The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

"Om det uppstår en liten paus längs vägen ska jag fylla den med längtan..." läste jag idag och föll som en fura. Så vill jag leva. I den poesin. Hittills har jag fyllt alla pauser med ångest över saker som komma skall eller saker som redan skett. Men nu! Åh, nu skall alla lediga stunder fyllas med en längtan.
Jag har sällan mått så här bra, så länge. Det måste vara den där underliggande längtan. Och så kan det även vara att jag för första gången i mitt liv trivs i mitt eget hem. Ciccie, gumman, det känns som om det här beslutet kan ha varit en av mina bästa någonsin. Att mova in med dig. Trots alla småkrångel vi hade i början är jag så fasligt nöjd med vår boendesituation. :) Så snart alla är tillbaka igen tänkte vi ha en liten inflyttnings-get-together. Någon gång i September, så man slipper stressa på sånt där. Inbjudningar kommer skickas ut allteftersom. Dock inte än på ett tag.
Jag är singel igen efter en längre period av ambivalens, och det känns ovanligt bra. Känner mig hemskt positiv inför den kommande terminen. Att få börja fri. Kanske för första gången. Herregud. Allt har nu fallit på plats och jag skulle inte kunna vara mer nöjd med min situation och mig själv om jag så blev miljardär idag. Nej, nu är jag äntligen nöjd. Och 7,5 kilo lättare sen sommaren började. Det om något lyfter själen. Det har visat sig att träning faktiskt fungerar precis så bra som folk påstår att det gör. Och att äta regelbundet med. Jag känner mig väldigt nöjd över resultaten. Det peppar en, när man ser resultat.
Nu ska jag nog ta och gå ut till ICA och inhandla lite Brie-ost, smaska lite på den och läsa en sväng. Jag är mitt uppe i Enduring Love, som jag skydde förra omgången den lästes för att det var ett påtvunget projekt. I denna omgången fascineras jag. Välskriven och klurig. Det var visst mer mellan raderna där än jag först uppfattade.

/Bell