När allt blir helt upp-och-nervänt
Ni vet hur det känns när en person du trott varit din far visar sig inte vara det och din riktiga far har letat efter dig i 25 år dyker upp. Ni vet den gamla känslan... Hah, ja den gamla härliga känslan.
Såklart ni inte vet. Era hjon. Ingen vet. Ingen jag känner, i alla fall. Att plötsligt få tre nya syskon. Människor som tycks veta allt om dig. Ha bilder på dig. Ha en bakgrund du aldrig trott du själv skulle dela. Mitt liv ställdes på ända. Jag fick tillfälle att reagera. Jag har varit arg, och sviken och alldeles upp över öronen förälskad. Förälskad i idén att någon i 25 års tid kämpat för att finna mig. Att man gjort mer än vad som förväntas av en människa. Man har saknat och älskat på distans. Man har inkluderat, utan att veta om vad och vekm som inkluderas på köpet.
Min familj växte från en bror, till tre bröder och tre systrar. Alla med olika föräldrar. Och jag har aldrig varit så lycklig som nu. Och så alldeles utmattad.
Men mitt liv fick verkligen en ny väg. Och för att stå ut med alla förändringar ska jag fly Sverige och Europa. Jag beger mig till ett lyxhotell i Asien. Jag tänker ligga på stranden med alldeles för många drinkar i kroppen och knoppen och ett dumt leende på läpparna.
Mitt liv är sånär fulländat. Jag har funderat, och det saknas bara en sak i mitt liv. En del. Barn. Jag känner mig redo nu, för det. Jag känner för första gången någonsin att jag vill bli en mamma. Men det får ligga i min pyatiletka, dvs min femårsplan. Men jag har varit anti barn i mina dagar och nu känner jag att jag åstadkommit allt jag velat åstadkomma hittills. Nu känner jag mig redo att bli bunden till en människa. Jag känner att jag äntligen kan välkomna in någon ny. När jag äntligen står stadigt.
Jag trodde aldrig jag skulle vara där jag är nu. Herregud, vem hade kunnat tro det. Men jag är tacksam för alla händelser som lett fram till idag. Det är de som format den person jag nu är. Tack och åter tack, till alla som varit riktiga vänner och ställt upp. Som lyssnat och brytt sig. Resten, ja, ni... Tack för tiden. Och snälla: försvinn ur mitt liv. Jag behöver inga iglar.
Jalla bye!
/Bell
