Let's hear it for the boy (=


Halloj alla,

Bra dag idag. Även om det blev lite trassligt till en början. Men han får mig alltid att le, även om imorgon är slutet. Då är slutet här och med ett bitterljuvt adjö skiljs vi visst åt av ödet. Men sådant är livet ibland. Eller dagen markerade vårt adjö, detta fruktansvärda adjö som jag aldrig ville skulle komma. Och visst han kanske inte är en Romeo men han var ju den jag ville ha. Eller han är det än. One way or another, right..? Nåja, även om vi aldrig mer ses är jag evigt tacksam bara för de underbara blickarna, de korta sekunderna vi fick. Och allt det andra. Men på nåt sätt fastnade nog blickarna mer än något annat. Han gav mig den glädjen och sorgen som jag så behövde känna efter en lång period utan känslor. En avdomnad period av evig ensamhet och tomhet.
Han gav mig min längtan tillbaka, och min livslust. Och för det är jag honom evigt tacksam.
Fullt förståeligt, tycker man. (: Och tänk vad en flyktig liten affär kan ge. Vilken livsgnista. Vilken underbar känsla. Han förmedlade något obeskrivbart, nåt så stort och mäktigt att jag blev alldeles knäsvag varje gång. Jag blev knäsvag inför honom, och alla killar hädanefter kommer för evigt vara mina second choices. Det må låta mörkt och cyniskt, men det är inte det. För jag fick uppleva det som jag alltid längtat efter. Enkelheten. Han gav mig allt jag drömt om. Och för det kommer jag aldrig att glömma honom. Honom och hans fantastiska, bruna ögon (:
I övrigt börjar festandet imorgon. Tidigt imorrn. Sen fortsätter det i fyra dagar framöver, sen får vi se om man lever. Men som alltid annars, I think I'll live. Bara han finns i mina tankar (och det är mer en garanti än en önskan) och med töserna vid min sida så kan inget gå fel... Eller ja. Ni vet. Det mesta kan bara gå rätt. Jag ser en del fula scenarion men dem ska man försöka undvika (= Men det känns lite olycksbådande att i skrivandets stund så börjar The Eagles låt Heartache tonight, spela. Känns udda på sätt och vis, men ändå känns det bara som att man är alldeles odödlig idag, som att allt man rör vid kommer att bli till guld... Och jag ska njuta av denna underbara och så väldigt lyckliga känsla ty den är alldeles för flyktig (:
Allas eder,
/Belma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0