The Pretentious Illiterate

Jag gör det. Jag fullkomligt hatar det grepp han har om mig. Men det räcker, snart är det över. Jag jobbar på det.

Halloj förresten,

Idag skulle jag gjort massor. Men har inget gjort. Fick nästan en ångestattack, en seriös sådan. Men jag la mig ner och gick igenom allt. Och nu känner jag mig väldigt harmonisk, om än lite blue. Men det hör till. Så nu sitter jag här och lyssnar på Monorock och hans stämma. Det kan inte vara hälsosamt. Men jag blir så glad.
Kanske ska ut på fredag, luncha på onsdag och bara löka resten av tiden.
Varför läser han mina dagböcker? Tittar på mina kort? Varför är han som han är? Varför gillar jag honom egentligen?
Såna här frågeställningar är inte bra för Belma, och att referera till sig själv i tredje person är heller inte det. Men ni vet hur det kan bli. Jag stör mig så ofantligt på att jag inte lyckats 'keep my cool' och det finns en inre konflikt; jag vill ju inte vara tillsammans med honom, men ändå så vill jag det. And it sucks! Big fucking time...

Jag började skriva för ett tag sen, sen la jag ner det. Det är jag glad över. För ni märker temat i ovanstående text. Jag var på en tråkig plats, men nu sitter jag här igen. Med lite Children of Bodom i bakgrunden, chips och mjölk och ska just till att sätta på en rulle.
Utan skuldkänslor för att jag inte pluggat nåt idag. Jag tar igen det imorrn. Och dagen efter det. Jag vet att jag kan om jag vill, och imorrn vill jag. Det är nåt som är säkert.
Det är lite knasigt i mitt huvud, pratade med Alex om det. Han är förståndig, och har samma tankar som jag allt som oftast, och då är det skönt att få höra hur jag borde göra. Idag kom han inte med några råd eller uppmaningar, han lyssnade bara. Och det var nog det som behövdes, bara att nån lyssnar. Att nån märker när jag inte har det toppen, att nån visar att de bryr sig om mig. Att mitt välmående spelar roll för dem. Sånt kan lyfta vem som helst, vetskapen att det finns folk där ute som faktiskt vill en väl.
Iofs är jag lyckligt lottad med vänner som är stjärnor, men han är nåt extra. Han är där när ingen annan är det, han är där när smärtan är där. Det är tyvärr ingen annan, inte på samma sätt. Alla bryr sig men ingen lyssnar... Han lyssnar. Och det känns skönt att veta. Alex, this one's for you. But that you know (:
Du är mitt ♥:egull.
Glad är jag även över att jag börjar bli lite trött, vilket indikerar att jag kommer att sova inatt. Och det är alltid ett glädjeämne.
Nej gott folk, nu vill jag nog kika på film innan det blir för sent. Åh, något som måste nämnas är att Backstreet boys låt "As long as you love me" är på i bakgrunden. How cheesy is that?
/Bellis