Röster i natten
Hejsan alla,
Inatt har jag drömt konstigt igen. Hela nätterna drömmer jag så intensiva, konstiga drömmar om människor i mitt liv. Jag ser ansikten, jag kan känna deras närvaro. Det är så konstigt. Alla pojkarna i mitt liv. Och jag sover mycket, massor. Min sömnterapeut är orolig för att jag ska ha rubbat min cykler... Jag undrade vilka cykler, de då jag inte sov nåt alls? Hon är så knasig ibland, men ändå förstår jag vad hon menar... Men jag trodde sömn var målet, men tydligen inte vilken sömn som helst.
Igår kände jag av ångesten en stund. En flyktig känsla i en vakendröm. Jag måste börja rå om mig själv. Strunta i andra, strunta i deras krav och deras önskemål. Jag måste börja tänka om, göra upp nya prioriteringar, hamna högre upp på min egen att-göra-lista... I need to redo myself. Och sluta fåna mig med skolan, bli lite mer seriös.
Det är på tiden att jag växer upp, för helvide. I'm a big girl now, can't always run home to mommy every time something goes wrong. Nej gott folk, nu är det dags att samla sig och få ordning på vissa saker. Det ska jag försöka göra idag, bara slappna av och ta in så mycket av känslorna som snurrar runt mig i någon knasig känslo-orbit. En bana av tankar, känslor och intryck. Vacker poesi egentligen, om man bara tillåter sig att känna, tillåter sig att se och framförallt inser att det finns där.
Jag vet, it makes no sense what so ever... Men ibland är det så, ibland måste man bara få skriva det man tänker på. Analysen kommer senare, mycket mycket senare.
Ända sen en viss D återäntrade mitt liv har jag pendlat mellan extas och misär. Why that is I don't know. Vad jag känner för A, har jag ingen aning. Men en sak är säker; jag borde må bättre än jag gör. Och det är det jag ska börja ägna min tid åt; att må mycket mycket bättre!
/Belma
Kommentarer
Trackback
