Förvirring
Om jag var förvirrad förut, så ska jag inte ens börja förklara hur det känns just nu. Jag kan endast säga en sak: jag önskar att det funkade lika bra att vara tillsammans som det gör att vara vänner. Jag önskar att jag inte var så possessiv när vi var tillsammans, för hans existens i mitt liv gör mig en gladare människa. Och jag håller honom alltför nära hjärtat för att kunna släppa taget helt.
Tack för igår. Tack för allt.
Idag kom jag till jobbet tidigt, han skjutsade mig hit. Och det är sådana saker som man måste kalla vardagslyx, för det är vad det är. Att kunna se på honom i smyg när han kör. Att kunna ge honom onda ögat och skratta åt det. Han gör mig lycklig. Hur illa vi än behandlat varandra förr, så funkar vi väldigt bra ihop när vi är vänner. Och efter ett samtal med Fru Hök så kom jag fram till att hon hade rätt... Why push your luck. Vi ska fortsätta vara vänner. Varför insistera på mer, när det som vi har nu är perfekt. Det kommer en dag, då han lämnar mig. Det vet jag. Men varför vara så rädd för den dagen att man missar de bra sakerna som sker idag? No need.
Idag slutar jag tidigare. Klockan 4, till och med. Då ska jag fara ner till Gamla Stan och byta mina ringar i läpparna. Läkringarna är på tok för stora för mina läppar och jag har lite svårt att säga vissa bokstäver när jag pratar för jag kan inte sluta mina läppar.
Efter det ska jag kika på en jacka. Nu när vintern är här behövs det verkligen lite värme. Och värme ska det bli. Jag såg en Race Marine- jacka på Stadiums hemsida, som var jättetjusig. Ska se om den är varm, och sen ska den inhandlas, på måndag. När lönen kommer.
Nu blir det arbete. Sweatshops are great!
/Bells
I sure do.
