fylla upp med jobbiga saker, under ett helt liv, har jag fyllt upp min del och även expanderat den för att få rum med fler. 
• Jag har en rädsla för att misslyckas som antagit omänskliga proportioner.

Så nu vet ni precis allt av värde om mig... Nåja, lite mer än innan skulle jag tro... hoppas.

Jag flaggar för nörderier... Nejdå, inget sånt alls. Jag har äntligen sparkat igång min dator efter vad som blev en lång dvala. Den hade varit hos Marcus, sen förra året. September/oktober 2007. Men nu är den hemma igen. Förvisso i ett helt nytt hem. Och igen infinner sig tryggheten här. Mina bilder, mina MÅNGA serier. MIna filmer, mina stand up-rutiner all kärlek som jag stoppat i denna datorn är hemma igen. Och jag skulle inte kunna vara lyckligare än jag är i detta nu.
Jag köpte ett matbord igår, och så mattor till både kök och hall. Nu är denna lägenhet ett hem. Mitt och Oskars hem. Mitt alldeles egna hem. Inte det första, men det enda. Jag har aldrig trivts någonstans på samma sätt som jag trivs här. Fyfan vilken lycka :)
Igår hade jag en rejäl svacka. Jag grät nog de där floderna alla talar om. Jag gick igenom innehållet på datorn och hittade ett kort på min bortgångna morfar, som fick mig att tappa det fasta greppet jag haft om mitt liv och mina käslor. Allt som jag låst in, bara rann ut. All ångest, alla känslor... både bra och dåliga.
2008 har varit ett fruktansvärt turbulent år för mig med många förluster. Far, morfar, barnet och sedan Honom. Jobb och vänner som bytts ut. Tråkigheter som ersatt varandra. Sen började saker gå bra. Mitt hjärta började läka, jag gick vidare. Hittade ett jobb jag trodde jag skulle stanna på en långre period, den mest perfekta lägenheten (utifrån mina behov och önskemål sett), en balans i livet. Sen gick det som det gick igen. Jobbet försvann, han likaså. Båda förändringarna var till det bättre. Jag trivdes inte på mitt jobb, det blev svårare och svårare för mig att ta mig dit. Jag kännde mig malplacerad och utfryst. Och med honom vet ni ju hur det var. Han var fel. Behandlade mig som skit, men likförbannat gick man ju tillbaka för jag var blåögd. Sen kom verkligheten ikapp mig. Igår behövde jag bara smälta allt, och smälta ihop. Nu känner jag mig som en hel människa för första gången i mitt liv.
Jag har inte rökt på ett par dagar. Det känns skönt, suget smyger sig på ibland men inget som lyckats övermanna min vilja. Jag har en vilja att leva. En positiv attityd inför framtiden. Nu finns inget som kan hålla mig tillbaka. With a clean bill of health. Alles är bra nu. Gutiges :)

/Bells

Jag för numer en blogg på engelska. Det är lättare att uttrycka sig på ett mer nyanserat språk. Svenskan är ett ganska torrt och ordfattigt språk. Jag ville länka till min senaste uppenbarelse... bara för att göra reklam för mig.

http://bellsebub.blogspot.com/2008/11/road-to-hell.html

Hej å hå. Disken väntar.

/Belma

Hej alla,

Jag vet att det inte är min plats att rätta alla människor på denna planet. Så jag har avgränsat mig och fokuserar blott på Sverige.
Nu ska inte jag sitta här och påstå att jag alltid är grammatiskt korrekt i mina skriverier. Framförallt när jag är upprörd är jag lite av en anti-talang. Men en sak stör mig mer än allt annat; att man inte vet skillnaden mellan de och dem. Herrgud folk. Var och varannan text som jag läser, vare sig det är en blogg eller en tidningstext ser jag att idioter missbrukar ordet dem. Vet ni inte skillnaden använd DOM!
I nittio fall av hundra ska det vara de. Men när de  är subjekt i en sats, skriver man alltså just de. När de står som objekt, måste man skriva dem.  Efter prepositioner - på, för, till, mellan   osv. - skriver man också dem.
Det finns några få undantag, där formen de trots allt kan försvaras även i objektsställning. Att något/någon är objekt innebär att det/personen i något avseende är föremål för en handling - inte den handlande själv, för då är man subjekt.
Nåväl, utan att ge oss in på vidare undantag och underförstådda substantiv. Jag menar på att man ska antingen läsa på eller sluta bruka ett felaktigt begrepp. Det är estetiskt sett föga tilltallande att skriva fel för jämnan. Mina ögon tröttnar snabbt.
Som en notis; Ja, jag vet att det heter till brädden fullt. Jag envisas bara med mig själv att skriva fel hela tiden.

