Livligt
Som jag älskar denna.
Idag är jag trött. Jag somnade inte förrän klockan ett. Inte bara för att jag inte kunde sluta tänka på dumheter utan också för att syrran ringde och pratade i en timme. Hon lider så som jag gör. Måste vara ett släktdrag, att alltid lida. Att sakna en viss någon även fast man vet att de är hemska och behandlar en som skit. Men så saknar man dem i alla fall. Så vi pratade. Skrattade. Gjorde upp planer, utan mening eller mål.
Alltid nån som blir över. Ja, visst. Men varför ska den någon alltid vara jag?
Vilket liv. Jag har tröttnat. Jag sov även som en idiot inatt och klämde någon nerv i vänsterarmen så den är bortdomnad och gör sådär fasligt ont, som bara vitala kroppsdelar kan.
Idag är en sådan dag då jag vill sitta invirad i en filt, på någon uteservering, dricka dyrt kaffe och röka alltför mycket. Jag vill läsa en bok och känna mig precis så pretentiös som jag är. Förmer. Jag vill sitta där och observera hur andra stressar vidare med sina liv. Se hur tiden faktiskt flyger. Känna den kalla vinden och vira filten om mig hårdare. Känna dess varma omfamning, när vinden tar fart.
Vintern är här. Du vet det, jag vet det. Alla vet det. Snön har ännu inte fallit över vår Kungliga Hufvudstad, men vintern är här! Det vet man när vattenpölarna börjar frysa. Imorse var en sån dag. På min väg till jobbet passerade jag både en och två "pölar" som nu frusit. Och jag är utan vinterjacka. Jag måste köpa en. Den jag hade var jag tvungen att slänga. Jag hade haft den då jag begått det största misstaget i mitt liv, so far. Och pappret från Nacka Närsjukhus fanns ännu i fickan när jag slängde jackan.
Jag var tvungen att göra mig av med hela paketet för att slippa påminnas om beslutet varenda dag.
Nu ska jag ut och röka, sen ska jag göra lönerna. Neat!
/Bells
