Just get back up, when it knocks you down

Inatt drömde jag märkligt. Ovanligt märkligt.

Det var en kompilation av diverse filmer ihoprullade till en hemsk mardröm. I drömmen var mina föräldrar sprutnarkomaner och jag själv bar på en liten glasbehållare med crystal meth. I denna dröm vaknade jag upp på en smutsig madrass, som låg mitt i ett rum där det såg ut som en atombomb exploderat. Allt var skitigt, utom min lillebror som i drömmen kan ha varit max 11-12 år.
Jag tog beslutet att lägga av med narkotika och efter en del konstiga event låste jag in mig i badrummet och tömde snabbt glasbehållaren i toastolen, och glasbehållaren smulade jag sönder. Även i drömmen tyckte jag det var märkligt att glas smulades sönder så lätt och att jag inte blödde förvirrade.

Sedan blev det ett hack då jag vaknade till och plockade upp täcket som jag alltid sparkar av mig under nattens gång vilket resulterar i att jag lgger och fryser halva natten.

Nåväl när jag somnar om vaknar jag i samma dröm som innan, men några år senare på ett sånt där 50-tals café som brukar finnas i södra USA. De som huserar i en gammal husvagn i plåt, utanför breder ett ökenlandskap ut sig.
I samma bås som jag sitter någon, jag vet ej vem det är men jag hör mig själv att jag är glad att jag slutade knarka för jag mindes inget mellan år 20 och 23.

Sedan ringde väckarklockan.

När jag vaknade var jag omtöcknad. Mycket i drömmen var hemskt, scener då mina föräldrar intar sina gifter. Förfärliga scener.

När jag sen hade vaknat till liv och kollade min mail såg jag att han mailat mig. Han skickade ett tips på en applikation om sthlms olika restauranger, caféer och uteställen. Som för att säga att han nu är ute och svirar, något han aldrig ville med mig. Jag tänkte att han nog är den mest patetiska tönten som vandrat på denna jord. Och om jag en gång sörjt honom, så är den tiden förbi nu. 

Pa-the-tic.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0