Om att bli vuxen
Det är inte alltid kul att vara vuxen. Ständigt är det någon som drar i en, med sina måsten. Sina krav. Gör detta, betala detta. Förflytta dig från punkt ett till punkt två, fort, i karriären. Betala räkningar i tid. Varje månad, inga undantag. Lev under dina tillgångar. Inga dyra väskor, inga nya parfymer då man har tandläkarbesök inplanerade. Avsätt pengar. Spara. Aldrig slösa.
Så får man nog en dag. Köper två armband för 10 000 kr på NK. Och så har man inte råd att ens fika den månaden. Sitta på minus i ett par dagar. Betala 200 kr i straffavgift till sin bank för att man köpt mat för pengar som var reserverade till annat. Eller ta lån. Mikrolån.
Mikrolån är för idioter. Det handlar inte längre om desperation. Nu handlar det om ren och skär idioti. Låna för att kunna konsumera. Varför gör man så? Och ändå är det så många som samlar på sig småkrediter, som tickar. Ränta. Fattar man inte att det kommer kosta så mycket mer än man har råd med!?
Jag har inga lån. Mer än en studieskuld. CSN. Vilket elände. Men jag behövde deras tjänst, då. Därför får jag betala tillbaka för mina tidigare synder, nu. Jag bråkar inte om det. Givetvis inte. Staten bråkar man inte med, när man blivit vuxen. Man bråkar inte alls. Man bara betalar. I tid. Gärna ett par dagar innan förfallodatum och man har e-faktura. Så man kan ha bättre koll, tror man. Och färre papper hemma. Men så har ju inte alla företag e-faktura. Och ens privatekonomi blir splittrad. Man tappar greppet och vaknar mitt i natten och räknar om allt.
Kanske är det bara jag som gör så? Men så vet jag exakt vad jag har på kontot alla dagar i veckan. Alla tider på dygnet. Det tycker jag, givetvis, är det bästa sättet. Jag vet vad jag har för dagsbudget. Likaså veckobudget. Köper jag dyra saker får jag spara in på billigare produkter. Köpa saker mer sällan. Räkna om och räkna om. Konstant detta räknande. Om det inte är ekonomin så är det kaloriintaget.
Det är vad det handlar om, att vara vuxen. Att ständigt räkna. Och om man en dag glömmer att räkna så sitter man i skiten. Man måste ha koll. Stenkoll. På sig själv och sin ekonomi. Från en dag till nästa. Det kanske inte är lika roligt som att sorglöst köpa prylar för 30 000 kr per månad, men det är vad livet går ut på. Att ständigt räkna. Leva från en dag till nästa. Och att ha kul, i de små händelserna.
Livet går ut på att uppleva saker. Kulturer. Mat. Vin. Vänner. Att se på film, att lyssna på musik och läsa böcker. Att vidga sina vyer. Inte att ha världens största filmsamling. Eller ett skitigt hem. Det handlar om att ta hand om sig, sin ekonomi och sitt hem. Mata sin själ. Livet handlar om välmående.
Att vara vuxen innebär att man söker efter det som gör en välmående i det långa loppet, medan ungdom söker omedelbar gratifikation utan en tanke på konsekvenser.
Det är dags att växa upp, mina vänner. En dag måste vi alla ta ansvar. Det är inte så jävla ballt att vara vuxen, om man inte ser den stora bilden. En stunds sparande ger en livstid av välmående och lycka. Och lite smärta kan man utstå för flera års njutning.
/Belma
