The Pretentious Illiterate

Halloj alla... Jag ligger här i en säng som inte tillhör mig, i ett område beläget inte 10 minuter från där han befinner sig och längtan skulle inte kunna bli större. When it was good, we were standing on top of the world. Jag kan inte hjälpa att drömma mig bort till hans varma, trygga (inbillar jag mig) famn. Men istället träffar jag Stefan. Snackar skit med honom, och dricker dyrt men blaskigt kaffe. Det är deprimerande regnväder ute, medan vi hugger i varsin bit kladdkaka. Stefan tycker jag ser ovanligt fin ut. Jag instämmer. Stefan är snygg, som alltid. Men i mina tankar gömmer sig en annan. Vi pratar om honom. Uncandid. Jag vill ju ha en bit av den kakan, men inget ännu. Kanske, intalar jag mig medan jag ser på Stefans maskulina anlete. Jag gillar lite mjukare former. Hans former. Vi pratar om allt, medan regnet smattrar på fönsterblecket. Det är vackert på söder. Men det är inte där han finns. Kanske är det vackert just därför. Det finns en melankolisk lycka, en harmoni i kaoset av känslor. Han var som en orkan, bara svepte mig bort. För alltid, kommer jag minnas dig. Det inbillar jag mig. Kanske blir det så, kanske blir du min och anledningen att vilja glömma dig försvinner. Jag vill HA dig... så mycket VET jag. /Bell