The Pretentious Illiterate

Jag drömmer sällan, och när jag drömmer så drömmer jag märkliga drömmar om labyrinter och liknande. Inatt gick jag in i nåt jag kallar fas 2. Jag drömde en mycket sexig dröm (undrar om jag pratade i sömnen, och i så fall undrar om Magz hörde) som innefattade en kollega. En man som är lika gammal som min mor, och som är gift och har barn. En man som inte är min typ och som till råga på allt är dubbelt så gammal som jag. Men likförbannat så spelade han huvudrollen i min hittills andra 'sådan' dröm.

Drömmen i sig var väl inte märkvärdig. Inte speciellt sexig egentligen, men på något vis sensuell. Och egentligen var inte mycket av det hela barnförbjudet men sättet han höll mig på och som han tittade på mig var i det närmsta makabert. Han såg på mig så som jag ville bli sedd. Det var sexigt, inte snuskigt.

Jag är väl för tam, även i mina drömmar kan jag inte släppa loss.

Nåväl, det första som sker när jag kliver in på kontoret idag är att han kommer fram och hälsar. Tittar mig i ögonen, länge och intensivt. Något denna man aldrig gjort. Jag förvånades, som om han kunde läsa mina tankar. Som om JAG kunde styra mina drömmar. Dumheter. Men jag skämdes. Detta är ändå någons far och make. Fast han ser faktiskt ut som en nallebjörn. Av den smalare sorten, men ändå en nalle.

Jag måste samla mina tankar. Samla hela mig. Jag sov konstigt inatt och 1½ timme kortare än vanligt. Men jag hade en mycket trevlig afton med Magz, vi såg på Drawn Together och Eddie Izzard och lyssnade på skitmusik från tidigt 90-tal. :D

Så imorse när jag vaknade, lagom trött men alldeles uppspelt fick jag börja dagen på det enda sätt jag visste hur. Med hjälp av musik. Jag älskar "The Garden" och har så gjort sen jag först hörde den som en del av en koreografi på 'So you think you can dance'. Den fastnade från första sekund. Sen har det gått nåt år men imorse kunde jag inte tänka på något annat än den låten och lite sängdans. Så jag sysselsatte mig med det en stund innan jag gick upp.

Sen blev det sedvanligt frukost framför Jims Värld. Och mina morgonrutiner börjar påminna om de jag hade när jag gick i grundskolan. Frukost och kaffe framför tvn, sedan masa sig ut i snön och kylan för att sätta sig på bussen och tåget och bussen igen. Så mycket minnen. Så kul som jag haft det i skolan. Så många vänner jag bytt. Så många skolor och städer. Ansikten, drömmar. Allt har bytts ut. Allt utom jag. Jag är mig lik. Utanpå och inuti. Och jag inser att medan jag försökt hitta mig själv överallt har jag egentligen vetat vem jag är hela tiden. Den som inte känner sig själv förändras. Den som hittat sig själv förblir sig själv. Och jag vet inte vad det är jag letat efter ändå.

Mitt liv är fulländat. Nästintill i alla fall. Jag vill hitta någon jag kan älska så som jag älskat M. Egentligen vill jag ha sagda M, men det är lika sannolikt som att mannen i mina drömmar tillika min kollega skulle svepa in ochgöra okristliga saker med mig i kontorsförrådet. Så jag måste börja acceptera tanken på att jag behöver träffa en ny. En process som hittills stagnerat p g a min envishet. Kanske är det dags att släppa M och träffa någon ny. Han letar febrilt, kanske ska jag låta dem som uppvaktat mig få en ärlig chans.

Time will tell.

Nu arbeit och väntan på strumptorkning.

Trots vinterstövlar är mina strumpor dyblöta och mina tår nästan förfrusna. Jävla skitstövlar.

 

Nu får jag gå runt i dessa fula innetofflor. Jag vet inte vems de är men de är fula och Scholl. Finn fem fel-exempel. Tur att man är ekonom. På så vis tittar ingen åt ens håll... I wish!

 

Belms