En gång i tiden...
Halloj alla,
Sitter här, mitt i natten med tårar i ögonen. Det är så sjukt hur påverkad jag blir av Queens musikvideo (och låten generellt sett) - The show must go on. Så jäkla värdelöst att Freddie gick bort, dog. Vilken talang. Fy fan.
Har fått en hel del gjort idag. Trots att det inte var planerat. Hur kan jag må så här bra? Hela tiden undrar jag hur detta kunde ske, hur min långa depression bara vände. Som en vind, och på ett nafs befann jag mig i detta paradis. Bland alla dessa underbara människor, och få uppleva allt som jag fått uppleva. Björn Skifs - Håll mitt hjärta är på i bakgrunden. Och jag vet att den är cheesy den låten, men so be it.
Känns väldigt bra att vara jag just nu, trots att jag har 4 PM att lämna in, ett att revidera, en uppsats att bli klar med och två tentor att plugga inför (jo, så är det när man läser 50 p och vill vara ambitiös). Rena looneybin hemma hos mig, men det är temporärt och det känns skönt att hålla sig sysselsatt. Även om det är dygnet runt. (:
Nu får jag i alla fall sova om nätterna. Sova gott dessutom. Magiskt (:
När jag sitter såhär och tänker efter hur mycket mitt lilla liv förändrats i detta, 2006 så kan jag inget annat än le. Le med hela ansiktet. Att ens våga drömma om en sån här verklighet var nog för mycket för bara nån månad sen, bara drömma om det. Nu är det verkligt, han är verklig, de är verkliga... Och musiken, viljan, orken... SÖMNEN. Allt, verkligt. You are a merciful God. Thank you.
Det är så knasigt allting, att det bara slog om. Att min tur vände, eller snarare återvände. Jag är så lycklig. På riktigt.
Nu är det inte mycket i mitt liv som behöver struktureras. Skolan är det full koll på, även om det är kaotiskt så finner jag tid och rum för det. Den biten har fallit på plats. Nu återstår hemmet och sen, slutligen; jag. Lever lite mer hälsosamt nu, får en massa motion (ser till att gå minst 5 km varje dag) äter bättre och mer varierat och jag stressar mindre. Dricker knappt kaffe alls, röker inte (nåja, två cigaretter på J:s fest var bara belöning för a job well done) och jag har sakta men säkert jobbat bort min ångest.
Som ni märker försöker jag verkligen att förändra det som går att förändras, även sånt som är på längre sikt. Hur olikt mig det än må vara, men som sagt; jag har lärt mig ett nytt mönster. Nu gäller det att släppa taget om det gamla helt. Och någonstans känns det inte så farligt längre, jag har funnit trygghet annanvart. Bättre trygghet, tryggare trygghet. Lycka.
Nu ska jag strax sova. Men innan dess lär jag lyssna på en massa kärleksballader och drömma om honom. För han gör mig så lycklig, även om det inte betyder nåt. Eller gör det, det? För mig gör det sannerligen det, och det känns väldigt vuxet att kunna erkänna en sån sak. Kan det vara att distansen mellan mig och människor håller på att krympa, eller rent av avta? Oh God, that'd be a glorious day; when I no longer have to distance myself in order to feel OK. So help me God, I'll do it! [:
Mycket "God" i detta inlägg. Populärt uttryck. Modernt. Jag brukade vara en "troende" satanist en gång i världen. Undrar när jag tappade intresset, och varför. Det ska jag nog fundera över. Men jag känner ingen attraktion till den religionen här i Sverige, då det inte finns någon Satanism, bara Djävulsdyrkan och jag tänker då fan inte dyrka Djävulen. Det är inte min grej, that's just weird. And creepy.
Nej, idag är Belma en deist och har inga planer på att byta tillbaka till något annat. Jag tror på en högre makt, men inte på religioner (som jag anser fördummar människor, men som sagt det är vad jag a n s e r). Mycket att tänka på inatt. Och så ska det sovas, det ser jag fram emot. (:
/Bellis
Sitter här, mitt i natten med tårar i ögonen. Det är så sjukt hur påverkad jag blir av Queens musikvideo (och låten generellt sett) - The show must go on. Så jäkla värdelöst att Freddie gick bort, dog. Vilken talang. Fy fan.