Finn ett fel:



/Belma

Jag satt och fnulade lite. Det är sånt man gör när man är arbetslös, det och äter endast cup of soup.
Nåväl, mitt i mit cup of soup-ätande och fnulande slog det mig att jag "bloggat" i 8 år nu. Nästan en tredjedel av mitt liv. Hej och hallå. Att man aldrig tröttnar.
Det hela tog fart på LunarStorm för många många år sen och har sedan fortsatt dels på "Lunar" men också på andra communities för att slutligen hitta ut till den sanna bloggosfären. Blogg.se och blogger.com. Jag vet inte hur många spaltmeter tonårsångest jag hade kunnat samla ihop om jag bara sparat allt. Alla killar, alla vänner, alla 'problem' man tyckte att man hade. Tentaångest, skoltrötthet, jobbslit, pojkar... pojkar och åter pojkar. Dennis och Marcus, och Magnus och Anders. Rickard gånger 3. David. Daniel. Sean. Underbara vänner som Alex och Stefan, Jenny, Tessan, Elin, Millan, Sly och brudarna. Fyfan.
Och så de många flytt-turerna. Malmö-Sthlm. Flytten från familjen. USA. Flytten ihop med honom. Flytten tillbaka till det egna. Sthlm-Uppsala. Uppsala gånger 3. Uppsala-Fisksätra. Fisksätra-Tyresö. Tyresö-Björnlunda för att slutligen hamna i Gnesta. De ovanstående boplatserna har jag haft de senaste åren bara. Inte mycket att hurra för. Men vilka omställningar.
Sen depressionerna. De månadslånga depressionerna med tillhörande isolering. Tröttsamma veckor och månader som smälte ihop till ett. Sömnlösa nätter. Statoil vid Kantorn. Den där natten då jag hade honom i mitt kök, och efterföljande morgon. Vår lilla träff, sen månaderna av ja... älskog? Mest för att inte uttrycka mig, man vet aldrig om det sitter unga och läser detta. Månader och månader av vilt, passionerat... ja ni vet vart det är på väg.
Sen, hon.
Allt ställs på ända. Jag orkar inte Uppsala mer och flyttar. Flyttar ihop med honom. Börjar på ett äventyr som aldrig borde skett men som i efterhand kanske var en räddning. Flyttar ifrån honom. Hatar honom, innerligt. Men känner ett behov. En önskan som han uppfyller, gång på gång. Sen tankarna. Känslorna. Besattheten. Och slutligen, besvikelsen. Som ett brev på posten.
Och nu. Nu är vi framme. 8 år senare. Lite tryggare, lite stabilare. Om än mer nyfiken.

Måtte det aldrig ta slut.

/Bell

Det sägs att en bild säger mer än 1000 ord, så här kommer en massa bilder så slipper jag skriva och omskriva allt :)

Det sägs att home is where the heart is, and I left my heart in San Francisco. Nejmen nu har jag gjort det. Jag har flyttat in i min alldeles egna boning. Inte för att det är min första, inte på långa vägar. MEN det är min första som jag verkligen trivs i och ser en framtid i. Här kommer jag stanna alldeles för länge, och jag kommer trivas alldeles för bra. Ja, här finns mitt hjärta och här finns mitt liv.
Efter en ruskig inflyttning och sen lite kebab på det for mor och far hem, men lillebror stannade. Vi kollade på Daylight (ja, Stallonerullen. Ja, jag har precis köpt den på dvd. Nej, jag skäms inte för det) Sen beställde jag hem pizza åt oss, bror hjälpte mig klä om två stolsdynor medan jag målade om stolarna som dynorna ska fästas på. Två stolar till ska fixas men det får jag ta sen när dessa torkat. Pizzorna vi åt var nog de två bästa jag någonsin fått i mig så jag känner en lätt vind av kärlek till pizzerian, som dessutom har fri hemleverans. Jo, jag tackar. Vi hann även kika lite på Futurama innan det blev dags för en trött bror att bädda ner sig i min härliga säng med de nya Ralph Lauren sängkläderna. Som jag gillar Raffe :)
Gud, nu sitter jag här, i mitt eget stök och bök med lådor överallt som är i olika stadier av explosioner och en stor hög med tidningspapper som allt glas varit inslaget i. Med två stolar som blänker i svart mitt på vardagrumsgolvet och trivs. Jag trivs så bra här att jag vill sjunga om det. Bara en sån sak.
Vem hade kunnat tro det. Att man skulle sitta och vara så nöjd med sig själv samma vecka som man blev varslad. Ack, det är förvirrande tider vi lever i.
Nu ska jag nog sova. Jag är tröttare än genomsnittsbjörnen, och ändå så nöjd.

Allas eder.
/B