Waiting for a miracle...
Halloj alla,
Helt fantastiskt glad idag. Trots att ryggen gör så ont att man nästan vill krypa ihop och grina. Men nu är våren här på riktigt, och det känns nedrans bra.
Har börjat få ordning på datan också, känns så kaotiskt att inte ha ordning och reda. Jag må se oorganiserad ut men det kryper under huden på mig när jag inte vet exakt vart jag har allt... at all times. Och nu börjar en viss ordning infinna sig igen. Har dessutom fått det här nya officepaketet, som släpps om 2 månader. Och som tydligen kommer att kosta 12.000 kronor. Jag höll på att få hjärtslag när jag fick se prislappen. What the hell? Men å andra sidan är det nedrans bra. Verkligen snyggt gjort, och vilka funktioner... Vilken ordning.
Herregud vilken omställning det blev att sitta och skriva i Word imorse. Man ville bara sitta där och skriva och skriva, för allt bara flöt på. Inga avbrott, inga förslag på ändringar inget sånt alls, utan allt som kunde ändras och alla förslag fanns behändigt i en liten ruta och så kunde man välja att ändra eller ta bort meddelandet. Man blir så varm om hjärtat när allt flyter på.
Tack bror duktig som såg till att allt kom igång igen. And better than ever, if I might say...
Nu har jag Mamas & the Papas - California dreaming på i bakgrunden, en alldeles underbar låt... Och med min Arizona- T-shirt på känns det nästan som att man börjar få en viss 'hemlängtan'. Ni vet hur det är, ni vet hur jag är... Oh vad skönt ändå att våren är här. Inte så hemskt sugen på att lämna Uppsala för gott, längre. Jag trivs jättebra här. Det är så fullproppat med underbara människor, och dessutom är staden i sig alldeles underbar. Jag mår så bra när jag är här. Bättre så än i mitt Stockholm. Sthlm har förändrats så fasligt mycket på sista tiden. Det har blivit så osäkert, otryggt... Deprimerat.
Eller är det jag som förändrats? Blivit lyckligare? Tryggare..? Bekämare? Kan det helt enkelt vara så att jag... växt ifrån Stockholm?
Det känns nästan som så. För när jag läser gamla dagboksanteckningar om vår huvudstad så känns det närmast ångestfullt. Det som jag trodde var bra då skulle inte hålla i längden numer. Nej, jag har blivit kräsen. Blivit bättre.
Fy sjutton vad bra jag mår, i huvudet. Kroppen lär följa det exemplet nån dag. Men just nu är detta högst trivsamt. Tänk om någon hade talat om för mig för 6 månader sen att om 6 månader kommer du må underbart bra, du kommer trivas med dig själv, och med din livssituation. Oh vilket gott skratt jag hade fått mig då. Men sanningen är den, att jag faktiskt sällan mått så här bra. Och aldrig så här länge. Med bara ett par svackor här och där. Men inget större, ingen ångest, inga panikattacker. Det har jag inte haft på ganska länge. Några månader i alla fall. Ingen dödsångest heller. Ingen alls faktiskt. Jag mår så fantastiskt bra, tack och lov.
I'm out of that horrible daze... Out of the shadows, out from the swamp... And I've finally walked right into life (:
Lycka.
/Bellis
Helt fantastiskt glad idag. Trots att ryggen gör så ont att man nästan vill krypa ihop och grina. Men nu är våren här på riktigt, och det känns nedrans bra.
Har börjat få ordning på datan också, känns så kaotiskt att inte ha ordning och reda. Jag må se oorganiserad ut men det kryper under huden på mig när jag inte vet exakt vart jag har allt... at all times. Och nu börjar en viss ordning infinna sig igen. Har dessutom fått det här nya officepaketet, som släpps om 2 månader. Och som tydligen kommer att kosta 12.000 kronor. Jag höll på att få hjärtslag när jag fick se prislappen. What the hell? Men å andra sidan är det nedrans bra. Verkligen snyggt gjort, och vilka funktioner... Vilken ordning.
Herregud vilken omställning det blev att sitta och skriva i Word imorse. Man ville bara sitta där och skriva och skriva, för allt bara flöt på. Inga avbrott, inga förslag på ändringar inget sånt alls, utan allt som kunde ändras och alla förslag fanns behändigt i en liten ruta och så kunde man välja att ändra eller ta bort meddelandet. Man blir så varm om hjärtat när allt flyter på.
Tack bror duktig som såg till att allt kom igång igen. And better than ever, if I might say...
Nu har jag Mamas & the Papas - California dreaming på i bakgrunden, en alldeles underbar låt... Och med min Arizona- T-shirt på känns det nästan som att man börjar få en viss 'hemlängtan'. Ni vet hur det är, ni vet hur jag är... Oh vad skönt ändå att våren är här. Inte så hemskt sugen på att lämna Uppsala för gott, längre. Jag trivs jättebra här. Det är så fullproppat med underbara människor, och dessutom är staden i sig alldeles underbar. Jag mår så bra när jag är här. Bättre så än i mitt Stockholm. Sthlm har förändrats så fasligt mycket på sista tiden. Det har blivit så osäkert, otryggt... Deprimerat.
Eller är det jag som förändrats? Blivit lyckligare? Tryggare..? Bekämare? Kan det helt enkelt vara så att jag... växt ifrån Stockholm?
Det känns nästan som så. För när jag läser gamla dagboksanteckningar om vår huvudstad så känns det närmast ångestfullt. Det som jag trodde var bra då skulle inte hålla i längden numer. Nej, jag har blivit kräsen. Blivit bättre.
Fy sjutton vad bra jag mår, i huvudet. Kroppen lär följa det exemplet nån dag. Men just nu är detta högst trivsamt. Tänk om någon hade talat om för mig för 6 månader sen att om 6 månader kommer du må underbart bra, du kommer trivas med dig själv, och med din livssituation. Oh vilket gott skratt jag hade fått mig då. Men sanningen är den, att jag faktiskt sällan mått så här bra. Och aldrig så här länge. Med bara ett par svackor här och där. Men inget större, ingen ångest, inga panikattacker. Det har jag inte haft på ganska länge. Några månader i alla fall. Ingen dödsångest heller. Ingen alls faktiskt. Jag mår så fantastiskt bra, tack och lov.
I'm out of that horrible daze... Out of the shadows, out from the swamp... And I've finally walked right into life (:
Lycka.
/Bellis
Kommentarer
Trackback
