The best revenge is bitter sarcasm and unhappiness
Jag inleder med dagens titel: The best revenge is bitter sarcasm and unhappiness! Och det är väl så jag lever. I någon form av förbittrad tillvaro. Livet går på som vanligt. Jobbet fungerar bra och jag trivs. Bra kollegor och en bra atmosfär. Här kan jag tänka mig stanna i många år.
Livet i övrigt... Ja, det är ju där jag förtvinar. Dör, sakta men säkert. Jag har gett upp hoppet om att en gång kunna bli kär. Jag har bestämt mig för att inte tro på kärlek. Jag har nog aldrig trott på kärlek men jag är övertygad om att det nu inte gör annat än förstör mitt glada humör.
En gång i tiden hade jag en laissez faire inställning till kärlek, sen föll jag pladask för en snubbe som inte kunde annat än såra. Jag blev bitter och arg, men jag tog beslutet (ett fast beslut) att kärlek är för människor med för mycket tid på händerna. Nikos hade rätt, men jag ville inte låta mig övertygas. Jag förstår nu. Äntligen.
Mitt liv är bra. Jag har alla saker jag vill ha, jag bor i en lägenhet utan dess like, min lön är bättre än jag någonsin vågat hoppas på och jag jobbar på mina drömmars arbetsplats. Jag har allt och mer därtill. Det verkar inte bättre än att jag bara ska bli nöjd.
En gång i tiden drömde jag om att skaffa barn. Den möjligheten finns inte längre. Därför kan jag nu börja stressa av. Ta det lugnt, bli bekväm och bara njuta. Nu finns ingen mer biologisk klocka att oroa sig för. Ingen mer längtan efter något som aldrig kommer bli. Jag fråntogs möjligheten att välja, eller nja, jag lät mig övertalas. Jag var så kär. Så dum i hela huvudet. Men aldrig mer nu.
Jag ska aldrig mer göra någon en prioritet i mitt liv. Jag ska i varje fall aldrig tillåta att någon prioriterar bort mig. Jag blev ett -utifall att- scenario och det är inte jag värd. Jag är värd så mycket mer. Jag har släppt taget nu.
Och aldrig har jag känt mig så fri.
Adjö till allt bullshit. Nu är jag en egen ö.
Jalla bye!
/Belmot
Kommentarer
Trackback
