The Pretentious Illiterate

Det känns som om verkligheten hunnit ikapp mig. Två månader utan inkomst och nu, en tredje. Räkningshögen har växt sig så hög nu. Jag är rädd att jag inte kommer klara det här. Jag är rädd att att jag kommer vilja få slut på saker. Just nu känner jag mig svag. Jag känner mig så otroligt liten och svag... så utelämnad. Naken. Jag har sällan känt mig så patetisk som nu, när jag inte längre vet vilket håll jag ska åt. När alla dörrar som en gång stått öppna nu stängts och låsts utifrån. Vad gör man nu? Vem vänder man sig till nu när man står ensam..? Vuxen och ensam.

Jag vill bara få min lön. Betala mina räkningar som alltid annars. Den här situationen tär på mig. Det är det enda kvarvarande problemet i mitt liv. Bristen på pengar. Jag vill inte ha fantasisummor. Bara så att jag kan betala mina räkningar och ha något litet kvar att leva på.

Det är allt. Varken mer eller mindre. Och det är väl inte för mycket begärt? Eller?

/Belma

För att citera R, jag har köpt ekonombyxor idag.

Spexigt kan tyckas. Teliabutiksanställda verkar lida av en åkomma som vitt och brett erkänns som idioti. Jag fick höra att garantin på min telefon inte gäller om den är trasig. Jaså, frågade jag, gäller den enbart om telefonen fungerar och är hel. Killen såg inte den förrän det var för sent, sen blev han sur. Skit på dig tänkte jag som ville ha en ny telefon. Jag ska få en ny telefon, mark my fucking words!
Jag är i Stickholm än, med en hosta som inte ger med sig och ett nagellack som är så vackert men aldrig torkar. Jag är sugen på en massa smått och gott men ja... det finns inget att tillgå. Jag vill ha något jag inte kan få av någon... jag tror att jag vill ha det i alla fall. Hans doft. Jag saknar inte honom, och tänker inte på honom men det var en kille som luktade som han på pendeln idag och jag måste erkänna att tanken vandrade en sekund.
Sen vandrade tanken till andra delar.
Sedan fann jag att jag blev fascinerad av en kille på pendeln som stirrade tillbaka. Han och jag var lika borta i våra egna huvuden men lika fast på varandras kroppar.

Hans jävligt mycket fräschare än min, men som bekant: it takes all kinds...

/Bell

Min telefon gick sönder. Min älskade svarta telefon. Vad är det med mig och inte kunna ha en telefon i ett år! Jag gör inget särskillt med dem, vill jag tro. Men även denna är nu trasig. Luckan kände att den ville gå sönder just i afton. Sagt och gjort. Jag inledde ett enormt arbetet att hitta ett kvitto som kan ha synts till någon gång detta år men som jag inte visste om jag hade skymtat eller om det blott var önsketänkande.
Jag hittade kvittot. I min skattkista till brädden full av smycken. Allra längst ner låg det rosa Teliakvittot. Stämplat och hela faderuttan.

Jag hittade även 300 kr i en gammal kalender.

Det var ett spännande fynd. Imorgon blir det fika för hela den slanten. Och när jag ändå är på gång tänkte jag bege mig till stan och kika på byxor, om energin finns.

Åh, nu vill jag ta en kopp kaffe och se om jag kan ta den där bullen som jag skulle tagit imorse men aldrig orkade äta. Först lite klappande av Oskar som fått så sjukt len päls nu. Han är som en enda bomullsboll :D

/Belma

Hej alla,


Jag ska inte ta i så hårt i min kritik av Marcus. Det var inte bara hans fel, och det var inte bara honom det var fel på. Det var jag i mångt och mycket som gjort fel val. Han är en bra kille, men inte bra nog för mig. Det låter säkert elakt att säga så men jag var väl inte bra nog för honom heller.
Nog om det nu.

