Porrsurf
Jag kan inte hjälpa det. Var tredje porranvändare (vad fan det nu betyder) är kvinna. Jag har bidragit med min beskärda del. Det kan ju för fan inte hjälpas, har jag hört. Alla har ju en porn stash nånstans. De som påstår annat - ljuger. Och för er där ute som spelar "fina flickor" ni borde skämmas, för fina flickor ljuger inte. Men de kollar på porr. And you know why? It's hot, that's why. Så, nu har jag sagt det.
Det är så jävla tabubelagt och jag förstår inte varför. Jag är för att folk kollar på sånt de gillar, oavsett vad det är. Med undantag för pedofiler och folk som tänder på när andra blir riktigt skadade eller dödade. Det finns ingen anledning att tända på sånt, det är sjukt och bör förbjudas. Allt annat ser jag ingen anledning till att man skulle skämmas över. Porr är förövrigt ett roligt sätt att hålla fantasierna vid liv, utan att nödvändigtvis vilja leva ut det man ser på.
Personligen skulle jag aldrig vilja prova nåt av det som görs på silverduken men att se på det är fan så kul.
Nåväl, de senaste dagarna har jag skuttat mellan diverse möten och hållt mig vaken dygn efter dygn. Jag har tröttnat på att inte sova ordentligt. Att drömma mardrömmar då jag väl somnar och att vakna kallsvettig och i någon slags dimma av panik. Igår vaknade jag blott en gång, och det känns otroligt kul att ha fått sova sig lite. Ikväll verkar jag inte ha samma tur. Jag ska dock inte ge upp så fort.
Jag måste börja röra mig mot duschen nu, I feel filthy men innan jag gör det tänkte jag erkänna att jag har bokat in ett besök i helgen som jag vet kommer ge mig mardrömmar. Men jag är snäll, och det gäller ju bara en helg. Sen är det avklarat.
/Bettan
No longer the wasted disco girl
Jag har saknat rap. Jag älskar tung-gung, som det heter. Rock i all ära men tyngre toner gör sig bättre i mitt huvud.
He left me for another lady
The days are short and the nights turn cold... he left me for another lady.
Ja gott folk, akt 4 har just börjat. Vintern. Mörkret och snön. Eller snöslasket rättare sagt. Vilket ruskigt väder. Riktigt slaskig snö föll tungt på fönsterbrädorna i detta, vårt vackra, Stockholm. Mörkret hade hunnit falla innan jag ens hunnit gå upp ur sängen.
Dagen har varit väldigt produktiv och trevlig trots vädret. Humöret har varit på topp. Men jag kan med all ärlighet säga att jag är trött som bara den i detta nu. Och snart nalkas sänggående.
Jag kan även flika in att den korta minnesförlusten som jag haft innan i frågan om jag håller av en person eller ej övergått till ett permanent vaket stadium. Han finns inte längre i mitt liv. Denna gången är det ett permanent beslut. Ett sobert beslut. Han är, precis som han alltid varit, inte mer än ett störningsmoment i mitt liv. Jag har bättre män i mitt liv. Och de ska få stanna där de är :) Han är inte längre välkommen. Men det vet ni nog redan. Vi sågs en gång för några veckor sen och en gång för dryga två veckor sedan och det var då som jag sa adjö. Det känns skönt att ha stängt det kapitlet. Tihi, bye bye ;)
/B
Tack
Who is TheMolester?
I bet you all are asking yourselves who in fact is this TheMolester-type:
- Is king of blog.
- Is a thinkin' feller.
- Is politically librul.
- Is a follower of Jeebus (never to be confused with the fictional superhero "Jesus").
- Is a pseudonym.
- Is smarter than some of you, but less smart than many of you.
- Is a stickler for proper spelling and grammar, therefore makes spelling and grammar mistakes with regularity.
- Is not easily impressed, but very easily depressed.
- Is easily bored, most often with her own self.
- Is an extremely nice gal, despite a cruelly judgmental nature.
