Jag är ingen alfahane, honey...
Tidig dag idag. Tio i åtta var jag framme på min lilla plats på vårt stora kontor. Efter ett möte på pendeltåget som jag inte hade väntat mig. Gårdagen spenderades bakis och sorterandes. Jag sorterade bland gamla papper och kort, gamla prylar och nya prylar. Mycket hanns med, vill jag påstå.
En av fotografihögarna var på mig och herrn jag stötte på på pendeln imorse. När våra blickar möttes, var det som om 2004 exploderade rakt upp i mitt ansikte och tiden började plötsligt gå baklänges.
Hans ögon var lika blå nu som jag minns dem. Men han hade förändrats. Mognat en aning, men fortfarande med samma babyface som alltid. Och jag fann mig själv i en fas av tillbakablickar. Men jag vaknade ur dimman lagom till att jag klev av minibussen framför jobbet. Nu väntar en lång dag med mycket pill i excel.
Nu ska the itty bitty kitty committee ägna sig åt arbeit. Jalla hejdå!
Kommentarer
Trackback
