I've got a secret
Jag har om möjligt fastnat ännu mer på Gnarles Barkley och Bo Kaspers Orkester.
Lyssnar på de två grupperna dagarna i ända, och inser hur desperat jag försöker hänga mig fast vid den underbara känslan bägge förmedlar.
Imorse (05:30 på bussen till Gnesta) lyssnade jag på en låt som fick mig att tänka tillbaka på en film jag såg med M i söndags: The Strangers. Handlar om 3 ungdomar som är ute och ränner och hittar ett par (som kämpar med sina egna demoner) i en stuga och som de under en natt trackasserar och till slut mördar. Tydligen bygger den på en sann händelse, något som skedde 2005 i USA. Filmen var helt sjuk. ”Jag var så rädd att jag trodde att jag skulle skita på mig”, för att citera Metro anno augusti 2008. Men det sjuka var att när Liv Tyler, som spelade den ena parten av det misshandlade paret, frågade dessa förövare varför de valt ut just dem så får hon svaret: ”Because you were home”.
Så hela den mörka resan till Gnesta såg jag min egen bild i bussfönstret och tänkte på det… because you were home. Vilket jefla öde, vilken sjuk anledning.
Kan ni tänka er? Jag kan säga som så, om någon kommer hem till mig och söker efter en Tamara då ringer jag fanimej polisen på stubb. Inte för att sånt händer där jag bor, för mina två grannars hus sitter praktiskt taget i min trädgård. Eller det känns så ibland.
Men snart movar jag till en lägenhet igen, det ska bli skönt som bara den.
Jag hittade ett rött durkslag idag på DUKA som jag föll pladask för. Det var sött som sjutton. Givetvis inhandlades det innan min sushilunch. Det har blivit många sådana. Sushiluncher inte durkslag. Tokigt men ibland fastnar man på en maträtt och sen nallar lite på det tills man tröttnar. Jag försöker trötta ut mitt omättliga sushibegär.
I’ll keep you posted vad gäller den utvecklingen.
Nu ska jag sakta plocka ihop mitt och dra innan någon börjar slita i mig igen. Gäller att passa på när man har sin chans.
Yay läkarbesök… :/
/Bell
Vilken tur att jag inte råkade ut för att bli mördad av galningar då jag bodde ute på landet. Själv var jag till tandläkaren i dag, det är inte direkt skoj det heller.
Jamen det är ju helt tokigt att man går ut och mördar när man har tråkigt, men liksom du har jag haft tur hittills :)
Åhå, jag är en sån där konstig person som gillar tandläkare :D
Ciao bella. Har börjat på Herngren-boken nu jag fick av dig! Var längesen jag hade ro att sätta mig och läsa men jag har goda förhoppningar inför denna. Litar ju på dig. ;) Det är nästan lite förolämpande att du tycker att bli 23 är att bli gammal! Flicka lilla. Du kommer inse när du är äldre att det bara blir bättre... (inte för att jag är så mycket äldre egentligen haha...) Apropå durkslag; vad skulle uppskattas i inflyttningspresent?
Bwahaha, jag blir ju bara äldre. Inte gammal, men betydligt äldre än jag var för säg... nåt år sen? Jag känner mig dock inte en dag yngre än 40 i huvudet så att kroppen plötsligt följer samma linje känns oroväckande. Anywho, jag tror stenhårt på att du lär hitta nåt bra passage i boken, jag vart ju som sagt helt förälskad i den.
Hmm, det enda jag behöver nu är en ny soffa men sånt fixar man ju själv (har jag hört) så du får väl köpa nåt roligt om du ska köpa nåt alls. Jag är inte så kräsen av mig. Annars får du gärna måla nåt om du kan ta dig tiden. I like your paintings :D
