Herregud, vilket utsökt exempel!
Ibland träffar man människor som etsar sig fast på näthinnan och på hjärnbarken. Breda karlar, vältränade med tatuerade armar. Och de brunaste ögonen man skådat. Och ett leende att dö för. Ibland träffar man sådana. Ibland arbetar man med dem. Jag har tur, på den fronten. För på mitt arbete finns just detta toppexempel. Top shelf material.
Jag längtar till jobbet, varje dag. För jag vet att han finns där. Leende. Alltid med ett leende på läpparna, alltid ett till övers för mig. Jag älskar verkligen att gå till jobbet. Givetvis inte bara för honom, men han är en otroligt stor del av min dagliga lycka men också misär. Han är så nära att jag nästan kan känna hans smak, men alltför långt bort.
Påminner mycket om Marcus, i ansiktet. Fast med bruna ögon. Kanske är det därför han känns så bekant. Trygg. En stor nallebjörn, och stor i detta fallet är bredaxlad och jävligt vältränad. Det är sexigt med män som ser ut som män. Med fina händer. Och hans leende är guld. Diamanter lyser aldrig lika mycket som hans ögon då han är glad.
Vackra man. Herregud.
Nåväl, nu var det ett tag sen jag skrev något alls och det faller sig rätt naturligt då jag inte längre har tid att sitta vid datorn. Hemma har jag den bara påslagen då jag ska betala räkningar. På jobbet stämmer jag av om allt på den sociala fronten är okej sen kan jag vila då jag kommer hem. eller löpträna. Eller för den delen bara titta på en film i soffan.
Jag har blivit vuxen nu. Jag känner det så väl. Mina prioriteringar är inte längre det de en gång varit. Jag känner mig fokuserad på framtiden. Jag känner mig redo för nästa steg. Jag känner mig som en ny människa. En bättre sådan. Oavsett vad som sker så är jag beredd. Jag är redo att möta morgondagen. Jag vet att jag har back up i livet. Jag har stöd. Jag står inte längre ensam. Den tiden är förbi. Ensam är stark, men jag behöver också stöd ibland.
Nu är jag positiv. En solstråle. Jag vill mycket och jag kan mycket. Nu ska jag ena min vilja och mina måsten och bege mig mot en helt ny tid. Med mycket lycka och glädje. Och har jag tur, så kanske jag får träffa en viss någon snart igen. Han kanske inte bangar nästa gång. Kanske inte sviker då. Men under tiden har jag underhållning. Och han med de bruna ögonen, ja, han driver mig till vansinnets utkanter med sitt milda men sexiga jag.
En skopa honom, tack. Mums.
/Bell
Jag längtar till jobbet, varje dag. För jag vet att han finns där. Leende. Alltid med ett leende på läpparna, alltid ett till övers för mig. Jag älskar verkligen att gå till jobbet. Givetvis inte bara för honom, men han är en otroligt stor del av min dagliga lycka men också misär. Han är så nära att jag nästan kan känna hans smak, men alltför långt bort.
Påminner mycket om Marcus, i ansiktet. Fast med bruna ögon. Kanske är det därför han känns så bekant. Trygg. En stor nallebjörn, och stor i detta fallet är bredaxlad och jävligt vältränad. Det är sexigt med män som ser ut som män. Med fina händer. Och hans leende är guld. Diamanter lyser aldrig lika mycket som hans ögon då han är glad.
Vackra man. Herregud.
Nåväl, nu var det ett tag sen jag skrev något alls och det faller sig rätt naturligt då jag inte längre har tid att sitta vid datorn. Hemma har jag den bara påslagen då jag ska betala räkningar. På jobbet stämmer jag av om allt på den sociala fronten är okej sen kan jag vila då jag kommer hem. eller löpträna. Eller för den delen bara titta på en film i soffan.
Jag har blivit vuxen nu. Jag känner det så väl. Mina prioriteringar är inte längre det de en gång varit. Jag känner mig fokuserad på framtiden. Jag känner mig redo för nästa steg. Jag känner mig som en ny människa. En bättre sådan. Oavsett vad som sker så är jag beredd. Jag är redo att möta morgondagen. Jag vet att jag har back up i livet. Jag har stöd. Jag står inte längre ensam. Den tiden är förbi. Ensam är stark, men jag behöver också stöd ibland.
Nu är jag positiv. En solstråle. Jag vill mycket och jag kan mycket. Nu ska jag ena min vilja och mina måsten och bege mig mot en helt ny tid. Med mycket lycka och glädje. Och har jag tur, så kanske jag får träffa en viss någon snart igen. Han kanske inte bangar nästa gång. Kanske inte sviker då. Men under tiden har jag underhållning. Och han med de bruna ögonen, ja, han driver mig till vansinnets utkanter med sitt milda men sexiga jag.
En skopa honom, tack. Mums.
/Bell
Kommentarer
Trackback
