The Pretentious Illiterate

Jag har tagit fyra, FYRA, sömntabletter av hästpillertyp och effekten av det är en huvudvärk utan dess like. Bredvid mig ligger Oskar, utbredd likt en fläskfilé med päls. Jag fick ett nervöst sammanbrott idag. Jag bakade tårta. Jag visste inte vad annars jag skulle göra av mig själv.
Min chef hörde av sig idag, med beskedet att det upplevts som att jag inte skött mitt arbete. Jag vet att idén till detta kommer från kontorets enda neger. Jag sa det, nu är det sagt och alla vet var vi står. Jag säger neger, för att jag menar neger och inget annat.
Men hon slutar. På fredag. Jag har aldrig sett fram emot nåt som jag gör det. ALDRIG!

Jag är inte fördomsfull. Den som tror det, baserat på ovanstående, känner mig inte. Jag är så långt ifrån rasist man kan komma, men den här bruden (även om hon så varit grön eller lila) borde dras ut på plattan och skjutas i huvudet. Jag hade gärna haft en parkettplats, det skulle jag kunna betala dyrt för.

Nog om det. Jag är otroligt trött och förbannad. Jag jobbar 150% på min arbetsplats, jag har även fått hoppa in för en kollega som försvunnit och hans plats är en 100%. Hur det är tänkt att jag ska hinna utan NÅGON som helst hjälp har jag länge undrat. Nu klagas det på att jag inte hinner. Ja... men så trevligt. Mina desperata försök att få hjälp har varit helt förgäves. Min inställning just nu är att dra vidare mot andra mål. Jag tackade nej till nåt riktigt bra för att jag ville fullfölja min uppgift här. Men utan den där moroten är det jag som väljer att slappna av och bara roll with the punches. Kanske var det inte min plats att fylla. Kanske är gräset grönare på andra sidan... kanske får jag spö för min åsikt ovan. Vad vet jag. Jag har vart med om så mycket redan att inget förvånar mig längre.

Men jag står fast vid att om hon ska skjutas, så vill jag vara först på plats.

/B