- Is even now silently judging you.
- Is not afraid to cry like a wee baby.
- Is crying at this very moment.
- Is probably a little too "emo" for your tastes.
- Is not normally prone to referring to herself in the third person.
- Is pleased that you made it all the way down this list.
Skit innan skitmöte
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord.
1. Vad heter du? Belma
2. Ett ord på fyra bokstäver: Bada
3. Flicknamn: Bella
4. Pojknamn: Bert
5. Yrke: Basketspelare
6. Färg: Blå
7. Klädesplagg: Ballerinadojor
8. Mat: Basilikamarinerad kycklingfilé
9. Sak i badrummet: Bomullstuss
10. Plats/stad: Björnlunda
11. En orsak att vara sen: Blåst
12. Något man skriker: Bajsapa
13. Film: Batman begins
14. Något man dricker: Blåbärssaft
15. Band: Black Sabbath
16. Djur: Björn
17. Gatunamn: Blåsutvägen
18. Bil: Benz
19. Sång: Bullet
It pours, man, it pours
Jag vet att man inte ska sakna platser. Ställen man varit på. Blivit kär i. Men det är tryggt för mig att erkänna att jag saknar USA. Människorna. Stämningen. Pojkarna. Lyckan. De sena, heta nätterna i bilen. Med bara stereon och vägen. Värmen som tränger sig på och de vilda ljusen som sprider sig runt en.
Den omåttliga kärlek jag hyser för mitt hjärteland går inte att beskriva med ord. Varje visit är bättre än den förra. Och saknaden är alltid enorm när jag far därifrån. Saknaden efter poolpartyna klockan 3 på morgonen. Palmerna. Värmen. Inte bara klimatet utan i människor. Den värme som finns där, finns ingen annanstans att finna. Mitt hjärta kommer alltid att finnas där. I öknen. Tillsammans med all kärlek i min kropp. Mina tankar far alltid dit.
Men jag ska försöka finna lyckan här. I detta nu. I Sverige. Även fast kylan gör sig påmind, i allas blickar och varje vindpust som skakar trädkronorna. Kanske kan man finna lyckan i Sverige med.
"Seems it never rains in southern California. But girl don't they warn you; it pours, man, it pours."
/Belma
Inte välkommen
Idag, efter tre veckors febrande och hostande, ringde jag till Vårdcentralen i Gnesta. Detta efter många och långa samtal med vårdguiden. Vårdcentralbruden var helt jävla dum i huvudet.
Förlåt att jag säger det men sjuksyrror är de dummaste brudarna på denna planet. Jag tror att t o m prostituerade håller sig över den jävla nivån.
Jag är så trött på att bli diagnostiserad av en sjuksyster, vars medicinska utbildning inte överstiger min med mycket. De är pinsamma skämt till människor och jag hoppas att jag aldrig hamnar i händerna på en av dem. Chanserna är större att jag klarar mig på egen hand än med hjälp av deras "expertis".
Jag ska inte fördjupa mig i ämnet, då jag känner att jag tröttat ut de flesta med det tugget. Men sjuksystrar är ett släkte för sig. Säregna idioter som borde sättas på ett plan mot Anderna.
Jag ville bara lufta.
Kvalién på ovanstående inlägg må vara det sämsta genom tiderna, men jag ville bara förmedla att om jag fick chansen så skulle jag lätt vilja ta död på detta släkte. Det var det. No more, no less.
Jag hoppas även att ni har överseende, jag har haft hög feber i 3 långa veckor med tillhörande hosta och smärtor i alla muskler i min kropp. Jag har även insett att jag numer inte är överviktig, utan fet och jag känner mig lite nere. Kanske dags att skaffa hjälp?
Gah. This shit sucks. All of it.
Belma
Hoppa rep
Ljudet blir brus och världen försvinner.
Det är sommar och jag tynar bort på ett kontor där anonymitet är den enda dygden.
