Don't ask me no questions...
Halloj alla,
Bra natt igår, efter en helspänd dag med massor av skrik och bråk. Jobbigt när vissa dagar inte riktigt funkar, men turligt nog var det av en övergående natur den där ilskan som hade hunnits byggas upp under lingonveckan. Jag blir bara så tjurig jämnt. Darn it.
Kollade just på The blue collar comedy tour, för fjortonde gången på tre dagar, men det är ju så underbart! Ron White och Larry the cable guy är ju två av mina all-time-favourites, sen att Bill Engvall och Jeff Foxworthy också är med, det gör det bara bättre. I love them, and I loveeeeeeeeeee the accents. True southernboys, speciellt Ron White... A Texan extraordinaire (:
Fruktansvärt kallt här hemma. Men jag är ju outsövd så det är nog mer det än den faktiska kylan. In Flames på radion, kaffe och chokladbanan... Livet blir sällan bättre än så här. Sällan, sällan, sällan. Därför njuter jag extra mycket nu. Det enda som saknas just nu är... inget alls. Inget alls, överhuvudtaget. Jag mår så bra just nu. Jag kan med all säkerhet säga att jag A L D R I G mått så här bra. Aldrig. Kan ni tänka er det? Jag trodde inte man kunde må så här bra.
Träffade F, en klasskompis, på väg till skolan idag. Himla trevlig. Blev medbjuden till Morrisseykonserten. Den ska jag ju givetvis följa med på sa jag, biljetten kostar bara 300 spänn och då får man fan se Morrissey... Duktigt glad jag blev, eftersom jag inte haft sällskap annars. Men nu har man sällskap, så det ska bli nedrans skoj faktiskt.
Vad mer händer? Tenta imorgon. Som Anders sa idag; "Du har ju tenta varje dag."
Jo. Nästan.
Men det är sånt som påminner en om att man lever. Stressen. Bristen på tid och ork. Bristen på pengar. Brister, kort och gott. Men nu har jag ett överflöd av allt. Framförallt ett överflöd av glädjeämnen i mitt liv. Allt rullar på. Det rullar på rätt bra, till och med. Har fått ut det mesta av min ångest. Mycket press och stress försvann i samband med att jag klarade politiktentan, sen att jag och D fick prata ut och att jag träffade A. Vart till CSN idag och ansökte om lån igen, inga problem pengarna hamnar på kontot om lite mindre än två veckor. Ni ser. Allt är ordnat nu. Allt är bra igen och jag kan äntligen pusta ut lite smått.
Det enda irritationsmomentet i mitt liv just nu är min mor, som alltid varit väldigt förstående men som nu inte riktigt faller under samma kategori längre. Och egentligen vet jag att hon vill mitt bästa men nog fan är det inte alltid lätt att se. Men jag försöker verkligen, jag gör det. Jag försöker bita ihop och lita på att hon vet bäst, men ibland tror jag inte att hon hör det jag har att säga. Och vi tycker så olika jämnt, numer. Men mor vet bäst. Det gör hon, så jag försöker ta in det hon har att säga utan större irritation. Även om det är svårt. Hon kryper under huden på mig. Den enda som kan gå på alla mina nerver samtidigt... Men bara de som känner mig väl kan irritera mig, so no complaints there.
Nej gott folk. Nu ska jag nog ta och nanna lite. Sen ska man försöka sig på lite grammatik och om jag känner mig själv så lär det nog bli lite stand up med Ron White, strax innan sänggående inatt.
With all my love and compassion,
/Belma
Bra natt igår, efter en helspänd dag med massor av skrik och bråk. Jobbigt när vissa dagar inte riktigt funkar, men turligt nog var det av en övergående natur den där ilskan som hade hunnits byggas upp under lingonveckan. Jag blir bara så tjurig jämnt. Darn it.
Kollade just på The blue collar comedy tour, för fjortonde gången på tre dagar, men det är ju så underbart! Ron White och Larry the cable guy är ju två av mina all-time-favourites, sen att Bill Engvall och Jeff Foxworthy också är med, det gör det bara bättre. I love them, and I loveeeeeeeeeee the accents. True southernboys, speciellt Ron White... A Texan extraordinaire (:
Fruktansvärt kallt här hemma. Men jag är ju outsövd så det är nog mer det än den faktiska kylan. In Flames på radion, kaffe och chokladbanan... Livet blir sällan bättre än så här. Sällan, sällan, sällan. Därför njuter jag extra mycket nu. Det enda som saknas just nu är... inget alls. Inget alls, överhuvudtaget. Jag mår så bra just nu. Jag kan med all säkerhet säga att jag A L D R I G mått så här bra. Aldrig. Kan ni tänka er det? Jag trodde inte man kunde må så här bra.
Träffade F, en klasskompis, på väg till skolan idag. Himla trevlig. Blev medbjuden till Morrisseykonserten. Den ska jag ju givetvis följa med på sa jag, biljetten kostar bara 300 spänn och då får man fan se Morrissey... Duktigt glad jag blev, eftersom jag inte haft sällskap annars. Men nu har man sällskap, så det ska bli nedrans skoj faktiskt.
Vad mer händer? Tenta imorgon. Som Anders sa idag; "Du har ju tenta varje dag."
Jo. Nästan.
Men det är sånt som påminner en om att man lever. Stressen. Bristen på tid och ork. Bristen på pengar. Brister, kort och gott. Men nu har jag ett överflöd av allt. Framförallt ett överflöd av glädjeämnen i mitt liv. Allt rullar på. Det rullar på rätt bra, till och med. Har fått ut det mesta av min ångest. Mycket press och stress försvann i samband med att jag klarade politiktentan, sen att jag och D fick prata ut och att jag träffade A. Vart till CSN idag och ansökte om lån igen, inga problem pengarna hamnar på kontot om lite mindre än två veckor. Ni ser. Allt är ordnat nu. Allt är bra igen och jag kan äntligen pusta ut lite smått.
Det enda irritationsmomentet i mitt liv just nu är min mor, som alltid varit väldigt förstående men som nu inte riktigt faller under samma kategori längre. Och egentligen vet jag att hon vill mitt bästa men nog fan är det inte alltid lätt att se. Men jag försöker verkligen, jag gör det. Jag försöker bita ihop och lita på att hon vet bäst, men ibland tror jag inte att hon hör det jag har att säga. Och vi tycker så olika jämnt, numer. Men mor vet bäst. Det gör hon, så jag försöker ta in det hon har att säga utan större irritation. Även om det är svårt. Hon kryper under huden på mig. Den enda som kan gå på alla mina nerver samtidigt... Men bara de som känner mig väl kan irritera mig, so no complaints there.
Nej gott folk. Nu ska jag nog ta och nanna lite. Sen ska man försöka sig på lite grammatik och om jag känner mig själv så lär det nog bli lite stand up med Ron White, strax innan sänggående inatt.
With all my love and compassion,
/Belma
Kommentarer
Trackback
