The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Detta blir min hommage till en utdöd konst: kärleksbrev...
Jag har Janis Joplin i hörlurarna som sakta kväver den något högljudda diskussionen om Sovjetunionens och Kommunismens fall, som mina föräldrar för i förgrunden. Hennes hesa stämma för mig tillbaka till lugnet och stillsamheten som annars infinner sig i detta, mina föräldrars, hus.
Jag har varit här sen igår eftermiddag, men jag hinner alltid lugna mig och slappna av när jag är här. Jag sover så gott, gör det jag ska, hinner läsa och sola. Jag hinner med allt jag annars inte har tid eller lust till. Som att tvätta och att lägga en hårkur, så mitt stackars hår också får sig en paus från allt slitage som vardagen annars innebär. Ja, här finner jag lugnet jag behöver och trånar efter.
Jag har under en längre period lagt ner åtskilliga timmar åt att läsa den underbart komponerade boken: Svenska Kärleksbrev. Och som titeln lyder, så handlar det om kärleksbrev som ett antal svenska författare skrivit till sina kärlekar. Och ju mer tid jag lägger ner på denna boken och dess innehåll, desto mer växer den i mina tankar och ockuperar sakta hela mitt sinne. Det är ju litteraturhistoria när det är som bäst, dolda brev från en älskade till en annan. En helt annan typ av längtan, uttryckt så väl med endast penna och papper som verktyg. Och för varje rad man läser desto varmare blir man om hjärtat.
Jag är av den gamla skolan. Jag uppskattar ord, mer än handlingar. Kanske är det fel men jag kan inte för allt i världen se något vackrare än ett välformulerat brev. Något ärligt och intimt. Känslan jag får när jag läser de många kärleksbreven går ej att beskriva. Och allt jag kan tänka är att jag önskar jag kunde få ett enda sådant. Då skulle jag kunna leva lugnare. Men att hitta någon som man kan växla kärleksbrev med är nästintill omöjligt i dagens samhälle. Det finns ingen som är passionerad eller, för den delen, beläst nog för att kunna formulera ett vackert brev. Något som skulle beröra ens innersta väsen.
Nej jag får nöja mig med dagens väldigt komprimerade och kontaminerade teknik, sms och deras like. Även om jag har mig en pojk som kan göra vilken dyster dag solig och varm med sina ytterst korta sms. Men det går ändå aldrig upp mot ett brev.
Jag älskar snigelpost. Det är en dröm jag har, att jag ska få en hel hop med gamla hederliga brev på posten. Det är min dröm, men det verkar inte bli aktuellt än på ett tag. Men jag ger inte upp hoppet. En dag, så jäklar... Då kanske det dimper ner ett handskrivet brev på brevlådan och jag får anledning att dra på smilbanden just därför.

/Belma