Jag slutar synas.
Slutar höras.
Jag säger inget.
Lever för natten.
Klockan slår hel, den slår halv... jag väntar.
Köper tid.
Sen bär det av hem, till ytterligare tystnad och utebliven sömn.
Dagarna går.
Sommaren passerar och livet med den.
Dessa ungdomens år är slösade på ungdomen.
Kanske är det inte meningen att man ska njuta.
Trivas.
Kanske är hela idén att tyna bort på ett kontor på fjärde våningen.
Någonstans utanför Stockholms Stad.
/Belma 05.08.2009
Jag tänkte dela med mig av min lilla samling vardagspoesi. Det är säkert gay, men jag vill dela med mig av det i alla fall. Sådetså.
Håll andan och hoppa
Hej alla,
Det går en del tid mellan mina inlägg numer. Jag vet egentligen inte varför, mer än att jag är ute och rör på mig. Jag reser. Njuter av livet. Jag passar på att se mig om i den stora världen, men jag gläds alltid åt att komma åter hem. Jag har allt man kan tänkas behöva eller vilja ha. Jag är lycklig. Genuint och uppfyllande, lycklig. Trots att jag bär på den där hemska "jag har blivit av med jobbet"- nervositeten så är den inte alltomfattande. Det är bara en del av livet, och det är en process som alla andra. Jag har inte känt av någon ångest eller rädsla på sista tiden. Jag mår bra, och jag trivs med mig själv och mitt liv. Jag jobbar successivt på att trappa ner begären.
Alla begären.
Rökning, sötsaker, lustfyllda aktiviteter som involverar det andra könet. Jag dricker nästan inget, längre. Vin är inte lika lustfyllt längre, kaffe smakar fortfarande förrädiskt gott men jag håller på att trappa ner.
Sakteligen vänder jag mitt liv om. De små förändringarna är egentligen de största. Jag ska lägga upp en budget. En som jag håller. Jag måste ha utrymme att leva men jag måste även kunna planera för morgondagen. Hittills har alla mina beslut fattats med eggen mot strupen, den sista svettiga sekunden. Jag måste kunna planera bättre än så. Jag måste kunna säga nej till mina begär. Jag måste kunna säga nej och verkligen mena det.
Jag har unnat mig lite lyx på sista tiden, unnat mig att gå ut och ha en helkväll utan att titta på kvitton. Unnat mig att resa bort och inte titta på prislappen utan kvalitén. Nu ska jag unna mig lite ledigt. Bort från shopping och bort från affärer. Jag måste sluta fly från mig själv och mina problem, och unna mig själv att sätta mig ner med mina egna tankar och bara reda ut allt. Precis allt. Ekonomin behöver få en ytterligare boost, inte inkomsten i sig, utan utgifterna måste ses över. Jag räknas numer som höginkomsttagare. Och i takt med löneökningen har mina utgifter ökat så markant att man skulle kunna tro att jag har en bottenlös väska med pengar. Men så är tyvärr, TYVÄRR, inte fallet. Kanske ska man börja lyssna på den äldre generationen och börja spara till något fint. Vad det nu kan vara. Men det är bra att ha en rainy day fund. För att döma av det förflutna kommer de där regniga dagarna allt om vartannat och det kan vara skönt att ha råd med ett paraply. Jag har tröttnat på att stå ensam och frysa i regnet.
Jag har funderat på att flytta utomlands. Jag funderar på Kanada. Det är nära hem, men trevligare och tryggare. Jag har tänkt på detta så länge nu, att jag till och med börjat söka jobb där och kollat efter bostad. Men på ställen där det finns jobb finns det inga bostäder och på platser där man kan få fatt i en bostad finns inga jobb. Så jag står i valet och kvalet. En sak är dock säker, jag vill flytta dit och jag vill göra det snart. Jag tror jag ska bestämma mig först var jag vill bo, sedan söka jobb där.
