Francine...
Jag identifierar mig med Francine. Ofrivilligt. Jag har ingen anledning, men ibland känner jag mig så bara. Idag är en sån dag.
Jag vill egentligen bara ligga i min säng och stirra upp i taket i timmar. Låta tiden, och molnen, bara sväva förbi. Låta mig själv vandra runt i det landskap som är mina tankar. Låta honom sluta plåga mig. Låta mig själv sluta plågas. Sluta plåga.
Jag saknar mig själv. Den jag en gång var. Eller nej, den jag en gång ville bli. Jag var så nöjd med det lilla då. Jag var nöjd med att ha någon som älskade mig. Nu när jag har det, vill jag ha mer. Så mycket mer! Jag vill ha det som på film. Jag vill ha någon som är en poet. Som kan uttrycka sig så som jag själv ibland gör. Fast någon som är mer konsekvent i sitt språkbruk än vad jag själv är. Jag är inkonsekvent. Ibland kan jag formulera de vackraste texterna, texter jag med stolthet visar upp.
Men jag är för tankspridd. Jag anpassar mig efter miljön, och man ser när jag haft mycket att tänka på. När mina texter inte håller mer än en gymnasieelevs standard. Då vet man att jag inte varit närvarande i processen. Jag har varit annanstans. Tankarna har varit på alla olika håll samtidigt.
När jag är så tankspridd kan jag inte formulera mig. Jag kan inte fokusera på uppgiften och kvalitén blir lidande. Men jag skriver ändå. För att överleva.
Jag ska lämna er med ett citat, idag. Det är vackert på ett sätt som gör att man blir alldeles varm om hjärtat.
Det vackra med en kvinna är inte de kläderna hon har på sig, inte heller den Kropp hon har, ej heller hur hon har sitt hår. En kvinnas skönhet skall ses i hennes ögon, för det är huvuddörren till hennes hjärta - det stället där kärleken bor.
/Bells
PS. Jag måste få lova att flika in en sak; jag har blivit riktigt grym på att trixa med html-kod på sista tiden. Jag ska bli bättre. Det ska bli kul att göra något bra av denna blogg. DS.
