Love is no friend of mine
Herregud
Bésame, bésame mucho
Como si fuera esta noche la última vez.
Bésame, bésame mucho,
Que tengo miedo tenerte y perderte después.
Jag kan inte smälta hur lycklig jag blev av Thomas fina ord. Jag har saknat att träffa en kille som tycker om mig. Som tycker är jävligt fin. Som kan prata med mig.
Det kommer inte bli något med min söderkis, herr gröna linjen söderut. Men det kändes skönt att få bekräftelse.
Saknaden är oerhörd periodvis, men han valde bort det vi hade för en simpel slampas skull. Nu får han stå sitt kast och jag mitt, för att jag var kvar så länge med någon som inte förtjänade mer än en halv chans. Men man lär så länge man lever.
Thomas fick mig på mycket gott humör, och jag tror bestämt att vi kommer springa på varann fler gånger på Sommar. Her guldlock och jag. Inte nog med det där håret och leendet, han var mer än ett huvud längre än jag. :)
Sommaren, förövrigt, börjar nalkas sitt slut. Jag sitter på jobbet iförd en tröja med polokrage. En svart liten historia, som får mig att se mer sofistikerad ut än jag nödvändigtvis känner mig. Jag har ljuvlig musik i lurarna och dagen bara svävar förbi. Igår flöt natten förbi, och vägen hem från Arlanda var den kortaste någonsin. Medan jag var borta tog Lina hand om tvätten och jag ville spontant be henne flytta in hos mig. Jag skulle betalat bra för en sådan inneboende.
Hon är så otroligt lätt att ha att göra med. Den lilla människan.
Systra mi är här, så vi ska till Gotland på fredag. Partajandet fortsätter. Livet är bra fint just nu. Festerna avlöser varandra, vännerna likaså. Man har alltid något att göra, någon att vara med. Underhållning finns på alla håll och kanter och jag får blickar som aldrig förr. Likaså kommentarer och jag kan ärligt säga att livet är bra fint just nu.
I fredags fick jag fart och sände nycklarna till Mackattack och passade på att köpa en ring, som för att fira mitt nya liv. Den sitter bredvid den jag fick av honom, som inte längre är något annat än en ring. Och inte en symbol för något som aldrig kommer att bli.
Saker kommer visst tillbaka, bara sådär helt apropå. Jag måste återigen fixa med katten och sen är jag finito med allt. Nycklarna lämnas i Gnesta och allt ordnas. Sakta men säkert. Väldigt sakta men lika säkert, som sakta.
Nu återstår att sitta och njuta av vädret, ta en mellanmålsmacka och arbeta vidare. I eftermiddag har jag ett fullspäckat schema. Mycket fint att se fram emot.
/Belma
Herregud, hur ska detta sluta!?
En raritet
Jag brukar inte lyssna på musik från det land jag är ifrån. Men det finns en låt som jag alltid återvänder till.
Poslije tebe je ostala dusa gola kao pustinja
Poslije tebe mi ljubav dodje kao sirotinja. Ima
noci kada tugu tocim mjesto vina
Ali nema dana kol'ko je na srcu rana
Lako ces ti bez mene, ali kako cu ja bez tebe
Kad dodju teski dani, kad odu svi jarani
Kad zamirisu jorgovani...
Just get back up, when it knocks you down
Det var en kompilation av diverse filmer ihoprullade till en hemsk mardröm. I drömmen var mina föräldrar sprutnarkomaner och jag själv bar på en liten glasbehållare med crystal meth. I denna dröm vaknade jag upp på en smutsig madrass, som låg mitt i ett rum där det såg ut som en atombomb exploderat. Allt var skitigt, utom min lillebror som i drömmen kan ha varit max 11-12 år.
Jag tog beslutet att lägga av med narkotika och efter en del konstiga event låste jag in mig i badrummet och tömde snabbt glasbehållaren i toastolen, och glasbehållaren smulade jag sönder. Även i drömmen tyckte jag det var märkligt att glas smulades sönder så lätt och att jag inte blödde förvirrade.
Sedan blev det ett hack då jag vaknade till och plockade upp täcket som jag alltid sparkar av mig under nattens gång vilket resulterar i att jag lgger och fryser halva natten.
