Bésame, bésame mucho
Como si fuera esta noche la última vez.
Bésame, bésame mucho,
Que tengo miedo tenerte y perderte después.
Jag kan inte smälta hur lycklig jag blev av Thomas fina ord. Jag har saknat att träffa en kille som tycker om mig. Som tycker är jävligt fin. Som kan prata med mig.
Det kommer inte bli något med min söderkis, herr gröna linjen söderut. Men det kändes skönt att få bekräftelse.
Saknaden är oerhörd periodvis, men han valde bort det vi hade för en simpel slampas skull. Nu får han stå sitt kast och jag mitt, för att jag var kvar så länge med någon som inte förtjänade mer än en halv chans. Men man lär så länge man lever.
Thomas fick mig på mycket gott humör, och jag tror bestämt att vi kommer springa på varann fler gånger på Sommar. Her guldlock och jag. Inte nog med det där håret och leendet, han var mer än ett huvud längre än jag. :)
Sommaren, förövrigt, börjar nalkas sitt slut. Jag sitter på jobbet iförd en tröja med polokrage. En svart liten historia, som får mig att se mer sofistikerad ut än jag nödvändigtvis känner mig. Jag har ljuvlig musik i lurarna och dagen bara svävar förbi. Igår flöt natten förbi, och vägen hem från Arlanda var den kortaste någonsin. Medan jag var borta tog Lina hand om tvätten och jag ville spontant be henne flytta in hos mig. Jag skulle betalat bra för en sådan inneboende.
Hon är så otroligt lätt att ha att göra med. Den lilla människan.
Systra mi är här, så vi ska till Gotland på fredag. Partajandet fortsätter. Livet är bra fint just nu. Festerna avlöser varandra, vännerna likaså. Man har alltid något att göra, någon att vara med. Underhållning finns på alla håll och kanter och jag får blickar som aldrig förr. Likaså kommentarer och jag kan ärligt säga att livet är bra fint just nu.
I fredags fick jag fart och sände nycklarna till Mackattack och passade på att köpa en ring, som för att fira mitt nya liv. Den sitter bredvid den jag fick av honom, som inte längre är något annat än en ring. Och inte en symbol för något som aldrig kommer att bli.
Saker kommer visst tillbaka, bara sådär helt apropå. Jag måste återigen fixa med katten och sen är jag finito med allt. Nycklarna lämnas i Gnesta och allt ordnas. Sakta men säkert. Väldigt sakta men lika säkert, som sakta.
Nu återstår att sitta och njuta av vädret, ta en mellanmålsmacka och arbeta vidare. I eftermiddag har jag ett fullspäckat schema. Mycket fint att se fram emot.
/Belma
