Sugar on my tongue
Jefla rygg. Det är allt jag kan säga. Ett antal dagar nu, har min rygg vägrat vara med och leka. Kan ha att göra med det faktum att jag konstant flyttar om min dubbelsäng, en fotölj som väger mer än sängen och så soffan.
Jag är omåttligt lycklig över att ha tillbaka min dator med all min underbara musik. Herregud vad det fattats mig. Man inser inte hur mycket man saknar en sån vital sak som musik förrän man får tilbaka det. Fantastiskt.
Jag har hängt upp bilder som gör mig lycklig runt om i lägenheten. Nu är det verkligen MITT hem det här, och jag kan inte riktigt ta in det helt. Det kommer ta mig tid att fatta att detta är mitt. Jag vet att jag tjatar men jag har varit "hemlös" så länge att jag glömt bort hur bra det kan kännas att ha ett eget hem. Jag har haft 'ställen jag bott på', men inga hem. Nu har jag ett hem och jag tjatar om det för jämnan, and will keep doing so for a long time to come. Annat jag lär tjata om en sväng är att jag blivit singel. Och är omåttligt nöjd över att inte längre ha en viss persons närvaro i mitt liv. Men det ska tilläggas att han blivit en vana och som med så många andra dåliga vanor kan man få för sig att man saknar det. Men på samma sätt som jag lagt av med cigaretter för en stund framöver ska jag lägga ner verksamheten runt honom. Det är slut. På bådas begäran. Ingen av oss trivdes med den andra. Minst jag. Jag har en ersättare. En liten herre som kryper ner hos mig och håller mig varm hela nätterna. Mer ofta än inte klättrar han upp på mig och kurrar för fulla muggar. En liten uppmärksamhetssökande liten nallebjörn som insisterar på sig själv.
Idag är det jobbsökardag i Casa de Belms. Det ska bli spännande att se om det finns jobb där ute, ännu. Eller om man får jobba på att tömma sparkontot en stund innan det är dags att hoppa på nästa jobbkarusell. We shall see, we shall see indeed. Hur det än blir är jag rätt nöjd med mitt liv just nu. Nytt kapitel, ett bättre sådant. Bara ryggen ger med sig så kanske jag kan skutta runt ett tag till innan vintern gör sig redo för att bädda ner oss i ett snötäcke. Justja, jag har ett solarium runt hörnet (800 meter från min lgh) som jag länge funderat på att besöka. Kanske köra en stekarvinter och bli orange? Bara för skojs skull, bara för att jag kan. Köra en Paris Hilton, fast för egna hårt förvärvade pengar. Så blir det nog. En orange vinter.
/Bell
Jag är omåttligt lycklig över att ha tillbaka min dator med all min underbara musik. Herregud vad det fattats mig. Man inser inte hur mycket man saknar en sån vital sak som musik förrän man får tilbaka det. Fantastiskt.
Jag har hängt upp bilder som gör mig lycklig runt om i lägenheten. Nu är det verkligen MITT hem det här, och jag kan inte riktigt ta in det helt. Det kommer ta mig tid att fatta att detta är mitt. Jag vet att jag tjatar men jag har varit "hemlös" så länge att jag glömt bort hur bra det kan kännas att ha ett eget hem. Jag har haft 'ställen jag bott på', men inga hem. Nu har jag ett hem och jag tjatar om det för jämnan, and will keep doing so for a long time to come. Annat jag lär tjata om en sväng är att jag blivit singel. Och är omåttligt nöjd över att inte längre ha en viss persons närvaro i mitt liv. Men det ska tilläggas att han blivit en vana och som med så många andra dåliga vanor kan man få för sig att man saknar det. Men på samma sätt som jag lagt av med cigaretter för en stund framöver ska jag lägga ner verksamheten runt honom. Det är slut. På bådas begäran. Ingen av oss trivdes med den andra. Minst jag. Jag har en ersättare. En liten herre som kryper ner hos mig och håller mig varm hela nätterna. Mer ofta än inte klättrar han upp på mig och kurrar för fulla muggar. En liten uppmärksamhetssökande liten nallebjörn som insisterar på sig själv.
Idag är det jobbsökardag i Casa de Belms. Det ska bli spännande att se om det finns jobb där ute, ännu. Eller om man får jobba på att tömma sparkontot en stund innan det är dags att hoppa på nästa jobbkarusell. We shall see, we shall see indeed. Hur det än blir är jag rätt nöjd med mitt liv just nu. Nytt kapitel, ett bättre sådant. Bara ryggen ger med sig så kanske jag kan skutta runt ett tag till innan vintern gör sig redo för att bädda ner oss i ett snötäcke. Justja, jag har ett solarium runt hörnet (800 meter från min lgh) som jag länge funderat på att besöka. Kanske köra en stekarvinter och bli orange? Bara för skojs skull, bara för att jag kan. Köra en Paris Hilton, fast för egna hårt förvärvade pengar. Så blir det nog. En orange vinter.
/Bell
Kommentarer
Trackback