Jag har länge funderat på vad jag vill göra av mitt liv. Ni vet hur det blir. Man vill allt, sen vill man inget när man inser sina begränsningar och efter ett tag när känslorna lagt sig inser man vad man vill göra av sig själv. Jag har nämligen ett enda riktigt intresse i mitt liv, ett enda brinnande intresse som stått sig i alla år: politik. Jag vet inte varför jag vände det ryggen, men när de nya moderaterna tog över med Fredde tänkte jag att nej... det här är inte rätt för mig och gick ur MUF. Utan att se tillbaka. Men suget var för stort för att ignoreras och jag insåg att anledningen till varför jag känt mig kvävd och utsvulten inte var enbart p g a ett dåligt förhållande utan också för att jag inte längre hade något nöje i mitt liv.
Vissa brinner för att måla, andra för shopping en tredje för film. Jag brinner för politik. Makten att förändra och kunskapen som ligger bakom varje enstaka beslut.
Så jag ringde Stefan, ansvarig för antagningen på de statsvetenskapliga kurserna på Stockholms Universitet, och kollade om det fanns platser kvar på den ena delkursen av två som utgör kursen 'Statsvetenskap 1'. Han skulle kolla och återkomma. Vilket han gjorde alldeles nyss:

Hej Belma,

Det finns platser kvar, men eftersom vi inte längre kan se dina gymnasiebetyg i Ladok måste du komma in till studentexpeditionen denna vecka (må-tors 11-30-13.00 samt tis 17-18) och visa upp dessa för att registrera dig. Att du uppfyller den genrella behörigheten är klart eftersom su läst vid SU tidigare, men vi vill se att du uppfyller den särskilda behörigheten: svenska B, engelska B och samhällskunskap A.

Mvh, Stefan

Ja, kära läsare. Jag ska försöka samla mig imorgon och åka in och visa upp mina betyg. Det är skrattretande att det finns folk som inte uppfyller ovanstående krav, men it takes all kinds.

Jag är så uppspelt nu att jag spontandiskade och städade bort allt möjligt från köket :D

Det ska bli så spännande, jag längtar redan!

/Belma

Gårdagens och dagens låtval är ett någorlunda annorlunda val för att vara jag: I was made for loving you - KISS

JAG ÄR FRI!

Åh, underbara läsare som följt min blogg något sånär vet att jag haft ett upp-och-ner förhållande med Marcus. Men jag tänkte igår. Jag satt och tänkte över saker som jag måste förändra i mitt liv och så slog det mig. Det enda felet i mitt liv var den felande länken jag varit tillsammans med i över två år. Jag kan erkänna, jag har varit ytlig. Väldigt ytlig. För det fanns inte en enda aspekt av hela hans personlighet som var attraktiv. Obildade, ointelligenta människor brukar sällan vara av intresse men ibland kan även jag fastna. Och det gjorde jag. Men nu... nu är jag äntligen fri.

Jag tog saken i egna händer. Stoppade utvecklingen av någon vidare relation. Sa ifrån. Jag är inte en dörrmatta. Jag är inte hans mor. Så lätt är det. Never was. Never will be. Never want to be.

Jag känner mig 115 kg lättare. Och nu är det ingen väg tillbaka för oss. Jag har tagit bort allt som kom från honom. Packat ner det i en låda. Tagit bort hans nummer och hans mailadress. Jag har inget kvar längre som kan liknas vid honom. Och jag skakar av upprymdhet och feber.
Tänk att man ska behöva bli sjuk för att bli frisk... Men så var fallet för mig. Nu ska jag ta mig en härlig chokladbulle och en underbar kopp kaffe och känna mig levande för första gången sen han och jag träffades.

Au revoir, mon cheri!

/Belma

Jag har äntligen fått namn för det som är. Jag är inte rädd för mörkret. Jag är rädd för natten. Mörker i ett utrymme är inga problem, natten. DET är problemet för mig.

Tack phobialist för etiketten! How swell.

