Drunknar
Det känns som om verkligheten hunnit ikapp mig. Två månader utan inkomst och nu, en tredje. Räkningshögen har växt sig så hög nu. Jag är rädd att jag inte kommer klara det här. Jag är rädd att att jag kommer vilja få slut på saker. Just nu känner jag mig svag. Jag känner mig så otroligt liten och svag... så utelämnad. Naken. Jag har sällan känt mig så patetisk som nu, när jag inte längre vet vilket håll jag ska åt. När alla dörrar som en gång stått öppna nu stängts och låsts utifrån. Vad gör man nu? Vem vänder man sig till nu när man står ensam..? Vuxen och ensam.
Jag vill bara få min lön. Betala mina räkningar som alltid annars. Den här situationen tär på mig. Det är det enda kvarvarande problemet i mitt liv. Bristen på pengar. Jag vill inte ha fantasisummor. Bara så att jag kan betala mina räkningar och ha något litet kvar att leva på.
Det är allt. Varken mer eller mindre. Och det är väl inte för mycket begärt? Eller?
/Belma
Kommentarer
Trackback