Nåväl när jag somnar om vaknar jag i samma dröm som innan, men några år senare på ett sånt där 50-tals café som brukar finnas i södra USA. De som huserar i en gammal husvagn i plåt, utanför breder ett ökenlandskap ut sig.
I samma bås som jag sitter någon, jag vet ej vem det är men jag hör mig själv att jag är glad att jag slutade knarka för jag mindes inget mellan år 20 och 23.
Sedan ringde väckarklockan.
När jag vaknade var jag omtöcknad. Mycket i drömmen var hemskt, scener då mina föräldrar intar sina gifter. Förfärliga scener.
När jag sen hade vaknat till liv och kollade min mail såg jag att han mailat mig. Han skickade ett tips på en applikation om sthlms olika restauranger, caféer och uteställen. Som för att säga att han nu är ute och svirar, något han aldrig ville med mig. Jag tänkte att han nog är den mest patetiska tönten som vandrat på denna jord. Och om jag en gång sörjt honom, så är den tiden förbi nu.
Pa-the-tic.
En okänd kontinent
Sitter på jobbet invirad i en väldigt orange filt. Jag ömsom fryser, ömsom svettas. Och halsen är öm. Det är måndag och ikväll kommer Eva för att kolla på knugen, hennes skogis behöver sällis och Eva kan katter.
Det vore strålande om hon kunde ta honom. Det är nästan lite ledsen över att jag inte tänkte på Eva redan med Kimpa. Hon hade nog trivts där, fast hon har ju träffat sin livs kärlek hos Magz :)
Jag själv lider blott av utmattning och en överhängande förkylning. Men när jag repat mig blir det äventyrande utomlands. Som jag ser fram emot det :D
/Belmot
Layla, got me on my knees, Layla
Darling won't you ease my worried mind...
Jag fick så bra nyheter idag, jag svimmade nästan. Jag ringde Kroatien. Herregud, tänk om detta går vägen. Tänk, tänk, tänk.
Dröm med mig. Dröm min fina dröm. Älska, som du aldrig älskat förr och hoppas. Bara hoppas med mig.
These are the days of our lives
Mulligan
Ibland kan jag önska att man kunde mulligan hela perioder av sitt liv. Men jag tror att man säkerligen hade gått miste om så mycket annat bra om man gjorde om och gjorde "rätt". Saker kanske hade blivit alldeles för annorlunda.
Jag har egentligen endast ett misstag under mitt bälte. Det stora misstaget som genererat alla andra felsteg i mitt liv. Han. Men ett ska sägas. Måhända att han är ett misstag så är han mitt favoritmisstag. Jag upprepar ständigt samma mönster men jag kan inte få nog av karln. Han driver mig till vansinnets utkanter och jag älskar ruset av vertigon.
Hjärtat vill vad det vill. Och mitt hjärta verkar vilja ge min hjärna och kropp en rejäl omgång. Och ikväll tänkte jag, än en gång, bege mig till the lion's den.
Varför? Ja, den frågan kan blott besvaras med ett ord. En kardinalsynd: lust. Jag lustar efter honom, det är en köttslig lust som inte kan formuleras. Den är där, den driver mig vidare och den vill ha honom nära. Lätt byte, kan man tänka. Och måhända är det så. Jag vill inte romantisera det. Inte mer än jag redan har.
Äsch, jag tappade tråden. Ska lyssna mer på Melody Gardot och klä mig varmt för att bege mig till karln min kropp lustar efter.
Momma's a rolling stone!
/B
Här hos mig
Ja gott folk, ännu ett år är så när som på över. Och som alla andra känner jag ett överväldigande begär att runda av det med att minnas saker jag lärt mig det gångna året.
Jag kan börja med det jag lärde mig precis nyss.
¤ Fotbollsstrumpor är otroligt sköna att ha på sig på vintern. Varma hela vägen upp till knäna.
¤ Vin som jag tycker om kommer aldrig med ett praktiskt skruvlock. En fin Rioja blir snabbt en tom Rioja, för jag tror ej på vakuumlock. Varför? Jag väljer att inte tro på dem.
¤ Man kan aldrig ha tillräckligt många handsfrees och hörlurar. Jag har avverkat närmare 20 stycken.
¤ Ibland blir man överraskad i sänghalmen. Även av en one-trick-pony.
¤ Man kan visst överleva utan kärlek, om man har rätt leksaker.
