The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Jag vet inte längre om jag faktiskt är ambivalent eller bara likgiltig och orkeslös... Jag är bara trött. Den här situationen känns så bekant och uttjatad... The story of my life...
Diagnosen har visserligen fallit. Jag tog mod till mig och besökte en psykolog. Och jag måste säga att det var det absolut läskigaste jag varit med om. Jag gillar att prata, Lord knows I do, men inte om mig, inte om privata saker som jag vill hålla, just, privata. Men jag visste vad som väntade. Och det var precis som väntat. Bla bla bla, barndom, nu, mina föräldrar, mina vänner, relationer, mina åsikter, mina tankar... Bla bla bla. Och han sa en massa, vilket jag inte väntade mig att han skulle. Och jag svarade. Och så fick jag göra ett test. Kul tänkte jag, jag gillar sånt.
Sen ringde han ett par dagar senare, innan avtalad tid och bad mig komma ner dit på onsdag. Så vart jag dit och han sa vad min mor alltid trott men aldrig vart säker på; jag har vad som kallas bipolär sjukdom, eller manodepression, i folkmun. Tjoho, tänkte jag. Ännu nåt man kan lägga till listan... Nåja, det var i alla fall förklaringen på varför jag haft insomnia periodvis.
Nåja, det är inget farligt. Jag valde att inte ta några piller och skräp, för det känns så onödigt. Däremot får jag vara lite försiktigare med vad jag äter och hur jag sover, så jag är utvilad och mår så bra som det går annars finns risken för ytterligare en sån där våldsam depressionstid som jag hade förra året, när jag satte mitt eget liv i fara. Sånt vill de att jag ska undvika. Och jag kan inget annat än lyda, för mot slutet där var det verkligen inte kul...
Men men, those days are over. Just nu ligger min fokus ingenstans. Jag glider mest runt, mår inte alls. Känner inget, gör inget. Mår... inget. Och jag vet inte om det är nån form av ambivalens där jag inte vet vad jag vill eller om det handlar om likgiltighet. Det känns som det sistnämnda, och jag förstår inte alls varför det skulle vara på detta viset. Varför kan inte jag bara vara så entusiastisk som jag en gång varit..? Hurtig och lycklig, på riktigt. Inte bara halvglad och deprimerad...
Jag ska försöka att leva bättre. Starting from... hmm, now? Från och med nu ska jag försöka leva bättre och trivas. Jag ska banne mig ge mig fan på att må bättre. (=
/Bellis