Nu blir det sovtajm strax, för den här 'förkylningen' håller på att göra slut på mig. Och min så kallade "pojkvän" har inte en enda gång: hoppas du kryar på dig. Eller: behöver du något? Eller: det låter bedrövligt, hoppas det inte är nåt seriöst.

Men hans slampa är dum nog att teckna ett telefonabonnemang på 24 månader och han blir utom sig av ilska. Bra prioriterat Marcus, märks att du har mycket i huvudet. Det faktum att du kan knyta dina egna skor förvänar mig alltsomoftast. You got it going on!
Du är så tragisk. Så ömklig och ledsam att till och med den här febern är att föredra. Jag behöver fundera på hur länge jag kan vara ytlig. What can I say I'm bored and need entertainment. No offense. But there's no more to it than that. Never was.

/Bell

Drinkliraren från igår kom hit igen. Med blommor.

Jag tappade befattningen och skrek att nästa gång ringer jag polisen...

Ska man behöva gråta och känna sig otrygg i sitt eget hem? Jag är sjuk, med feber som inte ger vika. Jag är rädd att något är fel med mig i och med att inga mediciner funkar. Jag behöver inte ytterligare stress.


Varför kan inte jag ha en snäll och trygg pojkvän som kan hälsa på mig, hålla om mig och säga att det blir bra sen. Eller ens bjuder in mig till sig.

I need a man. Snälla ni där ute, do you know one of those? I need one right about now.

/B

Jag har aldrig tidigare varit sjuk på detta vis.

I natt vaknade jag under mina tre mycket tjocka termotäcken och hackade tänder. Jag hackade tänder så pass att Oskar flög ut ur sovrummet.
Jag försökte gå ut till badrummet men halvvägs in i vardagsrummet trodde jag att jag skulle förfrysa. Så jag sprang tillbaka till sovrummet och låg där mäkta omtöcknad.
Efter en dryg timme när min kroppstemperatur istället hade skjutit i höjden vågade jag mig på nästa badrumsvisit. Jag stod i duschen i dryga 45 minuter och just när jag kände att jag höll på att svimma stängde jag av, såg mig i spegeln och insåg att mina läppar var blålila.
Jag sprang ut i köket och hämtade febernedsättande. Sen sprang jag in i sovrummet och låg där och frös till jag somnade.
Efter en rude awakening, orsakad av så våldsam hosta att jag flög upp ur sängen sitter jag här, fryser inte alls lika mycket och har tagit febernedsättande medel. Kanske hjälper det nu. Hostan orsakar konstant huvudvärk och morfinet i hostmedicinen gör mig sömnig. Våldsamt sömnig.
Oskar undviker mig som pesten men likväl sitter han på tillräckligt avstånd för att kunna stirra på mig som om jag hade, just, pest.

Kanske tar jag mig igenom detta och slipper fler influensor... Please oh please let me sleep just a while.

/Belma

Ja, vi lever synnerligen i intressanta tider. Vissa mer än andra. Kvällens story utspelade sig hemma hos mig, klockan 21.
Jag hade precis lagt upp min hemmagjorda pizza på en tallrik och retirerat till soffan för lite På spåret och fläderblomssaft, när det ringer på dörren.

Jag, endast iförd en kort och mycket urringad klänning, springer till dörren för att se vem det är som söker mig. Jag möts av en främmande blick, en kille i trettio-nånting-årsåldern står med en systemetkasse och hälsar på mig. Hans namn har jag redan glömt.

Hej, säger han, och presenterar sig. Hej, säger jag, medan jag tuggar på en pizzabit. Han fortsätter: "jag bor i huset mitt emot *pekar in i min lägenhet* och har sett att du också brukar vara uppe sent. Vid tolv, halv ett. Jag med. Så jag tänkte att vi skulle ta en drink."