¤ Böcker författade innan 1985 är, mer ofta än inte, rikare i språkbruk än de som författats i nutid.
¤ Man mår bättre av att rensa ut garderoben ibland. Skeletten luktar illa efter ett tag och man måste vädra.
¤ Jag kan överleva utan socker.
¤ Det är lätt att sluta röka. Det är desto svårare att inte börja igen.
Nog för att listan är kort, men jag ville inte göra ett spektakel av detta. Däremot vill jag tacka alla nära och kära, bekanta som obekanta för deltagandet i mitt liv.
Nya vänskapsband har knutits. Den som sticker ut mest är givetvis Marajah, som med sin starka närvaro har gjort många gråa dagar färgglada. Sommarens eskapader på den, numer, ökända ballen med dess Baja Päron och rödtjut och all underbar musik kommer förevigt vara som mitt favoritsommarminne anno 2009.
Pojkarna har varit många. Men en framträder. Som alla andra år är det ju HAN. Mannen med de fantastiska benen. Herregud, de är ju så välskapta.
En del vänskaper har runnit ut i sanden, och andra har fått abrupta slut. Men livet rullar på.
Resor är väl det som präglat 2009 mest. 5 länder har avverkats på bästa möjliga vis.
Årets bokslut är ett klart positivare än föregående års. Resultaträkningen är på G men jag ser en vinstrapport i det närmsta och jag kan med min nyöppnade flaska Rioja sakta luta mig tillbaka med ljuv musik i lurarna, fantastisk litteratur för ögonen och ett gott samvete. Så med detta lämnar jag er för idag, och kanske även för i år.
Må nästa år bli än bättre med många glada skratt, lycka och glädje. Hoppas vinflaskorna blir fler, plånböckerna tjockare och vänskapsbanden starkare!
Jag hoppas vi alla får ha hälsan i behåll, livsglädjen likaså och främst hoppas jag att vi alla ska hänge oss köttets lustar uti det yttersta. 2010 ska vara lustens år. Syndens år. Och jag hoppas vi alla inleder det med att åtminstonde på ett plan gå emot en av de sju dödssynderna.
För visst mår man aldrig så bra som när man får synda!?
Lev, gott folk. Lev väl, njut och älska. Ångra inget! Inget alls ska ni ångra. Låt oss tillsammans stänga 2009 års böcker med gott samvete och öppna 2010 på bästa vis; med när och kära och ett hejdundrande party!
GOTT NYTT 2010!
Allas eder,
Belma
Långa nätter
Allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Trots sjukdom klippte jag mig och färgade håret. Och blev kär i honom på nytt. Och jag vill ha dig så mycket men inte på samma sätt som jag en gång hade velat. Och jag kan önska att saker var annorlunda, men det är de ej. Så jag går vidare. Utan dig, älskling.
Imorgon ska jag se Dalí-utställningen med F. Det ser jag fram emot. Mycket! Nu ska jag lyssna till låten nedan och sen bär det av till sängs.
Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort
/Belms
Kärlek <3
Reverend Belma
Ja mina barn, jag har äntligen tagit steget över och blivit en Reverend. Vi kan alla sova litet tryggare inatt, när vi vet om det ;D
/Belms
En dum idé
Det här var en dum idé. Jag vet det. Jag trodde jag var mer redo. Jag kanske var. Kanske inte, med tanke på resultatet.
Det är inte värt de drömlösa nätterna. Inte värt mardrömmarna de nätter då jag drömmer. Inte värt smärtan. Inte värt de stundande tårarna.
Eller så är det precis värt allt det. Kanske är det värt än mer. Jag ville ju så mycket. Jag trodde så högt om mig själv. Men kan det vara så simpelt? Kan det bara vara så att jag saknar att ha dig i mitt liv? Kanske är det därför jag kramar mina kuddar extra hårt? Är det du som är min drog? Som om jag inte redan visste det. Som om jag var ny här.
Jag röker paket efter paket. Tittar på filmer med tårar i ögonen. Alla tankarna hos dig. I din varma famn. Är jag dum som känner så här? Avståndet mellan oss kommer aldrig bli kortare. Aldrig. Jag trodde bättre om mig själv. Jag kanske trodde fel.
