It pours, man, it pours
Jag vet att man inte ska sakna platser. Ställen man varit på. Blivit kär i. Men det är tryggt för mig att erkänna att jag saknar USA. Människorna. Stämningen. Pojkarna. Lyckan. De sena, heta nätterna i bilen. Med bara stereon och vägen. Värmen som tränger sig på och de vilda ljusen som sprider sig runt en.
Den omåttliga kärlek jag hyser för mitt hjärteland går inte att beskriva med ord. Varje visit är bättre än den förra. Och saknaden är alltid enorm när jag far därifrån. Saknaden efter poolpartyna klockan 3 på morgonen. Palmerna. Värmen. Inte bara klimatet utan i människor. Den värme som finns där, finns ingen annanstans att finna. Mitt hjärta kommer alltid att finnas där. I öknen. Tillsammans med all kärlek i min kropp. Mina tankar far alltid dit.
Men jag ska försöka finna lyckan här. I detta nu. I Sverige. Även fast kylan gör sig påmind, i allas blickar och varje vindpust som skakar trädkronorna. Kanske kan man finna lyckan i Sverige med.
"Seems it never rains in southern California. But girl don't they warn you; it pours, man, it pours."
/Belma
