The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Fruktansvärt vårig stämning här hemma idag. Och en lycklig Belma, om än lite irriterad. Var ju till sjukan och de tömde den där vätskan ur knät, tack för den räkningen det gör lika ont nu som då... Nåja, sitter här och ringer till jobbet. Inga pengar på kontot än och jag är skyldig en god vän pengar... =0/
Inte vart på skolan sen förra veckan, får nog ta om den här kursen för att de kräver 100% närvaro och jag kan som bekant inte gå, så jag har vart hemma sen i lördags. Bara åkt ner till Karolinska då och då för att kolla upp så allt är ok. Var dock ut till Netto igår, känner mig sådär lagom stolt att jag fixade det. Sen vart jag faktiskt till tvättis också, dock inte utan hjälp från söta Frida som är något av en ängel. Alex you've found yourself a keeper, darling (:
Har ABBA på i bakgrunden, fönstret på glänt och en stor kopp kaffe framför mig. Livet känns bra, det känns väldigt bra trots vissa motgångar på det ekonomiska och fysiska planet.
A var här i förrigår och vi kikade på Saw 2, eftersom vi sett Saw 1 redan. Tvåan var bra mycket läskigare, men inte alls lika bra film-mässigt än ettan. Så drömde jag mardrömmar, men inte såna där vanliga som man blir tokrädd och vaknar av utan såna där lite kusliga där man skulle lösa mysterier för att rädda dem i nöd (som råkade vara min mor och bror)... Som sagt, vi hade just sett Saw 2 so don't blame me for the corny dreams.
Nåja, för att kunna drömma så måste man sova djupt, och för att drömma mardrömmar måste man sova ännu djupare. Och för att jag ska kunna sova så djupt måste jag känna mig bekväm och trygg, och det gjorde jag. Han var där, och låg vid min sida. Så som jag kände för honom då, har jag aldrig känt... för honom. Han väckte mig ur min mardröm med sina mjuka läppar. Det var en obeskrivbar känsla jag fick i den stund. Han var så tillgiven, och på sista tiden har han vart det väldigt mycket... Och min analytiska sida skriker och klöser för att få göra sitt, men någon glömd sida i mig står sig starkare. Och därav glädjen. Det må vara naivt, men det är jäkla trevligt.
Det är vår och jag är lycklig. Det är något nostalgiskt över det. Har inte varit glad på mycket länge. Inte så här glad, över så mycket. Och det här med knät och pengarna hade knäckt mig för bara så sent som för två månader sen. Men nu känns det som att allt kommer att ordna sig förr eller senare.
Så länge jag inte faller för honom så har jag mitt på det torra. Just nu njuter jag verkligen av livet, så mycket så att jag lätt glömmer smärtan i knät och går upp och dammsuger lite då och då. Städar och gör fint här hemma. Sakta men säkert verkar allt ordna upp sig för mig. Sakta men säkert.
/Belma