På vilket jag svarar "va" ett oräkneligt antal gånger först för att jag inte förstår sedan för att jag knappt kan tro att det han säger är på riktigt. Efter en stund samlar jag mig och säger att jag har pojkvän, vilket inte når fram till honom och han frågar igen om jag vill ta en drink med honom. Jag upprepar igen att jag har pojkvän och att jag inte dricker och han frågar "vill du ses en annan gång och ta en drink". Jag svarar att "jag har verkligen en pojkvän och jag dricker inte". På vilket han svarar: "Din pojkvän har tur".

Sen lyfter han systemetkassen och säger: "Du kan behålla dessa om du vill".
Jag börjar stänga dörren och säger att: "Jag dricker inte men tack", sen stänger jag dörren och låser om mig.

Någon mer som upplevt nåt liknande?

Dags att skaffa persienner, känner jag rent spontant.

/Belma

Det blir sent lunchätande idag, inser jag kloclan halv ett. Spexigt.
Betalningarna till Finland är fixade och min matlåda/påse sitter och väntar med spänd förväntan att intagas. Idag har jag mat som skulle ätits igår. Curryris och gammal Julskinka. Och en tomat. Jamenvisst kan man äta sånt än. Speciellt om man är jag. Jag kan nog få ner det mesta som inte är kalkon.
Nu har jag varit på Samsung en stund och trivs som bara den. Känns kul att veta vad man gör och varför. Arbetskamraterna är bra och om jag får säga det själv så är arbetsplatsen generellt sett aces.
Gårdagen spenderades hos Marcus. Jag har insett att vi inte är ett "vanligt" par, mest för att vi inte är "vanliga" människor så vi gör inte mycket för varandras normalitet. Men so far so good. Jag har insett att jag är sjukt possesiv med honom och hans tid som jag av någon anledning känner att jag kan disponera med, bäst det passar mig. En rättigjhet jag tagit på mig utan vidare acceptans från tidsägaren själv. Jag känner ibland (se: ofta, jämnt) att jag har rätt att disponera med andra människors tid bara för att. Jag har den medfödda rätten, har jag inbillat mig i många år.
Det har alltid varit problematiskt eftersom jag aldrig umgåtts med dörrmattor. Det kanske är hög tid att inleda en meningsfull relation med en dörrmatta, och då talar jag givetvis om en en faktisk, fysisk dörrmatta och inte en person utan en egen vilja för det har jag inget intresse av.
Nej gott folk, nu ska jag gå ner och röka, sen ska jag ta en kopp kaffe och fundera på att ta lunch.

Så får det bli!

/Belma

Jamenvisst. Vår kära arbetsplats har fått en officiell dress code. Jag stavar nog fel där men det får ni ta, gott folk.

Hursomhavers är jag ovanligt trött idag. Så pass trött att jag känner konstant att jag kommer att somna. Det var länge sen sist jag kände mig så här utmattad, men gårdagens telefonsamtal lämnade mig så pass upprörd att jag ville slänga ut telefonen genom fönstret. Vilket jag givetvis inte gjorde. Det vore ju bara förfärligt att hänge sig sådant beteende. Så imorse klockan 5, när väckarklockan ringde, kunde jag knappt öppna ögonen. Men jag var så illa tvungen att gå upp för att hinna till jobbet i tid. Jag hann givetvis inte i tid då mitt tåg stod stilla i en halvtimme vilket gjorde att jag missade 2 anknytande bussar och kom hela 40 minuter sent. Vilket innebär att jag egentligen kunnat spendera 30 minuter extra i en varm säng istället för att sitta inträngd mellan två människor på ett pendeltåg. Men vem hade kunnat förutse det?

Nåväl. Jag har färgat mitt hår. Det är blondorange. Jag är så nöjd att jag kanppt vet vad jag heter. Jag är alldeles utom mig av lycka över resultatet. Given, it's not for everybody. Men ni som känner mig privat minns kanske min något galna orangea frisyr anno 2006-2007. Den färgen hade jag velat få till igen :D Dock är denna aningen nertonad men spexig likväl.