Kanske slipper ni ha mitt ass i Sverige, kanske blir jag kvar. Jag har tröttnat på Gnesta, det ska Gudarna i alla fall veta. Jag har tröttnat på det så. Men jag har lärt mig mycket om mig själv där, jag har även funnit ett lugn. Något jag aldrig tidigare kunnat finna. Nu har det infunnit sig och jag är nöjd. Nu vill jag vidare. Att vara kvar är att stagnera, och jag gillar liv och rörelse. Och jag har börjat falla för Kanada.
Kanada nästa?
Någon som känner för att ansluta sig... känn er välkomna. Mitt sökande har börjat. Jag hoppas detta slutar väl.
/Belma
När jag har er i mitt nät vill jag även passa på att tipsa om boken "Min vän Leonard" av James Frey, passande så här års. Fantastisk prosa, lyrisk och vacker. Jag har fällt mer än en tår och jag är så djupt förälskad i denna bok och författarens stil att jag tänker plocka på mig allt han skapat. Är det hälften så bra som detta kommer jag (och heller inte ni) bli besviken.
When it was good!
If I were gay we'd swim in romance...
Jag har tagit fyra, FYRA, sömntabletter av hästpillertyp och effekten av det är en huvudvärk utan dess like. Bredvid mig ligger Oskar, utbredd likt en fläskfilé med päls. Jag fick ett nervöst sammanbrott idag. Jag bakade tårta. Jag visste inte vad annars jag skulle göra av mig själv.
Min chef hörde av sig idag, med beskedet att det upplevts som att jag inte skött mitt arbete. Jag vet att idén till detta kommer från kontorets enda neger. Jag sa det, nu är det sagt och alla vet var vi står. Jag säger neger, för att jag menar neger och inget annat.
Men hon slutar. På fredag. Jag har aldrig sett fram emot nåt som jag gör det. ALDRIG!
Jag är inte fördomsfull. Den som tror det, baserat på ovanstående, känner mig inte. Jag är så långt ifrån rasist man kan komma, men den här bruden (även om hon så varit grön eller lila) borde dras ut på plattan och skjutas i huvudet. Jag hade gärna haft en parkettplats, det skulle jag kunna betala dyrt för.
Nog om det. Jag är otroligt trött och förbannad. Jag jobbar 150% på min arbetsplats, jag har även fått hoppa in för en kollega som försvunnit och hans plats är en 100%. Hur det är tänkt att jag ska hinna utan NÅGON som helst hjälp har jag länge undrat. Nu klagas det på att jag inte hinner. Ja... men så trevligt. Mina desperata försök att få hjälp har varit helt förgäves. Min inställning just nu är att dra vidare mot andra mål. Jag tackade nej till nåt riktigt bra för att jag ville fullfölja min uppgift här. Men utan den där moroten är det jag som väljer att slappna av och bara roll with the punches. Kanske var det inte min plats att fylla. Kanske är gräset grönare på andra sidan... kanske får jag spö för min åsikt ovan. Vad vet jag. Jag har vart med om så mycket redan att inget förvånar mig längre.
Men jag står fast vid att om hon ska skjutas, så vill jag vara först på plats.
/B
Telefonsurf
Massive back fat
Jag har suttit och snackat skit om min brors flickvän hela långa dagen, framför honom givetvis. För att jag håller på och går under av arbete på jobbet. Inte så sexigt. Möten ersätter varandra, handledningar i allt från AP-delen till Closing-utbildning och treasury... ifall ifall någon blir sjuk.
Någonstans inser man att man är blott en människa och att detta tempo så när som på garanterar undergång. Men snart kommer en efterlängtad, NEJ, en MYCKET efterlängtad ledighet och jag tänker inte ha några som helst måsten. Det blir fyra mycket stilla dagar i mitt eget sällskap. Mitt och Oskars, eventuellt. Kanske matar jag den knäppa röda katten med honom, om han fortsätter på samma vis som nu. Jefla bajsapa till katt som kissar inne och bits utan anledning.
