There you go, blowing kisses my way...
Halloj alla,
Idag är en mardrömsk dag egentligen, rent fysiskt. Psykiskt är jag på topp. Riktigt på topp.
Igår var det som bekant kalas hemma hos mig, lite smått. Himla mycket trevliga människor på samma ställe. Var himla mysigt. Är dock lite sur över att en viss person tog sig rejält med frihet och försatte mig i otrevligheter, för att hon tyckte att det var ok att ta andras grejer. Men live and learn.
Ut bar det också. Skulle till Värmlands, men så blev det inte. Kanske lika bra. Istället hamnade man på se7en, och för er som inte bor i uppsala så är det lite av ett fjortisdisco. Det begicks inga dödssynder där mer än att de spelade värdelös musik och jag kände att det där är nog inte mitt gäng längre. Thank God for that. Jag stod still mitt på dansgolvet när det slog mig, Gud vad bra mitt liv är och Gud så lycklig jag är med att det har blivit så bra.
Jag behöver inte utsätta mig för det här fler gånger för att känna mig levande. Så när de satte på Green days basket case tänkte jag; ah punkrock. Mysigt. det närmsta man kommer till nåt halvbra på ett sånt här ställe så skriker en ungjävel: Fyfan vad hårdrock de är (syftandes till Green day) där var måttet rågat och jag ursäktade mig från mitt sällskap tog min kappa och gick. Förnärmad. Damn ignoramuses. I don't like their people.
På väg hem har jag sällskap av C och kompis och jag halkade och knäet åkte ur led. Den smärtan. Som förövrigt är lika närvarande nu som då, den är inte att leka med.
What happens next surprised even me. Dennis, that's what happens. Och vi satt hela natten och pratade, på telefon, via msn... All that, och jag kände lite för mycket misstänker jag. För mycket för mitt eget bästa. Det är inget bra. Men men, sånt som händer när två weirdos språkar. So, you know. Uhm, here we go again...
Idag blir det en massa komedi. Massa massa komedi och sen möjligen festande ute i Sthlm med A och F. Om knät blir bättre dvs.
/Belma
Idag är en mardrömsk dag egentligen, rent fysiskt. Psykiskt är jag på topp. Riktigt på topp.
Igår var det som bekant kalas hemma hos mig, lite smått. Himla mycket trevliga människor på samma ställe. Var himla mysigt. Är dock lite sur över att en viss person tog sig rejält med frihet och försatte mig i otrevligheter, för att hon tyckte att det var ok att ta andras grejer. Men live and learn.
Ut bar det också. Skulle till Värmlands, men så blev det inte. Kanske lika bra. Istället hamnade man på se7en, och för er som inte bor i uppsala så är det lite av ett fjortisdisco. Det begicks inga dödssynder där mer än att de spelade värdelös musik och jag kände att det där är nog inte mitt gäng längre. Thank God for that. Jag stod still mitt på dansgolvet när det slog mig, Gud vad bra mitt liv är och Gud så lycklig jag är med att det har blivit så bra.
Jag behöver inte utsätta mig för det här fler gånger för att känna mig levande. Så när de satte på Green days basket case tänkte jag; ah punkrock. Mysigt. det närmsta man kommer till nåt halvbra på ett sånt här ställe så skriker en ungjävel: Fyfan vad hårdrock de är (syftandes till Green day) där var måttet rågat och jag ursäktade mig från mitt sällskap tog min kappa och gick. Förnärmad. Damn ignoramuses. I don't like their people.
På väg hem har jag sällskap av C och kompis och jag halkade och knäet åkte ur led. Den smärtan. Som förövrigt är lika närvarande nu som då, den är inte att leka med.
What happens next surprised even me. Dennis, that's what happens. Och vi satt hela natten och pratade, på telefon, via msn... All that, och jag kände lite för mycket misstänker jag. För mycket för mitt eget bästa. Det är inget bra. Men men, sånt som händer när två weirdos språkar. So, you know. Uhm, here we go again...
Idag blir det en massa komedi. Massa massa komedi och sen möjligen festande ute i Sthlm med A och F. Om knät blir bättre dvs.
/Belma
Kommentarer
Trackback