Och så mina tvåfärgade naglar. Bara bra saker.

Men nu ska jag bege mig till lunchrummet för att inta min mat och sedan röka min sista cigg för dagen/veckan.

/Bell

Tack för torrhostan Marlboro.

Hej alla,

Jag önskar att jag kunde skylla på någon annan men tyvärr kan man sällan det som fritänkande, friväljande vuxen. Elvis Costello. Låten She är en remake av en fransk låt jag lyssnat på länge, dock kan jag inte minnas vad den heter. Tout les visages, om jag nu inte stavat det fel. Jag gillae Elvis version. Den ger mig hopp om en bättre morgondag.
Idag färgade jag håret orangerött. Jag ville bara göra något nytt. Jag målade mina naglar i rött och svart. Jag pratade med Johan. Söta, fina Johan. Jag har saknat honom ibland.
Jag saknar kärleken. Den där alltomfattande kärleken. En person som kan svepa mig i en bris. Få mig att glömma verkligheten. Jag behöver träffa någon. En prins som kan vara där för mig, som inte drömmer om sina små horor. Ursäkta språket, men en kvinna med sambo och barn som sitter och raggar på en upptagen karl är inget annat än just en hora. Karln som raggar på en hora är en idiot och ett äckel. Den karlns tjej är en naiv flicka utan varken mening eller mål.

Ändring bitte!

Jamenvisst. Ändring kommer. Jag vill inte spendera mitt liv med en person som jag inte tycker om och som i sin tur inte hyser någon respekt för mig. Ny dag, nya tag. Han är historia. En dålig historia, ett kapitel i ett liv som inte längre används. Jag har gått vidare. Han la på. Nu får han stå sitt kast.

Jag ber om ursäkt än en gång för vulgariteterna. Det skall icke upprepas. Men jag ville bara föra fram en åsikt som krävde ett vulgärt språkbruk. Jag är äcklad av honom. Hela hans liv, hans sätt... hela honom. Jag har insett mitt misstag. Jag ger mig nu.
Farewell fair prince, may you get what you deserve... good and bad.

/Belma

Halloj alla,


Nu vet inte jag hur länge sen jag var hemma. Jag for i onsdags, skulle jag tro. Sedan dess har jag hängt på Marcus, Annelie och Fredzo0rz och Magz. Nu börjar det bli dags att åka hem till min lillaste katt och min disk som troligtvis inte tagit hand om sig själv då jag varit borta. Jag tror förvisso att jag bara har en kaffekopp som står men även den måste omhändertas innan jag far till jobbet imorgon.
Jag har firat. Som jag har firat det nya arbetet som inte hunnit börja ännu. Vi får väl se hur det ter sig, men jag har fått ett bra intryck så jag har höga förhoppningar om att det kan se bra ut. Restiden blir inte världens längsta heller och det är bara två transportmedel som jag behöver funta på var dag. Bekvämt som fasen med tanke på att alla tidigare arbetsplatser befunnit sig lika undangömda som the batcave. Utan en sjyrre Albert som kan serva en och bygga ihop dräkter och komma med tea och crumpets.
Men en god bok brukar funka på nåt vänster. Det med.

Oh well, nu har jag trängts med Fredzo0rz länge nog. Nu får det vara nog. Kanske ska jag kamma hans skägg en sista gång... sen bär det av till tåget!

To the Batmobile!

/Bell

Halloj alla,

Jag ville bara passa på att berätta att jag fått arbeit på Samsungs Nordiska huvudkontor. Jag känner mig så spänd att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv. Jag ska vara Vendor Masterdata ansvarig och sköta bankbetalningar. Jag är så spänd inför dag 1 som går av stapeln på måndag morgon kl 9. Det ska bli helt fantastiskt och jag hoppas jag trivs lika bra där som jag tror att jag kommer att göra.
Wish me luck.