Jag borde gå ut och köpa vin imorgon, om jag hinner. Annars får jag spendera påsken alldeles nykter, ensam och trött. Men det kanske är för allas bästa att jag gör så. Eller sällskapa med Stefan. Picnica igen :D
Hur som havers... nu är det sömn som gäller. Jag har en halv dag att ladda inför.
/B
På västfronten intet nytt?
Halloj alla,
Jag har nu äntligen fått en mousetrapper och ett nytt t-bord. Skitsött är det... jag är kär. Nu vill jag bara ha tillbaka min telefon så är allt dandy.
Jobbet går bra, livet går bra. Oskar lever och kurrar. Mitt huvud vill inte med sig men jag tror det blir bra med det mesta. Jag har börjat samla mig, det känner jag. Jaqg har blivit så illa tvungen att göra det. Samla mig och börja ta saker på allvar. Och apropå det, jag har jobb att sköta.
/Belms
Last night
Så hade man kunnat formulera det om man hade sådan iklination, jag har inte det. Men sanningen finns i de raderna, hur brutala de än må vara.
Ikväll är det föreläsning sen ska jag hem till min skitkatt för att sova i min egen säng. Så skönt.
Nu, lunch.
/B
Trasig
Min telefon gick sönder. Min älskade svarta telefon. Vad är det med mig och inte kunna ha en telefon i ett år! Jag gör inget särskillt med dem, vill jag tro. Men även denna är nu trasig. Luckan kände att den ville gå sönder just i afton. Sagt och gjort. Jag inledde ett enormt arbetet att hitta ett kvitto som kan ha synts till någon gång detta år men som jag inte visste om jag hade skymtat eller om det blott var önsketänkande.
Jag hittade kvittot. I min skattkista till brädden full av smycken. Allra längst ner låg det rosa Teliakvittot. Stämplat och hela faderuttan.
Jag hittade även 300 kr i en gammal kalender.
Det var ett spännande fynd. Imorgon blir det fika för hela den slanten. Och när jag ändå är på gång tänkte jag bege mig till stan och kika på byxor, om energin finns.
Åh, nu vill jag ta en kopp kaffe och se om jag kan ta den där bullen som jag skulle tagit imorse men aldrig orkade äta. Först lite klappande av Oskar som fått så sjukt len päls nu. Han är som en enda bomullsboll :D
/Belma
Introduktionskurs i svensk och internationell politik
Hej alla,
Jag ska inte ta i så hårt i min kritik av Marcus. Det var inte bara hans fel, och det var inte bara honom det var fel på. Det var jag i mångt och mycket som gjort fel val. Han är en bra kille, men inte bra nog för mig. Det låter säkert elakt att säga så men jag var väl inte bra nog för honom heller.
Nog om det nu.
Jag har länge funderat på vad jag vill göra av mitt liv. Ni vet hur det blir. Man vill allt, sen vill man inget när man inser sina begränsningar och efter ett tag när känslorna lagt sig inser man vad man vill göra av sig själv. Jag har nämligen ett enda riktigt intresse i mitt liv, ett enda brinnande intresse som stått sig i alla år: politik. Jag vet inte varför jag vände det ryggen, men när de nya moderaterna tog över med Fredde tänkte jag att nej... det här är inte rätt för mig och gick ur MUF. Utan att se tillbaka. Men suget var för stort för att ignoreras och jag insåg att anledningen till varför jag känt mig kvävd och utsvulten inte var enbart p g a ett dåligt förhållande utan också för att jag inte längre hade något nöje i mitt liv.
Vissa brinner för att måla, andra för shopping en tredje för film. Jag brinner för politik. Makten att förändra och kunskapen som ligger bakom varje enstaka beslut.