Har fått en hel del gjort idag. Trots att det inte var planerat. Hur kan jag må så här bra? Hela tiden undrar jag hur detta kunde ske, hur min långa depression bara vände. Som en vind, och på ett nafs befann jag mig i detta paradis. Bland alla dessa underbara människor, och få uppleva allt som jag fått uppleva. Björn Skifs - Håll mitt hjärta är på i bakgrunden. Och jag vet att den är cheesy den låten, men so be it.
Känns väldigt bra att vara jag just nu, trots att jag har 4 PM att lämna in, ett att revidera, en uppsats att bli klar med och två tentor att plugga inför (jo, så är det när man läser 50 p och vill vara ambitiös). Rena looneybin hemma hos mig, men det är temporärt och det känns skönt att hålla sig sysselsatt. Även om det är dygnet runt. (:
Nu får jag i alla fall sova om nätterna. Sova gott dessutom. Magiskt (:
När jag sitter såhär och tänker efter hur mycket mitt lilla liv förändrats i detta, 2006 så kan jag inget annat än le. Le med hela ansiktet. Att ens våga drömma om en sån här verklighet var nog för mycket för bara nån månad sen, bara drömma om det. Nu är det verkligt, han är verklig, de är verkliga... Och musiken, viljan, orken... SÖMNEN. Allt, verkligt. You are a merciful God. Thank you.
Det är så knasigt allting, att det bara slog om. Att min tur vände, eller snarare återvände. Jag är så lycklig. På riktigt.
Nu är det inte mycket i mitt liv som behöver struktureras. Skolan är det full koll på, även om det är kaotiskt så finner jag tid och rum för det. Den biten har fallit på plats. Nu återstår hemmet och sen, slutligen; jag. Lever lite mer hälsosamt nu, får en massa motion (ser till att gå minst 5 km varje dag) äter bättre och mer varierat och jag stressar mindre. Dricker knappt kaffe alls, röker inte (nåja, två cigaretter på J:s fest var bara belöning för a job well done) och jag har sakta men säkert jobbat bort min ångest.
Som ni märker försöker jag verkligen att förändra det som går att förändras, även sånt som är på längre sikt. Hur olikt mig det än må vara, men som sagt; jag har lärt mig ett nytt mönster. Nu gäller det att släppa taget om det gamla helt. Och någonstans känns det inte så farligt längre, jag har funnit trygghet annanvart. Bättre trygghet, tryggare trygghet. Lycka.
Nu ska jag strax sova. Men innan dess lär jag lyssna på en massa kärleksballader och drömma om honom. För han gör mig så lycklig, även om det inte betyder nåt. Eller gör det, det? För mig gör det sannerligen det, och det känns väldigt vuxet att kunna erkänna en sån sak. Kan det vara att distansen mellan mig och människor håller på att krympa, eller rent av avta? Oh God, that'd be a glorious day; when I no longer have to distance myself in order to feel OK. So help me God, I'll do it! [:
Mycket "God" i detta inlägg. Populärt uttryck. Modernt. Jag brukade vara en "troende" satanist en gång i världen. Undrar när jag tappade intresset, och varför. Det ska jag nog fundera över. Men jag känner ingen attraktion till den religionen här i Sverige, då det inte finns någon Satanism, bara Djävulsdyrkan och jag tänker då fan inte dyrka Djävulen. Det är inte min grej, that's just weird. And creepy.
Nej, idag är Belma en deist och har inga planer på att byta tillbaka till något annat. Jag tror på en högre makt, men inte på religioner (som jag anser fördummar människor, men som sagt det är vad jag a n s e r). Mycket att tänka på inatt. Och så ska det sovas, det ser jag fram emot. (:
/Bellis
Kommentarer
Trackback