/Bell

Hej alla,

Jag hade planer på att åka iväg, till andra sidan pölen. Men jag for till Leksand istället. Och vilken glädje att jag gjordeså, jag är nöjd med mitt beslut.
Jag tänkte jag kunde bjuda på några kort från skiftet 08/09.

A walk down memory lane... 2008, de stora förlusternas år.

- Ett barn gick sin död till mötes, med många tårar och mycket smärta till följe.
- Fader försvann.
- Morfar nådde sitt livs slut. En försenad sorg följde och vågor av tårar spilldes.
- M och jag hade vår rendez vous, fram och tillbaka med vårt förhållande för att till slut hitta hem. Efter 2 långa år fyllda av bråk och hat, men också kärlek och lycka.
- Jag fann ett jobb, där jag inte trivdes... där varje dag var en plåga som jag ville fly från. Sen blev jag varslad, ett bitteljuvt avslut.
- Jag fick min alldeles underbara lägenhet, efter en lång tids sökande... och för första gången kände jag att jag hittat hem.
- Oskar, min lilla bajsapa, hittade hem till mig och mitt hjärta. Jag har aldrig haft något så jobbigt invarderande mitt liv, men heller inget så underbart.
- Vänner. Mina underbara, fina vänner. Fredzo0rz och Magz. Linz. Marcus mitt fina hjärta och Rasmus. Joanna och Thomas. Tack för året som gått. Och Tove. Maria, Renée, Elisabeth, Maria 2... Kristina och Emelie. Christina. Michael också. Ni har varit så fina mot mig. Jag kan inte tacka er nog.
- Moder som varit så snäll, gummifader med. Som ställt upp oavsett mitt humör.
- Broder. Min lilla skitungebror som bara gnäller och har sig. Men som man alltid kan prata med, och som alltid pratar tillbaka. Och som kallar mig tjockis och sen skrattar rått. Fyfan vad jag älskar dig, för du är den som har precis samma humor som jag, mest för att du apade efter mig i allt jag gjorde hela din uppväxt. Jag ångrar inte att jag spöade alla de där skitungarna åt dig.
- Min plastsyrra nere i Kroatien. Du är en sån skön brutta, som fattar hur skön brutta jag är. Laid back till max.
- Musiken á la 2008 var bedrövlig. Men 2009 har potential ännu.
- Filmerna á la 2008 var UNDERBARA. Jag vaknade till liv många gånger.
- Drömmarna anno 2008. Många gick i uppfyllelse. Tack alla som medverkade.

Åh... 2008 var på många sett ett bedrövligt år som jag hoppas aldrig mer upprepas. Men det var mycet som hände som jag är tacksam för. Jag älskade mycket. Jag fick mycket kärlek tillbaka. Jag fick även en hel del bristningar... Jag vet vad ni tänker, men maten anno 2008 var jävligt fin.
Nej gott folk, 2009 har precis börjat och jag tror och hoppas att detta blir allas vårt bästa år hittills. Jag ska inte lova mer än att jag tänker börja tänka mer på mig själv och mindre på att tillfredsställa ALLA andra. Jag ska försöka bli bättre på att vara lycklig och bättre på att vara snäll. Jag ska även lova att gå ner i vikt, inte mycket, men 5 kg bör räcka för att jag ska bli nöjd.
Sen ska jag lova att jag ska bli bättre på att höra av mig till folk jag tycker om och att sluta snåla med min egen tid. Mer sömn och bättre vanor. Mer lycka och glädje och ännu fler skratt.

And when the broken hearted people living in the world agree, there will be an answer, let it be. For though they may be parted there is still a chance that they will see, there will be an answer. Let it be.
And when the night is cloudy, there is still a light, that shines on me, shine until tomorrow, let it be.

GOTT NYTT ÅR 2009 ALLA, och tack för att ni tar er tiden att läsa mitt skit. Ni är så fina. Tack. :D

/Belma