I dagsljuset ser jag alla felen. ALLA. De är många. För många. Men kan det ändå vara så lätt som att jag älskar dig? Trots avståndet?
Jag vill tro mer om mig själv.
Tiden får utvisa. Just nu känner jag mig liten och svag. Trött och ledsen. Och jag saknar dig. Och jag älskar dig. Fast jag kommer aldrig mer kännas vid de orden inför dig. Men jag gör det. Har alltid gjort. Kommer alltid göra. Du är mitt heroin och jag vet inte om jag vill gå vidare riktigt än. Avstånd eller ej. Du fattas mig.
/Belma
Not about love
Man kan inte bädda in videon :'( Men se denna.
Ville bara förtydliga saker.
'Cause I am not in love
In fact i cant stop falling out
I miss that stupid ache
Musik på radion...
Nyss spelade de Kom hem med Barbados. Jag brukar få den på hjärnan ganska ofta. Mest för att de alltid spelade den när jag var ute och gjorde stan, sisådär för 100 år sen. När döda havet ännu bara var sjukt. Det är så med en hel del "gay" låtar. Britney Spears, Backstreet Boys och annat skräp. Allt de spelade när man var ute det lärde man sig. Mest för att DJ:arna inte varierar sig. Man tar det säkra före det osäkra.
Idag låg den här på spellistan. Magnus Carlsson och grabbarna. Och jag gillar det. Jag gillar det mycket. Inte vanligtvis, men idag. Det passade bra medan jag hängde upp bilder. Bilder från resor som gjordes för många år sedan. Med vänner jag tappat kontakten med. Jag vill gärna glömma allt groll. Begrava stridsyxan och bara träffas igen. Som förut. Ta en fika. Vandra mellan gårdarna mitt i natten. I sol och storm.
Det var länge sedan jag hade en mycket nära vän. Ju äldre jag blivit desto mer distanserad har jag blivit. Nu är jag mer fäst vid mina många saker, kläder och skor än människorna i mitt liv. Kanske just för att de varit så utbytbara. Och det kanske är just därför jag gillar prylar som är 'one of a kind'. Dem kan man inte ersätta, men man har kontroll över dem. De försvinner inte. Som människor gör. Det räcker med att man flyttar, så bryts ett par vänskapsband.
Och jag flyttar ofta. Mina saker kan jag packa ner och ta med mig. Vänner är inte lika lätta att packa ner och ta med. Men kanske kan man börja odla vänskapsband framöver. Först ska jag släppa in någon innanför den första väggen. Kanske släppa ner bryggan, låta någon passera vallgraven.
Kanske. Kanske inte. Känns inte tryggt att göra det. Jag blir för snäll då. För förlåtande. Det är inte värt det. Däremot måste jag göra mig av med lite prylar här hemma. Jag orkar inte damma och putsa alla dessa artefakter. Jag har nog att göra även utan dem. Jag har skor att slänga in i en garderob och vinterkläder att plocka fram.
Nu spelas BSB på radion, och mina tossor fryser. Dags för innetofflor. Hösten är kommen, och strax följer vinter. Dags för halsdukar, öronmuffar och varma sockar. Som jag ser fram emot att få mysa i soffan i vinter. Framför min nya tv, med en kopp varm choklad. Alldeles invirad i en väldoftande, nytvättad pläd.
/B
Thailand bitches
Nog fan ska jag dit! Hah! Om inte nåt går tokfel så ska kamla pettan iväg till los thailandos nästa eller nästnästa vecka. Beroende på hur mitt lilla möte går. Jomensåattde!
/Bettovich
Utkast: Och vad ...
Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt...
Det sägs att livet inte går i repris. Men ibland, på dagar som dessa kan man inte annat än tro på att det finns saker i livet som går i repris. Hjärtan som krossas. Hjärtan som läker. Perioder i misär. Perioder i extas. Allt. Allt går i repris. Män. Lustfyllda nätter när värmen ligger på och lakanen blir blöta av svett. Fikan. Varmt kaffe på en höstdag då en kofta och en halsduk inte räcker långt. Vinternätter som är så klara att stjärnhimlen blott kan liknas vid en Hollywoodrulle. Dagar då tiden står still. Dagar då tiden inte räcker till. Skratt. Ångest. Kärlek. Hat. Allt. Precis allt. Går i repris.
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
