The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Japp, så ska knodden heta. Min lillkille :)
Idag är en udda dag, den första nästintill ångestfria dagen sen jag fick reda på sanningen. Känns skönt, att känna att det som varit är över. Det angår inte längre mig. Han är inte längre min, och problemen vi en gång haft är numer deras. Eller ja, jag vet inte om de har några problem. Hoppas det där går mer smärtfritt än det gjort mellan oss två. Men jag är nöjd med resultatet. Jag är med katt och nu har jag en lillkille att ge all min kärlek. Denna gången kommer jag få tillbaka kärlek, och den biten känns faktiskt väldigt betryggande. Att inte längre ösa ner en massa tid och engagemang i ett bottenlöst hål. No offense, men det är så det har varit. Men aldrig mer. Och det känns skönt på sätt och vis :) Vi kan gå vidare som vänner, jag kommer aldrig att glömma och aldrig heller att förlåta. Men jag kan leva med det just nu. Senare får vi se hur det går, men just nu... spelar det ingen roll. För det där har ingen vikt i mitt liv, och det är inte värt uppmärksamheten. Inte värt tiden, ni två är inte värda min tid. Nej, istället ska lillkillen få uppsluka mig och all min energi och jag längtar som en tok. Min lilla bebis :)

/Bell