Så jag ringde Stefan, ansvarig för antagningen på de statsvetenskapliga kurserna på Stockholms Universitet, och kollade om det fanns platser kvar på den ena delkursen av två som utgör kursen 'Statsvetenskap 1'. Han skulle kolla och återkomma. Vilket han gjorde alldeles nyss:
Hej Belma,
Det finns platser kvar, men eftersom vi inte längre kan se dina gymnasiebetyg i Ladok måste du komma in till studentexpeditionen denna vecka (må-tors 11-30-13.00 samt tis 17-18) och visa upp dessa för att registrera dig. Att du uppfyller den genrella behörigheten är klart eftersom su läst vid SU tidigare, men vi vill se att du uppfyller den särskilda behörigheten: svenska B, engelska B och samhällskunskap A.
Mvh, Stefan
Ja, kära läsare. Jag ska försöka samla mig imorgon och åka in och visa upp mina betyg. Det är skrattretande att det finns folk som inte uppfyller ovanstående krav, men it takes all kinds.
Jag är så uppspelt nu att jag spontandiskade och städade bort allt möjligt från köket :D
Det ska bli så spännande, jag längtar redan!
/Belma
Gårdagens och dagens låtval är ett någorlunda annorlunda val för att vara jag: I was made for loving you - KISS
Vet ni vad?
JAG ÄR FRI!
Åh, underbara läsare som följt min blogg något sånär vet att jag haft ett upp-och-ner förhållande med Marcus. Men jag tänkte igår. Jag satt och tänkte över saker som jag måste förändra i mitt liv och så slog det mig. Det enda felet i mitt liv var den felande länken jag varit tillsammans med i över två år. Jag kan erkänna, jag har varit ytlig. Väldigt ytlig. För det fanns inte en enda aspekt av hela hans personlighet som var attraktiv. Obildade, ointelligenta människor brukar sällan vara av intresse men ibland kan även jag fastna. Och det gjorde jag. Men nu... nu är jag äntligen fri.
Jag tog saken i egna händer. Stoppade utvecklingen av någon vidare relation. Sa ifrån. Jag är inte en dörrmatta. Jag är inte hans mor. Så lätt är det. Never was. Never will be. Never want to be.
Jag känner mig 115 kg lättare. Och nu är det ingen väg tillbaka för oss. Jag har tagit bort allt som kom från honom. Packat ner det i en låda. Tagit bort hans nummer och hans mailadress. Jag har inget kvar längre som kan liknas vid honom. Och jag skakar av upprymdhet och feber.
Tänk att man ska behöva bli sjuk för att bli frisk... Men så var fallet för mig. Nu ska jag ta mig en härlig chokladbulle och en underbar kopp kaffe och känna mig levande för första gången sen han och jag träffades.
Au revoir, mon cheri!
/Belma
I like you, just te way you are
Förrädiskt. Förrädiskt snygg. Givetvis har jag tittat på Bridget Jones Dagbok igen och ännu en gång fallit för den förrädiskt snygga Mark Darcy. Hans figur kan måhända vara den mest älskade av kvinnor världen över. Både den han spelar i Bridget Jones men också den i Stolthet och fördom (för er som inte sett den filmen så hetter han likadant i den filmen). Annars är ju fröken Brontës bok att rekommendera.
Jag ska bege mig till Sthlm för en shoppingrunda. Och så ska jag till K. Det är alltid kul att svänga förbi K och plocka upp en massa roliga produkter. Kanske hinner jag även kolla lite mer julpynt i stan. Annars får det bli till helgen. Jag mår ju fortfarande bedrövligt. Ska till sjukhuset imorgon igen. Hoppas jag kan få ett annat febernedsättande, det jag tar nu hjälper inte mycket. Dag 5 med hög feber. Känns inte så bra. Hostan har avtagit minimalt. Men jag hinner i alla fall somna om nätterna. Jag vaknar ett tiotal gånger men jag kan i alla fall somna.
Inatt måste jag sova. Trots min söta bendrare. Läkarbesök i Södertälje kl 10.
Hu.
Nu ska jag försöka hinna till pendeltåget. Smell you guyslater.
/Bell
